Hej på en stund

Vi hörs.

Och Sebastian om du ser detta - ring mig, har inte ditt nummer vi kommer ikväll.

Kram E

Erina och länderna

Det som är så gött med US and A är att gatorna är så breda. Som boulevarder, de måste ha bästa vägverket där. De ba; varför göra vägar där endast två bilar kan mötas, låt oss göra dem feta så att fyra monstertruckar kan köra i bredd och ändå möta tre Lincoln navigators. Alla ba; yeah, good point there Bill, let´s do it. Och nästa dag var alla vägar breddade i alla 50 stater.

Jag tänker mycket på det landet just nu. Alltså, jag tänker mycket på länder överhuvudtaget, innan västindiska öarnas länder tänkte jag mest på Marocko. Läser min röda kartbok från klass 5 b varje kväll innan jag ska sova.

Jo. Jag undrar. Om jag skulle gilla the Califonian lifestyle. Tror det. Grilla mycket. Ha sunkiga LA-stilen. Äta stora glassar. Åka på breda gator. Men jag föredrar nog östkusten ändå.

Avslutar med ett citat av mig själv som jag sa då jag besökte landet senast med en man samt några barn och föräldrar + morföräldrar; " USA har allt det bästa och allt det värsta som rymmer en demokrati." Mannen ba; True. Sen berätta jag om hur stor procent av landets BNP som utgörs av porrindustrin.
Har glömt nu. Var en bättre feminst och samhällskritiker då, för två år sen. Kanske bättre människa nu? Men tommare? I huvet? A, så är det.

Nu några citat från the world´s greatest leader George W;

”Det är dags för människan att inträda i solsystemet.”

”Vi är redo för varje oförutsedd händelse som kanske, eller kanske inte inträffar.”

”Framtiden kommer att bli bättre i morgon.”

”Jag har gjort riktiga bedömningar i det förflutna. Jag har gjort riktiga bedömningar i framtiden.”

”Jag anser att vi oåterkallerligen är på väg mot mera frihet och demokrati – men detta kan ändras.”

”Uppriktigt sagt är lärare de enda yrkesmän som undervisar våra barn.”

”Vi kommer att ha det bäst utbildade amerikanska folket i världen.”

”Merparten av vår import kommer från utlandet.”

”Vi är starkt förbundna med NATO, vi är en del av NATO. Vi är fast förbundna med Europa. Vi är en del av Europa.”

"Ett lågt valdeltagande tyder på att färre människor deltagit i valet.”

”När man frågat mig vem som vållade upploppen och dödandet i Los Angeles har mitt svar varit klart och enkelt: På vem skall man skylla upploppen? På dem som deltog i dem. På vem skall man skylla dödandet? På dem som dödade.”

"Det är inte nedsmutsningen som skadar miljön. Det är föroreningarna i vår luft och vårt vatten som gör det.”

”Förintelsen var en obscen period i vår nations historia. Jag menar i århundradets historia. Men vi levde alla i detta århundrade. Jag levde inte i detta århundrade.”

”Om vi inte har framgång löper vi risken att misslyckas.”

”De mest bisarra människor kan hamna i känslig och ansvarsfull ställning och spela stor roll i historien.”

Citat samlade från Internet och klädda i svensk språkdräkt av Hans Isaksson.

One day I´ll fly away

Har inget på hjärtat.

Inget speciellt.

Alls.

Kände för en färggla bild.

Som påminner om min framtid.

I Karibien.

Peace out.

Låt barnen komma till mig

Little Miss Sunshine. Sötaste filmen. Sötaste. Måste ses. Bästa feelgood sen Sideways och You and me and everyone we know.

Satt helt trött och ont i magen av skratt, sent igår kväll på rådmansgatan och vänta på t-banan. Affischbytargubbarna klistrade upp ny reklam mellan tågen. En av dem satte sig på min bänk och vilade lite. "Blev det bra, tycker du?" sa han. "A, proffsigt" sa jag. Och sen gjorde jag det oförlåtliga. Nämligen gjorde tummen upp. Samtidigt som jag blinkade med ena ögat. Och gjorde ett smackljud i ena mungipan. Ja det var förresten på samma ansiktssida som blinkningen ägde rum. Hej, jag är en sån tant. Fler bevis: Jag får ont i öronen av surroundljud. Men vågar inte hålla för dem på grund av ålderskomplex. Jag tycker det är jobbigt med mobil, sköter den inte, orkar ej ha ljud på och missar nio av tio samtal. Jag glömmer den ofta hemma. Tant. Jag tycker även det är jobbigt med hög musik på ställen och föredrar hotelllobbys där man kan prata. Jag använder strumpbyxor & undertröja hela vintrarna på grund av dålig blodcirkulation. Jag äter kakor och varm mjölk i badkaret varje kväll. Kakorna ligger på ett guldfat med turkos mönster. Mjölken i en Yankeesmugg. Jag använder Konsums duschcreme för skumbad. Kostar 11.50.

