You make me wanna wear dresses

Så satte jag på mig min finaste blus. Jag skulle träffa en vän från förr. Vi hade inte setts på flera år. Vi åkte hyrbil. Det var kul. Resan saknade mening och mål. En resa i tiden. "Staden har förändrats" sa han.
Du har förändrats, tänkte jag.

Vi talade om våra skilda religioner, om statsskick och presidenter. Om vilka vi var då och om vilka vi blivit. Jag berättade lite om Sveriges nya regering. Om vilka ministrar som är snygga och vilka som är fula. Jag fick se foton på barn upptagna ur plånbok. Inte bebisar utan rätt stora barn i den där tråkiga, meningslösa mellanåldern när ansiktena saknar karaktär. Det sa jag inte. "Fina" sa jag istället. Sen kontrade jag med dra upp några visitkort ur min plånbok. "Kolla vad jag fick förra helgen då!" Som vi skrattade. ( Inte. Skämtet landade ej i god jord.)

När jag kom hem tog jag ett nattdopp i badkaret. Tänkte att jag kanske skulle gå i kloster ändå. Dra mig undan det förgängliga. Fokusera på det bestående. Hade blitt en skitbra nunna. Är bra på att anpassa mig till nya miljöer, nya livsvillkor. Är förnöjsam, glad för det lilla, bra på celibat.

Väntar bara på kallet och på uttrycken i mina former boyfriends ansikten när jag säger jag ska gå i kloster.

pony.

Har svårt att hitta motivationen. Ser ut som proggbrud/singersongwriter från Hagsätra med tovigt hår och bad cash flow. Det verkar dessutom som att jag blivit en känslomänniska på äldre dar.
Min favoritpensionär i kyrktornet hade bakat jordgubbstårta med sina egna händer. Helt rörande bara det. Han bjöd oss och passade samtidigt på att släppa bomben att han aldrig ska komma hit och hjälpa till mer. Hans hjärta orkar inte. Mitt hjärta orkade inte med det beskedet. Var tvungen att gå undan och fälla en tår för att Kurt inte skulle se. Men sen, när Kurt skulle gå började jag gråta lite igen.

Det är väldigt pinigt när gråten kommer. När den inte kan stoppas i ögonvrån. Men jag tror det är bra att jag blitt en känslomänska. Bättre att känna lite för mycket och gråta opassande på en fabbros axel nån gång ibland, än att aldrig känna någonting alls, någonsin.

alice.

O man, jag är en sån rolig moster! Jag luras så bra! Skojbrottas! Skämmer bort! Ljuger! Min niece Pudo assisterade mig på jobbet. Innan vi träffade kollegorna sa jag; " Tänk på att ta det lite försiktigt med den unge, långe. Hissen går inte riktigt ända upp där. " Hon ba; "Okij." Så gick vi ut och åt glass med honom och hon var helt avvaktande och jag såg hur hon snegla på honom i smyg liksom sökandes efter mentala defekter. Efteråt sa hon; " Men vad är det för fel på honom då?" Jag ba;" Alltså, man kan inte säga att han är utecklo direkt, han är mer bara lite allmänt.. bakom. Tänker långsamt och så. Vi låter honom tro att han jobbar här men det gör han inte. Han har mer blivit som en ständig prao eftersom han envisas med att hänga här hela dagarna. Vi låter honom hållas eftersom vi tycker synd om honom."

" Aha," sa hon.

Sen, i djurparken lurade jag henne att Lasse Berghagen låg i ide där. " Jovisst vet du, så snart allsången är i gång vaknar han upp och lufsar upp på stora scen. Sen om dagarna står han därborta och gräddar våfflor till alla turister."

" Men vem gräddar våfflor när han ligger i ide då?" sa hon. " Hans manager eller?"

Jag ba; "Precis gumman!"

Varje gång hon säger nån av alla sin roliga punchlines tänker jag; Meh å, vad hon är lik mig. True, jag gör det. Som moster är jag: självgod, uppblåst, GöranPersson-aktig, fulländad, loved. Som människa: fylld av självförakt.

Som den underbara moster jag är lärde jag henni att cookies och varm mjölk är den mest näringsrika maten att äta innan man går och lägger sig. Jag lärde henni också att man gott kan låta disken stå och safta till sig ett par dar. Jag ser mig själv som en enda stor kunskapsbank.

När jag ser tillbaka tänker jag att de var bra fina ändå, dagarna med morris.. flåt, alice.

Gråt i gräset

Först tänkte jag att det här kanske var en Tom Waitsdag. Men så ville jag att han skulle harkla sig, skärpa sig. Det gjorde han inte. Så började jag tro att det var en Edith Piafdag. Men sen, efter lunch, verkade som att det skulle bli en Nicodag ändå. Till sist blev det en Azure Ray-dag. Det var gött.

Om våren är alla dagar Barbro Hörbergdagar.

Generellt sett tycker jag det är sjukt tråkigt att läsa om andra människors musik. Det är inte lika tråkigt att läsa om film. Varför vet jag inte. Det är även tråkigt att läsa om vad folk har på sig. Hatar även detaljerade miljöbeskrivningar. Kom till sak nångång, jag skiter väl i hur det ser ut runtomkring liksom.

Nu lyssnar jag på en sång om den här sjön jag simmat i ett tag- Sea of doubts. Blir inte klok på den, fattar inte hur jag ska komma i land.

