Neggot

Oh Lordi, vilken lång helg. Kan inte minnas att himmelsfärden varit så här lång tidigare år, jag trodde aldrig det skulle bli måndag men det blev det och det var surt.

Läste att Svenska akademin behöver två nya lifetimeprisoners nu när ytterligare en gamling kastat in handuken. Välj Kristina Lugn och Ylva Eggehorn, Horace. Jag älskar Ylva Ägget. Gör en dokusåpa av det så får deltagarna kvala in genom att bräcka varandra i poetryslam. Det vore great. Ebba W B skulle vinna skitlätt. PO Enqvist får inte vara med, han är för gammal, för förutsägbar. Snart kolar han och då måste du välja in en ny. Satsa på en lady, vi lever längre. Pick me! Jag föraktar chicklit och kollar nästan aldrig på Big brother, jag är precis som du Horace. Och jag älskar din fru. Du borde välja nån ung. Nån som lever länge. Jonas Hassen Khemeri. Daniel Boyacioglu. Bob Hansson. Absolut inte ett pretto, absoluuut inte Carl-Johan Vallgren. Hellre en blek översättare av rysk prosa än nån överårig rockstarwannabe i randiga brallor som bara " åh sverige är för litet för min storhet, jag är så missförstådd, jag är så mycket art, så mycket pain, så mycket talent att bara Berlin och Amanda Ooms kan förstå." Jag har forfarande inte kommit över att han vann Augustpriset för något som jag betraktar som det årets sugigaste bok. Kioskpriset, det kan han få mottaga ur mina händer med en halv special till. Varsågod.

Hallå, vad förväntar jag mig när kollar ett helt reseprogram med Emma Andersson & Papa Dee egentligen? a) att jag ska lära mig något nytt om Jamaica? b) att Papa inte alls är en 40-årskrisande kändisgubbe-i-hatt-med-karriär-på-dekis som hänger på småtjejer han kunnat vara papa till utan istället är en skön, trovärdig boyfriendmaterial-kille? c) att Emma bara maskerar sin briljans bakom spåniga comments på en sjukt jobbig dialekt?

Yeah, right.

Skäms på mig som fortsatte kolla trash-tv, Becker & Baker, vad är det? Ärligt, jag tror jag gick in i ett tidigt stadium av senildemens på bara några få tv-timmar igår. Jag får skylla mig själv att jag tillfogade mig den här sjukdomen, den är straffet för att jag kollade på tv for dummies alldeles för länge och för att jag lekte med tanken på hur det skulle gå om Micke Becker & Emma Andersson fick barn ihop.

Fyra snabba

• Jag träffade Ebba von Sydow på min gata. Äntligen. Hon hade träningskläder, träningsskor i guld och en Mark Jacobsväska i guld. Hon var inte lika lång som när jag såg henne sist. Men mäktig.

• Såg Radiohjälpens inslag på SVT om en man med psoriasis. Jag tänkte på mitt inlägg om Göran Johansson (5april), på hur jag liksom gjorde mig lustig på hans bekostnad, på hans psoriasis bekostnad. Jag kan inte riktigt komma över att jag skrev så och nu är det försent att ta bort eftersom någon redan läst. Förlåt Göran. Förlåt alla med psoriasis.

• Jag misstänker att jag har någon form av bokstavsdiagnos. Jag kan inte fokusera, inte koncentrera mig på något mer än max en kvart tills jag försvinner bort, till ett dimhöljt land in my head (till gorillorna) och det finns inte en enda lärare som inte påpekat det för mig för jag döljer det illa. Jag kan bara lyssna på en sorts musik i taget, en period i taget, aldrig blanda, jag blir så confused. Hela april och maj har det varit Astrid Gilberto, nu har jag bytt till Frida Hyvönen. En gång när jag påtalade detta för mina vänner Sjuksystern & Kuratorn sa de helt allvarliga;
” Ja..alltså nu när du säger det själv... du har möjligen en vag dragning åt autism.”
Jag har aldrig kunnat glömma att de sa så, de har säkert rätt, de är ju professionals.

• Häromdagen passerade jag en liten guldgruva till vintagebutik på Odengatan. Allt i hela butiken såldes ut för det facila priset av 20 kr. Jag tog en korg och fyllde den med fina hemslöjdsklänningar (jag är väldigt inne på hemslöjdslooken just nu), rutig babydollklänning, fina förkläden och en fantastisk vit morgonrock med spets och sidenband som man kunde bygga om till en klänning eller en tjusig topp. När jag sedan skulle betala upptäckte jag att jag hade 12 kronor. Totalt. Fram till lön.

