Tous les garcons et les filles

Ljuva 60-tal. Ljuvliga Francoise Hardy. Alla var så sjukt snygga på sextiotalet; Edie Sedgewick, Nico, Jane Birkin. Alla. Till och med ens föräldrar.

Aldrig har musiken, kläderna, håret, makeupen varit i så perfekt balans som under sexiotalet. Jag ser foton av min mamma år 1969, höggravid med min syster i babydollklänning och Twiggyfrisyr. Lovely.

Sedan gymnasiet har jag gått till frisören minst en gång om året med förhoppningen om att han ska transformera mig till Francoise. Det har aldrig hänt.

Jag har foton av Francoise i min lilla arvekista med dalamålning, alla är vackra som tavlor. De ligger tätt intill kärleksbrev och vykort med hästmotiv, små fragment av barndom och tonår.

Jag önskar att jag levt på 60-talts mitt istället. Att jag känt Francoise, att jag bott i Paris, att jag sjungit duett med Serge Gainsborough. Jag önskar att jag var Francoise.

We are all the winners

Gick på folktomma gator i Stockholms city i söndags. Helt tomt i alla butiker på bästa öppningstid en lönehelg. Fattade ingenting. Gick till McD och där satt några enstaka kvinnor och barn. Märkligt. Har Jesus kommit och tagit med sig alla av manligt kön? Impossible. Han skulle naturligtvis tagit de goda, kvinnorna och barna, om han var tvungen att välja. Har alla män blivit inkallade i armén? Vilken armé förresten, den finns väl inte längre. Det var en helt surrealistisk känsla I´m telling you. En värld utan män. What a wonderful world.

Passerade en Expertbutik som var helt full av folk. Aha. Hockey. Final. Jag hajar.

Så här i efterhand kan jag tycka att det var synd att jag inte följde olympiska spelen. Ögonen tåras och jag tycker det är jättespännande att se sammandragen trots att jag vet hur det kommer gå. Och igår, på Medis. Tusentals människor samlade, barn, old people, teenagers. Alla förenas i nationalsången. En orytmisk Leif Pagrotsky i segerdans.
Man måste älska den i all sin svennighet. Den svenska folksjälen.

(Tillägg: Är det inte roligt hur Peter Forsberg blivit värsta farfarn, han ba´: " Framför allt är det roligt för smågrabbarna (hans teammates) att vara om om en sån här stor sak. En annan har ju varit med ett tag och börjar bli lite sliten. Spy bar blir nog rätt lungt för min del, men grabbarna måste ju få ha lite kul." Ha ha. Not what I hear Peter. Vad jag förstått är det farfar som klingar bäst i glasen av alla och som, något överraskande, när flest playboybunnies med helrör. Go grandpa.)

(Tillägg 2. Jag var själv inte på Medborgarplatsen. Nån måtta på svennigheten får det vara.)

Arbetarklassdekadens

Har beställt lite olika saker från en gammal kille som är i Kina och snart har jag dem i min famn. En Rolex (hihi) och en kashmirtröja. Tacky- jo jag tackar. Jag hade gärna velat beställa några väskor också eftersom jag har en faiblesse för väskor, men jag tror att det hade varit ett för svårt och tidskrävande uppdrag för gammelkillen. Han ju där i buissnes ändå. Hur som helst messade han igår att han köpt Sex and the cityboxen åt mig – vilken lycka! Jag hade inte ens beställt den.

Fatta sen när jag svassar runt där med min rolex iklädd en tröja av 100% kashmir. Thank God för plagieringsmarknaden i Kina! Den ger oss i arbetarklassen en chans att känna doften av flotta salonger för blott en sekund. Eller av hälsovådliga fabrikesgolv där arbetsstyrkan utgörs av småbarn. Det ger en fadd eftersmak när man tänker så.
Jag kan nog inte ta emot varorna. Skit också. Men nu har han ju ändå köpt dem. Det kanske är en fackansluten, vuxen kines som gjort just min klocka?

