pour some sugar on me

Måste sluta med spåniga låttitlar i rubriken. Måste sluta äta glass till frulle. Måste sluta bära mjukiskläder varje dag.

Alltså. Mjuka kläder, varför har inte alla det jämt? Jag packade bara mjukt och nu har jag sett ut som jag ska på dansaudition hela semestern. För att det inte skulle komma som en chock för nån varnade jag samtliga deltagare på parsemestern att jag bara tänkte ha mjukkläder på mig. En kille på stranden dissade mig hårt, vi kan kalla honom Matte Billhelmsson, han ba: "Kul, att du klätt upp dig idag Erina, komma här i mjukisbraller och stila." Just då satt jag breve en sjukt glamorös donna, låt oss kalla henne L-M, hon ser ut att vara hårdstylad av Rachel Zoe varje dag. Typ guldkedjor och halmhatt på beachen. Och hon är från Argentina. A, och jag är från Habo. Det säger väl allt.

På sommarn är mjukisshortsen den ultimata byxan. Funkar morron som kväll. Iallafall på Smögen. Marsstrand är mer tveksamt. Där rular ju fortfarande Henry Lloyd och backslick. Övriga göteborgsskärgården är mer Albert & Herbert. Passar mig bra.
När Pretty boy var på besök på min ö i var han skitlessen över att han packat Marsstrand när det var surflook som gällde. Söto.

Hallå, how I love båtsemester! I love bada, I love sova när det gungar, I love natur, I love vindbitna sailors, I love ligga i hamn och spana på Peter Harrysson och Janne Josefsson, I tillåmed love Crocs och Lasse Winnerbäck! Helt otroligt, vad lite sol och vind kan göra med en mänska. Svennifiera henni totalt.

Imorrn ska det regna och jag funderar på att resa hem till stan men jag vet inte för jag är rädd att den hårda staden ska trolla bort alla mina känslor och låta mig stå ensam kvar på Dramatentrappan med ett leopardmönstrat paraply.

Si senor, efectos speciales, yeah,yeah,yeah

Har varit på en sorts semester med De fyras gäng. Carin, Landlord, The Bodyguard och jag. Det var trevligt men jag var disträ och trötto och orka inte säga hej till nån på den här barndomsstranden where everybody knows your name. Hade för mig att jag bruka var trevlig när jag var ung. Det var jag säkert inte, men nu, nu är jag iallafall helt blyg hela tiden och vill bara ligga och läsa mina böcker ifred och tänka på Ibiza och sen kanske sova lite. Sen vill jag köras hem till ett servicehem och bli matad med kräm och mjölk av sommarvikarier.

Vi bodde lite hos Carins mobbro Laif. Han hade köpt sig ett hus där han inte riktigt fick plats. Det var så låg takhöjd att Laif fick gå böjd och slapp därmed betala fastighetsskatt. Det tyckte Laif var helt perfekt.

Jaha, det var la bara det. Om jag hade velat hade jag kunnat berätta lite om Österlen, om vad jag sa när jag såg Ulf Lundell, om vuxenkollot på Björkö som jag ska till, om hur starkt jag känner inför alla män med skägg, galet hår och glasögon, om hur weird det är att längta hem till sin balle i stan när man lever dreamlife på en ö i havet.
Vi tar det en annan gång när huvet inte är fullt av solmos och hela livet känns Bailando.

amigos adios,adios
el silencio loco

Goodbye my lovers and friends

Nu vill jag säga en grej.
Och det är att jag är på semester.
Och att det är SÅ gött.
Och, jag har varit i ett hus med Damen och Pretty boy. Det var lovely.
Och jag har solat.
Så jag ser ut som en riktig mänska.
Inte som vinterkräksjukan.
Längre.

Nu tänker jag på.
Att det blir väldigt arty.
När man byter.
Rad hela tiden.

No woman no cry

Hemma på min gata i stan börjar det bli ödsligt. Övergivet liksom. Samma i t-banan, bara några finska turister som står i vägen där man går. Mamman lik Tarja Hallonen, barnen Lordi. Ska bli SÅ GÖTT att lämna stan, can´t wait.