Och jag en mogen kvinna, en ansvarsfull vuxen och en spillra av en människa.

Syster min

Min syster var fem år när jag föddes. Hon ignorerade mig totalt under mina första 5-6 levnadsår. Hon var snäll emot mig även om hon mest tyckte att jag var en liten fjant som hon inte orkade tilltala så ofta. Jag själv avgudade henne naturligtvis, jag gjorde allt hon sa. Hon gillade att bygga upp kulisser, hon var värsta scenografen. En gång, när hon byggt ett hav och ett fantastiskt slott av kuddar, fick jag vara Moses i vassen. What an honour tänkte jag och låg helt orörlig i en korg i flera timmar.
" Men du kan ju inte röra dig fattar du väl, du är ju ett spädbarn pucko.”

Jag var tretton när min syster flyttade hemifrån. Varje dag efter skolan gick jag ned i hennes tomma rum i källaren, och satte mig på golvet och grät. Stora tårar som droppade ned i blå heltäckningsmatta.

Min syster fick allt det fina i vår familj. Längden, långa benen, bruna hyn, höga kindbenen, siluetten. Släkten bara: ”Ja du Snyggsyster, är ju väldigt lik era långa, smala föräldrar. Men du lilla freak, vem är du lik?"
Jag har tänkt en del på det där i efterhand och då vill jag minnas att mamma brukade stanna till och tala lite extra länge med mannen i charken på Ica. Kan jag vara The Butchers dotter? Det skulle förklara en hel del.

En dag fick Snyggsystern en pojkvän. Han hade mörkt, lockigt hår och snälla ögon. Han stod på balkongen och tittade på mig och min kompis Miki när vi lekte i trädgården. Efteråt sa min syster att pojkvännen sagt;
”Hon blir nog snygg när hon blir stor.” om mig. Jag bara W H A T? Sa han det? Vad menade han med det? tänkte jag. Menade han snygg som i; ” Ja, ja. Hon ser ju skogstokig ut just nu, men det blir nog bättre med åren ska ni se. Det finns ju fulbarn som blivit lite finare med åren.” Eller menade han snygg som i: ” Vilken het liten femteklassare . Jag önskar jag var tolv.” Sa han det bara lite trösterikt sådär? Jag vågade aldrig fråga min syster för att inte framstå som dum.
Så Jocke, var du nu är - jag undrar fortfarande.

Och nu ser jag på mina systerdöttrar. Den yngre följsam och tillgiven och den äldre, Pryon, helt tuff och stor med smink och allt och då säger jag till den äldre: ”Vet du, när du blir äldre kommer Alice vara den första du ringer när något hänt. Åtminstone kommer hon ringa dig. Du vet, en syster är den finaste vän man kan ha. Vanlig vänskap förändras med livet men systerskap är något bestående, orubbligt. Om ett par år kommer dina systrar vara det bästa du har i ditt liv.”

Pryon; ”Tror inte det du.”

Men det tror jag.

Jag har väntat så länge på just denna dag

Det är konstigt. Varje gång jag tänker på fotbolls-VM blir jag helt pirrig. Varför blir jag det? Jag gillar väl inte fotboll? Eller gör jag det? Det är så confusing. Kanske är det för att det ska ske så nära, bara ett stenkast från Malmö city, som jag tycker det är så spännande.

Det känns som att vi har ett bra lag, har vi det? Vem står i mål? Djurgårdens gamla målis eller? Heter han Andreas Isaksson? Kör vi med flygande målvakt i år tror ni? Spelar Andreas Isaksson i Frankrike? I samma lag som Kim Källström eller? Kim Källström är väl inte särskilt bra längre va? Skönt att Magnus Hedman lagt av, han gör sig bättre i kommentatorsbåset.

Får Erik Edman vara back? Är Fredrik Ljungberg, Zlatan och Henrik Larsson forwards? Får Tobias Hysén vara med i truppen? Håller han måttet? Är Olof Mellberg fortfarande lagkapten? Varför är han det, han är ju bara en meningslös back som är jättetråkig i tv och medioker på plan. Lars Lagerbäck tycker väl att Olof är en stadig och lillgammal person som är döpt efter sin morfar och som alltid lägger sig i tid. Varför rök han ihop med Fredrik Ljungberg då? Det var väl onödigt, nu är väl Fredrik skitsur förstås och Olof känner sig väl disrespected som leader. De två kommer inte samarbeta fint på plan i sommar, den saken är säker. Det är jättebra att Lasse petade Alexander Östlund, kul och innovativt också att han gjorde det via mobilsvar. Nu får Alex vara hemma och vårda sitt utseende i sommar istället, det passar bra.