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Jag är inte bara den tröttaste OS-kommentatorn någonsin, jag är även den näst sämsta. Sämst är Jan Rippe från Galenskaparna. Vad gör han i studion? Får han vara med bara för att han har samma tantfrisyr som Peter Jihde?

Hur som helst så har jag tippat fel. Sverige har ju skitmånga medaljer nu, jag tappade räkningnen vid tre. Det enda jag kollat på under hela OS är lite curling, damerna spelade match mot Canada och jag råkade kolla för jag var så trött att jag inte orkade byta kanal. Jag såg hela matchen och listade ut reglerna. Det är lite roligt ändå, rent strategiskt. Min gamla bilogilärare Rune Strömberg, som lärt mig allt jag kan, hade ett brinnande intresse för curling minns jag. Jag såg honom på tv en gång när han satt i publiken vid curlingVM. Man kan nog nästan säga att han levde curling på samma sätt som kidsen i ghettot lever hiphop. Jag tror han är väldigt glad nu när vi är i final. (För det är vi väl?)

Igår när jag var på dammiddag pratade damerna om sport hela kvällen. De kunde allt. Jag försökte hänga med och snappa upp ett och annat men jag tappade koncentrationen någonstans vid stafetten. Det blev roligare när den fina läkaren Linda, som satt till bords mitt ibland oss, berättade allt hon visste om kroppen. Vi fick ställa frågor och hon svarade tålmodigt. Hon utförde även en liten läkarundersökning på mig på plats. Mycket skickligt.

Hur har folk tid att se på OS, mycket sänds väl dagtid? Jag förstår inte.
Sport är bara för dagdrönare.

Fem saker jag är för gammal för

1 Tygväska
2 Beställa cola
3 Åka kollektivt
4 Få en hundring i ett kuvert av mina föräldrar
5 Äta på McDonalds för den hundringen och tycka det är gott

Lovestory

För ett år sedan parade jag ihop min barndomsvän Rakel med min bästa vän Mattias Wrelo. Nu har det burit frukt.

De ska ha barn!

De ringer mig när de sitter med graviditetstestet i handen (nästan). De är upprymda och glada och har just ringt sina föräldrar. Jag blir helt yr och glad av beskedet, jag måste sätta mig ner på en stol. Ibland är det som att livet skämtar en aprillo, säger jag till Mattias. Ja, precis så är det säger han. Vi skrattar.

Babyn var inte helt planerad. Rakel bor och arbetar utomlands. Hon och blivande pappan ses bara på helgerna. Till våren flyttar hon hem.

Nu har jag vetat det ett tag och hunnit resa mig från stolen, men jag blir fortfarande helt pirrig när jag tänker på det. Det känns liksom som att jag ska få ett syskon. Eller nej, kanske inte ett syskon men jag känner mig delaktig. Jag ska bli gudmor! I och för sig utsåg jag mig själv redan innan de var gravida, men nu har jag fått frågan på riktigt. Jag är övertygad om att jag kommer bli den bästa Godmothern ever. Som en Don Corleone i kvinnlig form. Hård men rättvis.

Pappan och jag tror på en dotter. Mamman på en son.
Det kommer bli det finaste barnet av alla.

My bloody valentine

Någon frågade om jag ville gå med på fest ikväll. Man skulle ha röda kläder. Jag sa att jag inte kunde. Jag måste gå hem och äta fruktsallad. För alla vet ju. Att valentindagen bara är ett kommersiellt jippo. Iallafall.



Bilden föreställer ett lammhjärta. Inga djur kom till skada under fotograferingen.

Sluta nu, det är inte roligt

Vaknar av att en man har tagit guld i skidåkning. Vad trött jag blir, kan inte bara svenskarna vara dåliga som vanligt? Jag orkar inte bevaka OS om de ska hålla på och ta guld hela tiden, jag har faktiskt ett jobb att sköta.