Jag älskar dej Barbro

Och tänk i parken
om våren
med ögon känsliga för grönt
och kastanjeblad som paraplyer
och händer känsliga för allt som är skönt
Vi vek en duva av papper
i vinden så seglade den långt
och den landade på en staty som
fick ändra alla orden i sin sång

Det regnade och bilderna blev bra
Det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
med ljuset och tankarna på allt det nya

Och tänk i parken
om våren
med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dej då, det gör jag nu

You can never hold back spring

O store gud, nu fick jag just den politiskt inkorrekta glassen Girlie i min hand. Den är rosa och har glitter i pinnen. Är ej feminist anymore. Så förlegat. Rosa glass fick mig att kapitulera, överge kampen, screw särbehandling och låga löner. Älskar låg lön! Är tacksam och hej, bara jag gifter mig med överårig stekare/adlig kommer allt ordna sig. Är endast en enkel djurrättsaktivist. (Kämpar enbart för hundar, dock ej för kamphundar.) Girlie smakar färgämnen. En snäll dam med röd lugg gav den till mig. Det är någonting underbart över kvinnor i röda luggar.

vackert väder

Just a perfect day

drink Sangria in the park

And then later when it gets dark

we go home

Just a perfect day

feed animals in the zoo

Then later a movie too

and then home

Vi är på Skansen. Vi sitter på en trappa till ett gammalt hus och ser ut över Gärdet. Jag sjunger Lou Reeds Perfect day. Mina ögon är röda. Jag har feber och är hemskt trött. Vill du ha glass?

Jag äter bara halva min. Själva tanken på glass är trevligare än att faktiskt äta den, säger jag.

Som öl.

Vi åker färja hem.

Jag lägger mig på sängen. Han sitter i fönstret och talar i telefon.

Idag var en bra dag, säger jag till just ingen alls och somnar.

springbreak.

Hej, jag kan inte fokusera när det är så hära fint ute. Jag måste hoppspringa hela tiden, äta glass på nytorget, sitta på brygga i gamla stan med alma & alice, le mot främmande män. Niskor.
Men åh vad jag skulle vilja vara brat på våren! De har alltid finaste vårkapporna, jämnaste brännan och vitaste tänderna. Alla andra är lite för fula på våren, det starka solljuset gör att ingen är till sin fördel. Våren hör bratsen till!

cruel summer

Vill fly landet for obvious reasons men också för mindre obvious reasons. Fattar inte var jag ska dra bara. Eller med vem och varför och kommer det verkligen kännas bättre när jag kommer dit?

Jag vill inte ha madonnas kläder för H&M. Vill inte ha några kläder alls. Vill bo i varmt land och endast bära bastkjol. Möjligen en blomsterkrans om halsen.

När min vän Marit bodde på Grevgatan gick hon alltid till Tösses och köpte smörgåstårta för sina sista pengar. Jag har börjat göra likadant. Typ dagen innan lön, det är en nåd att äta smörgåstårta då. Tösses har finaste smörgåstårtan i hela stan, I´m telling you. Grand har finaste smorgasbordet i det här landet, det dignar av svenska delikatesser. Har inte ätit det själv men har stått och glott på det några gånger.

Varje gång jag hör Nicolai sjunga hunger vill jag dansa besinningslöst i röda lackpumps som en galen människa. Det gjorde jag igår. Jag gjorde även någonting JÄÄTEkul, vad kan jag tyvärr inte säga. Det var inget spektakulärt, föröker bara framställa mig själv som en mystisk, outgrundlig kvinna. I själva verket är jag väldigt grund.

It´s my party and I cry if I want to

Så. Jag gick på bio med mig själv. Det borde jag inte gjort. Det var bara ensamma gubbar där. Och en högst opassande film för mitt state of mind. Ångrar.

Sen sprang jag på jag Skådisen. Han ba' nämen HEJ, jag ba hej fast jättelågt och snabbt eftersom jag misstänker att han är en ful fisk som har tjej och barn. Han ba'; Jag är på Dramaten nu "Jaha du" sa jag och låtsades helt oberörd av hans vackerhet. Sen sa jag den roliga repliken; " Det blir inget Storstad 2 då eller?" Han ba' nä och log inte ens. "Näha, synd för det var ju ett tag sen man såg Koma. Vad gör han nuförtiden?" Skådis surt: "Vet ej." Sen fortsatte promenaden under tystnad för tyvärr skulle vi åt samma håll. Utanför min port sa jag Carrierepliken " Ok, this is me. God kväll!" Då sa Skådis; " Då vet jag var du bor. Vi hörs!"
Vadå vi hörs liksom, gör vi junte, vi kommer aldrig ringa varann, vi är bara två som tittar på varann i folksamlingar om natten.

Följeslagaren

Oh, det är ett sådant förunderligt ljus på himlen. Vackraste, klyschigaste solnedgången. Man vill bara sitta på en ö och hångla med en palm.

Sent om kvällarna, eller kylslagna nätter på väg hem, går den bakom mig. Den flåsar mig nacken som en gammal hund. Igår gick den med mig hem. Ensamheten.

Det lyste i Neighbors fönster. Jag ringde på och fick komma upp en stund. Ensamheten stod utanför och väntade medan jag bäddade in mig i en filt i Neighbors soffa. Vi åt brownies och drack mjölk. Han talade om inredning och klubbar. Det blev midnatt.

