IKEA goes sexy

Jag skulle gärna vilja jobba som namnpåkommare åt IKEA. De har en databank som slumpmässigt väljer ut namn åt möblerna nu. Om Ingvar anställde mig istället skulle det garanterat dra in lite extra stash. Vad sägs om:
Den röda tapeten Bordell. Lampan Red district. Sängen Voulez vous.

Det handlar om att sälja in ett livsstilskoncept Ingvar. Jag tror att människor skulle spendera mycket mer tid tillsammans i hemmet om jag fick döpa möblerna. Det skulle födas fler barn. BNP skulle öka kraftigt.
Anställ mig pronto.

Scenskolan är sån waste

" Jag har trampat många kvinnor i ansiktet, de har alla bett om det "

Mikael Persbrandt i Dag & natt

Denna replik bekräftar min tes att alla skådespelare bara spelar sig själva. Alltid. Anledningen till det är inte att de bara får en typ av roller, utan att de gör om alla roller till sig själva. Därmed inte sagt att de inte gör det bra, för det gör de.

Tänk efter, Lena Endre: Har hon någonsin varit något annat en neurotisk vacker kvinna i någon enda roll? Nej. Redan i Varuhuset tog hon den lätta vägen och var sig själv. Senare gifte hon ju sig med sig själv också när hon träffade Rickard Hobert. Det är omöjligt att urskilja vem som är vem, de är så lika.

Micke Persbrandt, förlåt Gunvald menar jag. Slåss, super och bedrar Maria Bonnevie i alla år med knappt lovliga motspelerskor. Mig veterligen är han exakt samma irresistable badguy i alla sina roller som han är i verkligheten.

Helena Bergström: hej hopp här är jag i en av Colins filmer; en tempramentsfull tjej som stammar lite ibland när jag blir upprörd och här är jag i hans nästa film och då är jag en kvinna som är exakt likadan som i den förra och sen i nästa är jag en tempramentsfull kvinna som stammar lite och.... And so on.

Julia Roberts: Ge mig 300 millar så ler jag gärna med mina besprutade läppar och hundra tänder, no problemas. Jag kan även bita mig i läppen jättesött och få ett sårat uttryck i ansiktet när jag inte vet om killen i filmen vill ha mig men sen vill han ju alltid det ändå och då ler jag och är fullständigt bedårande igen.
Ok, du fattar. Julia är alltid bedårande på film för att hon är det in reality. Punkt.
(Bevis: Letterman älskar Julia och han gillar ju nästan ingen i verkligheten)

Tom Cruise: Att Tom kan spela schitzad, stark och svag så övertygande beror på att han är manisk. Det har framgått med all önskvärd tydlighet den senaste tiden genom hans skumma infall och konstiga uttalanden. Han är inne i ett skov och vägrar ta sina tabletter. Synd att han drar med sig unga Katie i fallet. Hon är ju bara en helt vanlig söt tjej som ensam fått bli representant för hela hans sjukdomsbild.

Det är dags att gå hem från Scenskolan och School av Arts. Sätt på en dvd med Best of Benny Hill, se, lär och njut. I Benny har vi skådespelarkonst när den är som bäst. May he rest in peace.

Kroppen

Jag har åldrats. Kroppen fungerar inte lika bra som förra året.
Med knakande leder, fötter som ömmar i platta skor, en rygg som gör sig påmind i obekväma stolar inser jag att allt är förgängligt. P har ont i höften.
Det kanske är bra att vi inte vet vad vi ska göra i sommar så att han kan vara standby för en höftledsoperation. Och om jag ramlar och bryter lårbenshalsen är det ju bra att inte vara alltför långt från Karolinska.

Tur att man inte livnär sig på kroppen som elitidrottare, modeller eller prostituerade. Det verkar så jobbigt.
( I London finns det en callgirl som har en blogg.Hon har jättemånga träffar givetvis och hennes spalt publiceras i en tidning med tvivelaktig journalistisk dignitet.) Min kropp behöver bara gå till jobbet och hem. Jätteenkelt.

Var var jag, jo kroppen. Jag tycker det är jättesvårt att tyda kroppens signaler.
Ett exempel från igår: Gick omkring och kände mig lite håglös efter jobbet så jag ringde Mattias: Hej vad gör du? Han: Hänger hos Andreas. Jag: Jaså. Han: Och du?
Jag: Går omkring lite och kan inte bestämma mig för om jag är ledsen eller trött men det känns som jag är ledsen. Han: Du är nog bara hungrig. Kom hit om du vill. Jag: Nä. Jag måste åka hem eftersom jag tror att jag är ledsen. Han: Jaha. Varför är du ledsen då? Jag: Det är det jag måste åka hem och fundera på. Han: Suck, vi hörs sen.
Jag åker hem och funderar men kan inte komma på något så jag kollar på Allsång istället. Klockan nio förstår jag att jag är hungrig. Då har jag inte ätit sen lunch.

Tänk om jag även slutar förstå när kroppen signalerar att den behöver gå på WC.
Vilken diaster.

När frieriet blir början till slutet

Jag dog en smula framför tv:n igår. Johan Glans som är en av få komiker jag verkligen gillar, låtsades fria till tjejen han är ihop med i Ulveson & Herngren, i Allsång på Skansen. Hon såg chockad ut och började svamla om sommarkatter. Jag köpte det stenhårt och tyckte det var det värsta ögonblicket någonsin on national tv. Jag ringde min syster som absolut trodde det var fejk, sen var jag tvungen att ringa Malin också men hon hade bara sett slutet.

Att bli friad till in public är nog bland det värsta som kan hända en människa. Låt säga att man sitter där med sin boyfriend och familjen på julafton då han plötsligt klingar i glaset och säger; - I have an announcement to make. Som ni vet har jag och Anita hängt ihop ett par år nu. Att hon är en go tjej med båda fötterna på jorden tror jag ni alla kan hålla med om. Hursomhelst tycker jag det börjar bli dags för oss att slå våra påsar ihop för gott nu och förhoppningsvis få ett par småpåsar framöver. (Blink med ögat mot svärfar) Så nu undrar jag: Anita, vill du gifta dig med mig?

Ridå.

Eller om boyfrienden rattar in Lugna favoriter 104,7 på en nyårsfest, höjer volymen skitmycket så alla hör, och precis vid tolvslaget säger radiotjejen: Och nu en hälsning från Bosse:
Snuttis, vi gifter oss imorgon i Seglora kyrka kl.13.00! Klänning och middag har jag tagit hand om. Allt du behöver göra är att dyka upp. Vi ses! Din tokige gullbubbeligubbe.

I samma ögonblick svimmar Anita och strax därpå lämnar hon landet. Sedan dess har ingen sett henne.

Sportrelaterat och blomhjärnan

Annika Sörenstam ska köpa en gård på Värmdö läser jag i Expressens sportbilaga. Varför säger man inte ranch i Sverige? Southfork är ju en ranch. Måste det bo djur där för att få kallas ranch? Och riktiga cowboys kanske. För att kallas gård behövs det ju varken djur eller bonde. Om jag var Annika skulle jag kalla det ranch, det är så mycket mer tyngd i det. Häng med hem till min ranch kan hon säga till Tiger och Elin då. Och till Foppa men han kommer tacka nej som du vet.

Magdalena Graaf & Magnus Hedman har gift om sig! Hann de skilja sig? Efter de gått ut med sperationen sa Magnus att det kändes som att hjärtat slitits ur kroppen på honom, han hade inget att leva för längre förutom att se till så Maggan och barnen mådde bra. Då såg Saida i mig att han varit otrogen med en som blev över från Svennis groupies. Maggan kom på det och drog, Magnus bjöd med henne till Karibien, friade på nytt och till sist satte Magda dit hjärtat på Magnus så att han kunde andas igen.

Efter att ha läst Sigges inlägg Motreaktioner på hans blogg idag vill jag aldrig skriva något mer. Jag mår nästan lite dåligt när han skriver så bra. Jag känner alltid så när jag läser en riktigt bra text eller bok. Ett lätt illamående rent fysiskt, så exalterad blir jag. Moi, en bokstavspervert.

Och på Öststatsbloggen orkar jag inte skriva och det gör ingen annan heller trots att jag gett lösenord till vännerna så att de kan skriva där.
Men jag fick ett blomtips! Jag oroade mig över min orkidé igen och då svarade Susanne Folin på Telia att det är naturligt att blommor vissnar, de blommar bara en gång om året. Det kunde jag räknat ut själv. Det gjorde jag inte. Jag är så dum, förlåt Sussi. Jag förtjänade nog det där diplomet från Peter Carlsson ändå.

Död och äkta kärlek

Min orkidé har dött. Jag har försökt rädda den med olika livgivande medel men det hjälpte inte. Jag vet inte vad som gick snett, kanske gav jag den för mycket kärlek (vatten) eller så fick den för lite. Jag förstår inte.

Jag skulle ju givetvis ha frågat Maggan på mitt jobb på ett tidigt stadium, hon kan allt. Underbara Maggan. Hon snickra, laga all sorts teknisk utrustning, laga mat och skratta när hon är arg. Carin och jag tror att Maggan och hennes man Janne har ett lovely äktenskap. Varje lördag kommer Janne med frukost på sängen och sjunger en liten sång till Maggan som han har skrivit själv. Han har även försett henne med många diamanter genom åren. Det är först när man får en diamant som vet att det är äkta kärlek i äktenskap.

Foppa & Ankan kommer aldrig bli crazy in love

På midsommarafton uppstod en diskussion om hurvida Annika Sörenstam och Peter Forsberg skulle kunna bli tillsammans. Jag hörde några prata om golf som jag ju är helt ointresserad av men jag ville ändå vara med så jag sa: - Hörde att Foppa var och kollade på Annika nu när hon spelade i Denver, vad tror ni om det, skulle inte det kunna var något? Hon har ju precis skilt sig. Tror inte det du, fick jag till svar. Varför inte då, frågade jag, de skulle väl passa jättebra ihop. Alldagliga utseenden, tråkiga personalities och sportintresserade - en perfect match.
Killarna bara skrattade på ett hånfullt sätt. Jag såg oförstående på dem.
Du, för det första är han en hockeykille, fattar du, han kan välja från ett smörgåsbord av tjejer, jag har ju sett honom ute, självklart tar han inte en ful då.
Men han är ju själv ingen skönhet, han har ju skepparkrans, invände jag.
Du gumman, det funkar inte så.

Nähä.

Hur funkar det då?

Det ska jag berätta. Brita Zilg, redaktör för den framlidna och underbara tidningen Darling skrev en så otroligt bra sak en gång. Hon menade att det finns ett poängsystem som man väljer partner utifrån. Säg att det finns fem kategorier: Utseende / Charm / Framgång / Humor / Intelligens /
På varje kategori kan man få poäng 1-5.
Sedan tar man den sammanlagda poängen på sig och sin partner och jämför dem. Chansen är ganska stor att man hamnar på ungefär samma slutpoäng. Jag har räknat på mig själv och på flera par jag känner, det stämmer oftast skitbra. Det lönar sig bäst i livet att ha höga poäng i utseende eller i framgång. Har man det spelar det ingen roll om man har låga poäng i allt annat, man får ändå en partner med bra poäng.
Tar vi Foppa och Ankan som exempel så skulle jag vija säga att de har ungefär likvärdiga poäng: Utseende: båda två poäng. Charm: båda två poäng. Framgång: båda fem poäng. Humor: gissar 1,5 för Ankan 1 för Foppa. Tävlingsinriktade människor ju är oftast tråkiga. Intelligens: vet ej men gissar 4 på Ankan 2 på Foppa. Slutsumma: 14,5 för Annika och 12 för Peter.