Nåväl. Olive i Little miss påminner väldigt mycket om en liten flicka jag känner. Hon är i samma ålder och har de lenaste kinderna i hela världen. Joanna. Hon är lite lillgammal. Älskar lillgamla barn. Älskar alla barn. Som Jesus. Det är nytt. Häromdan var det en liten övergiven nyfödd unge på löpsedlarna och jag bara stod och stirra på bilden. I flera minuter stod jag så. Jag ville hjälpa den. Men kunde inte.

Wish I was yellow

Vet du vilken som är farligaste t-banelinjen? Jo, grön linje. Inte blå som man ju alltid trott. Stod i metro. Och vet du hur man känner igen skummisar? Jo, för de går långsamt. Släpar fötterna efter sig, har inte någon tid att passa, bara några bilar att tjyvkoppla. Det har jag kommit på själv.

Är så blek, typ sjukligt, aidsaktigt. Skulle vilja ha gulsot. Spädbarn med gulsot är mycket finare än vanliga barn. Gulsot är klädsamt, snyggt.

The simple life

Västindien är nära nu, I can feel it. Ser du att det är Bob & Rita, kolla vad unga de är, oförstörda. Jag vill ha barn med han i blå mössa. Han ser så nöjd ut. Är han blind? Han ser ut att vagga sådär back and forth som Stevie gör. Typ känner rytmen.


Tänker att vi skulle leva lite enkelt i ett vitt skjul med myggnät för fönstren och och en gungstol på verandan. Om kvällarna skulle han sitta där och röka braj och jamma med sina hopplösa musikerpolare och jag skulle le lite överseende. Vi skulle ha tvåhundra barn och vara lite fattiga fast det gjorde inte så mycket för det var ju varmt och vi kunde äta palmhjärta. Det är gratis. Jag skulle vara sjukt sliten och kanske ha lite klena nerver. Ändå var det så värt.

Jag tänker hoppa ned från Eiffeltornet

Nä tänker jag inte. Tyckte bara det passade bra till bilden. Den är från ett bröllop i Västindien. Du ser, det kan regna även där. Skillnaden är bara att människor har trevligare paraplyer där. Luktar så gott idag. För jag bada i äppelblomsdoft i morse. Vill typ äta upp mig själv. Älskar mig så.

Bright lights big city

Hade pissigaste helgen. Skulle jag återge den här hade du hållt med. Raderade några nummer ur telefonboken. Cari bara; Meh, var inte det lite väl dramatiskt? Jag ba; Jo. Ångrar mig. Fast bara pytte. Lördan slutade med att jag gick en omväg i ösregn för att inget blev som jag ville. Föraktar Stureplan. På riktigt gör jag det. Det är så äckligt där. Söndan var bra. Typ hemtrevlig.
Nästa år är det vita året. Det har inget med askes eller med iogt-nto att göra. Exakt vad det innebär vet jag knappt själv, men det handlar i varje fall inte om att jag enbart ska bära vita kläder eller ha helvitt hemma. Så mycket vet jag. Dem jag presenterat vita året för, Cari & Lovi, har tyckt det var en bra idé. Såklart. Eftersom det var jag som kom på den. Och jag är genius.

Jay McInerney. Många avfärdar honom som en simpel playboywriter, jag håller inte med. Jag tycker han är bra, skitbra.

Mitt bästa teveprogram just nu är Söderlund/Bie. Så charmigt, bra och underhållande. Ann Söderlund är lovely, men varför är Nanok aldrig glad? Han gillar la inte tevekamrerna kan man tro.

Ringde min syster, hon var inte hemma. Har typ glömt henni. Och att jag har ett förflutet. Och en farmor. Och att jag känner många i Göteborg. Ringer dem aldrig, är så full of me och peoples around att jag glömmer. Mina päron minns jag fast vagt, ibland hör jag en röst som säger; Är du förkyld, har du pengar, du äter väl ordentligt? Då vet jag att jag talar med dem i telefon och att det sannolikt är de som ringt upp.

Jaja. Själv är bäste dräng.

Gilla lalala läget

Är det inte underligt hur man hela tiden längtar till något som inte är, bortanför nuet, önskar att saker varit annorlunda? For example: Det är jul, man längtar till Barbados. Det är vår, man längtar till snöstorm. Man bor mitt i stan, man längtar till landet. Man äter päron, men längtar till banan. Ok, inte bästa exemplet men du fattar.

Jag längtar alltid till annat. Ändå är jag alltid nöjd. Konstigt väl. Är det bra eller dåligt? Är det rent av människans största drivkraft, att alltid vilja mer?

Att inte vilja vara någon annanstans, med någon annan människa. Att inte längta bort, vilja springa. Bara vara, där i det ögonblicket. Det är så man vet om man är kär eller inte. Jag brukar tänka så. Och komma på att jag inte är det.

Så mycket i livet handlar om att gilla läget. Tänka, jaha ja, nu blev det så här, det var inte riktigt så jag tänkt mig, men det är okej ändå. En vän till mig, Penny, köpte ett hus på Värmdö som brann ner precis när de flyttat in. Ett trauma naturligtvis, de hade precis gift sig. Det enda som fanns kvar av deras liv efter branden var kläderna i de hade på sig. Penny och hennes man köpte sig en husvagn och ställde på tomten. De har bott där i ett år nu, i väntan på att deras nya hus ska bli klart. Livet blev inte riktigt som de tänkt sig men de sa; Vi har allafall varandra och en husvagn. Det får räcka för nu.