Jag tänkte på psuedopojkvänner. På platonisk vänskap, bekräftelse, undergång och fall.

Det var konstigt, men när jag kom ut hade Ensamheten gått.

sov du lilla vide

Sov du lilla videung,
än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide,
än så är det vinter.

Solskensöga ser på dig,
solskens famn dig vaggar.
Snart blir grönt på solens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön:
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig.
Solskensfamn dig vaggar.

Under en period fördjupade jag mig i dödsannonser. Jag tyckte om att fundera på vilken typ av liv personerna som dött hade levt. Så fantiserade jag ihop fantastiska levnadsöden av den knapphändiga information som fanns att utläsa av annonserna.

Det gör jag inte längre.

En av de sorgligaste och finaste annonserna jag sett, illustrerades av en bild av en videung. Under den en enda mening. Sov du lilla vide. Det var ett barn som dött.

Det är med dödsannonser som med våren. Fint men smärtsamt. Kallt men med hopp om ljus.
Så känner både jag och Karin Boye.

Last night a DJ saved my life

O vad det här med teman är svårt, är så ambivalent. Vill skriva om böcker men ändå inte släppa hundarna helt. Nästa tema blir -håll i dig nu;

Erinas sol och vår. Då ska blodgen enbart handla om hur jag går ut i signalröd klänning till ställen där gamla rika gubbar hänger (Noppes? Riche?) raggar upp dem, inleder förhållanden för att sedemera skinna dem på allt de äger. Den blodgen kommer vara helt autentisk. Läs den som en självbiografi. Den börjar i april. Runt den femtonde skulle jag tro. Och, den är gratis!

Var på Kaah igår. Han var så vacker och sjöng så fint. Bara för mig sjöng han. Och för Alma & Elin. Och lite för OC också men inte så mycket.

Min systerdotter kommer på besök. Vi ska fira hennes trettonårsdag. Mina nieces lystrar till hundnamn. Fido, Pudo och Tudor. Jag har ropat hundnamnen efter dem sen de var små. Nu tror de att de heter så. Egentligen heter de någonting helt annat men säg inte det till dem.

En mäktig man och hans hundar

Jag vill berätta om en man i ett varmt land. Han bodde nära havet tllsammans med sina två ståtliga hundar. Hundarna var uppfostrade att gå exakt två decimeter bakom mannen. De var aldrig kopplade. De vek aldrig från hans sida. Var morgon gick mannen och hundarna ner till havet för att ta ett dopp. Hundarna ställde sig precis vid strandkanten
och såg på mannen när han badade. Likt vattenskygga bodyguards stod de och tittade på mannens huvud som guppade upp och ned när han crawlade. Jag tänkte att han måste vara en viktig man. Den typen av man som låtit israeliska säkerhetstjänsten träna hundarna. De var fantastiska.
Även jag kände mig trygg när jag badade under röd flagg om mornarna. Jag tänkte att hundarna säkert skulle komma att rädda mig om en ström tog mig med. Att de var utbildade för sådant. Detta var historien om de artigaste hundarna jag träffat i mitt liv.

Du sökte en källa och fann ett hav

Jag målar i mörka färger. Känner mig som Edith Södergran i dikten Livet. Älskar Edith multi mucho.

Påsk coming up. Det är en weekend som lämpar sig för storstäder. För Paris, Istanbul och Prag. Samt för Barcelona. Även för New York. Den lämpar sig inte för Stockholm. Så är det bara. Edith hade säkert åkt till Schweiz.

Ibland när jag står inför ett val tänker jag, vad skulle Edith gjort? Jo, hon skulle dö ung. Det är inte särskilt upplyftande att tänka så.
Edith föddes ju som bekant i Sankt Petersburg. Det är mäktigt. Tänk själv att nån frågar var man kommer ifrån och man ba' på finlandssvenska; " Jag kommer ifrån en by som heter Habo. Men jag föddes i S:t Petersburg." Genast framstår man ju som en intressant människa. När nån frågar mig var jag kommer från säger jag alltid namnet på min hemby, aldrig Sthlm. Hur lång tid tar det egentligen för en människa att bli en del av sin stad? 15-20 år? 10 har inte räckt för mig allafall.

Jag fäster inte så stor vikt vid staden som sådan. Jag tänker att en stad är en stad i egenskap av människorna man känner i den.

Edith hade inte många vänner. Hela hennes liv var kantat av sorg. Jag skulle kunna berätta mer för dig om hennes liv men jag orkar inte tänka på det mer idag.

changes

Börjar tröttna på hundar. De tråkar ut mig. Tröttnar alltför snabbt på saker. På musik, på kläder, på stamställen, på män. Det är ett problem. Jag möblerar om varje vecka. Det är ett sätt motverka det bestående. Hade tänkt skriva om en grannhund jag höll av. Den hette Ava Bengtsson. Jag brukade gå med henne i Hagaparken. Hon dog sen.

Ibland funderar jag på att skaffa hund

Såna härna bullterriers tycker jag är de gulligaste hundarna. Om jag skulle köpa en hund skulle jag köpa en sådan. Han skulle följa mig genom livet och älska mig mest av alla, förebehållslöst, ursinnigt. Hans kärlek skulle inte kväva mig, nej, jag skulle ta emot den och älska honom nästan lika mycket tillbaks.