Nu kommer vi till det intressanta. Annika fick 2,5 högre poäng än Peter. Ändå står han högre i kurs på marknaden och vill inte bli ihop med henne. Varför? Jo, för att han är kille och har 5 poäng i framgång. Har man det kan man få alla.
Det samma gäller för tjejer som har 5 poäng i utseende. Däremot gäller det inte tjejer som Annika som har 5 poäng i framgång och låga poäng i utseende.

Mossiga könsroller, men oj vad poängteorin stämmer bra.

Felmedicinerad

Den obotliga trötthet jag lidit av den senaste tiden har nu fått sin förklaring:
Den dagliga tablett jag tar mot allerigi är en sömntablett.
De låg liksom bara som en karta i min necessär och var förvillande lika mina allergirabletter. Idag vände jag på kartan och där stod på grekiska, då förstod jag att det måste vara en rest från de goa grejer P tog med sig från Athen förra sommaren. Jag har alltså knaprat sömnpiller varje morgon i minst en vecka. Aloha.

Man borde inte låta vanliga människor sköta sin medicinering själva. Det är ju livsfarligt och människorna blir ju jättetrötta om de råkar ta fel. Jag ska köpa en sån där röd medicinlåda som farmor har med tydlig text för varje tablettfack. Funkar inte det får jag väl hyra in en sköterska, jag vill ju inte riskera min hälsa bara för att staten lägger över sitt ansvar på den enskilde individen.

Armed and dangerous

Det började sent en kväll när jag satt kvar på kontoret. Plötsligt insåg jag att klockan närmade sig midnatt och att mitt tåg skulle gå om tre minuter. Shit, rafsa ihop sakerna, släcka, vad det knakar i trapporna, är det någon här eller? Vågade inte säga ho ho, mörkrädd och liten på jorden grep jag tag i en skruvmejsel som låg på mitt skrivbord och rusade ner för trapporna, larmade och sprang ut.

Ner för rulltrapporna, mötte en stenhög man på perrongen just som jag skulle lägga ner mejseln i väskan, ensam med honom gömde jag istället vapnet i tidningen jag bar under armen. Tåget kom. Ensam i en vagn med en man som satt och stirrade stint på mig hela vägen. Jag ångrade att jag hade kjol, det skulle göra det hela så mycket lättare för honom. Höll hårt i mejseln och bytte vagn vid nästa station.

T-centralen. Har du någonsin varit på T-Centralen sent en vardagskväll, det är som om skymmningsfolket i tunnlarna under jorden kommit upp på besök. När det gryr kryper de ner igen, därför får sällan vanliga människor se dem. Jag såg dem och kände mig minst sagt otrygg, men så kände jag mejseln som jag satt i kjollinningen istället och visste att jag kunde försvara mig mot underjordsarmén. På väg hem från T-banan var jag kolugn, jag sprang inte ens förbi det oupplysta buskaget som jag alltid gör. Det är underbart med vapen.

När Metro rapporterade om den våldtäktsvåg som sommaren innebär sa också en professor som ett litet tips: " Sommarkläder unerlättar för våldtäktsmannen." Of course är det så, det är bara lite svårt att tänka sig overall i 25 gradig värme, hellre att man beväpnar sig med ett verktyg då tycker jag.

När jag bodde i Israel hade jag alltid tårgas med mig. Det är legalt där och var toppen, ett tag hade jag ett som färgade gärningsmannen grön med färg som knappt gick att tvätta bort. Det vet jag för när jag skulle testa råkade jag spruta mig själv i ögonen. Det sved fruktansvärt och den gröna färgen i fejan var väldigt svår att förklara när jag var på mottagning vid Svenska ambassaden samma kväll. Jag presenterades både som Kermit och Hulken minns jag.

Det sjuka är att jag hade användning för tårgasen vid flera tillfällen under min vistelse där. Efter att det hände mig är jag väldigt försiktig och rädd för mörker.

I Sverige är det nischt tillåtet att gå runt med en scewdriver i fickan som vapen. So arrest me, jag är hellre beväpnad, trygg och kriminell än ständigt otrygg och ängslig i det offentliga rummet för att jag som kvinna riskerar att utsättas för våld då det offentliga rummet inte tillhör mig. ( har jag sagt att jag är nytt språkrör för FI? Gudrun hoppa av )

I sommar är det jag som står på Plattan i trench och mörka solisar och kränger skruvmejslar till alla tjejer som vill ha.

En midsommarnattsdröm

Hade en soft och bra midsommar. Dans och bad på Värmdö med Niema & Elise, lunch med P och Mattis hemma och sen middag på en terass på Rörstrandsgatan.

Om natten kom Horace till mig och jag drömde att jag fått ett nytt jobb och det var att på uppdrag av Svenska Akademien fylla ut stol 15 efter Kerstin Ekman. - Men får jag inte säga något då? frågade jag och Horace log nedlåtande med sitt stela ansikte som jag skulle misstänka varit under kniven om jag inte visste att stelheten berodde på intellektuellt övermod. Horace har så mycket smartness i sin hjärna att det liksom stramar till hela fejan: - Nej lilla vän. Du ska bara sitta på stolen. - Hur länge ska jag sitta här då? frågade jag. - Tills du dör, sa Horace och stängde den tunga ekdörren till Börshuset, låste och lämnade mig ensam kvar på stol nr 15.

Bloggchock & unforgiveness

Vid sidan av Erinas har jag vänstrat lite med blogg.se och där startat Öststatsbloggen erina.blogg.se. Ni readers ( eller rättare sagt du min enda läsare) är välkomna dit, jag tyckte en .se-adress verkade bra, kan hända att jag hänger kvar på här en del ändå eftersom texten är större och tydligare.

Jag är helt störd och retarded och kan inte tänka på något annat än olika bloggar just nu känns det som. Om en timme är det midsommarafton. Får väl se om jag hoppar över gärsgårdar och lägger 7 sorters blommor under kudden imorgon. Sist jag gjorde det var i åttan, då drömde jag om min lärare Peter Carlsson. Han hade en svår överproduktion av saliv som gärna torkade till i mungiporna. Sweet. Han gav mig bara fyra i samhällskunskap fast alla visste att jag förtjänade en femma, jag kommer aldrig förlåta honom för det. Han kommer heller inte få förlåtelse för sin hockeyfrisyr, sina pilotbågar och för att han gifte sig med fritidsledaren Helen på skolan och fick ett barn med henne. Tanken på att de hade gjort det fick oss i 8 b att må dåligt under hela vår skoltid.

Det han aldrig någonsin kommer få forgiveness för om han så ber på sina bara ben framför Benedictus XVI, är att han gav mig världshistoriens elakaste diplom på niornas avslutningsfest och tvingade mig att komma upp på scen och hämta det inför alla. På små osäkra 15-årsben och ett stelt leende mottog jag diplomet för skolans blåstaste blondin ur Peter Carlssons hemska händer. Det instiftades speciellt av honom, en hopplös 35-åring utan framtid för att hänga ut en liten tjej med ständig värk i magen. Bra jobbat, Peter.

Jag tror att man kan kommentera inlägg på Erinas 2 utan att själv ha en blogg. Prova!

Glad Midsommar!

Gazetta dello Sport

Nu ska det handla lite om sport här för sist det gjorde det fick jag en kommentar från en total stranger och det tyckte jag var spännande.

Har alltid varit lite svag för Alexander Östlund sedan han spelade i Bajen. Fram tills nu. Såg honom ute helt nyligen med sin partyparhäst Olof Mellberg, då han var iklädd ett syrenfärgat linne med knappar på. Vet inte om det var något sorts modestatement från Alex håll, men snyggt var det då inte. Jag slutade genast att vara svag och blev stark istället. Samtidigt undrade jag om Alexander var avundsjuk på Marcus Rosenberg som ska fylla tomrummet efter Zlatan i Ajax. 40 millar betalade Ajax och det kändes som Alexander var lite bitter på det i Sporten. Han var lite skämtsamt ironisk men Saida i mig såg igenom honom och där stod det att han var svårt avis. Vad Feyenoord betalade för honom tror jag är okänt, tyvärr kunde Saida inte se det, men det lär väl inte varit i klass med Rosens prislapp.

Jag tycker det är skitkonstigt att priserna trissas upp så mellan klubbarna, mig skulle de få helt gratis mot mat & husrum i Italien och en sportbil.
Alla fotbollsproffs måste ha sportbilar och blonda tjejer med skitstora bröst, annars är de inga riktiga proffs. De måste även börja klä sig i skräddarsydda suits och handgjorda skor när de ska på fest. De får absolut inte läsa böcker och vara allmänbildade, däremot får de gärna köra onyktra och slå någon. Vem som helst. Ibland tjejer som Paul Gascoigne eller Stan the man Collymore. Vilket svin han var mot Ulrika Johnsson. Men han är ju pro, det ingår i jobbet, det borde hon ha fattat. Så hon tog Svennis istället. Good choice Ullis. Att han är en ladies man kan tyckas obegripligt för många, dock inte för mig. Han är ju boss över alla fotbollsbadguys och får på så sätt hög status som ger honom access till en hel arena med groupies som tror de är potentiella fotbollsfruar. Så enkelt är det. Och Svenne är inte dummare än att han utnyttjar situationen till fullo för hej, he´s är just a man who has needs. Han handplockar, har bortamatcher och scorar hej vilt och åker sedan hem till Nancy Dell´Ollio som alltid väntar med varma bullar & botox.

Fulbloggare vinner lätt över mustaschbloggare

Sigge skriver att han inte kan skratta längre, när han vill skratta kan han bara le. Hemskt. Någon får väl hållla fast honom och kittla honom, Mira eller Truls kanske kan göra det. Eller ge honom en biljett till Norra brunn. Det besöket kommer nog tyvärr varken generera skratt eller leende för där är det nog inte särskilt roligt. Jag har aldrig förstått mig på stand up. Sit down Babben and be quiet please, tänker jag när jag ser det på tv . Det enda som kan vara humor på Norra Brunn är Adde Malmbergs mustasch med matrester i från lunchen med Charlie Norman.

Klyftan mellan fin och fulbloggare blir allt större skriver Sigge angående Helle Kleins devis: Politiskt och personligt, aldrig privat. Jag är en riktig fulblogger isåfall. Personligt och privat, aldrig politiskt är mitt motto. Men de kanske menar ful & fin utseéndemässigt? Isåfall är jag en finblogger, iallafall jämfört med Helle Klein för hon är ju en mustaschbloggare. Hon skulle inte behöva vara det om hon bara hade vett(veet) att ta bort överläppsbuskaget. Hon & Adde skulle kunna luncha ihop. Sen kan de ta en middag lite senare av resterna de sparat i sina mustacher. Praktiskt.

WC-tankar

Man går på en offentlig WC. Precis när man ska gå in kommer det flera personer och bildar en liten kö. Man stiger in låser dörren och mot en kommer en fruktansvärd odör. Den som besökt hemligrummet före en är a) En backpacker nyligen hemkommen från Asien b) En stackare med stomipåse som just tömts c) En byggarbetare som äter 12 ggr om dagen.
Man ska bara göra det fina men det tar lång tid pga att man tycker det är så äckligt där inne och oroar sig för kön därute. Så man stannar lite för länge. Kön tror nu att man gör det fula. Man går ut helt skamsen och nu är kön tre gånger så lång. Vad göra? Man säger ju inte gärna: - Oj, oj. Här hade visst någon släppt en bomb före mig, varning tjejer!

