ditt fall.

Var på spelning. Artisten är inte min favorit. Det var många rakade män där. Typ från Vasastan. Det bekräftade mina fördomar om Tomas Andersson Wij. Det var han som var artisten.

Men det var en fin konsert.

Fast jag har så himla svårt för den pretentiöse mannen. Den evigt missförstådde. Den ständigt olycklige. Den egenkäre. Tomas Andersson Wij är den mannen. Ulf Lundell är den mannen. Jag kan vara den mannen.

Efteråt gick vi och uppvaktade en man under en balkong på Mariaberget. Den mannen har dansat med Prince. Idag lyssnar jag på Prince version av Joni Mitchells A case of you. Gud vad jag älskar falsettsång! Älskar Juvelen. Älskar alla i hela världen. Dig också.

Puss!