Att öppna sig för par

Jag talade i telefon. Vi talade om det här med att öppna sig för par. Om att berätta om sitt miserabla kärleksliv för paret. Om hur loseraktigt och totalt förnedrande det är.

Typ; Man sitter i en fåtölj, paret sitter i tätt tillsammans i soffan. Paret bara; "Berätta nurå!"
Så man berättar roliga anekdoter om konstiga man dejtat. Paret skrattar. Par älskar sån stories. Och sen kanske nån i paret, förslagvis tjejen, lägger huvudet på sned och säger med känslig röst;
" Men hur är det egentligen då?" Då gör man misstaget att berätta hur det är egentligen.
Man ba; " Och sen sa han bla bla, och jag kunde inte veta vad han mena med det så jag ringde inte tillbaka... A, och nu har han inte ringt. Ska jag ringa?" Paret tittar på en med medkännande blickar som dödar en långsamt.
Killen i paret; " Nä nä, inte ringa, aja baja. Angelägna brudar - avtändande.
Tjejen till killen; " Men det klart hon ska ringa! Det hela är ju egentligen bara ett enda stort missförstånd, om hon bara ringer kan de reda ut det. Du vet ju hur stolt hon är, hur kan du säga så? Vi hade ju aldrig blivit ihop om inte jag hade ringt efter midsommar då du vet."
Killen ba; " True, true."
Killen igen fast nu med med bebisröst;" Det var ju tuj att du jingde då." Nu buffar han lite retfullt på tjejen och lägger armen om henne och hon kollar kärleksfullt på honom.
Man själv; " Jag ska nog gå hem nu."

Så går man hem helt moloken och ångrar att man öppnade sig för paret.
Paret ligger hemma helt självgoda och ska just somna.

" Du? Det är tur att vi har varandra ändå."
" Ja, verkligen älskling. Verkligen."



(* fast egentligen har de värsta sugiga förhållandet som inte ens kan räddas av att de köper hund)

Sjung för mig

En egyptisk kvinna kom in i mitt rum och sjöng en arabisk sång för mig. Helt plötsligt, utan förvarning började jättestora krokodiltårar rinna nedför mina kinder. De rann ner på golvet och bildade en liten sjö. Där stod vi, hon och jag, i tårarnas sjö och blev blöta om fötterna. Hon fortsatte sjunga. Vi sa inget efteråt, hon bara gick.

barbarerna

Såg ett jakt- och fiskeprogram i teven. Det var första gången mitt liv jag tänkt på jakt och fiske. En gotländsk man satt och lurpassade på en kronhjort under ett träd. Han jagade på en barons marker. I jaktpusen visade baronen sina antika möbler. Han ba'; Den här pjäsen är en verklig raritet... Pjäsen. Ett så festligt ord. Hädanefter kommer jag benämna alla mina möbler så.

Tillbaka till jakten. Till sist så jagade de hemska hundarna ut kronhjorten ur skogen till ett öppet fält. Gotlänningen sköt, hjorten skadesköts men sprang ändå vidare. Jag grät. Så ringde de andra jägarna och ba' grattis, han ligger här i ett dike och flåsar. BARBARER. Jag hatar jakt.

Jag tycker även det är hemskt med fiske samt sportfiske. Hur gött tror ni det är att dra upp sin egen kroppsvikt i munnen, va va? Och hur gött är det att bli islängd i vattnet igen för att man inte var tillräckligt köttig och få simma omkring med ett skitstort sår som gör att man inte kan äta så att man dör av svält?

Jag kommer allafall aldrig jaga slash sportfiska. Om Jan Guilliou och Leif GW ringer och frågar om jag ska med till afrika och skjuta lite buffel i helgen kommer jag ba lägga på. Bara så de vet. Rich men älskar jakt. Särskilt i afrika, det tycker de är så himla exotiskt att jaga där. Och, de jagar med pil! Barbarer, barbarer. Gud bevare oss från barbarer.

Om du var min

Vädret har gått bananas idag. Ömsom regn, ömsom sol, hagel och snö. Precis som livet självt. Jag fryser nu.

Uttrycket dress down har helt anammats av mig och i helgen nådde jag botten. När jag tror att jag klätt upp mig ser jag ändå ut som nån som går i täten i ett demonstrationståg för Djurens rätt. Det skulle jag iofs också kunna göra eftersom jag ju värnar om hundar. Heroin chic har aldrig känts så nära och ändå så långt ifrån. Har fastnat i 90-tals pastischer. Kan inte göra mig fri.

Skulle vilja se ut som en nyrik ryska. Ha sobelpäls (förlåt mig djuren, ryssar skiter i djur), blonderat hår samt heavy make up. Skulle vilja tala högt och argt med rysk brytning och gå före alla i toakön på NK. Skulle vart lycklig då.

Har blitt olyckligt kär i en upptagen gayman. Han är läkare och har ett lantställe i ett grevskap i östergötland. Samt ordnad ekonomi. Älskar ordnad ekonomi. Inte rikt, inte stekigt, bara ordnat. Vi har talat om trädgårdsskötsel. Om klängrosor, rabatter och tipsat varann om bästa blommorna till balkongen. Han har satt vårlökar. Känns som det aldrig kommer bli vi. Är så olycklig.