Så jag har kommit på ett trick. Jag ryggar tillbaka lite INNAN jag går in, precis när jag öppnat dörren viftar jag lite med handen framför näsan. Då vet jag ju alltså inte ännu vad det doftar men det är en jättebra säkerhetsåtgärd, om det är ok där inne blir de andra bara positivt överraskade när det är deras tur.

I hate offentliga WC´s, jag vill även uttrycka min avsky för unisextoaletter som blivit så populära lately. Hallå! Tjejer är fräscha, killar är ofräscha = Ge oss egna damrum där vi kan fortsätta vara skötsamma och behålla vår fräschör. Byggjobbarna och resten av killarna kan ha egna toilets där de kan vara primitiva & fulla grisar som står på rad vid ett rör och prickar fel och förorenar. Behåll era mörka hemligheter för er själva tack, vi vill inte veta.

En gång när P gjort något ohyggligt fult gick Universitetets tjusigaste tjej in efter. Hon hette Gunilla efter barnmorskan. Hon slutade hälsa efter det.

P berättade om en kille som var på genomresa i Tyskland. Då han använde toaletten första kvällen på hotellet gick det inte att spola. Han väntade till nästa morgon då han försökte förklara för receptionisten. Hon förstod inte engelska så bra så han tog med henne upp på rummet för att visa. - When I flush it goes like this, sa han och tryckte på knappen. Vips så åkte korven ner.

Läs Sigge

Nu har jag äntligen hittat en blogger jag verkligen gillar, Sigge Eklund. Han skriver vemodigt och vackert och underbart tycker jag. Visste inte vem han var riktigt men så kom jag på att jag läst en bok av honom.

Böckerna jag läser blandas ihop inuti mitt huvud till en enda ändlös fantastisk roman, det har till följd att jag har svårt att redogöra för handlingen i varje enskild bok. Jag är en sucker för vackra titlar. Dem minns jag. Jag skänkte dig mitt liv. Vinter är allt jag vet. Älskade du.

Sigge.blogg.se
vet inte hur man länkar

Vad är väl en båttur?

Jag sitter och väntar på att telefonen ska ringa. P & jag är medbjudna på en båtutflykt ikväll av våra kompisar Emma & Fredrik som just köpt en ny båt. Himlen ser oroväckande mörk ut just nu. Oh, well. Får väl blogga tills de ringer och ställer in.

I morse tog det jättelång tid att ta på sig eftersom jag stod och undrade vilken typ av outfit som passade till en båttur. Skepparkavaj? Min vintage T-shirt med ett litet ankare på? Allra mest undrade jag vad Emma skulle ha på sig. Emma är den snyggaste i hela min bekantskapskrets. Hon har förmågan att alltid se ut som om hon kommer direkt från en weekend i Troppan, det är så mycket Riviera över henne att hon kan få naturen att ändra årstid från vinter till sommar bara genom att gå förbi och lysa med sin strålglans. Trafiken stoppas när hon går gatan fram, det blir imma på rutorna, män startar upplopp på alla torg för att vinna hennes gunst.

Så jag ville vara lite fin. Om så bara för kväll vara något annat än den slitna, illamående menstjej jag är nu. Så jag tog en treo citrus. Lite rosa cremerouge. Guldballerinor. Armband.

Nu ringer det.

Erina & Carin de lux

Sarah, varken jag eller Carin tyckte Luxtvålen var bra. Doften som skulle vara sommarfräsch persika var så svag att den knappt gick att urskilja. Ibland luktar duschtvål så gott att man vill äta den. Och sen hoppas man att alla som känner doften på en också vill äta en. Med Lux på lär vi knappast bli uppätna, istället skapar den avstånd och distans mellan människor eftersom ens egna unkna kroppsdoft kommer fram på ett allt annat än fint sätt. Man får sitta där alldeles ensam i en egen vagn i T-banan med sina LP-skivor under armarna och skämmas över att man duschade Lux.
Nä, Lux är allt annat än lyx Sarah. Jag är besviken på dig att du är en sådan total sellout för medioker duschtvål.

Carin är också Luxlurad men doftar sommaräng ändå.Fanns Carin på flaska skulle den dofta nyponros och västkustvind och sälja slut på nolltid. Fanns jag på flaska skulle jag säljas på Skit-Jontes mack i Habo, det skulle stå T-röd på etiketten och bara min pappa skulle köpa eftersom han ändå brukar tanka där ibland.
Tänk vad olika det kan vara ändå.

SJP skulle nog inte suttit hemma & läst på midsummer om hon var svenne

Jag har köpt fyra nya böcker.

Fru utrikesminister Madeleine Albright (love her)
En riktig våldtäktsman Katarina Wennerström ( Angeläget om våldtäktsmän/pojkar)
Vad jag älskade Siri Hustvedt (lär ju ha ett mucho intresting liv i NY med Paul Auster)
Jenny S Denise Rudberg ( Hoppas den innehåller lika många korrekturfel som ettan i Väninnan-triologin. Den var ju jätterolig.)

Nu behöver jag inte bekymra mig mer för vad jag ska göra på midsommar. - Vad gjorde du på midsommarafton då?
- Jag läste Denise. - Jaha. Hade du krans då? - Klart.

Shanette säger att midsommar är barnens högtid. Eller var det julen, jag minns inte. Kvällen på midis är ju lite mer av en vuxengrej kan jag tycka. Och stången.
Men jag håller med Shanie, högtider är för de små. Har man inga små kan man försöka skapa dem under en högtid så att de kan vara med nästa år. På tal om små så har Shanette nyligen fött sin dotter Zoe på samma avdelning som Sarah Jessica Parker. Respect to all mothers giving birth in Manolo Blahniks.
Carin och jag köpte Lux duschtvål på Konsum igår för våra sista tjugor eftersom SJP gör reklam för dem. Närmare än så kommer vi nog aldrig att komma henne.

Solsting

Arni, Carin & jag har just suttit på en mur i solen och ätit dagens Tip Top. Jag låtsades att vi var på charter. Arni berättade lite om Island där han kommer ifrån. Han saknar att dra iväg med ett tält till vidderna, slå läger vid en varm bäck och sen rulla sig ner i bäcken på morgonen. Det förstår jag. Jag föreslog att han kunde rulla ner i Göta kanal istället men han avböjde vänligt men bestämt. Island är very exotic tycker jag, hoppas han tar med mig och Carin dit en vacker dag så att min charterdröm kan bli verklighet. Vi tre skulle bli ett starkt team, jag skulle nog kunna bli en hejare på att rulla ner i bräckar. Bäckar. Conny Bräck. Barnbäck. Barsebäck. Det finns så många ord. Värmen gör mig helt bananas.

Arni har spelat mot Harlem Globetrotters på Island en gång när de var på träningsläger där. Han vann nog.

Hello hey Jossan Martinsson!

Lycka till med din nya loverboy Biffen i sommar! Själv är jag ihop med Bananen.

Glass & blomman min

Nylanseringen av Tip Top är verkligen lyckad. Den är nästan godare än jag minns den, glassen vitare och fluffigare, nougatkulan i mitten större. Jag försöker äta en om dagen på Dramatentrappan. Killen på 7-eleven tror att jag går dit för hans skull, det ser jag på hans blick. När jag står i den andra kön gapar han jättehögt att det är ledigt i hans kassa så att jag tvingas byta mot min vilja. Jag ska börja gå till tjorren på Strandvägen istället.

Vem ska ta hand om min vita orkidé i sommar? Den har 23 blommor, tål inte solljus och ska vattnas varje måndag. Grannen Lars kanske, han verkar snäll men jag är så blyg för grannar att jag nog inte vågar fråga. Han ska säkert till landet ändå.
Fredrik Virtanens blommor på ballen(kongen) dog när han var på Hultsfred. Synd.

Per Svensson I like, hans bloggar är helt outhärdligt långa, mycket längre än mina. Så det så.

Matvanor i juni

Det fanns en tid när jag bara hade en lingonburk från mamma i kylen. Nu är den tiden tillbaka. Har börjar leva som en turist i min egen stad. Jag rör mig bara på turisttäta spots i stan och äter ute från morgon till kväll. Sommar. Stod i mitt kök igår och kunde inte dra mig till minnes när jag lagade mat senast. I mars kanske. Det är ingen större förlust eftersom allt jag lagar ändå tenderar att likna hundmat. P äter alltid ändå, något sammanbiten kanske men han äter. Killar är alltid hungriga vargar, man kan slänga till dem strimlade skosulor med kall sås och de äter. Det är för att de är hunters som måste supporta sina familys, då blir man jättehungrig. Trots att flickorna inte är kvar i grottorna och väntar längre utan också är ute och headhuntas, blir de aldrig riktigt hungriga utan på sin höjd lite sugna på sallad & frukt. Det är underligt.

En söndag

Nu ska jag luncha med Carin, Joel & Linda. Carin ska berätta lite om vad som händer med kroppen när man gifter sig. Spännande.

En lördag

Sol och fint. Jonas, Mattias och jag tänkte köpa pockets och åka på en båttur i skärgården men det började regna så vi gick till Gamla stan. Jag tänkte på Ebba Witt Brattström och Horace Engdahl, det gör jag alltid när jag är i Old town för de bor ju där.

Vi satt på Kaffekoppen, kollade på turister och läste tidningar hela eftermiddagen.
Sen gick vi på bio, Attentatet mot Richard Nixon, en sorgsen film med Sean Penn.
Efter filmen blev det båten Flyt, Carola var där och hon var pytteliten. Vi satt mest och oroade oss för Rakel i Tyskland som var utbjuden av en tysk flickfotograf som ville fota henne insmord i lera ( eller var det honung?) sen svarade hon inte på mobilen när vi ringde. Hennes tanke var att hon kunde lära känna hans kompisar och få ett tyskt kompisgäng. Hon är så oskyldig den flickan. Säg till henne på skarpen Ulla!

En fredag

Skåningen ordnade en liten fest för sina stammisar. En tjej med skrattgropar sjöng finstämda sånger. Hon var otroligt söt och bra, gitarren såg liksom för stor ut på henne.
Efteråt gick vi vidare på vernissage, nästan alla damer hade klänningar och Christian Falk som spelade skivor hade en tjock kompis med sig som dansade framför. Ensam. Ingen skymt av Jockum men jag såg Lars Nittve stå omsvärmad av en grupp hoppfulla konststudentskor.

Vid Nybrogrillen träffade vi några snälla Bmx-killar som Mattias känner. De heter Greven och Fallen Angel. Det är deras bmx-namn. Fallen Angel heter Olle till vardags och arbetar på Länsstyrelsen. Det vet jag för träffade honom på Riche en gång. Att prata med mig den gången var det tråkigaste som hade hänt honom kändes det som. Men han kanske bara var blyg. Eller så var han undercover som Fallen Angel och därför lite hemlighetsfull.