Det man har räcker. För nu.

White trash + Världens bästa kund

Så här fint skulle jag vilja bo. Ej ur energisynpunkt. Men rent estetiskt tilltalar de rena linjerna, det nordiskt blonda, det sparsmakade. Så mycket orörda ytor.
Min Neighbor och vän, som lever och andas design (obs true, ingen överdrift) sa; "För att vara någon som har kitchigt hemma har du ganska bra smak". Det var det största erkännandet en människa någonsin fått. Och, det var så untrue, han sa det bara för att han gillar mig och ville få mig att må lite bra. Går alltid på såna lätta. När jag är hemma hos mina tjejkompisar, som har dyrt porslin istället för udda arvegods som jag själv, går jag alltid hem med känslan av att jag har för täskig smak alltså. För jag märker ju att jag har det fult och ofta har konstigt på mig, men jag kan inte hålla tillbaka liksom. Som när jag går på stan med Cari och håller upp nåt fult; "Gu vikken söt, jag dör. Tycker du inte?" Hon bara; "Jo. Den är verkligen du." (Underförstått; Bad taste. So much you.)

Ibland säger Neighbor; "Det är så bra med dig, du gillar samma typ av saker som jag." Duh. Att jag gör. Jag gillar bara trash. Medan han glider in på Gucci, kramar om expediten och utbrister; "Tjena Jean-Jaques! Längesen, hur är det gubben? " (Alla på ö-malm säger gubben till varann.) Sen går man vidare till nåt annat flott och då är han hej och tjena med alla. Jag; "Kände du dom eller? Han: Ja, ja. De är stammisar här på LV." Haha. Jag svär, halva hans bekantskapskrets utgörs av butikspersonal nowadays. Det kallar jag en bra kund. Kanske världens bästa.

Hallå eller?

Flytta till Karibien. Bli självgod. Lyssna på ska, ragga, calypso, soca, beguine, merenge, son, soundsystems. Gå naken. Träffa martinikan. Föda sketmånga barn. Leva av fiske. Vara dykare. Leta pärlor. Föda tvillingar som åldring. Barna flätar turisthår. En blir upptäckt på stranden. Blir artist. Åker till US and A. Försörjer resten av familjen for life.

Det är allt jag vill. Vara en vit i kvinna i Västindien.

Underbara människa

Vet du vilken som är den bästa människan? Jo, den som kan slänga ihop en matig paj eller gott bröd på en röd sekund. Man är hemma hos någon, en underbar människa som frågar om man är hungrig, a klart säger man. Då går denna underbara människa ut i köket och tillreder något. Underbara dofter kommer ur ungnen. Efter en kvart kommer den underbara människan ut ur köket med en underbar paj och/eller nybakat bröd.

Den underbara mänskan är oftast en tjej. Jag känner många män som lagar god mat. Men de gör aldrig paj. Och bakar sällan bröd. Och de har inte fina servetter och mormorsporslin. När jag var på teaparty häromsistens fick alla dela med sig av ett husmoderligt råd. Jag fick ett matbrödstips av en moderiktig man. För att inte hamna i dålig dager höll jag inne med att min ugn är oanvänd. Istället sa jag att jag skulle gå hem och baka.

Chelsea morning

Joni gifter sig. Nu kan man tro att det är Joniveckan men det är det inte. Jag tog denna bilden för det gula ljuset passar så bra med de andra jag satt in idag. Så tänker en estet.

Jag gör tvärtemot allt Mr Diet sa. Jag äter rå blommis varje dag, ibland flera gånger om dan, jag äter friterat fast jag hatar det, jag dricker skitmycket mjölk, ägg äter jag flera om dan fast det är förbjudet enligt läkarlag. Plus radioaktiv choklad. Är helt säker på att han skulle opponera sig emot det. Dum i mitt huvud är jag. För jag mår som röven, men så fort jag inte gör det glömmer jag av mig och äter fula, orena saker.

Är sjukt stressad. Något kändes inte bra när jag vakna. Kom inte på vad. Har forfarande inte kommit på det. Känns som det ligger en uggla begraven i min mosse. Eller något större, en hund - en häst?

Annars, göttaste livet. Göttaste.

Längtar hem till landet idag, att bruka jorden och gå promenader med mina ålderstigna föräldrar.

From Russia with love

Här ser vi Joni, som i Mitchell, sitta på en äng mitt i sommarn. Längtar charter nu. Chartra plan och sätta några man gillar i det. Jag tänker ofta på Karibien.

Äter choklad från Vitryssland nu. Skitäcklo. Men. Bättre äta rysschokla än ingen chokla alls. Eller? Kan ju vara kärnaavfall i choklan. Ångrar mig. Vill spotta ut. Min smartaste väninna Rocky, som är forskare, sa till mig igår att det är lods of miljögifter i damm. Damn. Fick en tankeställare. Hon lärde mig även hur bra urin är för hyn. Det är den viktigaste ingrediensen i alla hudkrämer i hela världen. Ska aldrig äta hudkräm mer.