Ikväll - Dolly

Hur ska man träna för att få Dollys kropp? Den träningsformeln skulle man bra gärna vilja veta. Måste man ha korsett? Lyssnat på Dolly alla day för att komma i stämmning och nu är Cläry, Alma & jag bjudna på fördrinks hos ett gaypar. Lovely.

svindel.

Vilken succé min nya hundblodge är! Det är inte klokt, jag har 200 000 unika besök om dan. Jag har även fått förfrågningar från Svenska kennelklubben om att göra denna sida till deras officiella hemsida. Men jag vet inte. Det beror på cashen.

Det finns även nåt som heter Svenska Kennethklubben. Där får man vara med om man heter Kenneth. När de har träffar bär alla namnskyltar som det står Kenneth på. Varje år utses Årets Kenneth. De har även liten broschyr på BB för att få föräldrar att döpa sina barn till Kenneth.

Kolla fotot här ovan, det föreställer Annie Leibovitz på Chrysler building. Hon är bra cool Annie, såg henne på Oprah häromdan. 23 år gammal var hon chefsfotograf på Rolling Stone. Allafall. När Annie var 51 tyckte hon det var dags för barn, hon fick tvillingar på det moderna sättet. Några år senare tyckte hon det var dags för syskon, hon fixa en till vid 55. Bra eller själviskt? Jag vet inte. Barna kan ju alltid söka upp sina spermdonors när Annie kolat. Det är la mest unga studenter som behöver stålars som gör det i burkar kan man tro.

Du ska inte tro det blir sommar

Var på nån sorts hemlig spelning i en källare. Jag var klädd för en skogspromenad och hade en plastkasse i handen. Det var äpplen i den. Jag tar landet med mig var jag än går.

Jag satt vid en brasa med en gift man. Jag var mitt trevligaste och sa mina bästa skämt. Det hjälpte inte.

Sen hamnade jag i en osäker situation med några snygga tjejer, kom inte på nåt att säga så jag sa; "Jag har varit sjuk." De ba; "Aha." Sen tyst.

Lilla E kom, vi talade om gamlingarna i kyrktornet. Sen gick jag hem.

(Ja just det ja, såg en hundägare rasta sin hund på vägen hem. Viktigt att nämna.)

skuggor

I surrender myself to the arms
of a beautiful stranger
I surrender myself to you

Vakna upp med den hära låten och can´t get it off my mind. Är det en powerballad eller? Hoppas, det är så mäktigt med powerballader, det görs alltför få nuförtin. OC-generationen förstår inte powerballadens innersta väsen, de vill ha indierockers, emo och sån skit.

Dog långsamt inatt. Ungefär såhär. Vill även säga att jag tycker Daddy I´m a pilgrim now är en skitbra sång. Sångaren måste ha snygga syskon tänker jag.

Vad hade det här med hundar att göra tänker du? Jo, bilden här ovan kommer från den urbraiga filmen Shadows. Kvinnan på fotot är lessen/vissen för att hennes hund just dött. Mannen försöker sex her up/dra ett opassande skämt så som alla män gör för att muntra upp. Det kommer inte funka.

Se filmen så du kan avgöra om jag just ljög.

doglovers/strangers

Såg en hund i t-banan. En grand danois. En stor grand danois. Den största jag nånsin sett. Som en ponny. Tigerrandig. En best.

En kvinna reste sig från sitt säte och och gick fram till hundägarn. Hon ba' hur gammal är den, visst bor ni på ö-malm, på skeppsgatan har sett er där och blabla. Så himla påfluget. Ägarn svarade tålmodigt men det var uppenbart att han inte var sugen på vidare konversation. Fatta inte hon.

Det är ju det som är det jobbia med att vara dogowner. Att prata med okända. Skulle döda mig. Just därför borde jag skaffa hund.

Lille prins sol

Turban är på modet. Jag tycker endast det passar på badstranden på rivieran. I övrigt bör man hålla sig ifrån turbanen. Om man inte är en man i Indien vill säga. Eller en kvinna i afrika. Då tycker jag det ser fint ut lite varstans.

Vafalls? tänker du nu. Är inte detta en hundblodge? Jovisst.

Allt jag behöver nu är ett par röda lackpumps och ett par rosa converse. Sen är allt fullbordat.

Fick ett så fint erbjudande om att följa med Maggan på jobbet och hennes man till deras lantställe i helgen. Det hade jag velat. Men inte kunnat. De tar hand om alla kids i kyrktornet. Hjälper oss genom livet. En gång sa jag till dem; "Låt nu de sista ljuva åren bli de bästa i ert liv " när jag försökte peppa dem att gå en buggkurs. Det var inte fint sagt. Bet av mig tungan och svalde den efteråt.

Det är vår men jag har inga vårkänslor. Har enbart hundkänslor. Ska bli solochvårare i år.

om hundar.

En expert uttalade sig så här; "Om man har en blogg kan det vara bra att nischa sig. Istället för att heta Cecilias blogg kan man döpa den till Cecilias hundblogg och skriva lite om hundar."
Jag nappade direkt.

Inte för att jag gillar hundar.

I väntan på

Så. Eftersom mina intryck från den senaste veckan enbart kommer ifrån sjuksalar och teveprogram har jag inte så mycket att tillföra.