Tröttaste OS-kommentatorn genom tiderna

Gäsp.

Nu har Sverige tagit guld i damstafett.

Lite kul.

Fast gäsp ändå.

Nu faller jag i dvala till nästa medalj.

Erina rasar

Jag måste erkänna att jag varit lite svag för jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström en period. Han har gjort ett mycket sympatiskt och gentlemannamässigt intryck på mig. Varje gång Claes uttalar sig i Rapport höjer jag volymen och lystrar uppmärksamt.

Claes har ju en bakgrund som toppadvokat, det var han som försvarade Marques Jara när han stod anklagad för Stureplansmorden om jag inte minns fel. Sedan Pelle Svensson klantade till det väljer ju alla Leif Silbersky, vad trött jag är på den mannen, att han tycker det är kul att vara med i medierna innebär inte att han är en bra advokat, jag tror inte att han är ett dugg bättre än någon annan. Det skulle inte förvåna mig om han titulerar sig kändisadvokat i telefonkatalogen. Anna Sjödin valde Leif till sin försvarare, ytterligare ett bevis på bristande omdöme från hennes sida.
Om jag var åtalad för att exempelvis ha burit en kriminellt kort kjol, skulle jag välja Elisabet Fritz som min advokat. Eller kanske Kerstin Sandels, hon verkar tuff. Eller så tar jag advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg, hon ser ut precis som Snövit. Vi får se.

Detta var en parentes.

Claes har länge varit tillsammans med brottsmålsadvokaten Louise Bjurwill. Jag vill tro att de har haft ett helt jämställt förhållande, kanske det enda i hela Sverige.
Så händer detta; jag står och smygläser en skvallertidning på Klippet (jag är en dålig människa). Där står det att Claes lämnat Louise för en kollega. SKANDAL! Stoppa pressarna! Hur kunde han? Louise har nyligen tillfrisknat från en svår sjukdom. Hur kan han lämna henne NU? Är den nya kvinnan yngre, snyggare och friskare?

Självklart kan det finnas flera orsaker till separationen, jag vet att det är olämpligt, förkastligt att spekulera i människors privatliv. Men jag kan inte hejda mig, inte låta bli att ta det personligt. Claes, jag trodde du var annorlunda. Du är precis som andra. En vanlig man.
OjämO.
Jag är besviken.

OS i Turin

Suck. Vintersport i radio, tv, tidningar i flera veckor. Jag är redan svårt uttråkad. På sporten säger de; vi har chans på åtta medaljer sammanlagt. Ja tjenare. Det är ju bara ljug, alla vet ju att vi kommer få högst två och de kommer vara brons. Och möjligen ett silver till Anja Pärsson om hon har turbyxorna på. Det snackas som vanligt löjligt mycket om hurvida Peter Forsberg och alla andra stars ska komma till OS, vad de håller på, alla vet ju de facto att ishockey inte varit spännande sedan 94.
Ishockey är så 90.

Den enda idrottsmannen av intresse i hela Turin är etiopiern Robel Teklamariam. Han har kört två lopp sedan 1997. Go Robel.

Nu faller jag i koma. Väck mig när OS är över.

Loveboat

I höstas blev jag och Carin medbjudna på en Finlandskryssning. Eller nja, vi bjöd med oss själva. Vi fick bo i en personalhytt och äta alla mål i personalmatsalen. Mässen hette den. I mässen fanns frukost,lunch och middag att tillgå dygnet runt. Praktiskt. Very Rederiet. Vid ett tillfälle tyckte jag mig skymta Uno och Reidar junior i mässen.