Gött mos

Göttaste livet har jag. Med de göttigaste mänskorna, göttigaste hemmakvällarna i de göttaste myskläderna i den göttaste stan. Detta gillar jag mest med att bo inne i göttstan; man går ut i myskläder, sneakers & fulmössa, upptäcker att det går en film just då på kvartersbion. Man går in och sätter sig på den. Så gött.

Marie Antoinette såg vi. Kirsten Dunst har den sötaste lilla indieflickkroppen. Många indieflickor har just den. Kort, liten, nätt, plattbystad. Indiepojkarna har smala ben och blodfattig hy. De tycker inte om att vara i solen om somrarna. Äter indiebarnen näringsfattig kost? Jag tror det.

Igår, när jag satt i en kashmirfilt i Neighbours überdesignade våning, tänkte jag att jag skulle vilja leva så här forever. Ha det här göttelivet. Det är så...okomplicerat, bekymmerfritt. Jag skulle vilja vara middleage och fortsätta ha det så här. Det förutsätter iofs att flera av ens vänner också har det så. Som vännerna i Seinfeld typ. Sen kan man ju ha familjer man kan vara hos på söndagarna. Jag brukar vara hos en familj i Bagarmossen. Min goddaughter bor där. Igår log hon emot mig för första gången. Värsta stora smilet. Först sov hon sitt gottaste i min famn hur länge som helst, sen vaknade hon och skrattade. Flera gånger! Jag märkte att hon gillade mig bättre än de andra på festen. She loves me.

sov på min arm

Sergeveckan närmar sig sitt slut tack å lov, börja bli tjatigt. Kolla Serge när han sitter med sina nybadade barn och en cigg i mungipan, trés rockigt. Älskar hunden, skitsöt, skulle vilja ha en sån, könlös utan det djuriska. Ska inte skriva vad jag ska göra i helgen eftersom jag betraktar det som irrelevant information, men detta ska jag säga dig och det är att jag börjar ångra att jag bjudit in till frukost imorgon. But why gjorde jag det, lördan är min enda sovdag på hela veckan (ok, försover mig varje dag, men ändå). Älskar sova, finns ingen gång jag är så härlig som då. Skulle man kunna ha som jobb att sova skulle jag vilja hade ha det jobbet. Sova skift liksom. En gång, förra terminen, sov jag till fem. Säg inte det till nån. Landlord också. I ett annat rum, jag fick typ väcka honom. So sick.

Nu ska jag åka till Birkastan och lägga mig i någons soffa och vara mitt härligazzzte.

Blame it on the rain

Igår träffa jag arkitekten, fotografen, konstnären, spelemannen. Allt i samma person, han är så mångfacetterad att det inte går att placera honom i ett fack, ingen label i hans panna. Han var inne i ett kreativt skov just nu, han bara skapa, dag och natt gjorde han det. Då kände jag att jag hade saknat honom. Saknat tiden när vi hade oceaner av tid.

Sen mötte jag upp två personer på Riddarholmen, en helt oväntad mötesplats kan jag tycka. Den ena hade en liten jycke jag hälsa på. Han gned sig mot benet mitt så att jag blev alldeles generad. Usch. Jag gillar verkligen inte det där djuriska hos djur. Den andre var tystlåten. Jag tror inte det hade med mig att göra men jag vet inte. På hemvägen mötte jag två skönheter jag känner ytligt. Jag ångra verkligen att jag var så ful. Ful som i ofräsch. I blame nature.

Sen ringde Rocky och oroade sig över min mentala hälsa och undra om jag var desperat . Vad är detta? Nån sorts konspiration bland min inre vänkrets? Dessutom säger Cari idag; Jag funderar på att köpa en bok som heter Ordning i din inre värld till dig. Eh..jaha. Tack då. I blame november. Och mina försvunna dagböcker.

Ok, friends, kolla här:

Skrattar: Flera gånger per dag. Ofta högt, rått.
Tänker när jag vaknar: Ny dag, nya möjligheter.
Tänker när jag somnar: Gött mos.

See? Perfect psykiskt välbefinnande. Läs mig inte mellan raderna! Det finns inget där, bara luft. Hela jag är ju ett enda stort airhead, det borde ni veta by now. I blame it on my father.

The unexpected

Kolla vad gött de har det, Serge & Francoise när de går i parken. Makes me längta till våren. Och kolla smal hon är då, typ onormalt. Igår tänkte jag min första anorektiska tanke btw. Det var intressant. Idag när jag var hos dietisten -trevlig! fina tänder! spänstig krolle!- för mina healthissues sa han;
- Är det något mer du undrar?
In my head; -JA. Är du gift?
IRL: - Ja alltså, blomkål, hur är det med det? Kan jag äta det?