Eller jo, såg ett seminarium på med mäktiga kvinnor i näringslivet. Det var spännande, de var intressangta och hade tråkiga kläder. Och, alla hade sänkt sina röster och talade i ett lågt röstläge. It´s a mans world tänkte jag. Cläry, min vän formly known as Cari samt Cary, har lärt mig att tala med en mörkare röst. Det måste man om man ska bli tagen på allvar. Hon i sin tur har lärt sig av en talpedagog. Cläry har även lärt mig att bli en bättre lyssnare. Jag har väldigt bra hörsel.

Min kompis Matt har en moster som heter Cläry. Matt producerar nu en möbelserie som vi tycker bör heta Cläry. Det sticker ut, är mjukt men ändå värt att lägga på minnet.

Och, ja just det, det är vår. Skithärligt.

Snart, ja mycket snart kommer en big change här på blodgen. Jag har legat och funderat ut det i min kammare och nu ska det ske. Du kommer baxna, tappa hakan, brallorna och förståndet. You wait.

You give me fever

Kräksjukan nummer 2 tog mig. Den var ondare än ettan. Mucho. Fick vård. Taxichaffisen kallade mig gumman. " Mår du inge bra, gumman?" Ville lipa då. Som Lille Skutt. Bet mig i läppen. Älskar när främlingar säger gumman. Allafall när jag är sjuk.

Har en återkommande feberdröm. Rolf Lassgård är med i den. Min sweet childhood friend Rocky brukar drömma om grävskopor när hon har feber. Det har hon gjort sedan hon var liten. Hon har alltid varit rädd för grävskopor. Det är sött.

Jag har alltid vart rädd för Rolf Lassgård. (a swedish actor, shenan)

Det går många olämpliga program på teve. Ej uppbyggliga som min stränga mormor skulle sagt. Exempelvis en dokumentär om HIV-smittade barn. Mitt hjärta sprack när jag såg den från sjukbädden. I gårdagens avsnitt av Six feet under gifte sig Brenda & Nate. Brenda fick missfall strax innan men bestämde sig ändå för att genomföra bröllopet. Det hela var mycket sorgligt. Under bröllopsdagen rann deras döda barn ut ur hennes kropp. Ingen visste något.

Det måste vara en svår sorg att drabbas av, missfall. Den sker i tysthet. Tyst sorg är tung att bära.

Nu ska jag fortsätta min koma med febertoppar och dalar och vätskeersättning och Rolf Lassgård. Hejrå!

Singerat Albert Svanberg

Hallå, med den här göttiga klimatförändringen kan man snart ligga på playan. Fåglarna sjunger skithögt nu, de fattar ingenting. I övrigt - helt ointresserad av väder. Och kläder. Helt ointresserad av konsumtion just nu, trött på det. Det är så last year att konsumera. Intresserar mig mer för produktion.

Har fått flera fina erbjudanden (?) om att sporta det sista, typ fyra, helt oberoende av varandra. Som att gud försöker säga mig nåt. Jag lyssnar ikke. En person i min närhet brukar träna. Jag kallar det bodybuilding. Bodybuilders är så himla roliga. Deras kroppar är galenskapens tempel. Nu har jag börjat kalla träningen gymnastik istället. "Ska du på gympan ikväll? Glöm inte gympapåsen då du." Nästa vecka ska jag börja kalla det gymping tror jag. Gillar alla ord för sport som är degraderande, förolämpande. Ser ner på sport.

Dorky clothing

Har så många kläder. Kläder för töntar. Måste rensa ut. Skicka dem till nåt land med töntar i som förstår att uppskatta dem. Typ Norge. Eller nån delstat söderut i the US and A. Ska skeppa dem till två olika städer i Texas. Töntarna där ba; Yeah, look ugly swedish clothes. Great, let´s wear´em dude.

Så kanske en tönt i ena staden tar på sig mina töntkläder och åker till den andra staden som jag också skeppat töntkläder till och så kommer tönten till en mack där en annan tönt står och tankar sin bil iförd mina töntkläder.
Ena tönten ba'; Hey dude. Cool outfit.
Andra tönten; Right back at ya dude!

tricket.

Kan du inte heller sova? Gå upp och drick ett glas varm mjölk samt ta en liten brownie så kommer du sussa som en baby. Sockret gör dig inte pigg, bara härlig. Mjölken gör dig trygg. Promise.

Inatt när jag drack varma mjölken slog jag även på teven. Där var det en romantisk dansscen med Leonardo Dicaprio. Älskar dansscener. I alla collegefilmer från 80-tidigt 90-tal värda att nämnas finns en romantisk dansscen. Från en skoldans. Typ snygga killen bjuder upp fula tjejen och blir kär. Loves it. En sak jag undrade när jag drack varma mjölken var om Leo verkligen är en bra skådis? Det är han va? Så svårt att avgöra eftersom hans babyface är i vägen. Måste kolla Blood diamond samt The departed, sen bestämma. Gillar inte babyfejset. Ska försöka bortse från det. Gisele gillade babyfett. Det gör hon inte längre. Leo är nu ihop med en israelisk modell som heter Bar. Verkar så göttigt att va Leo.

