Buss nummer 5

Sirener från ambulanser, polisbilar och brandbilar har ljudit intensivt över staden under några timmar. Jag och mina vänner går på Dizengoff Street, en stor affärsgata i Tel Aviv. Vi förstår att något hänt. När vi närmar oss Dizengoff Square ser vi att det är stor uppståndelse. En buss har sprängts i ett terrordåd. Vad är det som luktar? säger jag till mina vänner. En märklig, frän doft har lagt sig som ett täcke över stadens centrum. Den blir allt starkare ju närmare vi kommer.

Vi ser skalet av en buss. Taket och fönstren är bortblåsta. Den ryker lite fortfarande. Det är alldeles tyst. Ortodoxa judiska män med plasthandskar undersöker marken noga och plockar upp saker från marken som de lägger i plastpåsar.

Det tar en stund för mig att förstå. Att detta är bussen jag åker med varje dag. Det männen plockar upp från marken är rester av människor.

Det är många år sedan nu. Men jag har aldrig lyckats skaka av mig doften. Av brända däck och plåt. Av människor.

Lokalpatrioten

Det går bra för HV nu. Okej att de förlorade med 5-0 mot färjestad, men sen vann vi ju nästa match och igår kanske vi vann igen, vad vet jag. Jag tror att vi kanske ligger etta i tabellen nu men jag vet inte. Dagsformen verkar lovande hur somhelst. När jag råkar se sportresultat i tidningen eller på tv så är det bara av en ren olyckshändelse för det intresserar mig inte så mycket. Ishockey intresserar mig inte. Men jag gillar HVblå. Och Cardigans I love. De kommer från min hometown.

" Jönköping är så tråkigt att man blir glad när någon blir nedslagen utanför Mcdonalds en fredagkväll" sa Nina Persson en gång. Ha ha! Det har hon helt rätt i. Men jag har märkt en sak. Ju längre tid jag bor borta desto mer gillar jag min hemort. Någonting måste ju staden gjort rätt som kunde hysa en så kool katt som Nina. Hon är inte bara snygg och stilsäker, hon är även en utmärkt textförfattare. Hon får alldeles för lite beröm för det tycker jag. Finaste, finaste låten hon skrivit heter Hold me. Första gången jag hörde den var i somras när jag och Mattias åkte runt i den öde staden i hans stiliga gamla Merca från sent 70-tal. Vi lyssnade på den om och om igen. Mattias fick den från basisten men jag tror man kan ladda ned den, gör det. Och lyssna noga på texten, den är ljuvlig.

En gång frågade jag pappa varför han aldrig tog med mig på hockeymatcher när jag var liten. För att du var flicka, sa han då. Jahapp. Pappa, jag är helt säker på att jag skulle gilla sport så mycket mer om jag bara fått gå på lite fler hemmamatcher. Men vi kan väl gå nästa gång jag kommer hem kanske? Bara du och jag. Då kanske vi kan få en autograf av Stefan Liv efteråt. Han är ju jättesöt, tycker du inte pappa?

Jag tycker jättemycket om I´m from Barcelona också. Mest för att de kommer från Jönne faktiskt. Och för att de är så många och så unga. Jag gillar unga. Och har ni hört Sir Eric Beyond då? Han är rolig och släpper snart sitt första album, eller om han gjort det redan, jag vet inte. Ialla fall så sjunger han i falsett hela tiden.

Vättern är den finaste sjön att bada i. Helt klart vatten och vit sandbotten. Kall naturligtvis men jag pallar det bra nu när jag har underhudsfett. Innan, när jag inte hade det, då var det riktigt hårt att bada där. Men nu, nu är det bara uppfriskande. Det är därför Erina med underhudsfett vinner.

Handen på hjärtat: Det går bra att vara lite nostalgisk och lokalromantisk på avstånd när det kommer till Småland. Men att bo där är att dö en smula, det vet ju alla.

Sär skrivningar

Jag har tänkt mycket på särskrivningar den senaste tiden. En lathund. En lat hund. Människor som inte har något liv klagar på tidningarnas insädarsidor, det svenska språket urholkas säger de.

Jag har alltid varit en stor vän av den korrekta svenskan. Nu var det länge sedan jag ringde den vännen. Allt jag skriver är fullt av felaktiga meningsbyggnader, syftningsfel och stavfel. Jag skriver helt vårdslöst och orkar aldrig korrekturläsa, allt jag någonsin lärt mig ignorerar jag.

På ett sätt tycker jag det är bra att grammatiken slarvas bort allt mer. Man ska inte ha för mycket respekt för språket, man ska använda det lite hur som helst. Kidsen hittar på nya ord varje dag som blir allmängiltiga. Det är så mycket mer refreshing för det svenska språket än vad alla Horacestofiler tillsammans någonsin kan bli.

