Barna

Jag kommer ned till frukost en morgon och hör min yngsta niece, 3 år säga:

” Jag tycker Erina är trevlig.”
” Du är också trevlig” säger jag.
” Men du är trevligast” säger Lillebarnet.

True, true. Så liten och så insiktsfull. Av barn och dårar får man höra sanningen.

Lillebarnet har en bästis som heter Isabel. Hon är en liten kinatjej med svart hår och brun hy. Vi pratar lite om kärlek, om vem man är kär i och så. Lillebarnet räknar upp fem killar hon är kär i. Du då, Isabel, vem är du kär i? frågar jag.
” I Astrid Lindgren” svarar hon.

Lillebarnet och Isabel har börjat tala Lidingödialekt. Det är deras nya grej. De bor på västkusten och ingen kan riktigt förstå var de fått det ifrån. Dom ba: ”Heiii Eriiina” när de ser en. Haha. Om några år hittar jag väl dem på Noppes.


Åh vad despo och pensio hon är, tänker du nu. Skriva barncitat och hålla på. True. Jag skulle kunna skriva rafflande om privatlivet och få dig att svimma.
Men det gör jag inte.