Röster i mitt huvud

Ska klippas. Bli klippt. Och skuren. Vill se ut som sextiotalet. Att hela decenniet ska rymmas i mitt hår. Som Audrey. Men. Går inte. Ty min feja är en nyplöjd åker. Mitt huve större än en mellanstor svensk kommun. Min nacke en oxes. Jag har visioner. För millioner. Precis som bröderna Herrey och deras pappa slash manager Willy. Men det hjälper inte. Vid dags slut kommer jag ändå se ut som en ledsen mormon. Hade hellre gått för amishlooken. Mer laddad, mer undertryckta känslor. Chloey Sevigny är smashing i Big love kom jag på nu, så jag tror jag går för mormonstylee ändå. Men, har jag pengar? Nä. Avbokar.

Baby, I´m the worrying kind

Stod i kö i en småstad och overheard en teengirls konversation på mobilen:

- Är så **** trött alltså, vet du när jag kom hem i morse då, jo sju. Sju! Muffe & Danne kom och hämta oss utanför Stadt och sen kom dom miffona på att vi skulle åka och köpa korv i Jönköping, så då gjorde vi det. Så hjärndött, jag och Emelie ba' vi dör.

Det bör tilläggas att teengirl talade bred östgötska, de hade åkt från Linköping till Jönköping mitt i natten för att köpa korv och sen tillbaka. Haha. Å vad jag inte saknar den tiden när man gjorde sånt. Å vad jag älskar att vara vuxen och kontrollerad.

Molly och jag liftade till västkusten en sommar med en femma på fickan. Vi tyckte det låg en utmaning i att inte ta med några pengar. Vi tävlade om vem som tog med sig minst packning, det slutade med att båda endast hade med sig en trosa. Vi tävlade om allt. Mollys mamma, som inte är the worrying kind, stod glatt och vinkade av oss vid landsvägen när vi hoppade in i första bästa lastbil. Vad hon inte såg var att den kördes av en Hells angel.

Jag ba'; -Men mamma, litar du inte på mig?
Hon ba; -Nä.
Jag, skitsur; -Meh. Du måste lita på mig mamma, jag är din dotter.
Hon ba': -Just det.

Lita aldrig på någon under 22, mothers.

Edit & Elsa

Min farmor har en syster. Hon är 90 år och heter Elsa.
Hon bor tvärs över torget. Varje kväll klockan åtta går farmor Edit fram till fönstret och vinkar till Elsa. Strax därefter släcks ljuset i Elsas lägenhet.

" Nu sover Elsa" säger farmor.

Elsa är ingen nattuggla. Farmor Edit är gärna ute och svirar om nätterna. Hon är en gambler. I bingo. Och i love.

En man som hette Kalle Wall stötte på farmor. De var med i samma gäng. Farmor fick rosor på kinderna och solsken i blick när hon berättade vad Kalle sagt sist de sågs. Problemet var att Kalle hade ett förhållande med en extravagant skådespelerska som hette Nomi. Hon var mycket svartsjuk. En dag sa Nomi till farmor; " Han är min, bara så du vet."

På hösten dog Kalle. Det sörjde farmor. Kort därpå dog Nomi. Henne sörjde farmor, fast inte lika mycket som hon sörjde Kalle Wall.

fyra nyanser av Bruno

Idag känner jag för Bruno. Bruno Martelli. I Fame. Minns du? Så fin. Jag var alltid kär i honom. Han var den finaste i hela teven. Ett genius som komponerade elektronisk musik som ingen förstod. Förutom Mr Shorovsky då, de var close även om Mr Shorovsky förespråkade klassisk music. Bruno hade en pappa som drev en italiensk restaurang. Martellis hette den om jag minns rätt. Brunos pappa förstod inte Brunos musik men stöttade honom ändå helhjärtat. Ibland fick Bruno, som ju var the brain på Fiorello H. LaGuardia High School of Music & Art and Performing Arts, hjälpa Leroy med läxorna. De brukade ses på Martellis.

Bruno var kär i Julie. Hon spelade cello och hade stickad pullover över skjortan. Även hon hade brains. Julie bar på en sorg, jag minns inte vad. Hennes sorgsna ögon och Brunos blyga och finkänsliga konstnärssjäl gjorde dem till det ultimata cliffhangerparet i serien.
Det fanns flera. Coco & Leroy, Danny Amatullo & Doris, Jesse Borrego & Nicole, Holly & Chris. Många valde att blunda för den uppenbara erotiska laddningen mellan Mrs Berg och Mr Shorovsky som tonades ner eftersom Mrs Berg trots allt var en mrs. Ett gång dejtade Shorovsky kollegan Elizabeth Sherwood, men det blev inget. Lydia, danslärarn, verkade dragen till Leroy men det förhållandet omöjliggjordes av Leroys låga ålder, 16 bast.

Julie bodde hemma hos sin farmor. När hon dog flyttade Julie och slutade på skolan. Det var en sorgens dag för mig och Bruno Martelli.

The swedish sisters

Glad, glad, glad idag. Det är fåglar, det är vårgrus, det är schlager, det är ta ut cykeln, det är vår. Vaknade upp med den här sången på läppen;

Högt över havet och bort emot land
Stämmer frekvensen så räcker jag fram
Plus når minus och lyckan är gjord, sanna mina ord
Högt över havet och bort emot land
Det kan nog blixtra och dundra ibland
Våra zoner är laddade med kärlek, (det måste va' kärlek)
ja eventuellt


Just, "ja eventuellt" är så himla roligt och realistiskt, precis så känner man ju ofta IRL.

