sökes.

Han ska vara fin och lagom lång.
Han ska vara grönögd och skela lite grand.

Han ska vara snäll mot barn och djur.
Han ska vara glad och ha ett konstigt skratt.

Han ska vara stark och lite svag.
Han ska vara blyg och ha en sned tand.

Han ska vara Du.

Hitta denna lilla kontaktannons i en dagbok från 16-årsåldern. Minns inte vem den handla om men det var väl nån jag betraktat på avstånd, dagdrömt om i en vecka eller två. Kärleken var lätt flyktig på den tiden, en liten fågel som landade i ens hår en kort stund. Nu är den mer en elefant som vill sätta sig på en, krossa alla ens ben, utplåna en.

jod.

Äter saftig prinsesstårta och dricker oboj till middag. Det är naturligtvis mycket gott. Är dock lite orolig att jag får i mig för lite jod. Det är inte mycket jod i tårta. Detta har jag läst om jod:
"Jod är ett livsviktigt grundämne som ingår i de ämnesomsättningshormoner (tyroxin och trijodotyronin) som bildas i sköldkörteln och bl a stimulerar förbränning och bildande av proteiner.Hormonerna tyroxin och trijodotyronin stimulerar bl.a. kroppens tillväxt och utveckling. Brist på sköldkörtelhormon under den tidiga barndomen hämmar den mentala och fysiska tillväxten och resulterar i dvärgväxt."
OMG, detta måste ha hänt. Citat ur citatet: "Brist på sköldkörtelhormon under den tidiga barndomen hämmar den mentala och fysiska tillväxten" Ono, är ju inte dvärg, är medellängd enligt ny standard, men ändå, allt har en förklaring.

Nåväl. Skrev endast om jod för jag inte hade nåt att skriva. Om du vill kan du tala om jod om det blir pinsamt tyst med nån nångång. Inledningsvis; "Du, har tänkt lite på det här med jod.. untsåweiter. O. Ångrar nu att jag inte är språkbegåvad. Att jag inte vet vad "och så vidare" heter på tyska. Jag skriver ångrar, min övertygelse är att man kan öva upp sitt språkliga sinne. Tyska språket lämpar sig bra för att slänga in lite här och där. Men ändå, känns väldigt unsexy att gå kvällskurs i tyska liksom. Man får inga rika gubbar på det. Kanske tyska gubbar? Men vill man ha dom? Nä. Vill gå kurs i cello, det får man garanterat skitmånga gubbar på, jag tror det vibrerar i allas braller när dom hör cello.

Mår illa nu. Hade jag ätit något mera jodrikt, fisk eller kanske bara en portion berikat salt, hade jag garanterat mått finfint och dessutom haft en uppåtgående mental tillväxtkurva.

Auf wiedersehen goodbye bambinos & Happy Valborg alles!

skiftningar.

Allt det där människorna har inuti, såriga hjärtan och ärriga själar. Tunga stenar i bröstet som täpper till luftvägarna. Allt det där dom överlever, allt dom klarar. Jag tänker på det ofta. Särskilt i t-banan. Där finns alla sorter. Många hårt märkta av livet. Det fascinerar mig, den inneboende mänskliga kraften, överlevnadsinstinkten.

Clary och jag talade om sorg hela frukosten. Vi ska tala om det i min kyrka imorgon. Så oerhört svårt att närma sig på ett trovärdigt sätt. En kvinna som förlorat sin make och sitt barn ska tala, jag tror det kan bli fint. Det finns en sång jag älskar, texten är helt simpel och barnslig men ändå; Någonstans bland alla skuggorna står Jesus. Jag kan bara den raden. Tidvis har jag sjungt den om och om igen. Det har hjälpt.
Livet är fullt av skuggor.

Losing my religion

Har börjat dricka treo i vinglas. Det är festligare så. Om du undrar om jag är addicted så kan jag bekräfta att det är så. Dåligt. Borde åka till rehab på avgiftning. Typ ett kombinerat rehab/spa, så som det verkar vara i Hollywood. När typ Lindsey Lohan och andra meningslösa hollywoodtyper (inner voice: hallå erina, ingen människa är meningslös, minns att du jobbar i kyrka) -ignoring inner voice- åker till rehab tror jag bara de är på ett spa och gottar sig och skiter i att festa typ. Det är rehab. Retreat är lite som rehab. Jag tog treo vid ett enda tillfälle när jag var på retreat. Det kändes bra. Och jag drack ingen cola. Endast rom. Skoja.

Så trött på att allt man gör i livet gör man för att boosta sitt ego. Det börjar bli enformigt. På tal om just inget.

Idag skjuter jag en inre salut för min exsvägerska Amy, som är den finaste svägerska jag nånsin haft. Hon fyller år idag. Dessutom är hon på smällen. Jag hoppas att hennes nästa unge blir en tjej och att hon döper henne till Erina. Blink, tumme upp. (Sa ju att jag är gubbe, gubbar gör så.)

Happy spring!

Jag skall gråtande kasta mig ned

Igår, helt ljummen sommarnatt när jag gick hem, bitterljuvt. Undrar om jag har en hjärntumör och om den isåfall ligger och trycker på melankoliska centret. Skulle gärna vilja göra ett kirurgiskt ingrepp om så är fallet. Skulle även vilja göra en lobotomi. Sen få hormoner, jag har för få. Tillväxthormoner, det skulle jag vilja ha. Växa lite över sommarlovet, det vore gött. En dam har sagt att nya medellängden för kvinnor är 1,72 men jag vet inte jag. Isåfall är jag en knapp cm över medellängd. Skulle helst vilja vara 3 cm över, bara knapra pyttelite tillväxthormon. Kan man köpa det på Plattan?