På ett annat sätt tycker jag det är mindre bra. För barnen måste veta vad som är rätt för att sedan kunna välja att göra fel. Det är först då det blir en motståndsrörelse. Frågan är om de vet det? De kanske hade någon vikarie utan gymnasiekompetens i svenska som sa att det är helt okej att alltid bara använda gemener, fortsätt så. Och fortsätt skriva smsspråk, d e helt ok. Man få gärna göra det, bara man vet varför man gör det tycker jag.
(Att förkorta ord är är ju exempelvis helt onödigt i de flesta texter förutom där det är en telefon inblandad med begränsat textutrymme, det måste svenskaläraren säga till barnen. Sen om barnen gör det ändå vet de åtminstone att det är fel och gör det bara för att det är fel. Det är skillnad.)

Jag tycker det är toppen att talspråk blivit skriftspråk. Men jag retar ihjäl mig på alla som säger han istället för honom, mig istället för jag. Jag gör samma sak. Nu har jag börjat skriva det också. Jag retar mig även på långa, osmarta texter så jag slutar här och går och äter lunch med min nya vän - Den inkorrekta svenskan. Aight.

Hallå!

Hallå, det regnar och är plusgrader ute!
Jag har stått i solen på uteserveringar i helgen för att de inte satt ut stolarna ännu. Det var varmt. Jag har lagt vintern på hyllan i garderoben och hängt fram våren. Jag har suddat bort min sura min och tagit fram mitt solskenshumör. Är inte det vårtecken nog så är vinter allt jag vet.

Hallå, Jan Eliasson är utrikesminister!
Vilket bra val, Göran. Jag tycker Jan Eliasson är en fantastisk man - sympatisk, stilig, välklädd, väldsvan. Jag är typ kär i Jan Eliasson. Om jag var tvungen att bli ihop med en 65-årig man för annars skulle min mamma skjutas, då skulle jag välja Jan Eliasson. Lätt. Vi skulle bo i hans våning vid Hudson river och jag skulle vara värdinna vid hans mottagningar. Jan skulle säkert tycka det var bara bra att ha ett lammkött vid sin sida. Han har lite vattniga ögon though. Old people kan få det. Men jag skulle se förbi hans vattniga blick och se människan Jan. Det är sådan jag är.

Hallå, nu kommer jag att tänka på en ålderstigen Robert Redford i Mannen som kunde tala med hästar. Han gör lovescenes mot Kristin Scott Thomas och har liksom sådär torra, nariga gammelläppar som han trycker emot hennes, med stängd mun. Lite old school kisser sådär. Så långt är det väl okej, men sedan får man se honom lite avklädd och då har han liksom helt fnoskig hy, en sådan hudtyp som skulle behöva smörjas in med sån där extra fet kräm med kortison i som farmor har.

Nu tror jag inte att Jan Eliasson sådan hud, jag vill inte tro det, men samtidigt kan jag inte utesluta det. Ännu.

Hallå, jag har fått en hangup på långa ögonfransar. Det finns en liten praktikant som har de största blå ögonen och världens längsta ögonfransar. Det är så oerhört effektfullt när hon slår ned blicken så att ögonfransarna bildar en skugga på kindbenen. I adore it. Det är synd att jag fick såna små grisögon av Gud. I L.A. sätter de fast minkhår på ögonlocken har jag läst. Om jag gjorde det skulle mina ögon muras igen för gott eftersom jag är allergisk. Det vore inte heller så snyggt.

Hallå, hallå?

Monkey buisness

För en tid sedan satt jag och zappade mellan kanalerna och fastnade för ett program på Animal Planet. Det handlade om näsapor på Borneo. De ser fullständigt oanständiga ut med den snoken mitt i fejan måste jag säga. Barnförbjudna. En speaker berättade inlevelsefullt om apornas liv, alla hade olika namn. Ledarapan hette Archibald. Han var värsta fightern och hade tillgång till ett helt harem med apdamer. Han var lite äldre och belevad och fick vem han ville, som Örjan Ramberg typ.

I stammen fanns en uppstickarhanne som konkurrerade med Archie, han hette Bill och var lite yngre och piggare, tänk Micke Persbrandt. De två bråkade hela tiden, så fort det var bråk ackompanjerades det av actionmusik, det var värsta slagsmålen, de blödde mest hela tiden. Tänk Örjan och Micke på krogen.

Alla aporna i hela stammen var jättesnuskiga. Verkligen. Det gjorde det hela tiden, överallt, alla med alla. Mamman med morfarn, pappan med en annan pappa, pappan och lilla babyapan – ja, gosse vad de höll på. Jag blev helt generad där ett tag och undrade om det verkligen var lämpligt att sända ett program av denna karaktär på bästa Bolibompatid. Samtidigt fascinerad. Varför har man inte fått veta detta i andra naturprogram om apor? Har de alltid varit värsta pervona eller vill de bara vara moderna?

Så kom torkan. Alla aporna låg helt slöa i träden. Orkade ingenting. Inte ens vara promiskuösa. Bill och Archie låg i samma träd. Revir var inte att tänka på. Aptjejerna var helt ointressanta.Det fanns ingen mat. Babyaporna försökte krypa upp till sina mammor för att dia men mammorna bara stötte bort dem. Sorglig musik i bakgrunden. En babyapa dog. Mina ögon tårades.