Efter korven gick jag och träffade P och hans kompisar som var i närheten. Jag tycker om dem väldigt mycket och vill gärna vara en av grabbarna.
De pratade om saker som kärleksproblem; Stefan berättade att han var på väg att checka ut från singelmarknaden, tyvärr var det oklart om tjejen checkat in eller var standby eller om hon satt kvar på sin förra flight. Sötnos, hoppas det går bra.
Konsulten berättade om konsten att vara nybliven pappa till Elina. Mattis sparade inte på detaljerna när han utförligt beskrev sin dåliga mage efter Indienresan, han vet verkligen hur man konverserar en dam.

Stefan sa till P efteråt att han tyckte jag såg ut som jag varit på spa en vecka. Jag antar att det var en komplimang men det kunde också betyda att jag ser risig ut i vanliga fall. För det mesta går jag osminkad och klär mig som en slusk. Vad han egentligen menade men inte vågade säga var nog:
- Din flickvän ser ju lite fräschare ut nu sen hon kom ut från rehab.

Jag hade sminkat mig och tagit på mig min trenchcoat eftersom jag varit på Moderna och hoppats på att få träffa Lars. Han såg mig aldrig.
Jag måste börja snitsa till mig lite oftare som en riktig tjej.

Kristi brud som stilikon

Stora sår täcker hela mina fötter. Jag har sex djupa sår sammanlagt.Det är ett straff för att jag tidigare i veckan hade på mig träskor. Inte highfashion direkt, jag köpte ett par med öppen tå förra sommaren efter att ha sett Kristi brud ha på sig blommiga trällor jag tyckte var söta i en läskig intervju. Det var väl en konstig modeförebild tycker jag. Nu kom iallafall straffet, jag kan inte ha några andra skor än mina silverslipins, black ballerinas i nödfall, absolut inte mina guldskor eller mina fina kilklackskor. Dessutom går jag som om jag har något olämpligt i byxan, varje steg är om att skära tusen knivar i variga sår. De läker ju aldrig på fötterna heller, just som det blivit en liten skorpa fläks den upp för att fötterna måste vakna och gå till jobbet.

Ska på Jockum Nordströms vernissage ikväll, ska jag ha fina skor då får någon bära mig in på museét med bår. Jockum kanske. Alla fattar ju att han heter Joakim egentligen men hade lite komplex in the artworld och därför var tvungen att kasta om bokstäverna lite lekfullt för att bli famous. Ibland kanske Joey Tempest och Joe Labero går ut och tar en öl tillsammans med Jockum. Då kan de snacka om hur det är att heta Joakim och Sven-Åke och skämmas för det.

Lika som bär

Jag ser exakt ut som moderatkvinnan Kristina Axén Olin gör på bilden i dagens Sthlm city. Lord, ge mig en extreme makeover.

Igår kväll

Vi var på MB, Gondolen & på Street på Hornstullsstrand som hade 2-årskalas. Där träffade vi Anna och Mia. Jättetrevligt. Där fanns även piccolos i röda arbetsdräkter, deras jobb var att hålla koll på toakön tror jag.
Mia har just flyttat hem från San Fransisco där det hände en jobbig grej, jag ville köpa tröstblommor när vi sågs men glömde det. Nu är hon hemma för gott så jag och Mattias har lovat henne en rolig sommar. När vi kom ut från festen sa jag;
- Skönt att komma ut i friska luften. Det var så stimmigt där inne.

Jag är pensionärsmässig. Ingen under 65 säger friska luften och stimmigt.

(Bamsefar, det är väl så du kallar dig nu Andreas, ska du till Skåne i helgen? För du har väl sadlat om till resande?)

På hemvägen gick jag förbi en liten skata som liksom kippade efter andan och stod helt orörlig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, kunde ju inte ge den mun mot munmetoden direkt. Så jag lämnade den där och gick hem. Hemskt. Så hade aldrig min mamma gjort. Hon är djurens bästa vän och talar med dem på deras eget språk. Hon är kvinnan som inte bara talar med hästar, utan även med kor, får och grisar.

När jag slöt ögonen för att sova hörde jag Skatan ropa mitt namn.

Hej Ulla!

Nu har jag fått en rapport om att Rakels fina mamma Ulla läser här inne ibland så jag måste nog börja kamma till mig lite. Ulla, du är en så klok kvinna, jag har försökt lagra alla små visdomsord du sagt när du var min konfirmationsfröken och vid te-stunderna kl.22.30 på Vagnmakargatan. Men det är svårt att minnas, inne i mitt stora huvud dansar tankarna hambo numera i en sorts paralell verklighet som sällan stämmer överens med världen utanför.

Synd att du inte arbetar som barnmorska längre, du hade gärna fått förlösa alla mina barn. I och för sig är det nog inget privelegium. Jag har säkert förlossningskräck och kommer föda ett Karelinbarn med världens största huvud. Rosmarie & Kristina, dina gamla kollegor från BVC i Habo får hjälpa till att bända ut honom. Efter förlossningen kommer lillKarelins mamma aldrig kunna gå ett steg igen.

Du kanske kan påbörja en illegal frilansbarnmorskaverksamhet vid sidan av ditt jobb. Vad tror du om det Ullis? Som en sorts modern jordemor fast tvärtom, du går runt och förlöser kvinnor och istället för att gräva ner barna i skogen ger du dem till föräldrarna. Du kan nog dra in en del stålar där. Jan-Ivar kan svarva några förlossningredskap åt dig, det blir som en lukrativ familybuisness kan man säga. Du får dela med dig av vinsten till Rakel så hon kan köpa sig ett par förstklassiga bratwurstar nere i Tyskland. Ringer dig när jag behöver en morska!

No offense, Fredrik

Gick förbi Aftonbladets posters idag igen och fick se att Fredrik Virtanen har bytt glasögon! Han har slängt sina pilotbågar nu och bytt mot ett par nya, fräschare. Jag fick dåligt samvete för att jag dissade honom så hårt igår. Dessutom hade han ju lånat sin pappas slips på bilden och det tycker jag är lite rörande, tänk om han bytte glasögon bara för att han skulle vara med i kampanjen! Jag får skämmas.

Men jag står fast vid det jag skrev igår om elevkåren. Jag tror att Fredrik med största sannolikhet var medlem i skolans shackklubb samt computercluben, såna som alla geeks är med i i collegefilmer. Det är bra mycket bättre att vara tjej och medlem i freakgänget för då förvandlas man alltid till en svan på slutet av filmen och får gå på prom med skolans snyggaste baseballkille. Han bara; Holy macaroni! när han kommer för att hämta en på promkvällen när man kommer ner för trappan helt drop dead gorgeous. Han blir ju jättekär förstås och säger att han vill spend his whole life med en, så man blir ihop med honom ett tag, över sommaren iallafall, för nu när man är ett bombnedslag vill ju hela baseballaget bli ihop med en och man vill ju pröva på lite olika kanske. Det får man aldrig se i filmen för den slutade precis efter first kiss.

Förlåt Fredrik. Jag skulle säkert tycka om dig om jag kände dig för jag gillar nästan alla. Du kommer ju ändå aldrig läsa detta, eller hur? (Precis som du gillar jag Jessika Gedin, ingen har ett sådant vackert språk som Jessika när hon skriver, hon borde skriva en miljon böcker. Hälsa henne det.)Med dig är det lite som med människor på tv, det är fullt tillåtet att kommentera dem för de har ju själva utsatt sig för att vara med i tv och de hör ju inte vad man säger ändå. Anledningen till att de är med i tv är att de vill synas och bli bekräftade, alltså bli loved. Precis som jag och du, Fredrik.

The bold and the beautiful

Sist kvar på officet,ingen orkar jobba när det är varmt, alla har väl gått hem till sina värstinggrillar kan jag tro.Funderar på att ta mig ett dopp på Långholmen och sen gå på After bath på Mosebacke. Eller kanske bara MB vid närmare eftertanke. Har försökt vara lite kreativ och ringa runt till olika väninnor men de hade plans.

Vad många snygga människor det finns så här i försommartider, såg Sara Tun, modelltjejen på Lisa på torget igår.Jag tror att hon lätt kan vara den snyggaste i hela Sthlm. Hon har såna där pigga bröst som liksom sticker ut och säger hej till en. Dessutom har hon bränt sin bh, inte som ett politiskt manifest utan mer för att läska tror jag, very distracting för alla males.

Jag är lite avis på alla som är högsommarfräscha redan nu. Det bevisar bara det alla redan vet; de snygga och ytliga vinner alltid, de fula som läser böcker förlorar. Det belönar sig bigtime att träna året runt, åka till Marbella på påsken och sola nån extra gång i maj för att upprätthålla brännan. Sen kan man gå där och flasha på stan den första sommardagen helt obesvärad av solens avslöjande lysrörsljus. Vi andra som läste ut alla böckerna smyger utmed väggarna i caprijeans med våra feta,fnösktorra aidsben framstickandes. Jag kan garantera att jag inte en enda gång under sommaren kommer få frågan vilka böcker jag läst under året. Däremot kommer jag nog få anmärkningar för mitt ugly hår samt det faktum att jag gainat 11 kilo.
Hello Bridget. Goodbye Aristoteles.

Vi sitter i samma båt, Virtanen & jag

Igår gick jag och Jonas en kvällspromenad genom sommarstan. Han tyckte det var för vanligt att gå till Djurgården så vi gick till Slussen istället. Dessutom är ju Djurgården ute står det på Aftonbladets Virtanenposters över hela stan. När var det inne då? När Bellman var stammis på Grönan eller? Har aldrig varit särskilt förtjust i Virret, en kille som bryter på östgötska i pilotbrillor kommer aldrig ses som nåt annat än den elevkårsordförande han egentligen är. Inte ens när han bodde i NYC. Take it from tjejen från Habo, jag vet. Hur gärna man än vill vara en skön citychick med koll kommer man för alltid omges av en air av landsortsluft och uncoolness. Så är det bara för människor som oss Fredrik, det är bara att förlika sig med det.

Det enda bra Vårtan har skrivit på sin blogg (ja jag läser den ibland) är något i stil med: "jag har större beslutsångest än min första kärlek". Det är ju så genius så man undrar om han quotar nån manlig generationsroman han läst.
Nu har han åkt till Hultsfred minsann. Han tog sin första öl i Södertälje.
Själv reser jag mest på pensionärsresor. Jag vet inte vilket som är sorgligast.

En fin liten resa

Jag är nyligen hemkommen från en pensionärsresa till Roslagen där jag hjälpte till med serveringen. Alla tanter var så söta i sina sommarkjolar och nyrullade hår. De sjöng sånger i bussen och det kändes precis som att vara på klassresa fast lite mer old school då. Class of 1930. På hemvägen satt jag bredvid en dam som blev så förtjust i mig att hon höll mig i handen hela vägen medan hon berättade sitt livs historia. Jag blev helt tårögd.

Eftersom mamman dog då hon var tre år, blev hon bortlämnad till olika hemska fosterhem. När hon var sju gifte pappan om sig så hon och hennes två syskon fick flytta hem igen.Pappan var statare och fullt busy med arbete från morgon till kväll och på natten gjorde han nya barn med styvmamman. Det gjorde han så bra att hon födde nio barn på nio år. Hon var väldigt elak emot pappans första tre barn. Sen var det det gamla vanliga; att barna fick gå flera mil om dagen till fots, ha ihåliga skor utan strumpor på vintern, hugga sig med en yxa i benet och krypa en mil till doktorn, vara undernärda och börja jobba när de var typ fem.
Nej old people, det var inte bättre förr.