Carin ville hela tiden leka Vem tar du, det går ut på att man får några alternativ och sen måste man välja en till kärlekspartner for life. Vem tar du i mässen? Vem tar du av taxfreepersonalen? Vem tar du av han i Mumintrolletdräkt och han med psoriasis som delar ut handdukar i jacuzzin? Sådär håller vi på. Leken har en tendens att spåra ur. Exempelvis har vi suttit i grupp och lekt Vems pojkvän tar du? Vi har även lekt Vem tar du över ifall tjejen dör? Vi har provat leken i alla varianter, det är något av en utmaning att hitta nya infallsvinklar. När vi körde Vilken pensionär över 75 tar du, valde vi samma. Han heter Johan. Värst hittills är Vems pappa tar du, den lekte vi i grupp och man var tvungen att välja en pappa till någon av dem som var med. Skitsvårt. Man ville ju liksom inte såra någon samtidigt som man måste vara ärlig mot sig själv eftersom det var ett så stort beslut som skulle påverka resten av ens liv.

En gång införde vi den leken på ett personalmöte på jobbet. Det var uppfriskande. Det sämsta med att leka den med Carin är att hon gladeligen förser den man tvingats välja under pistolhot typ för det är ju alltid pest eller koleraalternativ, med den informationen. Så gjorde hon även på Finlandsbåten. Tack för det.

Eftersom vi försov oss lite hann vi bara gå iland i Helsinkki i 4o minuter. Dem valde vi att spendera på H&M, de hade värsta superfräscha flaggskeppsbutiken där. I övrigt var det lite rysk stämmning i stan, vi kände tydligt kyliga vindar från den ryska tundran. När man gick över en gata gasade alla finnebilar järnet sin i iver att köra över en svenne.

Både jag och Carin behärskade det finska språket obehindrat, man byter bara ändesler till i på slutet eller inen, som i bankomat=bankomati eller bankomatinen. Lätt.

Det stormade på havet den sista natten. Killarna tyckte att vi skulle gå upp till Skybaren och sjunga Titaniclåten och Närmare Gud till dig i kareoketävlingen. Carin blev uppraggad av en ung ryss och av en bodybuilder från Småland. Det gungade och gungade och jag tänkte på Estonia hela natten. Motorn skar och jag skickade adjösms till P och Mattias. Jag sov inte en blund. I hate åka finlandsbåt i storm.

När dagen grydde lade sig stormen. Vi åt lite frukost i mässi och gick sedan iland i Sverigenen.

Korrigering

En trogen läsare som gjort sig känd för att även vara en stor tänkare, har hört av sig och sagt att Anna Sjödin inte var på Bäckahästen utan på Crazy horse. Bäckahästen finns inte längre, tyvärr har det stängt nu när man äntligen har åldern inne för att gå dit som Tänkaren uttryckte det.

Babak jobbar alltså på Crazy horse. Even worse.

Förra veckans nyheter

I mellanstadiet hade vi något som hette veckans nyheter, man fick ett litet prov på vad som hänt den senaste veckan. I högstadiet bytte det namn till nutidsorientering, jag hade alla rätt för jag hade läst Expressen så mycket. Genom Expressen lärde jag mig som tioåring allt som fanns att veta om styckmordsrättegången och om viktiga saker som när Johannes Brost tog kokain på Café Opera och sedan gjorde avbön i ett öppet brev där han citerade Jesus. Sådana saker vet jag allt om. Med bakgrund av detta kan man kanske förstå min odelade kärlek till nyheter. Alla sorters nyheter.

Samhällsfrågor, politik och religion intresserar mig men jag väljer att inte gå in på det. Istället går jag direkt på två av förra veckans mest bagatellartade men ändå, för mig, högintressanta kvällstidningsnyheter.

1. Mark Levengood ärvde en 20-miljonersvilla i Saltsjöbaden av levnadskonstnären Henry Soludde som han träffat vid ett enda tillfälle för sex år sedan.
Mark:

- På min något häpna fråga om varför just jag skulle få detta underbara ställe menade han att jag hade en så bra karisma i tv, och att han länge sökt någon som förstod att förvalta hans ställes lekfullhet.