Drack mjölk och åt kaker i natten som vanligt, tala med nån som lider. Sa te den att vi ska ligga i gräs och vi ska lida tillsammans i helgen, vi ska se våren genom tårar och det kommer bli så vackert. Delad börda är dubbel börda. Eller nåt.

PS. Ursäkta för deprimerande bilder & psyko text, är ej lessen på riktigt, skulle aldrig skriva hära då, enbart obalanserad, inget man inte kan balansera upp med lite extra kaker.

Desperado, why don´t you come to your senses?

Det är sol det är vår, det är pollen- och våldtäktssäsong. Klarar inga motgångar nu, inte stora, inte heller små. Kom hem igår skakandes av hunger, klockan var typ tio och jag hade inte ätit sen lunch. När jag upptäckte att toapappret var slut brast förlåten. Jag föll i gråt som vore jag maria av magdala. Gråter så sällan så när jag väl gör det är det en liten sensation, jag lyssnade förundrat till det underliga ljudet och hade överläggningar i huvudet om varför jag grät men jag kom inte på nåt. Sen åt jag och då blev jag glad. Är så enkel.

JAG VILL BADA NU! Ta mig till havet och tippa i mig där och hämta mig inte förrän brittsommarn är över, i september. Eller förresten, hämta mig aldrig.

Ta mig ur den hära gudsförgätna stan käre gud, ta mig ut på landet där jag kan bruka jorden och valla mina får. Alternativt - ta mig till en shrink.

Nostradamus was here

Man borde ligga i gräs nu. Ligga i gräs i en park, bara ligga. Kanske läsa lite emellanåt. Man borde lyssna på p1 i lurar, man borde läsa magasin noggrant, man borde sväva fri i tanke och själ.

Man borde aldrig gå och lägga sig på sommarhalvåret.

Men det gör man. Och man går till jobb och man jobbar och man lunchar med gammal man. Man gör så gott man kan men man gör det aldrig tillräckligt bra. Man är aldrig tillräckligt smart, söt, rolig, tillräckligt god. Aldrig tillräcklig.

Sen tänker man att det är ovidkommande. Världen går under iallafall.

Love is a losing hand

Nu är en tid för gubbar. Mina försök till solåvår är fruktlösa så långt, men ändå, gubbar är det nya svart. Lyssnar till melankoniska gubbars musik. Blir alltmer gubbe själv. En vän till mig, Matt sa; Men du är ju en ungkarl!

Och visst, jag har attributen; stökig ungkarlslya, ansvarslöst och obekymrat leverne, mycket disk. Ibland skeppsbruten, pank och självupptagen, precis som gubbar. Häregud, jag har till och med börjat gilla Plura. Skitmycket. Han och Mauro verkar dricka en hel del jäger, att döma av svart blogg.

Somna till Tom, vakna till Leonard;

She sends her regards
And what can I tell you my brother, my killer
What can I possibly say?
I guess that I miss you
I guess I forgive you
I´m glad you stood in my way

Lider så. Tappar nycklar, plånbok, glömmer telefonen överallt. Folk blir sura. Hur tror dom det är för mig då?

Annars - fattig på intryck, fattigt liv, träffar endast fattiga snubbar.

där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med johannes ört

Om sommaren. Just när vinden lagt sig, i gränslandet mellan eftermiddag och kväll. Att bada då. Det är det ljuvligaste.

Skulle vilja hyra ett hus, i en skärgård, vid en kust, var som helst. Vara där i flera veckor, bara jag. Så kunde folk komma och gå som de ville. Regniga dagar skulle jag läsa. Skriva lite. Öva gitarr.

Läser just nu en diktbok som är så bra att jag får svindel, mår illa, det svartnar för ögonen. God litteratur har den effekten på mig.

Även regniga dagar skulle jag bada.

nyfiken gul.

Igår målade jag i starka färger. Idag målar jag i gula, som sol.
Det är vackert väder. En pilgrim har återvänt från sitt korståg. Jag ska äta glass. Det finns en Gud.

Min skuta kom iland, dock inte helt i hamn, istället lade jag till vid ett litet skär.

Bästa medicinen när man målar i blått är Clary. Vi hade den typ av kvällar som vi alltid kommer ha. Promenad, ritorno, goda samtal. Var vi huvudrollsinnehavare i filmen om våra liv skulle den heta Det goda samtalet. Vi drack vårens första roséspritzer. Jag kom på mig själv med att längta till vi var två medelålders väninnor, inte unga kvinnor som nu, utan kvinnor som levat och som visste. Allt det där vi inte vet nu.

blå.

Något sänkte mig nästan idag. Man kan likna mig vid en liten rostig båt som tuffade på i godan ro. Så kom en annan båt och sköt en kanonkula rakt in i min båt. Jag sjunker inte men jag tar in vatten nu, det gör jag. Jag skulle behöva en annan båt som bogserade mig i land ikväll.

the royal one.