Har såna cravings för blomkål. Rå blomkål, blomkål i ugn, blomkål med redning, kokt blomkål, blomkål med broccoli. Luv it. Förut älskade jag broccoli men nu älskar jag blomkål mer. Precis som med män. En gång drömde jag att jag var tonårsgravid i nio månader och fick åka ensam till BB. Förlossningen var hell men sen kom det ut. Barnmorskan bara; "Grattis, det blev broccoli!" Jag ba; "Broccoli? Men.. " Barnmorskan virade in broccolin i en liten filt och sen fick jag åka hem. Jag vågade inte säga nåt för alla på hela BB verka tycka det var helt normalt att föda broccoli.

Är det junte.

Ska jag föda något annat än ett barn i mitt liv hoppas jag att det blir blomkål nästa gång. Och att dietisten är papa.

Det här med ben

Kom just på en underbar juledryck, man tar cola och häller i lite kanel och värmer på. Sketgott antagligen. Måste prova.
Verkar som detta är Sergeveckan. Såg en fantastisk tjej i t-banan. Långa ben som Jane Birkin, blankt mörkt hår och olivhy. Typ indian. Och snälla ögon. Inte alls blicken; Look at me I´m gorgeous, utan istället Du kan få bli min vän. Oh, och those legs. De fick mig helt att tappa fotfästet för ett ögonblick. Häromdan satt jag och flickerna och prata legs i T-banan, om hur underbart det är med snygga ben. Jag sa; När man ser snygga ben vill man ju liksom bara gå efter dom. Killen mittemot blev helt fnissig men jag tror nog han känner likadant om han tänker efter.

Like father like daughter

Ja jag gillar Serge, om du händelsevis skulle ha missat det. Glömde Farens dag i söndags. Så dåligt. Men jag brände iväg ett sms, pappa skicka en smiley tillbaks. Det är hans nya grej, mms och smileys. Allafall. Nu har jag köpt en liten present som får plats i ett kuvert. Pappa ringde och verka helt pirrig inför presenten han ba helt allvarlig; " Du. Den där presenten du ska skicka till mig? Är den stor, jag menar, kommer jag få en avi att hämta ut på posten eller?"
" Ja pappa, den är jäättestor, jag försökte skeppa den över Vättern men det gick inte så nu budar jag ner den i eftermiddag. De kommer med en lastbil från FedEx i eftermiddag."
" Ja, ja. Hejdå."

Han lät besviken.

Je t´aime... moi non plus

Hej! Har junte varit helt konsekvent med det utlovade bildtemat The 60ties. Ska bli ändring på det. Promise. När jag tänker på sextiotalet tänker jag att det är så himla orättvist att alla it-paren fick coola barn. Serge Gainsbourg & Jane Birkin fick Charlotte Gainsbourg. Bianca & Mick Jagger fick Jade Jagger. Födda med naturlig coolness. Hur kunde Julian Lennon bli så uncool? Strange. Herren ger och Herren tar.

amor vincit omnia

Åt lunch nyss. Klockan fem. Med en annan person. Var tvungen att kalla det lunch för att ha anledning att gå tillbaks till jobbet ifall det blev tråkigt. Det blev det. Vi var på den rosa restaurangen. Älskar inredningen där. Allt är rosa, taket också. Rosa och guld. De har en hovmästare som heter Svensson i förnamn. Han är kines. Rosa restaurangen är den sortens ställe som har radion på hela dagarna. De spelade Patrik Isaksson på radion.

Patrik Isaksson! Älskar honom. Han har en sån fin själ. Begick hans mamma självmord eller var hon alkoholiserad, hur var det nu? Tough shit i barnaåren har jag för mig. Trots att han typ är lillebrolla (musikaliskt) till Niklas Strömstedt, som har en ful själ, är han fin.

Patrik gifte sig med en tv4-hallåa. Sen skilde de sig. Då fick hon cancer i livmodern. De pratade väldigt mycket i telefon. Och hittade varandra i tårarna. Hon överlevde, de fick ett barn, flyttade till en villa och nu ska de ha barn igen. Så lyckligt. Jag tror att alla sånger handlar om det. Deras breakup. Mammans död och rädslan över att förlora någon igen. Är det inte det som är det finaste, när människor som egentligen älskar varandra står inför oöverstigliga hinder, skiljs åt men lyckas överbrygga dem och hitta hem. Jag tycker det.

Fast ibland går det bara inte.

Härifrån till evigheten

Söndag vid midnatt sitter jag på 7-eleven och äter en kaka och messar lite förstrött. Officeren och gentlemannen som bor i min trappuppgång kommer in. Vi har aldrig pratat. Men han har hållit upp dörrar. Det måste betytt nåt. Skoja.

- Tja, sen middag? säger han och tittar menande på min chokladbrownie.
- Mm, säger jag.

Mm? Var det bra sagt? Kom inte på nåt mer för jag var så trött just då. Lång dag du vet. Jag skulle sagt; "Är bara på förrätten, sen blir det trerätters med korv och pizzaslice. Slå dig ner."
Då hade han slått sig ner och sen hade han förmodligen burit mig hem och över tröskeln. Det hade vart gött.