Pensionärsbussen släppte av mig vid min vanliga busshållsplats där det stod ganska mycket folk och väntade på den riktiga bussen. Hela pensionärsbussen vinkade till mig när jag klev av, sådär länge och ivrigt som barn gör när de vinkar till någon. Alla på hållplatsen måste trott att jag var en snåljåp som åkt med en subventionerad seniorresa med Vikingline eller nåt. Jag vinkade tillbaka och gick glatt hem i solen.

Arvegods

Har fått riktigt bad bloggingconfidence. Skriver långt och tråkigt, inte ens jag själv orkar läsa. Semestern om ett par veckor kommer som ett välbehövligt avbrott. Undrar vad jag ska göra då. Åka till Tjockholmen kanske. Vi är såna värdelösa planners, både jag och P. Han får väl hänga med till Tjockholmen.

Jag är lite ledsen eftersom jag just trampat sönder mina nya glammiga och med mina mått mätt, dyra solglasögon. Och glömt mitt fina paraply på tåget som jag ärvt av min mammas moster. Tänk att hon gått där på Öland under det rosablommiga paraplyet på små regnpromenader med sin man som hon var så kär i. Nu finns de inte mer. Varken mostern, mannen eller paraplyet. Det är mitt fel. Iallafall med paraplyet.

Malin ärvde en balonpolo och en burk sylt av sin fina mormor Eva. Det måste varit väldigt sorgligt för Malin att ta på sig polon och äta sylten.

CV och sanningen

Är det inte roligt hur små vita lögner har en tendens att dansa in i texten när människor skriver sina CV. Av alla lögner är nog denna den minst förargliga, att försöka framstå som lite bättre än vad man egentligen är.Läste min kompis Marits jobbansökan för ett par år sedan och satte saften i vrångstrupen när jag kom till: "På fritiden gillar jag att spela tennis och att segla." Eh..va? Vilket jobb det gällde vet jag inte men medan arbetsgivaren läste om hennes småborgliga fritidsintressen var Marit fullt upptagen med att reclaima streets på Söder. Typ.

I teorin skriver man: Jag är en glad och pigg tjej i min bästa ålder som inte är rädd för att hugga i och som arbetar bäst under press. Jag älskar att ha många bollar i luften samtidigt och spenderar gärna ett par extra timmar på kontoret. Min drivkraft är att få se resultat av mitt arbete, jag är mycket målinriktad och fokuserad på min uppgift. På fritiden, den lilla jag har, är jag instruktör på Friskis, ordförande i Rädda Barnen, Stadsmissionen samt IOGT-NTO.Min vänner kallar mig workoholic, men jag vet inte jag. Är nog mest en himla glad och positiv tjej som älskar att jobba helt enkelt. P.S. Planerar inte för barn. Jag hatar dem och vill aldrig vara föräldraledig.

I praktiken: Hej, jag är en lat och slö tjej som söker ett enkelt jobb med hög status och lättförtjänta pengar. Jag tycker inte om att ha några bollar i luften, möjligen en och den ska vara en liten en, för jag får ont i magen av stress och kan inte sova annars. På fritiden tycker jag om att kolla på tv, läsa tidningar och äta godis. Allra mest tycker jag om att sova för jag en väldigt trött person. Det viktigaste med ett jobb tycker jag är arbetskamraterna och luncherna. Varje dag funderar jag på hur många barn man behöver föda under ett liv för att helt slippa förvärvsarbete. Jag hoppas på ett möte där jag kan få presentera mig själv lite närmare. Ring i god tid så jag hinner låna ihop kläder till intervjun och tvätta håret, går på soc nu så det är lite tajt. Vi ses!

My bad

Erik Edman spelar inte i Everton som jag hävdade i förgående inlägg utan i Tottenham, ett klassiskt lag med fina anor som Kungen eller Silvia påpekade i sin comment. Tack för det. Jag är glad för alla comments. Även för Helges.

I april gjorde Erik ett gött mål från hela 38 meter mot Liverpool på anrika Anfield. Det var stort. Eller hur K eller S?

Born and raised in Habo city

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv och sett människor komma och gå. Är hemma hos mina föräldrar över helgen och konstigt nog vaknade jag upp med denna Edvard Perssonsång på läpparna. Och glad. Jag upprepar: Jag vaknade GLAD och sjöng en sång. Detta har inte hänt sedan tidigt 80-tal då jag blott var ett oskyldigt flickebarn som mötte var dag med ett leende. Det måste vara något med Haboluften.

Något ligger i luften i Habo. Eller så är det Habo som är i hetluften. Det känns som om invånarna i det sömniga lilla samhället börjar vakna till liv, resa sig som en man och upptäcka att det finns en värld där utanför, en värld som väntar på oss och som välkomnar oss med öppna armar. Nu är det slut med att sitta och vänta på 304:an in till stan, nu är det vi som kör bussen. (Bildligt talat alltså, jag hoppas verkligen inte att Jerran & Limpan eller någon annan av mina gamla klasskamrater kör den bussträckan. Limpan gifte sig visst med en tysk sa mamma, så det är väl af widersen med honom. Willcommen bei uns ska jag säga om jag ser honom på HaboIca, det är ju trevligt om man talar med tyskar på tyskars vis. Själv läste jag franska vilket nog framgår av stavningen)

Belägg för att Habo är hett: 1) Vår man i fotbollslandslaget Erik Edman. En back man alltid kan lita på. Han hade ju lite otur med skador last season men nu tror jag han är kry igen och spelar för fullt i Everton. Vi är särskilt glada och stolta att Erik behållt sin enormt breda habodialekt. The one and only dialect in the world man tycker är urful och på samma gång blir helt varm av att höra.

2) Katarina Hurtig programledare för Kungligt på kanal 5 och f.d. reporter på Svensk Damtidning och kungafamiljsexpert. Numera är hon gift med nån Olof af Snorre-aktig snubbe som äger Lisa-på torget-på udden- restaurangerna har jag läst i Stureplan där hon även förekommer i diverse vimmelreportage. Katarina är tjusig men för oss kommer hon alltid vara samma gamla Katta från Ängsstigen i Habo. (förlåt att vi var dumma mot dig i lekis, jag minns att du grät varje dag för att du used to be a geek, men look at you now! The Ricki Lake show ringer imorgon, jag ställer också upp för efter det var jag snäll mot alla, jag var ung och dum då Kattis have mercy)

3) Denise Rudberg, Sveriges litterära hopp för finkulturen, har skrivit en ny och säkert helt underbar roman som delvis utspelar sig i, ja just det, Habo. Huvudpersonen Jenny jobbar på bank i Habo city ( ja, det finns två stycken, helt rätt Denise) och är lite trött på sin kille så hon drar till Stockholm där ett virvarr av intriger tar fart. Story of my life. Var fick Denise Habo ifrån undrar jag, känner hon Katta? Eller Erik? Troligtvis är det ren fingertoppskänsla från Denises håll. Jag menar, hon är ju trots allt vår generations främsta skildrare av sin samtid.

Hoboes, kom ihåg det här: You can take the girl away from Habo but you can never take Habo out of the girl.

Diagnos Morning sickness

Vaknade en morgon, kan ha varit vilken morgon som helst, alla är lika hemska men denna var extremt svår. Slog upp mina grisögon som bara var som pyttesmå springor som det var jättesvårt att se ut igenom. Fejan som alltid uppsvullen och grisskär. Drack lite yogurt i en kopp. Gick med sömngångarsteg till T-banan.Tåget kom. Ett moln av tallbarrsparfym sökte sig upp i mina borrar när jag satte mig i vagnen. Astmahosta.

Antingen luktar det spy i T-banevagnarna eller svett eller som parfymavdelningen på Finlandsbåten. På mornarna vill man själv bara spy när man känner starka dofter. Om man spyr kommer Connex och strör sågspån över och sen åker sågspånet blandat med den intorkade spyan runt i ett dygn tills de städar vagnen. Ohygieniska Connex.

Jag hatar t-banan jag hatar t-banan upprepade jag som ett mantra för mig själv den här morgonen. Jag är för gammal för att åka kollektivt, det bara är så. Till råga på allt fick jag hela tiden ögonkontakt med upphovsmannen till parfymstanken, en kille från Täby som trodde jag spanade in honom när jag i själva verket testade min syn på en plansch som råkade sitta snett bakom honom. Jag liksom kisade med ögonen sådär som man gör när man försöker ha alla rätt hos optikern. Det gillade han tydligen och log mot mig. Hans pappa kanske är optiker i Täby centrum tänkte jag och vred demonstrativt huvudet bort från honom eller jag menar från planschen.

Skynda skynda nerför trappan, folk i vägen, jag är sen, usch vad jag tycker illa om folk som går och såsar i omkörningsfilen i trapporna och på rullbanden på T-Centralen. Jag hatar t-banan jag hatar t-banan... Missade mitt tåg och fick vänta sju minuter. Köpte en kexchoklad i automaten men den trillade aldrig ner, den ställde sig på kanten, åh nej det var mina sista födelsedagspengar, skit också. En ryss tände en cigg på perrongen och jag sa surt fast inom mig: Stick hem till Kreml och rök, här är det njet tillåtet.

På väg till jobbet. Killen mittemot mig satt och trummade på sin bok hela vägen till Westwood (västra skogen) där han gick av. Så annoying. Tvångströja på tack, då ska vi se hur bra det går att trumma. Drömde mig bort i mitt mörka sinne.

Kom till jobbet och blev glad. Det jag just beskrivit är symptom på det jag kallar morgonsjukan. Andra skulle nog kalla det dåligt morgonhumör eller att vakna på fel sida. I min säng finns det ingen rätsida.

Prettobloggar

Nu har jag varit inne på de hypade Diagnos och The jetset junta-bloggarna och det som slog mig var inte hur bra de var utan istället hur många comments de hade på sina inlägg. 52 ibland. 33 på andra. Jag har fem comments. Sammanlagt. Ett från Malin och 4 från Pastorn. Det är väl inte Helge Fossmo?

Jag är lite mer av en lättviktig blogger. Som snask- och skvallertidningen Hello fast jag egentligen vill vara snygga i-D eller New York Times. Jag är definitivt inte Sports Illustrated. Allra mest kanske jag är facktidningen Vi i vården som man kan läsa i väntrummet på Vårdcentralen. Men jag vet inte, det är svårt att recensera sig själv.

Battle med Eva om Zlatan

Zlatan har en tjej som är 12 år äldre än honom (yesterdays news) och det tycker Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz är citat " jäkligt läckert". Ursäkta svordomen men det var Eva som sa den. Ibland säger äldre en svordom där den inte riktigt passar in för att framstå som yngre än de är. Det får alltid motsatt effekt. Det var det som hände Eva när Aftonbladet ringde och bad om en comment. Jag menar, ingen ung skulle någonsin uttrycka sig så lökigt. Eva är motivationsexperten i det otroligt sugiga programmet I form med Blossom Tainton. Varför Blossom för övrigt aldrig kommer bli atomfysiker framgår rätt tydligt när man ser programmet.

Kära Eva, jag tycker det är bra att Zlatan har en tjej eftersom Zlatan är kung och har gjort sig väl förtjänt av det. Helena Seger heter hon. Vilket lämpligt namn. Sen att hon är platinablond och har gigantiska ostar förvånar nog ingen. Det som däremot förvånar är att hon är marknadschef på Fly me och har tidigare haft en chefsposition på Malaco. Jag tror aldrig någonsin att Maradona haft en marknadschef i sin lilla svarta bok. Eller pärm, han måste väl haft en hel pärm.