Följer det franska valet med spänning. Varför vet jag inte. Tror jag tänker mig en framtid där. Som Bodil Malmsten. Älskar Bodil, hon verkar ung, rörlig i sinnet. Hejar på Ségolène Royal. Hon verkar bra. Undrar om hon ska ha en lover helt öppet om hon vinner, så som Miterrand hade och många av maktens män har. Är hon gift? Jag tror det är svårt, näst intill omöjligt för en ensamstående kvinna att kandidera. Det är en sjuk värld.

C´mon baby light my fire

Man kan säga att jag var fröken på en retreat. Mina uppgifter var att pingla i klockan vid samlingar samt hålla brasan vid liv. Det var inga problem med den saken. Innan jag åkte undrade jag vad som förväntades av mig. Exempelvis; ska jag ta med egen blåsbälg? Yxa? Fader Alberto, som ledde retreaten, sa att det ej behövdes. Klocka att pingla i fanns på plats.

(Det var värsta deckarmiljön. Tänk dig; 20 deltagare på vacker belägen kursgård vid Mälaren, olåsta dörrar, du fattar. In fantasy:En efter en försvinner. I slutet visade det sig att det var jesus som kommit och tatt dom kanske. Alltså, detta var en parentes, en utopi, en tanke hos en skadad person.)

Det var fint, stillsamt, vårigt. Jag satt på brygga och ryckte hårstrån från mitt huvud som jag lade i vattnet. Som ett våroffer. Sen låg jag i gräset och skrattade högt åt sms från copenhagen. Typ som en galen person som skrattar ensam. Sen plocka jag blommer, bad och sjöng. Det var vad jag gjorde. Ibland gick jag till vedbododen för att hämta ved och hade förtroliga samtal med Alberto. Skratta väldigt mycket och tappa all ved.

Det är många loners på retreater. Varför vet jag inte.

Fundera aldrig på att solåvåra nån, men jag tror att jag kanske hade haft changsen hos, tja låt säga 2%, kanske 3%, av dom som var där, det beror på hur man ser det. Det passade sig inte riktigt bara, eftersom jag var fröken, förresten känns det som det aldrig passar sig.

Kommer dö utfattig men rik i anden.

(Edit: Var tvungen att radera känsliga uppgifter efter påtryckningar från någon som blivit omskriven mot sin vilja. De handla inte om carola och inte om martin ljung.)

There goes my childhood

Det finns få saker som kan tillintetgöra en som människa, platta till henne totalt, som när hon träffar en till synes lyckad människa. Som är ung. Och snygg. Framgångsrik. Och har snygg, lyckad, fertil partner. Och bor snyggt, rikt.
Det hände mig för sjutton minuter sen, på Ica. Jag kom cyklandes på min antika cykel Daisy som jag vårdar ömt men vars skönhet få kan se, utanför Ica esplanad. Så såg jag då den här snygga, lyckade tjejen från back home med sin skitdyra barnvagn och sin perfekta unge. Försökte ducka men hon ba; Men hej! (för såklart är hon skittrevlig också, vissa får allt av gud medan han straffar andra direkt=mig) Hej, sa jag i min hopplöst daterade look, hela jag är förresten hopplöst daterad. Dog efter det mötet. Dog.

Finns två saker som skulle kunna få mig att återfinna mig själv nu, det ena är treo, det andra är cola- det svarta guldet. En kille jag känner, eller nä, såhär, jag känner honom inte bra men han är kompis med min killbästis Matt plus att han varit ihop med två väninnor till mig. Två. Ej samtidigt. Han har även jobbat vid Nasa. Plus driver framgångrik reklambyrå i New York. Plus har brasiliansk flickvän. Lyllo. Men är han lycklig? Skoja. Allafall. Nu kommer jag till sak. När han var liten och drack coca cola sa hans vpkfarsa till honom:

-Min son. Det är arbetarnas blod du dricker!

Han har inte druckit cola sen dess.

I beg your pardon, I never promised you a rosegarden

På ångbåtsbryggan, Långholmen i lördas;

- Alma?
- A?
-Har du nånsin varit på en plats på jorden där du verkligen känt att du går hem?
- A. Alltså, jag var i ett kvarter i Valparaiso, Chile, där jag verkligen kände mig välkommen. Sen kände jag så i en liten stad i Argentina också.
-Intressangt. Jag känner en kille, vi kan kalla honom Sammy, han fann sin sin plats på jorden i Split, Krotatien. Alltså, överallt han gick i den stan fick han små lappar tillstuckna i handen, asheta tjejor ropade 'Come here gourgeous' efter honom. Grejen är att han är en intellektuell typ som inte är van vid den sortens uppvaktning, han spelar i ett industriband och så. Hans kompis som var med, Dan, är långoblond och ser ut som en klassisk FNsoldat, han fick bara stå vid sidan om och svara på frågor om Sammy. Ingen tog notis om honom liksom. Fint väl?
- A verkligen. Var går du hem för nånstans då?
- Vet inte. Ingen speciell stans trorjante. Eller jo, nu kom jag på- NYC baby!
-Eh, okej. Du är verkligen ödmjuk.
-Jag vet.

How do I love you? Let me count the ways

Går en promenad längsmed memory lane ikväll. Lystrar till mitt 90-tal i lurarna, Creep och så. Igår satt jag i en hotellobby där de spelade The miseducation of Lauryn Hill. Hela skivan. 1998 kom den. Det är mitt mest händelserika år. Det vet jag eftersom jag för dagbok över åren. Vissa år, nothing. 1998, everything.