Kvinna på gränsen till nervsammanbrott

Tänkte bada badkar nu. Och gråta en skvätt. Det vore gött. Men jag får se. Badar varje dag. Morron och kväll. Älskar badet.

Min vän Kuratorn sa till mig att man lätt får intrycket av jag är någon som håller på att bryta ihop när man läser här. Gör jag inte. Och att man kan tro att det har med the divorce att göra. Har det inte.

De senaste dagarna i mitt torftiga liv har varit innehållsrika. Flera kärnfamiljer var hemma hos mig. Neighbour också. Han hängde i min soffa och somna mitt i en mening typ klockan nio och sov sig genom hela kvällen. Känner att jag måste skaffa större hem snart så att kärnfamiljer kan vara där mer. Måste barnsäkra också. Hade glömt hur mycket jag gillar barn. Kom på det nu. Kuratorns barn är banne mig helt bedårande. Och Astrid. Och Neighbour. Han är som ett barn i huset.

Så här var dagarna:
To: Bortamatch i Birkastan när kärnfamiljen flytta in. Fre: hemmakväll (obs intressanta samtalsämnen med intressanta personer) sen bortamatch i Äppelviken. Lö: linedance, stan, kärnfamiljer, fest, ambulans och sirener. Orkar inte förklara. Sön: kyrka, lurre, hem till newlyweds, sen inget. Känns som jag glömt något. Nåt stort, avgörande.

Har inte sovit sen i onsdags.

Scusi

Förlåt att jag skriver för långt hela tiden. Jag ber om ursäkt. Men kommer inte bättra mig. Detta forumet lämpar sig inte för långa haranger. Mina korta är slut. De långa finns hur många som helst av på lagret.

Oh. Har jag sagt att min goddaughter älskar Barbra? Det gör hon. När hon är otröstlig är Barbra enda medicinen. Hon har sån excellent och queer taste in music, lilla Astrid. Det har hon ärvt från gudmoren hennes.

När faren hennes lärt sig favvolåten med Barbra på gitarren spelade han den för gudmoren i telefonluren tills hon börja grina. Det var en fin stund.

Fru söker bonde

Alla pratar om det där teveprogrammet. Så jag var tvungen att se en sekvens. Cari bara; " Hur var det då?" " Äh du vet, det var nån hjulbent farmer som gick omkring på sin gård som en tupp sen åkte han iväg med en tjej i en traktor medan de andra två satt kvar på trappen och tjura. De var borta jättelänge och var säkert på höskullen och så, och sen när de kom tillbaks var tjejerna på trappen helt pissed, de ba:
- Vad länge ni va botta (de prata så).
Farmer:
- Eh...a just dä. Jag visa Eva-Lena lite hur man rattar traktorn i hård terräng bara.
- Aha du. (skeptiska blickar på Eva-Lena)
Eva-Lena:
- Eh..ska nog gå in och ta ett glas vatten. Dä ä ente klokt va jag ä tössti.
Farmer:
- Jao mä.
De går in i huset. Tjejorna på trappen sitter kvar tysta.
Den ena:
- Nä nu du! Jag tar osså ett glas vatten!
Springer in.
Den andra:
- Jao mä.
Springer också in.

Humor.

Nu har jag tänkt att jag skulle vilja dela med mig av en helt ny programidé. Fru söker bonde heter den. Det är några farmers, typ snygga, belästa, med diskret dialekt, som får komma till storstan och flytta in hos en fru. Frun är jag. De får bo på madrasser i mitt livingroom medan jag bor kvar i sovrummet, ensam. Inget spring.

Bönderna får tävla om mitt hjärta under några intensiva vintermånader. De gör allt jag säger och får hänga med i mitt liv.
Jag ba;
- Gomorron gubbar. Stick ut och köp lite frukost medan jag vaknar är ni söta. Jan- Olof, du stannar och tappar upp ett bad. Ni andra kan komma tillbaks till lunch. Kom ihåg färskt bröd.
De springer iväg. Tävlar gatan ner till 7-eleven.

När bönderna kommer tillbaka får de sköta dagliga sysslor i hemmet. Rensa avlopp. Frosta av pyttelilla frysen. Plocka långa hårstrån jag tappar överallt. Sy i en knapp på duffeln. Sopa lite. Gå ut med soporna och slänga dem i sopnedkastet en meter utanför dörren. Sen får de titta på teve resten av dagen när jag är på jobbet. De får välja kanal själva. En får gå ett ärende till kemtvätten ( Råka lämna in hela tvätten där nu när jag missat tvåhundra tvätttider, det var så gött men jag skäms samtidigt. Om fler visste hur billigt det är skulle alla göra det. SÅ dekadent. Men. Det är den borgliga regerings fel. Driver man hushållstjänster som den största mänskliga rättigheten blir det så här. Så är det ba.)

Precis i lagom tid till jag kommer hem tappar Jan-Olov upp ett bad och hoppar själv i. De andra bönderna sitter i soffan och tjurar. Alla blir pirriga och får fjärilar i magen när de hör mig vrida om nyckeln i låset. Två kilar iväg och hämtar mat. De tävlar till Japanska köket. Alla stortrivs.