Men du Eva, själva åldersskillnaden är väl inget heller. Tänk så här Eva; tyckte du det var var lika läckert när Janni Spies i 20-årsåldern gifte sig med 112-årige gubben Simon Spies? Ringde Aftonbladet dig då? Tror inte det.

Om gubbar genom hela världshistorien försett sig med lammkött är det väl inte mer än rätt att en hårt arbetande kvinna som Helena Seger blir serverad en Zlatan till lunch.

En nattlig romans med E-type

Jag sov väldigt oroligt inatt och det kan bero på att jag drömde att jag och E-type hade något på gång. Vi cyklade till Hagaparken, lekte tafatt och höll på att larva oss och det konstiga var att jag i drömmen tänkte: Det här helt insane, det är ju E-type.

Vi befann oss i det fina gränslandet mellan att vara ihop och att inte veta, jag var helt pirrig. Det var som i filmer när man får se kärleksparet göra olika romantiska saker med musik i bakgrunden som att åka skridskor,kasta snöbollar och att skojbrottas. Sen när det blir slut tänker killen tillbaka på hur fint det var och då får man se scenerna igen fast med ett lite suddigt skimmer. Då ångrar sig killen alltid och tänker att åh vad dum jag var, för det är alltid hans fel att det blev slut. Lite så var det med mig och E-type fast det blev aldrig slut i drömmen så nu befarar jag att vi fortfarande är ihop. Han tror ju säkert det. Bara det inte kommer en uppföljning inatt, det klarar jag bara inte.

Det allra, allra värsta med drömmen var, fingrarna bränns på tangentbordet när jag skriver detta: att jag kallade honom Martin.

Var kommer sådana onda drömmar ifrån?

Girlie girl

Denna veckan är kjolveckan så jag har kjol varje dag. Förutom i torsdags men då var jag så trött när jag gick upp att jag bara tog en redan färdig outfit från lördagen som låg på golvet med byxa, top, bh, halsband och armband. Oerhört praktiskt. Trollor tog jag nya. Idag har jag klänning. Det är alltid bättre att ha jeans och bli lite för varm än att ha klänning och frysa, glöm inte det killar ( mig veterligen är det ingen tjejkompis som läser här, de är för busy). Men nu när det är kjolveckan har jag inget val.

Hoppas verkligen på ljumma sommarvindar i år så att jag kan få användning för alla mina hundra kjolar och klänningar. Ska ringa han som spår i fiskfjäll och kolla så att jag är väl förberedd för spridda skurar på Västkusten.

Studentmottagning i Äppelviken & en 50taggare

Den lilla sötnosen Lovisa har tagit studenten så vi var inbjudna till kalas i hennes trädgård. Utöver att vara fullständigt lovely är hon nominerad till Lilla Augustpriset. Tungt.

Allt var mycket trevligt och somrigt, jag hade min nya gröna kjol och tog tre gånger av buffén på ett sätt som inte anstår en dam.Man ska aldrig, aldrig spara sig matmässigt när man ska på kalas, kom ihåg det. Det passar sig inte att hetsäta snittar, man ska alltid ta en stödkorv innan. Det hade jag gjort också i form av fisksoppa, ändå smörjde jag kråset likt en utsvulten Tomas Brolin på räkfrossa.

Varje år känner jag ett litet styng av vemod när lastbilsflaken med glada studenter med rosig hy och förväntansfulla blickar åker igenom stan. De vet ju inte vad som väntar dem tänker jag, det är därför de är så glada. Det är samma med nygifta par med tindrande ögon på sin bröllopsdag. Efter några sömnlösa småbarnsår möter man dem med håglösa blickar och slappa handslag. När barnen blivit lite äldre brukar de piggna till eller skilja sig.

Fler kalas i veckan:
Mina fina, fina arbetskamrater dukade upp till fest i kristallrummet igår med rosa servetter, blommor och hallonglasstårta för att jag fyllt år. Jag fick liksom en klump i halsen och ögonen tårades men det blinkade jag bort och log stort istället så att de inte skulle tro att jag är helt retarded. Jag brukar inte fira mina födelsedagar så mycket och kände mig helt överväldigad av uppvaktningen.
Sen fick jag ett fint sommararmband och ett par matchande örhängen och en bukett med en stor pijon i. Jag älskar pijoner.

Säg inte det här, men jag tror att de kanske trodde att jag fyllde femtio. Jag hade inte hjärta att säga att jag inte gjorde det när de ordnat så fint så jag lät dem hållas. Tack söta, snälla Maggan, Bertil, Lis, Anna, Gustaf, Linda & Jossan!
Det var bara blomsterkransen som saknades på jubilaren.

Hej konsument

Två produkter ljuger inte reklamen om och det är Yes och Vanish. Ja, det räcker faktiskt med några droppar Yes och javisst, alla fläckar försvinner med Vanish.

Långa stycken verses korta

Linda Skugge skriver en uppmaning på sin blogg att man ska sluta skriva långa, långtråkiga stycken på bloggen. Jag kände mig väldigt träffad. Men om det bara är en som läser då Linda, då kanske den orkar läsa lite längre ibland?
Nästa inlägg kommer bli det kortaste någonsin. Det kommer snart.

What a drag it is getting old

Tror det var Keith Richards som myntade det uttrycket. För gamla är ju verkligen gubbarna i Stones. Att de överhuvudtaget lever är ju lite som ett av livets stora mysterier.Det och pyramiderna.Läste om Keiths liv i en artikel för några år sedan. Utöver att vara heroinmissbrukare har han kört rakt in i en bergvägg och överlevt, tror att han varit i med flera olyckor om jag inte missminner mig samt bytt blod vid två tillfällen. Numera kör han värsta renlevnadsstilen, han startar varje dag med en flaska vin.

Tänk att alla de här snubbarna; Stones,Iggy,Ozzy,Gene Simmons & David Bowie som är pensionsmässiga nu fortsätter turnera och få små fina lena bebisar utan men, med olika tjejer världen över.Att de orkar. Det är nästan lite beundransvärt med tanke på att de gjort det i fyra sekler. I praktiken innebär ju sex, drugs and rock´n roll: aids, överdos och för tidig död på ett hotellrum. Groupisarna borde överräcka nån form av lifetime attchivement award till dem på deras födelsedagar, en kanyl i guld kunde passa fint. Sega gubbar.

I morse åt jag After Eight till frukost och sjöng en liten sång för mig själv. Idag är det min födelsedag.

I knew it

En ny dansk forskningsrapport visar att kurviga kvinnor lever längre enligt Aftonbladet.
- De som har för lite fett på höfterna riskerar att drabbas av hjärtinfarkt, säger professor Berit Heitmann.

Jippi, jag kommer leva i tvåhundra miljoner år.

Äckelreklam till frukost

Ok såhär: Vaknar sent och gör sig en mäktig frukost. Sätter på teven och zappar lite samtidigt som man tar en stor sked fil med musli. Då kommer en reklam för fotsvamp, eller rättare sagt ett medel mot fotsvamp. Sväljer inte för man vet vad som ska komma och hinner inte byta kanal. Man får se en jätteäcklig fot ( jag tycker i och för sig att alla fötter är äckliga förutom Rakels som har snygga fötter, ja vackra faktiskt). Foten man får se är helt fnasig och har jättelånga gula och tjocka gubbnaglar. Sådana naglar har faktiskt inte vanliga människor, vanliga människor sköter sin personliga hygien genom att klippa naglarna regelbundet alternativt gå till en fovårdsspecialist om man har extra tricky nails.

Sen kommer ett litet fotsvampsmonster och LYFTER nageln rakt upp för att hoppa in under den och där finns ett brungult fotsvampsparadis. Springer ut till toaletten för att spotta ut filen.

Gör ett nytt försök med mackan istället. Kollar på nåt program om kriminella gäng som avbryts av en reklampaus. Reklamen handlar om schampo så jag känner mig safe och tar en stor tugga. Då händer det. En fräsch tjej står på en perrong och väntar på ett tåg, plötsligt dyker det upp ett stort hårmonster i hennes hår som börjar SLICKA hennes hårbotten så att den blir helt fet. Sen får man se en hel uppvisning i unfreshness, massa olika hårbottnar som monstret vältrar sig i tills personerna i filmen kommer på att de måste tvätta håret med Sunsilk eller vad det nu var för sugigt schampomärke, för att get rid of the monster. Mackan hamnar i soporna.

Det allra, allra konstigaste är att det bara är tjejer som har hårmonstret. Grejen är den att vad alla vet är ju att det bara är killar som kan ha hårmonstret in reality. För tjejer tvättar ju sina hår. De som har hårmonstret i hårbotten i verkligheten är ju dels socialt missanpassade människor som inte kan rå för att samhället inte förser dem med schampo, dels killar med tofs som går på folkhögskola och inte orkar stå i duschkön, och den sista kategorin då som är killar med dreadlocks. Hos de sistnämnda har monstret byggt ett stort bo på huvudet som det har fött ungar i.

Reklamcredsnubbarna tycker väl att de är bra smarta när de får folk att hulka framför reklamen. Men vet ni vad, ingen kommer köpa era otäcka produkter. Alla mår bara illa och lämnar sin varukorg och går hem när de får se Sunsilk i hyllan.
Jag har en idé, ge Promoe lite schampospons och låt honom kasta ut lite flaskor till lookalikes från scenen i Hultsfred. Där har ni er målgrupp.

happy nationaldag

Nu är det nationaldag minsann. Två jag känner tror att man firar nationaldag för att det var Olypmiad i Stockholm 1912. Det är ju helt fel, det är för att Gustaf Vasa blev kung då Andreas. Du kan inte lura i dina elever halvsanningar du hittar på nätet vet du väl.

Igår var jag på Moderna och fotade, det är en så fin miljö. De visade en väldigt snuskig och arty film där, jag tror att Lars Nittve kanske valt ut den helt själv. Intendenten bara: men Lasse då, inte kan vi visa mjukporr här heller, du får lämna tillbaka filmen till Exotisk videostore på Hornsgatan. Men Lars säger att det är art och säger han det så är det väl det då säger intendenten till personalen. Sen att det börja hänga en massa konstiga gubbar just i det rummet som filmen visas i försöker de inte låtsas om.

Joel, mejla mig låten så ska jag göra ett förslag till text till dina fina sång, sen kan vi ses och snacka senare i veckan tycker jag. En dag när du blir rockstjärna och alla tjejer gråter när de hör dig sjunga dina finstämda sånger, då kommer det stå en liten morsa på stan där längst bak i lokalen och gråta mest av alla. Kom ihåg det för den morsan är jag.

Drömmen om Rivieran

Gav mig ut på en sorts bikinijakt häromdagen och fastnade hela tiden för flotta bikinis med guldspännen på. Jag skulle gärna vilja vara som en sån där rik tant på stranden på Rivieran som har tusen äkta Cartiersmycken, leopardbikini,skitstora Diorbågar, uppsprayat riketantshår, stråhatt och en liten fåntratt till hund som alla har.

Jag skulle även vilja ha en assistent som smörjer in mig omsorgsfullt med citrusdoftande sollotion och som fyller på glaset samt torkar mig när jag har badat. Han ska vara ung och ha len hy och vara iklädd helt vita Lacosteshorts och piké. I hans arbetsuppgifter ingår även att justera parasollet så att jag inte får sol på mig, samt att komma med olika saker på en liten silverbricka, min telefon exempelvis som han sedan håller medan jag talar.