Läste den igår.

Det bästa är att jag inte bara skrivit om mitt eget liv och love, jag har skrevet om alla andras också. (Shit vad ni ska bli stressade nu, Molly, Amy, Matt, Marit, Rocky + hela mitt tjejgäng från då! Plus alla Peps kompisar, jag har bokfört dom också.) Värsta stoffet, I´m telling you.
Det var mycket kärlek 1998. Olycklig, lycklig, och en hel del hemlig. Instoppat i dagboken låg tre påbörjade noveller, starkt influerade av små kärlekshistorier som utspelades det året. Den dag det är dags att göra bokslut över mitt eget liv ska jag läsa för dem det berör.

Puss och kram
/e

stor krage någon?

OH, vad lik hon är ett orginal jag känner! Helt galet, fast orginalet har runda glasögon och något mindre krage. Älskar orginal. Många orginal dras till kyrkliga miljöer.

Goa gubbar

"Du kan ju skriva om Lasse Kronèrs bok Lasses 100 godaste mackor som jag kom att tänka på precis. Särskilt en smörgås där han kokade upp spagetti och la på en macka som han helt enkelt kallade spagettimackan. Nu kanske du inte har någon matblogg men jag tror ändå att det skulle pleasa läsarna."

Mejl jag fick från min gamla man idag. Han kommer från Göteborg, precis som Lasse. Plus att han gillar mackor väldigt mycket.

Det regnar igen.

Fy vilken shitty dag, vilket skitjobbigt regn, hatar vara kvinna, passa sig för parker o buskage, hatar när livet rinner ur en en gång i månan typ nu. Alltså, cyklar numera från stan till jobbet i the suburb. Det är inte jobbigt förutom när idioter låter sina kamphundar vara lösa i närheten av Karlberg. Det är även jobbigt när man ska hem och ljuset passerat skymmning, dvs i mörker. Ända sedan jag av misstag läste den svårt sugiga deckaren Låt det aldrig ta slut, om en mördare i Slottsskogen som hoppade på kvinnliga cyklister, har jag inte kunnat slappna av i sadeln. Hatar deckare, verkligen hatar. Finns väl ingen så klichéfylld genre, typ kriminalkomissarie i svensk småstadsídyll som just pensionerat sig men så händer några goa mord han ba måste lösa, psykologiskt spel mellan komissarien och mördarn plus att han alltid har en ung sprätt till kollega, helst rik med sportbil, typ Gunvald. Kriminalkomsissarien heter ofta nåt spektakulärt typ Gunnar Barbarotti. Troligt, Håkan Nesser, att vit svennegubbe i Kymlinge (?) skulle heta så. Vill spy. Så äckligt att såna gubbar ska sälja bra. Känner förakt för svenska folket som läser sån skit. Deckargenrens lillsyrra heter chicklit. De är uppväxta i samma svårt dysfunktionella familj.

Jag är icke på bra humör idag, sa jag det?

Om jag nånsin kommer fram till samarkand

Börja inge bra alls, den hära dagen. Först mardröm om att bli avvisad, bortknuffad av ansiktslös man med pyttesmå händer, typ barnahänder, nån jag tydligen ville ha, sen vakna i brakhuvevärk, svepa dubbel treo till frukost.

Ändå, livet. Så fint. Vill tacka det. Det har gett mig så mycket. Till exempelt gav det mig min älsklingsring tillbaka idag. Längst ned i tvättkorgen hitta jag den. En anspråkslös, flätad liten silverring jag fick av pappa när jag var tretton. Har den varje dag. Typ som en promisering. Skoja.

Livet. Ibland ligger det över mig som en våt filt. Det var inte så längesen jag tog av den.

Många undrar nog över mitt uteblivna inlägg i debatten om konsumtion, med anledning av Sisela Lindbloms bok De skamlösa. Skoja. Ingen undrar.

Är nervös inför retreaten jag ska på i helgen. Frågade fader Gustavo om man fick ta med sig baddräkt. Fick man. Bara man badade under tystnad. Fader Alberto har sagt att min främsta uppgift är att hålla brasan vid liv. Ibland känns det som om kyrkofäderna på mitt jobb tror att jag är förståndshandikappad. Att de hittar på små uppgifter till mig för att jag ska bli glad.

Ligger mycket i gräs nuförtin

Det var en av de första varma dagarna i förra veckan, det var varmt men inte tillräckligt varmt för man skulle förstå den globala uppvärmningens omfattning. Jag var sen till jobbet, men inte tillräckligt sen för att de skulle tappa hoppet om mig. Jag tog av mig skorna, la mig i gräset i Humlan, kolla upp i trädkronorna och sa "ah". Denna stund påminde väldigt mycket om den scen i Pretty woman när Richard Gere skolkar från jobbet och Julia tar av honom strumpor och skor. Man ser då att Richard har extremt vita och äckliga fötter. Precis som jag. Alltså, allt var så pretty w den dan förutom att jag inte var i sällskap med prostituerad. Hade gärna umgåtts med prostituerad. Jesus gjorde det hela tiden, men jag såg ingen prosti just då, där i parken.

I söndags i gräset i humlan med Almodovar;
- Almo, almo har du hört? Borgarna ska ta bort cykelvägarna och sälja ut kulturbostäderna!
- Men varför då?
- För dom är dumma.
-A.