Sen väljer jag en bonde och bonden får flytta hem till mig och vi behåller hans lantgård som sommarställe och allt är perfect och vi lever lyckliga tills jag träffar nån vanlig människa. Då får bonden flytta hem.

Nu väntar jag bara på att nåt produktionsbolag ska nappa så vi kan göra en pilot.

Don´t call me. I won´t call you.

Oh. Vad jag hade velat se ut som Mia Farrow i håret. Så söt. Mitt hår har inte varit fräscht sedan 1993 då jag var teen och hade förväntansfulla ögon. På alla kort från den tiden ser man Molly och mig med helt uppspärrade ögon som liksom skriker " Livet är en fest! Jag är hedergäst! Jag är med på allt!"

Cari brukar gå till en barberare som heter Snagg it. Han tog in henne i en kammare och masserade gratis också. Det var den bästa massagen hon fått i hela sitt liv. Och den konstigaste.

Tänkte att jag skulle skriva nåt om omvärlden. Det blir svårt. Kan inte komma på nåt. Alla verkar tycka Britneys skilsmässa var yesterdays intressantaste nyhet. Det tycker inte jag. Fattar inte varför famous people gifter sig överhuvudtaget. Det bevisar ju bara hur dumma och obildade de är i sina huven.

Fattar inte heller varför jag inte kollar mer på tv. Det är ju så mycket bra där. Det är ju i teve det händer liksom, inte i det verkliga livet. Känns som att jag missar allt för jag deltar i det verkliga livet och det suger. Måste verkligen skärpa mig med tevetittandet, måste titta mer, minst fyra timmar om dan. Kommer antagligen bli en mycket lyckligare människa då.

Min mobil håller på att kuka ur. Det stör mig inte så mycket som det borde. När det ringer stänger den bara av sig själv. Det är gött. Orkar ändå inte prata. Eftersom jag inte är rik längre kan jag inte köpa en ny. Det är också gött. Oftast vill man ju ändå inte prata med dem som ringer. Otillgänglighet är det nya svart.

Min syrra har lämnat inredningsmagasin i min appartment. Jag hatar inredningsmagasin deeply men kände mig ändå tvungen att läsa dem igår. Jag vet inte vad det är men de gör mig illa till mods. Alla verkar vara så rika. Leva i lyx typ. Det gör mig illamående. Typ som ett lesset u-landsbarn. Och alla är lyckliga i dem fast man förstår att pappan antagligen är en wifebeater i verkligheten. Jag försöker tänka så.

Family living är min värsta tidning. Där står det jämt vad alla tjänat på sina hus och lägenheter. Det är så äckligt.

Jag är någon som står kvar i snön med hjärtat i handen när alla andra har gått in. Jag är även emot den nya regeringen.

Det blir alltid värre framåt natten

Lyssnar på Damien, helt melo idag också. Nåt är fel på mig. Har bestämt mig för att börja umgås mer i hemmet, sen jag bestämde det har jag haft gäster var dag och några har jag tjatat mig till att spend the night. I love nightspenders. Inatt blir det Cari, jag tror vi ska kolla Greys anatomyboxen säsong 2 som hon hade med sig från Kina. Det kan komma att bli den bästa kvällen denna månan.

Är detta det snyggaste paret du nånsin sett? Jag tror det.

Dagböckerna fortfarande borta fastän jag städa igår, jag blir så trött. Därför måste jag lägga ut alla feelings här, i den äckliga blodgen, tills jag hittar min moleskin där jag kan sätta dem på pränt på ricko. Är så unhappy. Det kan gå över på freda. Då har jag en frukostdate. Har hört att frukostdates var väldigt populärt i Göteborg på nittitalet. Är det inte det sämsta tänkbara datingsättet? Jag tycker det. Man är trött, ful, i mysbyxor förmodligen eftersom man probably försovit sig, plus att man inte är hungrig utan istället lite lätt illamående plus att man kanske är nervös också. Och sen, när frukosten är över, vad gör man då? Äter lunch? Tar med sig honom hem? Vad ska man göra hela dagen? Jag vet inte. Min fredagsträff är med Alma så det gills väl inte riktigt. Jag ska försöka bli lesbisk men vet inte fall det går.

Vi får se.

Gone missing

Ja ja. Helt mongolow över nåt som hände på morronen och ont i magen och lite trött också. Igår var en bättre dag, i synnerhet igår kväll fast idag är det soligare. Eller var det sol igår, jag minns inte. Jag skiter i vädret.

Kolla sicken fin bild. Kärleksparen var mycket finare på sextitalet kan jag tycka. Nu är de inte alls lika fina. Många är fula.

Min diary är borta. Mina två, har dem alltid i väskan men nu finns de ingenstans. Det stressar mig. En gång hade jag glömt en dagbok hemma hos en kollega, hon ba:
" Hela familjen försökte läsa vad det stod, för vi visste inte vems det var, det var ju sån pytteliten text." Eh..ja. Just det.

Vad ska man göra med sina gamla diarys? Bränna dem? Spara? Tänk om man dör och ens familj ska gå igenom dem. De bara; " Men oj, fick hon ett hemligt barn på byn 1997, det hade vi ingen aning om, jaja, vi får väl ringa det dårå."