Kungens syster prinsessan Birgitta tror jag kan ha leopardbikini med guldstänk när hon ligger och lapar sol på Mallis. Och det gör hon nog en hel del att döma av hennes ohälsosamt bruna russinhud. Prinsessan Madeleine verkar ha ärvt Biggans anlag för Bahamasbränna året runt. Det måste vara något som går i släkten.

Stackars Birgitta är ju gift med en man sedan gammalt som bor i Tyskland med en annan kvinna medan Biggie bor på Mallorca sen flera decennier. Hennes heltidsarbete är att spela golf med Sven Tumba och att hålla sig galet brun. Det förefaller mig väldigt underligt att vara gift av juridiska skäl. Halva Djursholm inkluderat. Egentligen borde de ju skriva det i förlovningsannonsen på samma sätt som en del skriver Av kärlek överst. Av ekonomiska skäl: Jaqueline Sparrenstråhle & Ulf von Rothenstam. På grund av familjens påtryckningar: Märta von Schnabel & Olof af Throlle.
Vi andra icke adliga dödliga kunde ju skriva vår sanning: Av brist på intresse från andra: Lisa & Micke. Efter år av tjat och leda: Nettan Lund & Conny Holm. Av rädsla för att vara ensam: Roland Hjort & Soon-Lee Hong.

Undrar om min enda chans att bli en rik Rivieratant är att gifta mig med Prins Albert av Monaco. Usch då. Han är ju äcklig ju. Ja, ja. Lite får man tåla.

Förlovade
Av ren desperation från båda parter
Erina Jaran & Albert Grimaldi

Lite smått & gott om sport

Stockholm maraton igår, åkte förbi alla trötta efterslänters med bussen på Västerbron. Det kan inte vara nyttigt att vara 80, som en del såg ut att vara, och springa maraton. Det händer ju ibland att folk faller ner och dör. Ett sorgligt sätt att avsluta livet på men samtidigt lite fint eftersom att man kan säga; Han dog i språnget.
Jag skulle nog ändå rekommendera gamlingarna att göra som jag, ta 4:an över bron nästa år, det går mycket fortare och man hinner njuta av utsikten.

Förra året sprang Evy Palm, den åldriga maratonlöperska förbi där vi stod på Västerbron och kollade. Heja Evy sa jag fast tyst. Hon är så oerhört cool, jag tror hon var över 40 när hon började löpa maratons över världen. Respect. Det ger hopp åt oss alla. Bara jag får en Ipod ska jag bli sporty, innan det går det ju inte.
En annan som ger hopp är en av världens bästa i arobics, hon var ett amerikanskt fetto på 100 pannor och 29 år innan hon började träna, nu är hon 30 och superfit.

När jag ändå är inne på sport vill jag skriva att jag tycker det underbart med Zlatans hybris. Är man bäst så har man all rätt att vara självgod tycker jag. Det samma gäller Ebba von Sydow men hon har ju inget med sport att göra så vitt jag vet. Jo just det, ibland har hon på sig ett ribbat sportlinne från CK har jag läst på hennes blogg.

KyrkoErina

Söndag och jag har gått i kyrkan. Där sjöng jag en fin psalm i moll, inte bara jag då alltså, alla sjöng:

Människor glömmer mig
Herre, du gömmer mig
intill ditt hjärta
och viskar mitt namn

Fint.

Jag ska börja klär mig lite mer städat och kyrkoaktigt tror jag.

Missförstånd

Nu har jag börjat kolla lite på andras bloggar och tror att jag missförstått hela grejen. De andra skriver bara jättekorta saker på sina bloggar typ;"Gick ut med soporna. Tog en cigg. Lyssnade på Bruce Springsteens samling.Ciao"

Det är nog för att de har riktiga liv med riktiga jobb och inte hinner hänga på bloggen så mycket.Jag ska också börja skriva så.

Såg en film. A lovesong for Bobby Long. Den var skön. Gillar John Travolta, Scarlett är grym hon också. Vilka läppar.Lyssnade på Moneybrother. Sjukt bra.

Smells like teen spirit

Började dagen som Kurt Cobain och avslutar den nu som Cortney Love. Vilket förfall. Gick ned på stan och gjorde ett tafatt fösök att kamma luggen och smeta på aprikost läppglans. Det gick inte så bra.Först nu upptäckte jag dessutom att jag glömt telefonen hemma i morse också. Vad jobbigt. Vi ska gå till Hjärtats runt hörnet. Jag får skämmas, grungen är ju död för längesen.

Lay me down on a bed of roses

Vad ska man göra ikväll då, det är ju trots allt fredag. Någon ringer och tjatar om bio men jag vet inte jag. Bio är lite mer av en tisdag. Vi skulle till en klubb där alla är arkiekter, man måste typ skissa ett hus i dörren för att få komma in där, men det blev inget. Helst skulle jag bara vilja lägga mig ned på en bädd av rosor och somna in och sedan inte vakna förrän Slash kör sitt gitarrsolo.

Nio steg till en bättre hjärna

Världsledande forskare tipsar i gårdagens och dagens Expressen om nio steg till en bättre hjärna.

1 Smarta läkemedel (knark?)
2 Bönor till lunch & ägg till frukost ( I sommar blir jag smart när jag köper ägg av Niklas Lernberger varje morgon, bönorna skippar jag pga gaserna)
3 Musiklektioner ( Jag fick en gitarr när jag fyllde 25, sex år senare kan jag bara spela Lilla snigel och Heja Blåvitt)
4 Mental träning ( När jag jobbade på psykhem kom jag sist i minigolftävlingen mot patienterna)
5 Rainman-minne ( Jag såg filmen och jag har redan Alzheimers nästa tack)
6 Sömn ( Det enda kriterie jag uppfyller. Sover gärna 10 h per natt, helst mer men guess what hjärnforskare? Det gör mig inte smart, bara ännu tröttare)
7 Promenader ( Ibland går jag på stan i obekväma skor)
8 Kaffe ( cola, tack)
9 SuDoku, japanskt pussel ( eh..va? Men säg var jag kan köpa det så gör jag det)

En gång sa P till mig att han läst i Illustrerad vetenskap om en baby som kunde gå direkt efter födseln. Jag bara; "Va, vilken grej!" Just när jag sagt det fattade jag ju att det var lur och jag sa:
" Gick han hem direkt då eller?"
"Nä, svarade P, han visste ju inte var han bodde."

Den typen av kvasiintellektuella diskussioner för vi hemma hos oss.

Blogging

Hello bloggers, Mattias, Joel, Niklas, Gustaf och kanske även Andreas läser du här ibland eller?P läser ju också ibland. Och Malin kanske, men du har nog ett för viktigt jobb. Kanske ska jag sätta in en räknare så jag kan se när ni varit inne och läst? Jag tyckte det var skitkrångligt bara att sätta in ett foto. Om det har varit inne fyra personer på en dag blir det ju spännande att undra vilka de är. Igår jag när jag talade med Mattias i mobilen strax innan vi skulle ses sa han; Ska vi sitta inne eller, du är ju så tunt klädd, det läste jag på bloggen.
Vilken bra feedback.

Jag är medveten om att det är lite passé att använda sig av engelska ord i svenska meningar men jag kan inte låta bli. En kille som bodde i New York en period berättade att när hans polare i Brooklyn frågade vad han skulle göra en kväll svarade han: "I think I will be softing tonight." De tittade lite frågande på honom.

Trevlig helg! I think l´ll be blogging tonite.

Igår

Lycka är att stå på Götgatan klockan tio på kvällen och det är helt ljust ute. Det tyckte alla rökare också som stod ute på gatan. Och sen när man går hem från tunnelbanan slår alla sommarens dofter emot en och man blir alldeles rusig av sommar och allergi.

Det såg lite vingligt ut när du cyklade hem igår Mattias. Du måste fått nån skit i juicen.
Ok för drink & drive, det värsta du kan göra är ju som du vet drink & dial. Hoppas du inte gjorde det, isåfall har du inte lyssnat på något av det jag lärt dig och då kan jag inte vara din gode man längre. Bara så du vet. Kan hända att du måste flytta tillbaka till gruppboendet om jag tjallar och det vill du väl inte? Tror inte det.

Fredag morgon

Morgonsjukan håller på att döda mig. Någon stor satte sig på mig i morse, sjöng en morgonsång från Göteborg jättehögt och tryckte en telefonlur i örat på mig; " vakna, vakna det är Annamaria, säg något då."
"Sluta."

Jag pallar inte morgonpigga människor från Göteborg. Försov mig med flit 45 minuter bara för jag blev väckt så abrupt. Såg mig i spegeln och tänkte att jag borde sova i ett år.

Jag skulle vilja läggas in på en sömnklinik, det gjorde Emma Sjöberg en gång. Eller tvångsomhändertas av ett Spa och matas med god och nyttig mat på samma sätt som Fadde matar Linda Rosing med kokosbollar nu.

Idag ser jag ut som Kurt Cobain. Jag har samma typ av tröja han brukade ha på sig, God rest his soul. Och återigen, fult hår. Min look signalerar replokal och bad cash flow. Folk kollade skeptiskt på mig i T- banan tyckte jag. De trodde väl jag var på väg till min langare i Hagsätra.

Om människor var tvugna att besiktigas på samma sätt som bilar skulle jag inte gå igenom besiktningen i år. " Asså ru får nog lägga en 35 bananer iallafall på en helrenovering av din gamla kropp" skulle besiktningsmannen säga. Hantverkare, tekniksäljare & män i bilbranschen säger inte pengar eller kronor som vi andra, istället säger de bananer, bagis, lax eller loppor. De säger heller aldrig tusen efter, kostar det 35 ooo säger de bara 35 bagis. Det är en fördom jag har och den är helt sann.

Fylla år

Jag har en födelsedag coming up här snart. Precis som förra födelsedagen och i julas önskar jag mig en rosa Ipod mini eller en Ipod shuffle, den verkar också praktisk när man sportar och så. Nu har jag inte sportat sen, få se nu... 1993, men om jag skulle börja vill man ju gärna ha lite musik till. Jag kommer få en solstol av mamma vet jag, en randig, ska köpa en prickig så P också kan få en. Av min syster har jag önskat mig tekoppar med fina mönster. Det är första gången någonsin jag önskar mig något till hemmet. Jag är inte så mycket för hushållet. Det räcker att jag går genom ett rum för att det ska bli stökigt. När jag bodde i min pyttelägenhet på Linnégatan räckte det med att ta av sig ett par trosor för att det skulle bli helt oframkomligt.

Jag tycker inte det är så viktigt med födelsedagar. Sen jag drabbades av en lindrig form av Alzheimers glömmer jag alla andras. Och deras barns. Jag är så dålig. Frågar någon mig om jag hade kul i helgen frågar jag " vad gjorde jag då?" Mitt närminne är helt utraderat.
Nu när jag minns det; Andreas Stahre, kommer du över nåt billigt buffelskinn nere i Jönne i helgen så köp det. Här är det svinkallt och det kommer bli en lång kall sommar känns det som.

två saker

Två saker har hänt. Den ena är att min tandvärk har släppt och det är som ett litet mirakel. En liten tandfe måste kommit när jag sov. Det andra är att min morning sickness är värre än någonsin. Det är svårt, så svårt att ta sig ur sängen om mornarna. Jag ligger kvar en stund och så en liten stund till sen är det bara åtta minuter kvar tills jag måste gå. Vältrar mig in i duschen som en sån där överviktig som måste lyftas ur huset med lyftkran. Några minuter senare sitter jag i T-banan och mår illa och har sömntryck i ansiktet av ett veck i lakanet. Jag har jätteofta det och förra sommaren sa Pontus Höfvner att morgonsvullet ansikte är en sjukdom. Jag fattade aldrig om han skämtade och vågade inte fråga så nu fruktar jag att jag är dödsdömd.