- Vilka röstade jag på nu igen?
- Kommer inte ihåg kära du, sa jag.
Almo tänkte länge, sen sa hon;
- Centern! Det är ditt fel!

Och det var det. Jag sa till henne att det passade bra om hon rösta på Maud eftersom Almodovar är från Gotland. Typ gillar lantbruk, får och så. Då gjorde hon det. Hon är så lättlurad.

Transdans

Jag luktar äckligt. Typ gammal man. Måste ha varit nära gammal man utan att minnas.

Har börjat tycka kanariegul diamant är det finaste. Stå brud med gammal man och få kanariegul diamant. Sen bli änka och gå vidare till nästa gamla famn.
Ljuva solovårarliv.

Såg bilder från miami idag. Min gamla man hade kanariegula jeans. Det var inte jättelängesen men tillräckligt längesen för att jag skulle ha kastat den duvblå klänningen och halsbandet jag bar då. Min gamla man har skickat sina gula jeans till afrika. Tänk så går nån Haile Selassiesnubbe runt i hans jeans i afrika och hans syster kanske har min klänning. Våra kläder dansar med lejon ikväll.

pink.

Detta är mitt femhundrade brev jag postar till dig. Vet ej om det är något hedervärt eller något djupt tragiskt. Tror det är tragiskt, saknar självinsikt. Är på skitbra humör, typ hög på socker. Har ingen anledning att vara glad utöver att vara född i i-land, ha familj, fin cykel.
Om jag var på dåligt humör hade jag haft sketmånga anledningar. Kvinnobesvär, pankhet, magkatarr, skitfult hår/kläder/tandrad/+ fått fet käftsmäll av skatteverket osv. Till helgen ska jag på retreat. Man ska vara i tystnad från freda till sönda. Typ begrunda sina synder. Jag hade behövt vara tyst i ett år om jag skulle täcka alla mina. Fader Alberto är djupt oroad över min närvaro, han tror jag kommer paja för alla genom att babbla. Kommer jag inte. Han känner inte mig. Det gör ingen. Bara Gud.

Sist vi var på retreat med kyrkopersonalen misskötte jag mig väldigt mycket. Har så mycket prat och fniss i mig. Därför måste jag nu bege mig på ny retreat och sona mitt brott=att jag bröt tystnaden vid upprepade tillfällen förra retreaten. Det blir som en ond cirkel liksom. Till sist gör man inte annat än att åka på tyst/kyskhetsläger.

Läste bokrecension i dn av man jag känner, helt överraskande, så gött. Fick mig att känna mig som del av etablissemanget, typ som Ronnie Sandahl. Skoja.

reflektion.

(En sådan flott och stilig bildkavalkad jag uppvisar ser jag nu. Kvinna i rött-grönt-blått-gult. Är endast intresserad av porträtt vad gäller art.)

Mitt hår är idag en plats i vilket en skata skulle kunna slå ned sina bopålar och gömma skedar och föda ungar i. Plus, lägga maskar i. Maskar skulle kunna bygga gångar och göra det till sitt hem, såvida inte skatungarna äter upp dem förstås. Igår hade jag ashlee simpsonfrisyren. På lördan hade jag katefrisyren. Min senaste, en klar favorit, är sannabrådingfrisyren. Det är mycket Tre kronor och tackyness över den. Early nineties är svårt att få till. Det viktiga är att man byter frisyr varje dag. Jag är ett föredöme på det sättet.

Vilken frisyr lämpar sig bäst för solovår? Hade helst velat klippa mig sketkort, raka ena sidan och ha rockabilly på helgerna. Dock tror jag ej det går hem hos gubbar på diplomat.

Åh det är skönt när mitt stockholm är grönt

Från djursholm till danvikstull genom broarna i gamla stan har jag irrat runt vid min gud
Så är mitt liv nu. Typ som Orups när han var nyskild och irrade runt på Gino helt kokinstinn på det goda nittiotalet. Eller, det lät inte bra. Jag menar, jag cyklar mycket. Överallt cyklar jag. Djursholm! Danvikstull! Du fattar. Jag inte hög. Det är inte nittiotal.

Annars lungt. Mekar cykel, övar gitarr, solovårar lite när jag kommer åt.
Har olja i fejan hela tiden, mekar var dag. Har lovat en akutsköterska + sjukgymnast att köpa hjälm. Cyklar som en idiot. Kan inga regler, tävlar med bilar, har ingen lokalkänsla, hamnar i konstiga förorter när jag ska till ica typ.

Jobbar på min doktorsavhandling. Skoja. Jobbar med att försöka kartlägga de bästa spotsen i stan för att solovåra gubbar. Servicehem säger du, för gamla säger jag. Är ej Anna Nicole.
Går för halvgamla gubbar, östermalmsgubbar, såna som klär sig bra och som varit gifta ett par gånger. Lätta att få. Tyvärr har jag passerat åldersgränsen för att anses som lammkött, kungens kompisar gillar ungt. Ska gå för konungen själv.