En vän och jag funderar på att arkivera varandras gamla dagböcker. Ibland kan det vara intressant att se vad man tänkte 1993. Mina mest läsvärda, rafflande diarys är från -94 och -97. Mest ångest -99. Roligast- the young years. Var på topp vid tolv. Verkligen. Sen hände nåt med min självkänsla. Den försvann. Och kom inte tillbaka.

Take me down to the paradise city where the grass is green and the girls are pretty

Så här brukar jag, trubaduren, sitta i fönstret om kvällarna och riva av några sköna riffs. Det är fantastiskt.

Nytt för november är att jag har bildtema (ej Biltema) The 60ties. Bara så du vet.

Är så himla trött och flamsig. Det är jag varje månda. På måndagar är det bara Maggan, jag och en som heter Kurt på mitt jobb. Vi brukar tala om feelings då. Och om framfall. Idag har vi talat franska och sen börja Kurri sjunga Till havs och då klämde Maggan och jag i för kung och fosterland. Det var mäktigt. Maggan och jag tycker det är roligt att skoja om könssjukdomar. Jag vet inte riktigt varför, vi bara tycker det. Vi kommer på nya namn och så.

Ibland, när Kurt är nyklippt, är han väldigt lik Kalles kaviar.

Det pågår ett julekrig här i kyrktornet. Det börja med att jag tände ljus i mitt rum i början av oktober. Maggan kontra med en hel stake. Sen tände jag några till. Sen, nästa dag, hade hon julopera på högsta volym. Ingen kunde koncentrera sig och jobba den dagen. Det brydde hon sig inte om. Hon hade lagt fram juläpplen och små ulliga får som nytt pynt på sitt office. Men då, då åkte jag till Ikea och köpte ljusslinga med skitfina stjärnor som jag hängde upp i mitt fönster. Det knäckte henni. Som hämnd uppsökte hon mig och rökte ut mig ur mitt rum med rökelse som jag får astma av. Det var roligt.

I love my job.

En hälsning till en liten en på sjukhus:

hej lisa! krya på dig!




På msn har jag bara mina systerdöttrars kompisar att prata med. Vi brukar prata sisåhär:

Erina säger:
Hej, hur mår kaninerna?
Kompisen säger :
Bara bra, fast Sven gillar inte pellets.
Erina säger:
Nähä, vad synd. Vem hejar du på i Idol?
Kompisen säger:
Danny, fast han åkte ut.
Erina säger:
Domarskandal!
Kompisen säger:
Fast det är ju folket som röstar.
Erina säger:
Dumma folk.

Typ så. När jag inte kommer på nåt mer brukar jag fråga; Vilken är din favoritfärg? Säkert kort.
Allafall så har min systerdotter Alice bästis (typ min enda msnkompis) ramlat av en häst och skadat sig. Hon ligger på sjukhus nu så jag ville bara hälsa.

Puss & Kram till Lisa!

Gode Gud låt inget hända flickerna och OC

Jag tror inte jag ska skriva om ointressanta saker jag gjort. Bara detta. Min syster och mina förtjusande nieces var på besök. Vid flera tillfällen sa jag fel till folk; "Mina systrar ska komma till mig" sa jag. För systerbarna är ju så stora nu, snart tretton och femton. De känns mer som småsyskon än som vanliga småglin nuförtin. Om de hade bott i närheten, i Hammarbyhöjden eller så, hade jag varit hos dem hela tiden. Jag hade inte gjort nåt annat, inte träffat några andra männsikor, bara hängt framför teven med dem hela helgerna. Det hade vart trevligt.

Jag satt och prata med min syster under en turbulent tid i mitt liv. Hennes tolvåring, som hörde på, sammafattade samtalet såhär: Okej. Inget jobb, ingen kille, ingen lägenhet. Det går inte så bra för dig nu va?

Ha ha, nä. Inte nu heller, Alice. Inte nu heller.

Jag oroar mig mycket för barna. Att något ska hända dem. Att någon ska krossa deras rosa små hjärtan. Det känns som att jag skulle vilja vaka över dem jämt. Som en liten ängel. Men det går inte.

Förra helgen när the OC var på resa var jag jätteorolig att något skulle hända på vägen. Folk i den åldern kan ju inte köra bil. Likt en mormor ville jag ringa och kolla så de kom fram hela och rena, men jag stålsatte mig. Allt gick bra. Jag måste skärpa mig.

Jag blir alltid lite ledsen när familymembers reser hem. När andra åker tycker jag bara det är skönt. Så jag la mig på soffan igår i nedstämdheten och somnade ifrån den. Det var bra. Sen tog jag hem OC och tvingade Lovi att sova hos mig. Tyvärr gick jag inte och la henne i tid, istället tjöta jag på som vanligt till klockan var två och hon såg i kors. Hon ba: " Jag brukar gå och lägga mig klockan tio i vanliga fall." Lilla.

Borat. Rolig! Se den.

Äntligen!

Jättemysigt ju.