Har vi bara tre riktiga stars i vårt lag alltså, det är väl inte bra? Den ende jag litar på i vår trupp är Zlatan. Jag tror absolut han pallar pressen, även om han har det lite tufft just nu med husrannsakan och allt. Jag hoppas kameran zoomar in Helena Seger på läktaren och jag hoppas hon klär sig i Versace varje dag och är den svulstigaste fotbollsfrun the world has ever seen. Den största frågan av alla är ju hurvida Zlatans hår kommer hinna växa ut i tid till VM? Egghead passar somliga, dock inte honom. Det är väl praktiskt i duschen förstås. En gång läste jag om hur alla spelare håller på och piffar sig skitmycket innan match. Alla gör det. Ha!

Vem är materialare i vårt lag? Det är skitviktigt för stabiliteten i laget att man har en noggrann materialare som tar hand om all packning och så. Han måste packa tvättmedel, plåster, bollar och såna saker. Detta vet jag eftersom jag intervjuat Pudding en gång, Tre kronors legendariske materialare. Han var väldigt skön. Materialare är nog lite sköna överlag tänker jag. Samma med däckbytare i Formel 1, de är nog också bra killar. Inte lika uptight som förarna liksom. Jag har alltid undrat hur man får jobb i ett däckbytarteam; traskar man upp till Flavio Briatore och ber honom hänga med ned till parkeringen så att han kan kolla på med medan man byter ett däck på sin egen honda? Tar han tiden då eller?

Nä, nu känner jag att jag vill sätta ut en bild av en riktig pudding här.

Slave to the rhythm

Det är sommar, det är lovely, det är rosésäsong. Jag går igenom stan en sen kväll och ser att Åhléns skyltar med en roman av Jenna Jameson. Jag äter en Piggelin och tänker på sambandet mellan Jenna Jameson och svårigheten att äta en isglass med värdighet när man sitter mittemot en stranger i kollektivtrafiken.

Jag går en lång omväg för att komma hem för luften är så ljummen och träden doftar på det sätt som gör att man aldrig vill gå in igen. Staden är så fin och jag sjunger Shakira. Jag gillar inte Shakira, vadå ” my hips don´t lie” liksom, men min inre jukebox har satt den på repeat och den går inte att stänga av. Det är svårt att sjunga med utan att imitera hennes enormt irriterande röst. Tänk dig en trio med Anastasia, Wonda Shepard och Shakira – vilken mardröm! De skulle kunna väcka upp folk som låg i koma och få dem att böna och be om att få bli medvetslösa igen. Om blinda fick sin syn skulle de blunda igen när de fick se deras fula kläder och burriga hår.

Jag sätter mig på trappan vid Nybrokajen. Finklädda människor står och väntar på en båt. Det börjar skymma. Jag tittar på lamporna från Gröna Lund och känner mig helt lycklig. Jag bara skrattar rakt ut i luften: HA HA HA. Som jultomten skrattar jag eller som Lillbabs på speed. Sen börjar Shakira sjunga in my head igen och då måste jag sjunga med lite skamset och gå hem.

Undrar om Shakira fortfarande är ihop med presidentsonen? Hon & Ricky Martin kunde ju ha en fejkromans annars, det skulle gynna Rickys karriär bigtime. Alla skulle bara: Men vadå, han är ju gay! Rickys PR-crew i pressrelease: ”Mr Martin och Shakira är very much in love. Han är very straight. De ska få en son som heter Enrique any day now.”

Hallå, alla vet ju att han är gay, vad tror han? Ingen Shakiraromans i världen kan förändra det. Inte ens om han så gifte sig med Anastasia och Wonda Shepard samtidigt skulle vi tro honom. Antingen så är han in denial, eller så säger skivbolaget att han måste fortsätta bygga sin image på en straight latinloverlook med perfekt tandrad som får damerna på fall. Ingen bryr sig, Ricky. Du dansade en sommar men efter det är det liksom ingen som tar notis om en gammal latino som skakar sin trötta rumpa. Face it Ricky. Slappna av och var dig själv nu, till och med your swedish kollega Peter Jöback blev ju det till slut. ( Huge surprise när Peter kom ut, tjejerna ba´; Åh nej, är han gay, vad synd! Precis som om de kunnat få honom om han var straight. Precis som om inte alla visste att han var ihop med en farbror under alla år.)

I helgen var jag i Göteborg, Sveriges framstjärt. Det är Landlord som lärt mig att benämna staden så. Han lär mig så mycket dumt, Landlord. Han har även skrivit en låt till Peter Jöback. Jag undrar om det blev någonting fint mellan dem, har glömt att fråga.

