onsdag, november 14, 2007

hjärtat hamrar, lungorna smälter

Jag är ett stort fan av Sonja Åkesson. Poeten. Ikväll har jag upptäckt någonting underbart. Nämligen Sonja Åkesson Sällskapet. Detta stod att läsa på intranätet: "Sonja Åkesson Sällskapet bildades på Gotland år 2000. Medlemmarna finns över hela Sverige. Vi vill sprida kännedom om Sonja Åkesson och verka för att hennes diktning hålls tillgänglig och aktuell. Sällskapet ordnar olika aktiviteter kring Sonja Åkesson och planerar utgivning av skrifter". O my God, jag måste gå med i det sällskapet! Imorgon! Hur gör man? Vilka aktiviteter ordnar Sällskapet? Talar man till varandra i dikter och metaforer? Gör man utflykter i Sonja Åkessons fotspår? Röker man mycket?

Så himla typiskt kulturmänniskor från Stockholm att flytta till Gotland och bilda ett Sonja Åkesson Sällskap. Det stör mig nåt enormt att någon annan kom på idén före mig. När jag blir pensionär ska jag bli ordförande i Sonja Åkesson Sällskapet.

(ps - finns inget som gör mig så ledsen och så upprymd som att läsa sonja, ett trasigt geni som aldrig fick frid - läs läs!)

15 Comments:

Blogger markiewski said...

ibland. �r du min sj�lsfr�nd p� tellus. ibland. �r s�nt kusligt. men oftast. alldeles alldeles underbart. minuter innan jag l�ste din blogg var jag besatt av sonja o l�ste allt om henne p� wiki (det tog inte s� l�ng tid).
O jag k�nner att du �r en del av den skrivartraditionen. jobbar som kontorist o skriver underbart o jordn�ra. det �r du det. �kesson, lugn o erina. en trehelig allians.
men, det �r inte kultursnobbigt, Stockholmskt med �kesson. Hon �r arbetarpoet, folkhemmets skald om den ensamma, fattiga kvinnan. jag k�nner mig utanf�r ni kvinnors s�llskap. om jag levt f�r hundra �r sen skulle jag f� st� i hallen n�r f�gelstadgruppen h�ll sammantr�de. o vara n�jd med det. lite som en adopterad kille som joinar sverigedemokraterna.

15 november, 2007 15:59  
Anonymous Anonym said...

Hej, är du marcus c?
Ja, jag är en ensam, fattig kvinna. På riktigt är jag det. Men nöjd. Jag skulle bra gärna vilja vara en arbetarpoet. Lider inte tillräckligt för att nå dit. Men jag älskar Kristina Lugn! Mitt hår är jättelikt ju. Som du vet. Om du är marcus c. Jag vill gärna att du blir medlem i Erinasällskapet. Där är både jude, grek och man välkommen. Detta är defintionen av Erinasällskapet: Medlemmarna finns över hela Sverige. Vi vill sprida kännedom om Erina de Jaran och verka för att hennes diktning hålls tillgänglig och aktuell. Sällskapet ordnar olika aktiviteter kring Erina de Jaran och planerar utgivning av skrifter.

Tack för dina välmenta, fina ord.

15 november, 2007 21:36  
Blogger E1 said...

Samt vadmal i klatschiga färger, glöm icke det. Dråpligast i Beckmans program (K Special 8 nov, ligger ute på svt) var annars när de tre svartklädda kulturmänniskorna gick på jakt efter Åkessons lägenhet. I kontrast till bilderna av blondinen Åkesson iförd rosa dräkt. Klart man älskar Å. Och Lugn, en livräddare.

16 november, 2007 10:17  
Anonymous Anonym said...

Jag missade det programmet, kollar ju ej på tv längre. Det måste varit Sällskapet som gick husesyn i Sonjas appartment.

16 november, 2007 10:57  
Blogger Viktorov said...

Samt masker vid alla sammankomster. Viktigt det också.

17 november, 2007 12:56  
Blogger E1 said...

Absolut, Viktorov, förklädnad är imperativt, du har helt rätt. Men jag har sett dig in situ på din sajt (tandkrämsinslaget, haha) så på så vis blir det fusk ändå, förstås.Plus, Erina, man kan se Åkessonprogrammet på datorn, svt.se - det är ej att betrakta som TV utan rörliga bilder bara. På så vis går du inte ifrån din princip, s a s.

17 november, 2007 21:33  
Blogger markiewski said...

marcus c, vill genom marcus bekräfta att han nu gått med i erinasällskapet. Erina de Jaran i Sonja Åkessons fotspår blir mitt första bidrag till skriftsamlingen.

18 november, 2007 13:18  
Blogger E1 said...

Nu har jag bytt kontor. Det verkar hittills soligt, blont (trots dagens mörker). Behöver du ljusterapilampan ? Den är tillgänglig. Om du vill ha den till låns får vi hitta på något så att du inte fortsätter att sätta ditt ljus under skäppa. Saknar orden. Allt gott. Hoppas jag.

23 november, 2007 21:19  
Anonymous Anonym said...

Saknar dig Erina! Hoppas på att din frånvaro beror på trevliga omständigheter...
Käraste hälsningar från Rose

27 november, 2007 13:57  
Anonymous Anonym said...

Jag är ett stort fan av Erina Jaran och jag tycker det är tråkigt när hon inte uppdatrar oftare.

27 november, 2007 14:02  
Anonymous Anonym said...

Flickor! Jag tycker också det är tråkigt att jag inte uppdaterar oftare. Orkar inte bara. Är så lat.

Och till formel E1, tack för diit gentila erbjudande, dock kommer jag inom en snar framtid åka på ljusterapiresa, dvs resa till ett land där det är ljust. Jag tror det är bättre än en lampa. Men jag vet inte.

27 november, 2007 16:10  
Blogger E1 said...

Ah, perfekt, still alive and kicking. Allt, under omständigheterna, väl med andra ord. Skriv gärna en rad från resmålet men allra helst innan (jag är mäkta avundsjuk, ack, om jag finge fara till sol och värme.) Vadmalen slokar nämligen när den inte får näring.

27 november, 2007 18:10  
Blogger Unknown said...

Så trevligt! Jag trodde du hade försvunnit för gott... Tack för din komplimang och tack själv för fantastiska, roliga, tragiska och vackra texter!

/Josef de Kiehlman

28 november, 2007 09:57  
Blogger Karin S said...

Du! Jag fick en idé! Jag kan starta en Erina de Jaran-grupp på facebook!
Som Vezlay Pride, fast Erina!
Gruppen blir till för att sprida kunskap om EdJ och öppen för stockholmska kulturtanter med sommarhus på Gotland!
Andra kriterier kan också göra att man blir godkänd, som fin snäcksamling, att man har en liten sekretär med trasiga smycken, att man inte gillar att sova på luftmadrass.
Det är sånt vi kan diskutera?

Jag känner jättemycket för det här projektet, men kan ju inte gärna göra det utan att du går med på det!
Säg vad du tycker!

30 november, 2007 09:04  
Blogger Karin S said...

Kan vi inte utarbeta det där sällskapet utanför bloggosfären?
Om du vill alltså?

karin.stensdotter@gmail.com

Ser att du, liksom jag, inte har någon mailadress på bloggen.
Och känn dig inte tvungen!

Bisou

01 december, 2007 22:09  

Skicka en kommentar

<< Home