Detta lämnar en hel del i övrigt att önska Mark, frågetecken hopar sig.
- Vad gör en levnadskonstnär?
- Blir man mångmiljonär på att vara levnadskonstnär?
- Exakt vad gjorde Mark den gången för sex år sedan som gjorde ett så stort intryck på Henry Soludde?
- Vadå bra karisma i tv? Jag tycker Jarl Alfredius är bra men inte vill jag att han ska ärva mig för det.
- Vad är det för ”lekfullt” med hans villa som gör att en endast en person med bra karisma i tv kan förvalta det?

Här ligger en hund begraven, tro mig. Eller snarare en hel kennel. Men Mark är skön, han förtjänar villan på nåt sätt. Jag tycker däremot inte att han ska flytta dit med Jonas och Amos, Jonas har tillräckligt med cash de kan leva på, det vore mer ädelt och likt Mark att bo kvar på Erstagatan och donera villan till välgörande ändamål.

2. SSU´s orförande Anna Sjödin hamnade i slagsmål med en ordningsvakt och fick sova i fyllecell häromveckan.

Ord står mot ord. Vem ska man tro på? Hmm..en vakt och en politiker, få se nu.. Det anmärkningsvärda är att vakten, Babak, jobbar som läkare på Danderyds sjukhus. Va? Hur orkar han det? När 38-timmarsronden är slut och alla läkare går hem och sover, då byter Babak läkarrocken mot vaktdressen och drar till Bäckahästen! Behöver han pengar? Han kan väl inte göra det för att det är roligt eller? Och varför Bäckahästen, kunde han inte få extrajobb på nåt ställe med lite stil och finess typ Bistro Jarl? Eller måste man vara jurist för att få stå i dörren där? Jag tycker det var slarvigt av kvällstidningarnas reportrar att inte gå till botten med det här oerhört intressanta sidospåret. Och Anna Sjödin - det har sagts förr och jag säger det igen; hennes brott bestod inte i att hon gick ut, blev apfull och skrikig – det stora brottet var att hon valde att spendera en festkväll på Bäckahästen.

Fruktstund

Gör så här: Köp bananer, kiwi, mango, passionsfrukt och hallon. Skala, skiva och häll mangobalsamvinäger över. Voilá så har du en fin liten fruktsymfoni. Fruktsallad som det heter i folkmun, eller heter det fruktsallat, nä inte i folkmun väl? I kockmun kanske oj det där var på gränsen till ett oanständigt ord jag tar tillbaka det genast. Tillbaka till Mor Erinas fruktsymfoni. Rent estetiskt är detta den finaste fruitkombon plus att det bara är fräscha frukter med, inga äckliga som äpple och torr apelsin. Banan är ju egentligen inte en god frukt, konsistensen är mycket suspekt och smaken kvalmig, däremot fungerar den fint tillsammans med andra frukter. Ät aldrig bananen ensam. Vid sidan av fruktsymfonin ska ha några färgrika småskålar med hackade nötter, chokladdoppade russin och en liten skål med Mildas lowfatgrädde, den är så vit och fin i färgen.

I min familj åt vi fruktsallad varje fredag. Aldrig chips och godis, bara hackad frukt. Det gör vi fortfarande. Den som känner mig förstår den totala ironin i att jag delar med mig av ett recept ur Mor Erinas kokbok och att det gäller just fruktsallad, förlåt, sallat. Jag kan inget annat recept. Seriöst, prova symfonin, den är urgod som Ebba von Sydow skulle sagt.

Ciao!

filmtajm

Här är lite olika hunkar. Jag ser shitloads av filmer, jag kan inte komma på nåt annat att göra nuförtiden. Det är ett utmärkt sätt att slå ihjäl tiden fram till påska. Så, det enda jag inte sett men tänkt se är Brokebackmountain. Jag fick den så utförligt och detaljerat beskriven för mig att det känns som jag sett den. Heath Ledger är het het het. Vilken smaskig röst han har den mannen. Jake Gyllenhaal gillar jag inte, jag tycker att Ryan Philippe borde fått Jakes roll som den andre cowboysaren. Ryan borde få alla roller som Leonardo di Caprio inte får längre. Om han är nån vidare skådis kan jag inte uttala mig om, det han är bra på är att ha ett känsligt uttryck i ansiktet. Jag är svag för känsliga uttryck.