Kungavännerna

Kungahuset intresserar mig inte nämnvärt. Det som fascinerar mig är kungens kompisar. Igår stod jag bakom Aje Philipsson i kön på 7-eleven. Han hade en chockrosa lammullströja. Så modigt och helt stiligt nonchalant. Jag har även spottat honom i röda byxor och blå skepparkavaj, typ tio år före hela Östermalm började ha det. Jag älskar när äldre herrar i överklassen går Nybrogatan ner i röda byxor och ser helt mäktiga och självgoda ut samtidigt som ” I´ve got the power!” spelas i deras inre jukebox.

Det verkar som att kungen har två kompisar. Aje Philipsson och Noppe Lewenhaupt. Det finns tre intressanta faktorer med dessa herrar vi ska titta lite närmare på.

1: Deras namn

2: Deras levebröd

3: Deras förhållanden

Du är vad du heter
Ett intressant fenomen i öfvrekretsar är att man gärna behåller de smeknamn man fått som barn och använder dem som tilltalsnamn. Aje är ju säkert döpt till Anders och Noppe heter väl Carl-Jan eller nåt egentligen. Jag tror detta är ett sätt att markera sin särart, precis som de röda byxorna är smeknamnen är ett signum för deras klasstillhörighet. Jag menar, tänk efter; har du någonsin stött på en vanlig medelklasspappa i en mellanstor svensk stad som vandrar runt i röda byxor av högsta kvalitet och lystrar till namnet Tosse? Didn´t think so.

Vad jobbar de med?
Aje och Noppe jobbar inte. Har aldrig gjort. Jag får erkänna att jag brister i min research här, men jag bara förutsätter att det är så. De lever väl av old money som de flyttar runt lite mellan olika fonder och skatteparadis på förmiddagarna, resten av tiden roar de sig. Noppe har en Members only-klubb dit kungen går ibland. Där kan han verkligen slappna av och skåla i Cristal som vanligt folk.

Kärleksliv
Noppe har jag inte så bra koll på. Jag vet att han var ihop med Grynet Molvig, en norsk skådis, han har säkert varit gift flera gånger. Nu senast gifte han sig med en thailändsk kvinna. Aje har tre barnkullar med olika fruar, häromåret gifte han sig med en tjugofemåring och fick en ny bebis. Han är 61.

Hur mår kungavännerna egentligen? Hur tänkte Aje när han satte på sig kavajen på bilden? Hur stora är oddsen för att den söta tjejen hade fallit för honom om han arbetat i charken på Ica?

Som förebilder för flera generationer backslickers tycker jag att Aje & Noppe ska använda sin ålderdom åt att hålla kurser i dekadent livsstil. Hire me som rubriksättare! Säg den kille i Danderyd som skulle tacka nej till kursen: ”Dekadens och potens – så funkar det.”
Eller: " Never marry a golddigger"
Kursledare: Aje & Noppe, två playboys av rang med hela världen som playground.
Gästföreläsare: HM Konungen

ohoj

Hela livet är lite som Peps Persson nu tycker jag! Alla lullar runt och känner sig lite småhöga hela tiden. Hela Stockholm är som ett enda stort kollektiv på den skånska vischan där alla lever i samhörighet med varandra och naturen och bara är snälla mot varandra. Man hör någon spela något proggigt på en gitarr från en balkong någonstans, man tar fram sitt munspel ur fickan och kompar med en bluestolva. Man går till Tanto och äter hommus (hummus, hommous?) och ligger på en filt och läser dikter hela dagen. Precis som Peps! Man har grejer man borde göra, gå till jobbet, betala räkningar, tvätta håret och ringa skatteverket men tänker bara manana manana (hallå jag vet att det ska vara en grej över n:et, jag hittade den inte bara). God, how I love den skånska livsstilen.

Vi går i väntans tider också, min vän Marcy ska ha barn vilken minut som helst. Det är jättespännande. Ungen, som hon kallar den, ska heta Ovi. Hon har kommit på det själv. Det är som Ove fast på östgötska tänker jag. Eller så ska den heta Bruno eller Bruna. Hennes kille tycker Andrea men vad han tycker betyder nog inte så mycket.