Skiten mot eliten

Mona Sahlins styrka är att hon talar med bönder på bönders vis. Hennes svagaste stunder är när hon försöker tala latin med de lärde. Där nånstans krackelerar politikern och raggarbruden från Sollefteå träder in. Dock, en trevlig raggarbrud. Ammad, fostrad, utbildad av SSU. Tjejen i raggarbilen som är bästa polare med Zack. Han kommer ifrån Änglagård.(Ja, hon och richard är bästa vänner privat irl)

In the head:

Äh, jag tappa bort mig, orkar inte skriva nån politisk personanalys. Glöm det. Gå och läs nån ledarsida istället.

Anyways.

Hade jag orkat hade jag kunnat dra nån enkel, lättköpt parallel mellan föregående text och den jag kommer skriva nu- men, men.

Nyligen träffa jag en neurokirurg.

Det här var tänkt att bli en text om intellektuellt underläge. Hatar intellektuellt underläge.

Sen träffa jag en framgångsrik investmentbanker.

Jag talade med kirurgen på bondens vis, frågade alla upptänkliga frågor jag lärt mig från E.R, Chicago hope, Grey´s, House, Scrubs, Vita lögner (skoja), Doktorn kan komma o.s.v. Jag frågade om kärlek i linneförråden, om hygienen hos sjukvårdspersonalen. Han svarade tålmodigt, ej på ett superior, drygt sätt, utan snällt på ett trevligt, respektfullt vis. Lätt road glimt i ögat avslöjade dock hans totala överläge.

Investmentbankern var, även han, superior på ett nästan löjligt tydligt vis. Svårt. Jag vet inget om finanser, kvantmatematik och Londonbanker. Jag frågade honom vad jag skulle fråga nästa gång jag träffade någon i hans position, han gav mig några idiotsäkra tips och råd hur jag skulle uttrycka mig för att framstå som en slipad kniv i lådan. Skitbra ju. Har en känsla av att jag kommer få användning av det när jag ska börja solovåra gubbar i vår.

(obs! Träffa finanskille från lumpargänget när jag klev av t-banan en dag. Bägaren heter han. Han älskar Hongkong, räntor, samt hårdrock. Allafall. Han klev på tåget o jag klev av, han prata i telefon så vi kunde inte heja, istället höjde vi bara händerna och förenades i en gammal traditionell high five, det hela var över på en sekund. Det var så roligt alltså, fick värsta fnissanfallet och var tvungen att stå still på perrongen så att jag inte skulle kissa ned mig. A. Eller, man kanske måste ha varit där.)

Solitude

Våren! Den kom. Jag vill älska med allt och alla! Skoja.

Jag har inga kompisar i stan. Försöker tänka bredare, söka i den yttre bekantskapskretsen. De ba' varför ringer du, du har inte hört av dig sen våren -95. Nä. Men jag ringer ju nu. Skit på dig själv. Hejdå. Klick.

Min älskade är i Guetemala city. Hon har köpt panflöjt och poncho. Hon är bra på att ta till sig nya kulturer, den goda Clary.

Har en ynka helgplan, den är äta pizza i Rålis på söndag kväll. Det är jättelångt till söndag kväll.
Min gamla gode man bjöd in mig av mercy till födelsdagskalas hos en player tonite. Jag tacka nej. Vill ej bli sol-o-vårad. Det är endast tre gäster på det kalaset. Alla ingår i det sk Lumpargänget. Det består av pojkmän som har blitt gamla men som envisas med att ha en jargong värdiga 6:e kompaniet i Växjö. Missförstå mig inte, ty jag älskar dem djupt och innerligt. Pallar inte ba. Jag är en kvinna! En k-v-i-n-n-a. Hon behöver andra saker.

Nu en snygg och naturlig övergång till sport. Lump och sport är äpplen av samma träd. Allafall. Jag hejar på LHC. De kan väl få vinna, de är skulle ju bli så glada. Hade mina gubbar Hvblå gått vidare hade vi tagit ner Modo, mosat dem mot sargen och skickat kvarlevorna till deras mammor.

Kyrknytt

Åt lunch med en kyrkofader. Vi kan kalla honom fader Alberto. Han är den finaste. Tidigare under dagen hörde jag honom berömma en karlakarl i kyrktornet för hans jeans. Han ba; Snygga jeans du har! Vänd på dig så jag får se! Roligt. Eller, man måste nog ha varit där för att fatta det roliga i att han stod och kolla på den andres stjärt. Homohumor samt modehumor.

En annan fader i min närhet, fader Gustavo, hade en rolig utläggning om kläder folk låter sy upp i Asien. Om det roliga i att alla låter sy upp oformliga kostymer i bästa 90-talsanda. Gustavo hade en teori om att asiaterna visst kan skräddarsy utan anmärkning, de väljer bara att inte göra det för att de tycker västerlänningar är så dumma.

På 90-talet köpte min förra svärfar med sig skinnjackor från Turkiet till hela familjen. Det gjorde alla pappor. Han ba´; Det var GÖRbilligt!
Det var den typen av skinnjackor med löstagbara armar. Käckt. Jacka och väst i ett.

Längtan till sekelskiftet

O den som kunde sitta i en schweizisk alpby på balkong och knyppla. Den som ändå levde under gamla könsmönster och slapp arbeta. Den som var försörjd av make man endast träffade någon gång om året. Den som kunde njuta av separata sovrum. Av socitetens förlustelser på kurorter på kontinenten. Den som ändå kunde förverkliga sig själv. Den som kunde.