Walk in line såg jag i lördags. Åh Joaquin, han klär verkligen i harmynt. Och han sjunger jättefint också. Jag är inte så nere med Johnny, men jag satt och stampade takten filmen igenom som en annan 40-talist. När jag kom hem berättade jag om filmen för min Landlord och han ba: Jag var på en spelning med Johnny Cash på Öland en gång. What, har han varit på Öland, det måste vara som när Frank Sinatra var i Mjölby, eller var det Finspång?

Min landlord stoltserar med att vara rena rama gaymagneten i schlagerkretsar. Om han var gay, förklarade han för mig i helgen, skulle han leva i en fluffy våning på Standvägen med en kille som heter Niklas K. De skulle ha varsin Posche och vara jätterika. Varför skulle ni vara jätterika bara för att ni var gay? sa jag. Han tänkte jättelänge och sa; Jo men vi skulle inte hålla på och köpa en massa hushållsgrejer och sånt som min fru gör hela tiden. OKEJ. Detta var dagen då han gick från att vara landlord till att bli Gaylord.

Bonjour tristesse

Jag har varit konvalescent en tid. Det höll på att döda mig. Inte sjukdomen men tristessen. Kolla på tv. Sova lite. Kolla på tv. Sova. Kolla. Sova. Dregla. Hur står spädbarn ut? Jag har helt ruttnat på daytimetv, Tyra Banks - tror hon att hon är Oprah eller? Amatör.

Nu är jag frisk och det känns helt pirrigt och ovant att komma ut bland folk igen. Och i kylan. Naturen hallå! Okej att det var mysigt med en riktig vinter ett tag men nu räcker det, det är inte kul längre. Minus fjorton grader är inte okej naturen. Jag har inte varit rädd när jag gått hem för jag tänkte att våldtäktsmännen nog hellre hänger inomhus kylslagna nätter. Sen läste jag om den här mamman med barnvagn som blev utsatt för ett våldtäktsförsök klockan sju på kvällen i ett safe neighborhood. Great.




Varför sätter jag in ett foto på Kristina Lugn nu undrar du. Jag känner mig lite som Kristina ser ut idag. Plus att jag har en hangup på kvinnor i femtioårsåldern just nu. Att Kristina är ful är en stor missuppfattning som journalister lurat i oss under hela vår uppväxt. Det är hon ju inte alls! Kolla själv, hon är ju söt. Hon har glömt att toppa håret på ett tag bara, gjorde hon det regelbundet och slutade envisas med att kamma ut det skulle hon ha lockigt, fint hår. I love Kicki. Jag undrar om hennes vänner kallar henne så. Eller Lungan kanske. Jag har läst en helt underbar intervju med henne i Moderna tider en gång, jag skrattade jättehögt i flera minuter. Hon är rolig och begåvad. Allan Edwall & Kristina hade ju någonting going on trots att han alltid var gift med Britt. Nu är han död och jag undrar om Britt och Kristina stod sida vid sida vid hans kista som Mitterands fru och älskarinna vid hans begravning. Kristina har gott hos talpedagog för att lära sig tala snabbare. Rart.

Mitt hår är mycket likt Kristinas. I förra veckan, då jag var sjuko, kom en barberare och klippte alla på kyrkoexpeditionen. De stod uppradade i en lång kö och sen klipptes de av en skicklig, van hand för 150 kr skallen. Det svider att jag missade det. Samtidigt känns det som jag är på god väg att nå mitt mål mot ett snabbt åldrande nu när jag liknar både Ulrika och Kristina. Sweet.