Såg Nyhetsmorgon i morse och insåg vem Conny måste haft i tankarna när han klippte mig. Malou von Sivers. Hon ser riktigt ruggig ut men här lyckas kopian överträffa orginalet, jag är den största ruggugglan. Alltså, finns det nån sämre journalist än Malou? Varför får hon göra alla stora intervjuer? Det övergår mitt förstånd. Malou: " Du befinner dig i exil?" Dalai Lama: Ja.
Så var man på bröllop i helgen då och allt som kunde gå fel gick fel. Jag fick magsjuka ett par dagar innan och låg nere för räkning. Det enda positiva jag kan komma på med magis är att man får en sån fin förståelse för andra människor som är kroniskt sjuka och som alltid mår lika pyton som man själv just då. Absolut empati. Ungefär som absolut gehör fast det gäller känslor. Min mamma har absolut empati som en personlig egenskap, jag har det bara vid sickness och ibland vid pms men inte alltid in health. Man kan även ha absolut lokalsinne, det hävdar Malin att hon har.
Joel. Vad tråkigt att du slutar idag, det blir helt tomt på hela kontoret tycker jag. Och du, jag menade det där jag sa i lördags, jag var varken full eller för trött. Nu måste jag skaffa en ny bästa jobbarkompis och då kanske jag tar han i rummet bredvid eftersom ni ju är lite lika. Men det blir ändå inte samma sak. Dessutom måste jag lära mig kopieringsmaskinen. Synd.
Nu är det helg och jag ska smaka på den enda sanna glädjen. Shoppinggädjen. Annamaria hävdar att skadeglädjen är större men det tycker inte jag. För efter skadeglädjen känner man sig bara helt tom och drabbas av dåligt samvete, shoppingglädjen däremot medför mest en känsla av välbefinnande och jag brukar känna mig duktig som kunde handla så smart.
Jag såg Ola Skinnarmo på Ica. Han såg väldigt mätt och belåten ut så att säga. Jag undrade om han åt upp sig för en kommande expedition, efter vad jag kunde se hade han bara godsaker i korgen. Jag tycker alla expeditioner är idiotiska. Då tänker jag inte på pastorsexpeditioner utan mer på äventyrsinriktade expeditioner. Alltså, det är ju viss skillnad på att göra det i vetenskapligt syfte och att göra det för att man känner för att skratta döden i ansiktet. Skrattar bäst som skrattar sist. Jag tycker alla äventyrare är tröttsamma. Jaså du seglade över Atlanten i en jolle, så bra då, men nu får du faktiskt klippa dig och skaffa ett jobb. Ta lite deo när du ändå är igång är du söt. Det är allt jag har att säga dem.
Hej Joel & Mattias. Ni är de enda som läser min blogg. Jag börjar bli helt addicted och måste gå in och skriva hela tiden.Det är jobbigt för jag hinner inte jobba då. Säg inget till Stanley och lova att ta mig till rehab om jag spårar ur. Eller till havet och gör mig till kung.
Såhär: Man går till frisören för man hoppas på att få bli lite fin. Jag älskar min frisör Conny, man sätter sig där med sitt Kristina Lugnhår fast tjockare och han säger att det är fint och har guldstänk i fast vi båda vet inom oss att det bara är råttfärgat, slitet och helt hopplöst. Man förklarar hur man vill se ut och det är ju som Sienna Miller men det vågar man ju inte säga för man fattar ju att det aldrig kan bli så, man är väl inte dum heller. Han nickar och påbörjar arbetet rappt och skickligt samtidigt som han berättar det senaste på sin breda dialekt om sina barn, resor han gjort och tavlor han målat. Myntet trillar ned och efter alla dessa år fattar man äntligen att Conny är gay. Man bläddrar lite förstrött i en skvallertidning och har det trivsamt. Tre timmar senare tycker man att håret ser lite skumt ut men man tänker att det blir nog bättre när det torkat. Man kramar Conny hejdå för han ska flytta till Tyskland samma dag. Conny ser på en lite besvärat när man betalar. Ut ur salongen stiger Lejonkungen. Han får syn på sig själv i ett skyltfönster och ger upp ett jättevrål. "WHY CONNY WHY" vrålar man mot himlen likt hjälten i en film som sitter med sin döende älskade í sina armar. Med gula stripor i sin man åker man hem med tårfyllda ögon och fattar inte hur Conny som man förtröstat på sedan tonåren kunde svika en så hårt. Mamma som är diplomatins främste riddare kollar lite förundrat på ens svintohår och säger lite försiktigt: Det kanske blir bättre om du lockar luggen.
Det är nåt fel på mig så trött som jag är om mornarna. Trots att jag sovit nio timmar känns det som om någon stått och gladeligen hoppat på mitt huvud under natten. Jag hasar mig mödosamt till badrummet och där möts jag av ett mosigt grisansikte med lejonburr. Jag blir lika rädd varje gång. Det värsta är om jag råkar snegla till just innan jag ska gå in i duschen. Öl byggde denna kropp. Och då är jag inte ens nån öldrinkare. Men jag funderar på att köpa en T-shirt med den texten och gå i hela sommaren, very classy plus att man förekommer alla som tycker man saggat till sig.
Gårkvällen var trevlig. Vi laddade ner musik och gick till Indigo. Jag vill aldrig stanna ute för sent eftersom det är så läskigt att gå från T-banan och hem på natten. Det är en gångväg med buskar och skum belysning och igår när jag gick där undrade jag om någon skulle höra ifall jag blev överfallen och skrek. Om de hörde, skulle de bry sig då? Såna saker tänker jag på när jag går hem. Och om han som går bakom är en potentiell våldtäktsman eller bara en helt vanlig snälllis som är på hemväg från Fältbiologernas årsmöte som drog ut på tiden. För isåfall känns det ju tjaskigt mot honom om jag springer för då blir det ju som att han ensam får axla nån sorts kollektiv skuld över att han är man. Så jag springer inte. Fast han hade i och för sig hästsvans, kan man lita på fullvuxna män med tofs?
Fyra knop menar jag förstås. Ordmärkare. Mitt alterego Erina dyker snart upp på ett kontor nära dig. Ledsen att jag inte har mitt riktiga namn men då finns ju risken att någon otäck gubbe från Vansbro googlar mig och kommer hit för att sedan haunt me down and kill me.
Wrelo, om du läser detta för det gör du väl slaviskt, ska vi ses ikväll? Jag skulle kunna tänka mig Gondolen om jag inte var så sunkig i håret, Tre knop istället kanske? Äh, jag ringer väl.
Nu ska jag åka hem och sätta upp mina nya gardiner jag köpte på loppis på lunchen idag. Jag älskar loppmarknader, innanför en järnport insprängd i ett berg öppnade sig ett himmelrike. Ett himmelrike av skräp. Dit ska jag gå igen.
Jag är lite osäker om man säger blog eller blogg som man tycker det borde heta på svenska, jag vet inte så jag säger blogg. Oh well. Annars är det mest bröllopsplanering numera, jag ska själv inte gå åstad utan är värdinna på ett stort bröllop nästa helg och gudars skymmning vilket projekt det verkar vara att gifta sig, jag blir helt matt bara av att stå vid sidan av och se på.