Dr Kerry sa upp sig i E.R. igår! Vilken skräll, jag blev skitlessen, fatta vad mycket kompetens sjukhuset förlorar nu. Hon skulle flytta till Florida, så who can blame her liksom, men ändå, så synd.

När jag blir gammal ska jag flytta till Florida med min snygga syrra. Har kollat ut ett lämpligt ställe i Deerfield beach. Frågade henne, hon sa ja. Vi ska sitta på ballekongen i vårt seniorliving och dricka lemonad i blått hår och se ut över havet. Många gubbar kommer vilja ha oss, men vi kommer vara fed up med gubbar vid det laget. Vi, svensksystrarna, kommer föredra att spela ett parti bridge med damerna framför att gå på gammeldans med amerikanska kavaljerer. Tänker att vi typ kommer vara en ny pensionärsversion av systrarna Graaf, fast utan lökarna och promuskiösiteten.

Så mycket kvinna

Sophia Loren, är hon inte för härlig på den här bilden? Vill man inte bara äta henne med kesella?

Hon är verkligen 100 % kvinna, Sophia. En killkompis jag hade i tonåren sa att jag bara var 22% kvinna. Men en dag för inte så längesen kände jag att jag var så mycket kvinna att jag knappt kunde hantera det själv. Sa det till damen Morran och hon ba' que?

Sophia är den enda som gått under kniven och ändå behållt sin trovärdighet. För några år sedan höll hon på att dö under ett plastikkirurgiskt ingrepp. Hon förnekade i det längsta att det var den sortens operation men hon lurade inte någon.

Hon har säkert gjort 200 operationer. Med gott resultat bör tilläggas. Hon är gift med en liten gammgubbe som heter Carlo Ponti. Han är bara en tvärhand hög. De har varit gifta i 145 år. Imponerande att en kvinna som Sophia valde en man som Carlo Ponti. Kanske är han död nu.

R.I.P isf, Carlo.

Såg en så fin gammal italiensk film med Sophia och han den där andra kända italienska skådisen, vadhetterhan nu, Giovanni nånting... Den handlade om en sviken kvinna som väntade på sin älskade forever. När han inte kom åkte hon till ryssland och bosatte sig där. Han hittade henne på slutet ändå, i en liten rysk by.

Samme man är även med i "Och vi som älskade varandra så mycket", se den. Finns på Casablanca på sveavägen i sthlm. Så fin.

Arrivederci, bambinos

En oscar till mina vänner

Jag har inte åstadkommit mycket här i livet kan jag tycka. Jag har inte tagit alla bollar jag fått, de flesta har jag kastat iväg. Visst slås jag av tanken ibland att det kunde varit annorlunda, jag kunde varit annorlunda. Borde ha varit.

Och ändå. Så välsignad.

Med att ha fina människor i mitt liv. Vännerna. När livet slår omkull en som en tsunami. Då finns de där helt nära och håller ens huvud över vattenytan. Sover på ens soffa. Köper mjölk och näsdukar. Ser till så att man äter ordentligt.

Att ha dem är en nåd.

Själv är jag ingen oscarsvinnande vän direkt. Jag är glömsk och oberäknerlig och jag glömmer deras ungars fölsedagar varenda gång.

Förlåt min gubbiga sentimentalitet, kan inte låta bli. Det hör oscarstalet till. Jag fortsätter.
Är det nåt jag är stolt över här i livet så är det mina amigos. Jag vill visa upp dem i montrar på mässor, skryta om dem, gifta bort dem. Slå in dem i paket och ställa utanför ensamma mänskors dörrar. Jag vill kasta confetti över dem och överösa dem med ballonger och rosa blommer så länge jag lever.

Så. Tack.

Blå, blå är kärleken

Är förtjust i olika nyanser av blått just nu. Kornblå, midnattsblå, duvblå, himmelsblå. Jag ångrar att jag inte fick blå ögon, det hade då varit mer effektfullt att bära blått. Typ svart, blankt indianhår och supermegablue ögon. Daniel Craig har förunderligt blå ögon. Fint med ögon som skiftar färg med ljuset. Och som har en svart ring runt iris. Iris är ett fint namn. Hade velat heta det om jag haft svart hår och the bluest eyes in Texas. Jag hade varit gift med en tysk greve då.

Köpte helt nyligen en blå klänning. Jag använder den nu till dans i hemmet. Dans med många snurrar och svepande handrörelser. Man kan tro att den är American apparel, min favvo, men den är swedish myrorna.

Till sommaren ska jag dansa med James Bond i den klänningen.

mars mars måne

Så trevligt på Grill igår! Vi fick sitta i blomhörnan, jag och tjejorna. Och du Ester; Okända människor är bara vänner man ännu inte känner. Kom ihåg att det var jag som sa det.

Mitt ansikte ser idag ut som en större stad på Balkan. Typ som en gammal krigszon där det står övergivna stridsvagnar av modell äldre. Intressangt look.

Håller på med administration omkring uppdraget att fixa seriös kille åt en femme fatale. Det går inte särskilt bra, jag förstör mest.

Inatt var det nån som kasta snöboll på mitt fönster. För trött för att kolla. Eller drömde jag? Nä, det lär ju ha vart nån i gula trikåer på en vit häst som tänkte fråga changs. Nu missa jag honom. Skit också.

Igår tänkte jag mycket på kött. Idag tänker jag mer på färs.