Såhär: Jag bada ju igår. På öppet vatten. Och det var det härligaste, men allt jag kunde tänka på var om jag skulle träffa Liket. En gubbe såg det häromdan, det stod i tidningen. Han dök och då stötte han till nåt och under vattnet såg han att det var ett kvinnolik. Polisen letar men hittart inte.

Min syrras kompis kille Jens sa till mig att han sett en död älg en gång när han bada. Så fick jag följa med dem och bada och han höll på och rycka mig i bena och säga att älgen tar dig och så. Sen dess har det varit min stora skräck, att stöta ihop med en död älg när man badar. Men ett kvinnolik! Det är ju ungefär hundratusen gånger värre. Så länge gubbarna håller på och dödar sin fruar och slänger dem i sjön är det sannolikt att någon mer badare kommer dyka på någon snart igen.

Det har blossat upp en liten vapendabatt sedan hemvärnsmannen sköt en tjej i benet, dan därpå sköt dessutom en man sin fru på gatan i Göteborg. Jan Guillio ba: " Det är inte vapen som dödar, det är galna män." Eh, ja. Galna män med skjutvapen. Vad är skillnaden mellan Jan Guillou och den amerikanska vapenlobbyn förutom att Jan Guillou har belgianblue-nacke, större huve och kortare armar än averageamerikanen? Va va?

Varför har erina börjat med teenage/rinkebysvenska all of a sudden tänker du nu. Då måste jag rätta dig, miljonsvenska heter det. Jo det ska jag säga dig, att det beror på min nyvunna konstnärliga frihet. Ebba Witt Brattsröm är emot. Då är jag för. Se det som ett språkpopulistiskt utspel. En tal- och skriftspråksrevolution.

Magdalena Ribbing uttalade sig om nakenhet på stan i dagens Metro. Jag är för. Jag tar tebaks allt jag sagt om coverup. För Magdalena Ribbing är emot. Ta av er alla kläder folks, det är ju skitvarmt, man behöver inte kläder! Du man 50+ med besvärande hårväxt, ja just du, sätt på dig dina små speedos och trällor och halsband och dra till Vivo Karlaplan. Ställ dig i kön bakom Magdalena Ribbing, jättejättenära, rör dig inte utan stå bara så tills hon flyttar sig. Flytta då efter. Bry dig inte om hon säger till, stå bara stilla, helt nära. Hon behöver loosen up lite, hon är så tense. Jag lovar, du skulle göra en henne en tjänst.

EJ OKEJ

Göran Perssons tjej Anitra hade leopardklänning på sig i Almedalen! Rekordfult ju. Göran skulle sagt till henni på skarpen. "Jag går inte ut med dig om du ska se ut sådär. Väljarna kommer svika oss Anitra, kom och gör lite karmasutra med mig så kan du byta sen."
De enda som är allowed att bära leopard är old ladies. Häromdan såg jag en dam i leopardklänning, grön jacka, röda skor, gröna örhängen och röd halmhatt med leopardscarves. Jag älskar när folk övermatchar, det är det bästa jag vet. Det spelar ingen roll om det är fult, huvudsaken är att man matchar. Jag längtar tills jag är lite äldre och har blitt en fri kvinna utan bh med hennarött galenhår och dålig syn som klär sig som en toktant.
Nästa år kanske.

Cityshorts. Fula är dom. Asså kolla här:

2004: Poncho
2005: Volangkjol
2006: Cityshorts

See? Jag är helt säker på att Anitra kommer till Almedalen i cityshorts nästa år. Det vore så typiskt. Teens är söta i småbyxor, men de är ju söta i allt, det har inget med plaggen att göra. Nu är det ju fotsida klänningar som är da shit men om ett litet tag kommer det kännas väst och bolero det också. Jo jo. En bra grej med denna sommarn är att tjejorna går ut i klänning! På kvällen alltså. Det är så fint. Och snygga de är sen, det är inte klokt. Det går tio dashing women på en casual looking guy i den här stan. Sant. Det värsta är att man vet i bakhuvet att i sydeuropa, där är det värre. Och i sydamerikat, där är det värst. För de är korta. Och i la france. Vi kommer aldrig uppnå jämlikhet på jorden så länge vi ska vara såhär snygga och gubbsen sådär fula. Ejokej.