Igår fyndade jag jättemånga saker på stadsmissionen för femhundra; en fåtölj, en prickig klänning till mamma, en randig hängselklänning till mig själv och ett skitstort svart skärp i äkta krokodilskinn typ. På stadsmissionen känner jag mig som Joe Millionare - skenbart rik men utan harem. Jag köpte även en jättefin midsommarduk som jag lade på ballen och dukade upp goda saker på. Nypotatis, rädisor och mjölk. När jag mötte grannen Gunnel sa hon att hon tycker det är för bullrigt på hennes balkong. Konstigt, tycker jag. Min ligger alldeles intill och på den är det sol, fågelkvitter och Peps Persson varje dag.

Oldies but goldies

Den senaste tiden har jag vaknat upp med gamla sånger från 30-talets mitt på mina läppar. Det är mycket annoying. Jag vaknar med en låt och går sedan och sjunger på den hela dagen. Folk har börjat titta konstigt.


Min neighbour och vän bara: " Meh, kan du vara TYST nångång!
- Nä.
Neighbour: - Du är en mycket sjuk människa, vet du det?
- Ja.





Så vad sägs om veckans repertoar;


Tisdag:

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv
i hela mitt liv och sett människor komma och gå


Onsdag:

Tänk att få dansa med Andersson
lilla jag, lilla jag och Fritjof Andersson
Tänk att bli uppbjuden av en sån
populär person!


Torsdag:

Åh, ljuuuvliga ungdom
dig har jag kvar
Som värme i hjärtat
på äldre dar


Vad är det min inre jukebox vill säga mig? Att jag har en begynnande medelålderskris jag inte vet om? Att ålderdomen är något jag ska sluta fly ifrån; bör jag istället omfamna den och bjuda upp till vals?

Är jag bara en pensionär med för trånga kläder?

Urfräsch dag

Mitt liv var så Ebba von Sydow igår!

Kolla:

9.30 –10.15 Jag vaknade i rimlig tid bakom min ögonbindel. Jag åt fil och kiwi till frukost och läste en gammal In Style på balkongen. Efter det tog jag ett bad och gjorde en hårinpackning.

10.30 Jag satte på mig mjuka byxor och hoodie för att ta en powerwalk runt Djurgården. Under promenaden blev jag väldigt sugen på en smoothie. (Det var då jag insåg att jag var so Ebba) Tyvärr blåste det grus och pollen i mina ögon så jag vände vid Djurgårdsbron. Det blev en kort promenad men det var mycket power i den, jag svär. ( Ett tag övervägde jag att ta bussen hem, SL-kortet brände i innefickan men jag stod emot frestelsen. Puh! som Ebba skulle sagt. )

11.30 Min hemgjorda smoothie på hallon blev sur och äcklig så jag hällde skitmycket oboy i den. Då blev den god. Oh, well.

12.45 Lunch med väninnorna på stan. Jag hade herrskjorta, ribbat linne under och mitt nya sommarskärp med dubbel knäppning. Jag hade diskret makeup, bara foundation, och slarvigt uppsatt hår eftersom jag ville se ut som någon som inte bryr sig men bara har det. Tänkte att jag borde beställa organisk sallad med valde istället en saftig böf.

13.00-15.00 Shopping på stan. Köpte en tantig födelsedagspresent till Carin och en svart skjortklänning till mig själv.

Efter det slutade jag vara Ebba och blev mig själv och missade Carins födelsedagskalas i hennes trädgård i Äppelviken 17.00. Istället låg jag hemma i min soffa och hade jätteont i magen hela kvällen och var helt miserabel och hela hemmet luktade gammal disk som gjorde mig ännu mer illamående. Istäället för att gå på kalas sov jag bort hela kvällen. Det skulle so not Ebba ha gjort.

Ciao!

You give love a bad name

Drömmen tog mig med till en festival igår. Jag stod i leran, längst framme vid scenen. Jag hade en grå luvtröja med huvan uppfälld. Jag och sångaren hade ögonkontakt genom hela giget. Allt var klart. Vi åkte till en villa, jag tror den var min men jag vet inte. Det var blått kakel överallt. Sångaren ville krama mig men jag slingrade mig ur hans grepp. Jag var en av tusen famnar under denna turnén. Han hade läderbrallor. För en kort sekund tänkte jag på hans fru. De har fyra-fem barn. Och då ångrade jag mig. ” Du, kan vi inte bara kolla på tv istället?” sa jag. Nä, sa han och drog med sitt crew.

Det tycker jag var dålig stil.

Om du läser detta Jon Bon Jovi har jag bara en sak att säga dig:
- I shout and scream but you´re to blame, baby you give love a bad name.

(Sist jag drömde denna typ av lovedream var det med mig och E-type i huvudrollerna. Vad säger det om mig? Och vad säger det om mig att jag väljer att publicera det här? Jag ju borde skämmas brallorna av mig. Skinnbrallorna.)