Fri os fra kærligheden

-Godmorgon Suzanne, sa jag till mig själv i spegeln i morse.
Vaknade i Suzanne Brøggers exakta frisyr. Den är underbar. Hade tänkt vänta med den tills jag blev medelålders, men nu när jag fick den till skänks av gud under natten, kunde jag inte bärga mig. Gick till kyrktornet med den, hade stolt majestätisk gång som Suzanne själv. Och hårdrockströja. Det hade aldrig Suzanne haft. För hon har stil. Arni i kyrktornet sa; Söt du är idag! Har han aldrig tyckt tidigare. Älskar när gubbar säger sånt. Måste vart danskfrisyren. Arni är från Island men talar dansk. Jag brukar tilltala honom på danska så att han ska känna sig hemma.
Älskar Suzanne. Älskar alla kulturkvinnor. Särskilt Marielouise Ekman, Marianne Lindberg De Geer och Kristina Lugn. (Carl Johan har excellent taste in women btw)
Jag älskar flera, men dessa är de utvalda jag älskar mest.
Nu jobbar jag med tron, efter det vill jag jobba med kulturen. Ty den är näst viktigast. Tidigare jobbade jag med vården. Det var fint. Och med reklamen. Den var andefattig. Kulturen, den är rik!

little sparrow

Ingen vill väl gå på bio i våren? Inte jag. Men måste. För jag har bestämt med åldring. De är icke flexibla. Vi ska se La vie en rose, of course.

Älskar det faktum att Edith hade vackra män. Hon var ju inte klassiskt vacker själv, ändå fick hon vackra män. Det går emot naturlagarna. Vackra kvinnor kan ha fula män, men vackra män har vackra kvinnor. Alltid.

Richard Wolff har besudlat Edith. Stulit henne och smutsat ned genom att ge ut hennes sånger på svenska. Hatar när töntar gör sånt. Typ "Helena Bergström sjunger Piaf". Eller "Samuel Fröler sjunger rock". Självupptagna skådisar i avsaknad av självdistans måste sluta upp med musik. Nu! (obs detta förbud gäller regina lund i synnerhet)

Låt mig höra kärlekens stämma, säg att du älskar mig

Det var romantik, det var candles, emotions, hot music. Jag på mattan omgärdad av ljuslyktor spelandes Kärlekens stämma på guitar. Har precis lärt mig. Den är fin. Hundra gånger spelade jag den. För mig själv och för grannen. Hans bebis skrek. Den har skrikit i ett och ett halvt år nu.
Sen urartade hela sessionen. Om man har en gitarr är det väldigt lätt att Tomas Andersson Wij samt Ulf Lundell far i en. Man börjar sjunga raspigt, nasalt och vips så är man en olycklig gubbe.

Hon sitter på golvet och spelar på kärlekens strängar
Grannens unge skriker från väggen breve
Hon måste ge sig av
Lämna den här stan som är kall, äcklig och hård
Och folkhemmet som raserat och ingen får vård
Hon måste ge sig av
Glömma alla löften hon svek
och i ugnen, ligger en gammal renstek
Hon måste ut på vägen
Hon måste ge sig av

Det är viktigt att inte öppna munnen så mycket när man sjunger gubbe, man ska liksom väsa ut orden genom tänderna samt vara bra på dröjande frasering. Det är jag. Man ska helst låta som att man sjunger i en whiskydimma och komma på texten efter hand, låta musiken, väggarna, höfterna tala.

När jag badade råkade jag få badolja i ögonen. Oljetårar rann långsamt ned för kinderna. Som stigmata.

Tänkte på Matt och hans mostrar. Hur livfullt, sydeuropeiskt det var hemma hos dem på påsk. Hur alla var fulla av små historier. Det är ju därför man ska ha många barn! Så att det blir som en italiensk mafiosofamilj. Så att man aldrig blir ensam och slipper ha romantiska hemmakvällar med sig själv. Inte för att det är så tokigt heller.

Förgät mig ej

Har börjat tänka på åldrande. Börjat förstå. Bli gammal, äta, sova, dö. Det är deppigt. Inte för mig, men för gamla.
Tänker även mycket på pizza. Om jag ska börja äta det eller inte. Tidigare tyckte jag det var flottigt, motbjudande. Den åsikten var det enda som gjorde mig till tjej. Men nu, nu längtar jag och trängtar och ser ruccola och mozarella dansa slowfox framför ögena hela tin. Kanske är jag bara hungrig nu. Vill äta tre kilo kött. Lammkött. (På pizza.)

Tänk. När man är ung vill man göra skillnad, göra sig oumbärlig, sätta avtryck i historien, vara oförglömlig. Jag antar att det ska vara så. Att det är en drivkraft. Få tänker att de kommer ha ett vanligt svennejobb, lägenhet med en sambo i, en unge eller två. Att det blir livet för de allra flesta. Vi är paniskt rädda för att bli bortglömda. Att ingen ska minnas oss när vi är borta. Men hej, de enda som verkligen sörjer en människa är ju endast den handfull människor som stod henne nära, som verkligen älskade henne, oavsett om hon var en prisad begåvning eller inte.