Hörru

Allvarligt talat Gustaf, borde inte du ta och jobba lite nu istället för att hänga på en massa bloggar? Jag vet, det är som poison, har man börjat kan man inte sluta, jag sitter också i träsket.
Skönt att lillkillen inte har öroninflammation du. När jag hade det grät jag jättehögt och då var jag vuxen. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara för lille Otto. Tur att doktorn kan komma jämt hemma hos er, hon bor ju där. Det måste vara toppen att vara gift med en läkare. Vet du att det gick en tysk serie på svt för ett par år sen som hette Doktorn i dalen? Det handlade om en läkare i Alperna. Han var inte gynekolog. Gå hem med dig nu.

Värmebölja my ass

Strålande morgon med sol och klarblå himmel japp, vackert var det här, man klär sig i sommarskrud och går till jobbet. Vid lunchtid är det spridda skurar och åska. Man fryser.

Enok Sarri är en spåman som spår sommarvädret med hjälp av fiskfjäll i Expressen. Enok har sagt att det ska bli ganska fint i juli och jättefint i augusti. Go Enok. I juni kommer en värmebölja, det stod på löpet för några dagar sen. Tjena. Fatta att en del tror på det och planerar sina semestrar efter Enoks ometereologiska teorier. Det finns så många empty heads där ute. Att ha ett empty head och samtidigt vara en trogen kvällstidningsläsare är en fullständigt livsfarlig kombination. Kan Enok vara den tredje brorsan till Sigfried & Roy tro? Eller nej, de är ju inte brorsor utan lovers kommer jag på nu ha ha. Just en snygg syskonskara. Enok är ju dessutom typ hundra år. Undra hur Sigfried mår nu? Eller var det Roy som blev attackerad? De är lite som Björn och Benny, två i en med varsin fru. Eller varsin hårfärg i Roys & Sigges fall då.

Kvällstidningartiklar är nästan alltid lika intressanta och djupodlade tycker jag. Expressen hade ett breaking news reportage på Mors dag förra veckan från en by som hette Morsta. I Morsta är det alltid Mors dag löd rubriken och den grävande journalisten djupintervjuade några invånare om hur de skulle fira mors dag. Får inte den journalisten guldspaden i år finns det ingen rättvisa i världen.

Missförstå mig inte, jag älskar kvällstidningar. Min pappa jobbade på Expressen i 30 år så jag har blivit serverad en färsk tidning varje dag i hela mitt liv. Expressen har lärt mig allt jag kan.

Här är jag

Erina

Någons mormor sa till mig att hon tyckte jag var lik Anita Ekberg. Hon missade då två grundläggande faktorer. Två stora faktorer som Anita har på framsidan av kroppen och som är i det närmaste obefintliga på mig. Men jag har ett par solglasögon som liknar Anitas. De passar min stora feja perfekt, jag känner mig som värsta filmstjärnan i dem.

En gång sa Anita att det var så längesen hon hade en man att hon blivit oskuld igen. Funkar det verkligen så rent anatomiskt?

Ho ho Malin!

Hur är första dagen på jobbet? Du måste börja mejla mig nu, det är ju därför man har ett jobb. Tänk sen i höst när du börjar ditt nya jobb som kurator på högstadiet, då kommer jag till Älmhult och talar ut på din mottagning. Är det sant att du utvecklat en ny kampsport som heter kurate? Du måste lära mig allt om den.

Jättefina idéer om Pennys möhippa du hade, jag är med på allt. Om Håkan Ivarson ställer upp på stripteasen är vi hemma känner jag. Är han gift nu förresten? Jag har för mig att han sa det när jag träffade honom på en spårvagn för ett tag sen. Tänk att det finns någon för alla. Om Håkan inte kan ringer jag väl Bernt, hans polare. Han har ju också mc du vet. Jag fick ju ett vykort från honom en gång så jag har en känsla av att jag ligger bra till där.

Hälsa alla på Björkö från mig. Har Niklas flyttat till lillstugan med sina värphöns? I sommar när jag kommer till VK kommer jag åka med moppen varje morgon mellan öarna för att köpa nyvärpta ägg från honom. Kan du kolla vad han tar för ett par hekto? Är rädd att jag blir hård i magen om jag äter för många. De är ju garanterat färska iallafall. Han kan nog bli en värdig konkurrent till Ica. Han kan ju stå på parkeringen och sälja sina ägg, tipsa honom om det.
Vet du om någon bonde som säljer spenavarm komjölk man kan ha till äggen? Niklas kan ju deala lite med honom så folk kan köpa färdiga paket. Blir han arg på sina höns nångång kan han ju säga lägg ägg till dem. Då gör de nog det.

Smoking in the boys room

Var på Pelikan igår och förvånades över att 88% av gästerna satt med en cigg i handen. Sen kom jag på att rökförbudet skulle träda i kraft vid midnatt så det var som att rökarna hade nån slags convention där för sista gången. Kanske drog de extra djupa bloss just den kvällen.
I fortsättningen får rökarna leva på röken i de inrökta väggarna. Den bör räcka ett par år, åtminstone på Kvarnen. Rätt åt alla rökare som lyckats stå ensamma i en bar och väntat på nån och ändå haft hedern i behåll på grund av den lilla glädjepinnen. Nu kan de stå där och vara hälsosamma och se lika bortkomna ut som alla vi andra.

aj

Jag känner det tydligt nu. Jag har hål i tänderna. Djupa hål. Hål som behöver borras i. Har ju liksom aldrig kommit över det här med att vara vuxen och få bestämma själv vad jag ska äta, därför händer det att jag missbrukar mitt mandat och äter godis till frukost och glass till middag. Nu får jag straffet och det kommer svida bigtime. Min tandläkare Frank är specialiserad på människor med tandläkarskräck, själv lider jag inte av det utan mer av skäcken inför själva betalningen. Frank är så varsam på handen att man knappt märker när han för in olika borrar och slemsug och annan skit i munnen. En gång somnade jag. Det är sant. Bara en liten tupplur visserligen, men ändå. Jag tror att Frank tycker att jag har ett ovanligt brett och bra gap. Det har han aldrig sagt, men jag har ju märkt hur han tittar gillande ner i mina käftar och jag behöver inte öppna munnen alls mycket för att han ska kunna påbörja sitt hantverk. Munnen är så bred på sidorna liksom. Det är jättefult när jag skrattar har jag sett på kort.

Mitt värsta scenario när jag går dit är att vi kollar på röntgenplåtarna och Frank bara: " Hm, det ser ut som dina tänder i överkäken håller på att förmultna från roten av alla godsaker du smäller i dig. Vi får sätta in en ny brygga, det kostar 100 000 och högkostnadsskyddet gäller inte dig."
Min förre tandläkare hette Bosse och han luktade alltid knäckebröd. Det var inte särskilt trevligt och kan inte varit bra för syreattackerna på tänderna. I stick to Frank.

Vi ses i sommar, Ulf

Juni. Satt vid Slussen i ösregn igår och tänkte att det nog inte finns nåt sorgligare än en regning sommar. Barnsoldater, trafficking och gruvarbetare i Kina som blir instängda är rimligtvis mer sorgsamt, men här tänkte jag i-landsproblem. För tunt klädda barn i T-banan igår på klassresa på väg till Gröna Lund. Åh, vad synd om dem. Den dyblöta studentskan som vinglade in på höga klackar och kjol på cafeét där jag satt. Sad.

Vad ska man göra i fyra veckor om det regnar i sommar? Inte ens Västkusten är trevligt då, bara blåsigt och hemskt. Det kunde väl gå an om man hade föräldrar med ett härligt lantställe där man kunde hänga. Själv har jag inte ens råd att hyra något, det kostar väl typ femtusen i veckan tror jag. Om exempelvis Ulf Lundell var min pappa, då skulle jag bara ta med några böcker och dvd´s och dra ner till Österlen till hans hus där som säkert är rymligt och ligger vid vattnet. På kvällarna skulle Uffe sitta där med en flaska rött ( han är väl rätt alkad men han kanske är en sån sorts alkis som Kicki Danielsson som tar sig en stänkare till maten..) och bara ägna sig åt konsten och skapa en dikt, en bok, en tavla. Efter nån vecka börjar Uffe längta ut på vägen igen. Han tar sin bil, sin gitarr och sin flarra och drar för han bara måste befrukta en vild och vacker 19-åring med honungshy och ögon som gröna brunnar och med läppar röda som vin, som förresten var dotter till en av grabbarna längst fram på hans senaste turné. Och jag bara helt van och trött; "Det är bra pappa, åk du."

När jag bodde vid Zinken brukade jag se Ulf Lundell på Konsum. En gång liksom borrade han sin blick i kvinnorna i kön. Jag ignorerade borrningen totalt och undrade när han ska komma över sig själv och inse att han bara är en helt vanlig gubbstrutt.

Eller tänk om jag kunde åka till Fårö regniga somrar och hälsa på min pappa Ingmar. Medan han gick promenader med alla sina demoner satt jag i hans privata biosalong och kollade på film hela dagarna. Han får ju en massa filmer skickade till sig hela tiden hörde jag i en intervju. Sen kanske något av mina 45 halvsyskon kom och hälsade på ibland, det skulle både jag och Ingmar tycka var ett välkommet avbrott i vår lugna tillvaro. Ingmar har bergis en hushållerska som lagade mat till oss, för en stor man som han kan inte nedlåta sig till enkla ting som hushållsysslor och eftersom jag var hans dotter kunde inte jag det heller. Jag tror inte Ingmar minns namnen på alla sina barn. Frågan är om han ens minns vilka han varit gift med. Möjligen den senaste. De var gifta ganska länge och när hon dog var han jätteledsen. Det såg jag på tv.

Oh, vad jobbigt det måste vara att vara man och som Ulf och Ingmar vara drivna av Lusten, Passionen och Konsten. Att dessutom tvångsmässigt befrukta alla damer som kommer i ens väg ett par gånger, få en liten barnkull med varje, lämna dem för nästa verkar minst sagt utmattande. När de sedan blir gamla och inte är virila och ingen orkar ta hand om dem längre sitter de bara där och ruttnar bort helt ensamma i sina hus. Tough shit.
Då blir det jag som ärver deras hus.

Men du

W. Det gör inget med regnpromenaden igår, kölden i min ofodrade jacka och den inställda middagen. Jag var ändå inte sugen på råbiff. Och Strykjärnet, vad är det för ställe egentligen? Vill de vara Söders motvarighet till Järnet i Gamla stan eller? De hade säkert ett ohygieniskt kök och anmärkningar från Hälsovårdsnämnden ändå, I bet. Nä, det var lika bra att åka hem.
Och du, kärlekstrubbel kan alla ha. Inte för att jag kan så mycket om kärlek men det vet jag iallafall.