Nu, cykla och bada avlopp och olja i Fredhäll. Eller nä. För jag gillar Långholmen better. Där, bada tungmetall och hamninlopp. Öva gitarr. Byta svart klänning till guld. Bli hämtad med båt vid nybrokajen. Äta räker & dricka vitt. Skoja. Men båten var sann. Bye friends in need

Total eclipse

Tisdag idag eller, tristag kanske. Fyra dar kvar till smerren. Bonnie Tylerrösten håller i sig, till alla som ringer säger jag att jag skulle vilja sjunga en liten sång för dig och så sjunger jag "Turn around, every now and then I get a litte bit lonely cause you won´t come around." Idag bytte jag Bonnielåt och sjöng It´s a heartache för Matt & hans kollega (tror jag erkänn att du höll upp luren) men min favorit är ändå sticket i Eclipselåten " I really need you tonight! Forever´s gonna start tonight, forever´s gonna start tonight" och sen det känsliga " Once up on a time a was falling in love, now I´m only falling apart (bam bam) There´s nothing I can say just a total eclipse of the heart" Så mäktigt, jag blir nästan rörd av mig själv. Om hesheten håller i sig tänker jag tupera håret och dra på turné i sommar.

with a little help from my friends

Det är summertime och jag har börjat tycka att the living is easy. Vakna, cykla, bada, dansa. Så lätt. Mitt hem är som en fritidsgård, sitta med vännerna på ballyn med gitarr och rosé och sjunga franska visor. Ha ha vad pretto vi är, det är som att Richard Wolff tagit sin boning i oss.

Anyways, jag hade glömt hur bra jag är på att cykla. Det är överraskande, med tanke på hur dålig balance jag har. I tillvaron. Och i kroppen. Jag cyklar jättesnabbt, överskrider trafikregler och tar många risker. Living on the edge. Jag ska köpa cykelhjälm. Men. Är det snyggt? Nä. Men värt.
Vid Medis skulle jag backa in cykeln lite vid ett övergångsställe och råkade backa på en gångare, en mc-kille. Med zztopskägg och fläta. Jag ba förlåt. Hans blick dödade mig, DÖDADE mig, just så på en sekund. Så jag kolla hans väst och där stod Hells angels. Jag borde haft hjälm.

Så jag har hängt med alla vännerna, de unga och de gamla och det gjorde mig glad. När min vän Petty var här förra helgen utbrast hon: "Vilka UNDERBARA vänner du har" på sin Glennströmberggöteborska och jag blev helt uppbåst och stolt och tänkte a, det har jag. Vi låg i gräset i Humlan, jag och gammelvännerna, och jag bara babblade och babblade med nya Bonnie Tyler-rösten och det bästa av allt, det var att Matti lagt sig till med intellectual newyorkerlooken. Min bästa look. Helt underbar. Som Woody Allen. Rocky var Mia Farrow. Inte Soon-Li, henne gillar vi inte. Jag var Miss Ellie meets Laura Ashley. Råful. Verkligen.

Sen tappa jag rösten och jag märkte att alla tyckte det var skönt.

Ibland kan jag tänka att jag inte är bra för the youngsters, att jag inte är en bra vuxen. Men så fick jag en present av Pretty boy igår, ett skärp med guldrosor på i en kartong där det stod Mentor på, trots att jag är en bad mentor med dåliga läror fick jag det. Det var fint. På kvällen träffade jag en indier som hette Arne. Det var spektakulärt tyckte jag. Men jag låtsades som att det inte var det, som att jag tyckte det var helt vanligt att vara född i Afrika i en indisk stam och heta Arne. Det är det inte. Säg inte till Arne att jag sa det.