Det är inte du, det är jag.

Jag har ju den här killbästisen, en amigo och vapendragare från fornminnes tider. En parhäst. Vår vänskap är robust som ett fornminne på en bergvägg i Halland.

Nu har han fått en tjej och ett orange kök.

Killbästisen antyder att jag gjort slut med honom, yrar om att han måste reclaima sina kompisar sen tjejen flyttade in. Fru killbästis ringde och sa:
” Jag tycker det är lite synd att du & Mattias inte ses så ofta längre nu när jag finns här.”
Och jag tänkte är du galen, gör vi väl! Men så började jag rannsaka mig själv och tänkte på våra telefonsamtal den senaste tiden;

ring ring
- Hej, ska vi ses efter jobbet?
Moi: ” Nä. Jag måste städa. Det ser ut som jag bor med 32 katter.”
- Gör du det ?
Moi: ” Nä. Vet du väl.”

ring ring
- Hej, vad gör du ikväll?
Moi: ” Städar efter de 32 katterna.”
- Det gjorde du väl igår?
Moi: ” A, men nu har det kanske varit inbrott här och det enda tjuvarna gjorde var att stöka ned. De stal liksom ingenting, bara slängde alla kläder på golvet. Konstigt väl? ”
- Ljuger du nu?
Moi: ” A.”

ring ring
- Hej, ska du komma förbi?
Moi: "Njä, jag tvättar."
- En lördag kväll?
Moi: "Tyvärr."


Mattias. Jag försummar dig fast det är du som borde försumma mig. Men vet du, varje gång jag gör det ser jag dig sitta i ditt apelsinfärgade kök och le. Jag tänker att du har det bra där. Innan, när du ville ses och jag inte kunde sa du snääällaa och då kom jag ändå. Då såg jag dig sitta i ett misarabelt ungkarlskök med massa disk om jag inte kom. ( Ja, jag vet att du har andra vänner, jag är bara den mest lättövertalade och ja, ibland tjatade jag på dig också och du kom alltid men du tjatade faktiskt mest. Rolit var det iaf )

I love you to death, det vet du och jag vill gärna träffa dig och hela din lilla familj. Gärna din pappa också. Han är som en midsommarnattsdröm tycker jag.

Men vänta nu, skulle inte vi setts...i söndags?