Jag och min brevvän var jätteledsna när Tage Danielsson dog när vi var små. Hon, Viktoria, skickade en bild av Tage till mig där hon skrivit DÖD med stora blå bokstäver över Tages ansikte. Jag grät då. Gråt över famous peoples död handlar enbart om projicering. Jag tänkte på alla tanter på min stränga mormors servicehem när jag såg bilden. Att de skulle dö. Jag kände mycket för old people när jag var liten. Varje gång jag skulle besöka mormor satte jag på mig gammaldags kläder och lekte gammeldags lekar på gården som jag trodde skulle pleasa de gamle.

Vill fortfarande vara till lags. Men endast vara oförglömlig för några få.

April och tystnad

Jan Eliasson åkte tunnelbana idag! Han är en man av folket! Älskar snygga män av folket! Carl Bildt åker aldrig t-bana. Men så är han ju inte en man av folket. Inte är han snygg heller.

En överordnad har ställt in ett nytt skrivbord på mitt rum. För att vara snäll/av konflikträdsla låter jag det stå kvar.

Måste gå hem och ta hand om mig själv nu. Bara rå om mig. Ge mig mat och godis, dikt och film. Tänka på Tomas Tranströmer.
Lever han? Varför vet jag inte det? Härom sommaren satt jag på melanders fisk med min kusindotter Viktoria (som är äldre än jag). Hon bara; "Vi ska inte till Runmarö i sommar, fru Tranströmer mår inte riktigt bra." Det tyckte jag var ett smått sensationellt uttalande. För att inte verka bonnig och intellektuellt underlägsen sa jag bara; " Så synd" helt svalt och lät det hela bero, hänga i luften som en dimma medan jag kände hur avståndet mellan oss blev milsvitt.

How do you solve a problem like maria?

Känner mig inte redo för klosterliv.
Är ej lämpad att avlägga löften om kyshet, lydnad och fattigdom. Hade blitt utkickad på nolltid av Karmelitordern insåg jag när jag såg dokumentären om Nunnan. Det allra, allra västa var att man inte får bli nära vän med någon särskild. Man måste vara lika god vän med alla. Svårt, jättesvårt.

Nunnans rebelliske bror bodde i Frankrike sedan många år. Fattar inte hur han kunde tala så dålig franska. Typ sämre uttal än jag. Med göteborsaccent! Roligt. Han ba ville vara helt svår och konstnärlig fast han i själva verket bara var en go gubbe från götet.

Jag kommer inte hem ikväll, om jag känner mig själv

Har gjort allt göteborskt i påsk, gått på smågator och tänkt " o, det är som london", stått i parklanekö och sagt till min vän Patti " är det nånstans man blir skjuten i den här stan så är det här:" Hon höll med. Har även ätit på 7ans gatukök samt sjungt Sjumilakliv. Den lär ju vara väldigt populär i göteborg.

Butikerna i den här stan saknar rulltrappor. Eller, det finns när man åker ner men sen är det gåtrappor upp everywhere. Jag förstår det inte.

Människor man känner bor i fina hyresrätter i första hand mitt i linnéstan. Det förstår jag inte heller.

Slottsskogen är så central park. Människor åker inlines där, helt postmodernt. Och, det ska komma pingviner dit! Såvida det inte var ett aprilskämt i gp vill säga. GP lär ju vara största aprilskämtaren. Aftonbladet deklarerade i år att man "slutat med aprilskämt eftersom man vill att alla nyheter ska vara trovärdiga." Eh..okej. Jag tolkar det som att varje dag är första april i aftonbladet.

I´m a loner but I´m not a munk.

idag tänker jag på jesus kristus samt på alma.
jag är i ett hus på en ö i ett hav med min familj.
alla har åldrats, barna med.
jag skriver endast med gemener denna dag. helt oc-aktigt.
söker min identitet.
hade velat fira mer hardcorepåsk, tränga in i dess djupaste betydelse. nu är det mer äta påskalamm, kolla påskefyr, tänka materia, drömma mänskokärlek, få egendomligt, kodat meddelande.

(missa ej dokumentären på svt på sö om nunnan, lär vara lärorikt samt tänkvärt. tänker ytliga klostertankar, romantiserade.)

överkurs: från vilken ultrasugig film kommer rubriken?

jodå..såatte..

Jag önskar jag hette nåt mer internationellt gångbart namn, något översättningsbart. Typ Lillemor. Eller Sten. Eller Björn. " Hello, I´m Littlemother, pleased to meet you." Det blir så mycket enklare för alla parter om man heter något sådant.

A.

Det var bara det.

Ett rum med utsikt

Stod vid en busshållsplats. Bredvid stod Björn af Kleen. Han var oklanderligt klädd. Preppy. Som en internatpojke vid en anrik skola på 60-talets mitt. Man skulle kunna tro att Björn af Kleen talar skånska, men icke. Varför gör han inte det? Han kommer väl från Skåne?
Jag kastade menande blickar. Jag är för gammal för dig Björn af Kleen, sa de. Är du inte, sa hans. Skoja.

Om Björn af Kleen var, ja låt säga min pojkman eller så, skulle jag alltid tilltala honom med hela namnet. " Björn af Kleen, kom så tvättar vi!" "Näe vet du va, Björn af Kleen, du får inte gå ut ikväll. Du är för snygg."

Och sen senare, när förälskelsen bleknat och dött, skulle jag stå och se ut genom fönstret i ett sekelskiftshus. Jag skulle ha röd klänning och matchande turban. Någon kom in i rummet. Jag vände mig inte om men mina blodröda läppar sa; " Jag älskar dig inte längre, Björn af Kleen."