Regnet kom! Alla aporna var jätteglada och bestämde sig för att plundra några skogsarbetares bostad. Hela apgänget hoppade in genom fönstren, gjorde en snabb räd och tog mig sig allt ätbart och drog. Skogsarbetarna kom hem och blev rosenrasande. Genast begav de sig ut och sköt två näsapor. Morgonen efter låg Archie livlös på marken.

Bill blev gängledare och sen slutade programmet. Jag fulgrät.

Nu undrar jag: Kan apor läsa manus?
Hade de bara filmat massa apor och klippt ihop så att det blev spännande?
Hur kunde filmteamet stå och se på när babyapan dog? Eller gjorde den inte det, hade de bara bedövat den?
Är den dramatiserade djurfilmen (ex Pingvinresan som går på bio nu) den nya tidens underhållning?

The sound of silence

Jag har varit på retreat. Man skulle vara tyst i en hel dag. Det var jättelätt förutom att jag upptäckte att jag talar högt för mig själv. Jag vet inte om det var tillåtet. Det var svårt att fråga de andra på retreaten eftersom de inte fick svara. Jag hade märkliga samtal med mig själv i stil med: " Jag tror jag tar fem roll idag" när jag tog deo. Eller " Vad är det man brukar göra nu efter man har duschat? Just det, ta på sig byxorna." Håller inte alls med den som har har sagt att man får de bästa svaren när man frågar sig själv. Tvärtom. Dessutom ställer man de sämsta frågorna till sig själv. " Är jag hungrig? Ja, det kan hända."

Jag fick bo i kungasviten på slottet. Den var så stor att det ekade från andra sidan rummet när jag sa ho ho. Det tog jättelång tid att gå från konungasängen till skrivbordet i nyrenässans-nybarock som stod vid andra änden av rummet. Där satt jag om kvällarna och skrev mina memoarer i ljusets sken. Det kändes som jag var drottning i en saga.

Det var mycket bekvämt att inte tala med andra. Det finns en vila i tystnaden som jag tycker om. Att tänka klart alla tankar som man inte hinner annars. Ibland, när jag mår dåligt, kan tystanden vara mycket högljudd. Viska obekväma sanningar i mitt öra. Men inte den här gången. Nu var den en vän.

De andra deltagarna smög runt med allvarsamma ansiktsuttryck och försökte se svåra ut när de åt. Jag blev lite fnissig inuti. Jag är så barnslig. Känslan av overklighet när jag gick i den stora stentrappan till slottsentrén. Jag tänkte på adliga damer i krinolin och godsägare som gått där före mig. På tjänstefolk och bönder. På munkar.

Jag var inte mörkrädd om natten även om jag kände historiens vingslag fläkta min panna. Det spökade inte miljön till trots, det enda spöket som möjligen rörde sig på slottet var The holy ghost. Jag sov som ett barn och nästa dag, då man fick tala igen, blev jag trött på mitt flamsiga sätt på en sekund. Någon borde dra ihop min mun som ett tältblixtlås och slänga bort nyckeln forever. Tystnaden klär mig så mycket bättre.

I love Lasse

När jag var på besök hos mina föräldrar hittade jag en dagbok jag skrivit när jag var i tioårsåldern. Mitt hjärta stod i brand. Det var Lasse som tänt elden. Lasse i 5 A. Ett utdrag:

" Igår hade Anna party på hennes pappas företag. Hon är rikast i klassen. Så det var en extra fin fest. Eller så är Johan rikast jag vet inte men innan var de ihop och tillsammans var de nog rikast på skolan iallafall. Nu är Johan kär i mig och frågar på mig varje dag men jag säger NEJ ALDRIG I LIVET!!!!!!!!!! För han är ju barnslig och kort. Alla brukar ju ha sina fester hemma men eftersom Annas pappa är så rik kunde de ha festen på hans jobb. Det få plats flera där än hemma eller gör det det??????!!!! De har ju ett stort hus också men Annas farfar har ett ännu större som i Dallas nästan och en gång gick jag vilse fast Anna hittade mig sen. Pinsamt......... På festen var det pizza och JÄÄÄTTESTORA chipsskålar mycket större än man brukar få och sen mådde jag lite illa men inte lika illa som på Prodromous fest för då spydde jag ju SÅ ÄCKLIGT!!!?!! Lasse var där för Anna hade bjudit femmorna!!!!!!!!! HURRA tänkte jag när jag såg honom fast jag visste ju att han skulle vara där och var lite nervös fast sen blev jag lugn som en ko och sen gick det jättebra. Jag stod med Sassa och Malla och då kom Lasse och frågade om vi skulle dansa. Sen dansade jag den dansen som Fia lärt mig. Lite finare än den vanliga dansen jag brukar dansa. Man rör lite mer på händerna liksom och gör samma med fötterna hela tiden fast finare. Lasse var DÖSÖT!!!!! Han hade på sig tenniströja och hade lockigt hår som vanligt och var lång. Han har frågat på mig på rasterna fast han dummar sig bara men han sa ju att jag var söt också i liften på friluftsdan till sin kompis så att jag skulle höra. Jag hade på mig min aprikos tröja och grå byxor och silverskor + att Fia lockat håret på mig och det blev faktiskt ganska fint inget skryt alltså, men det blev det och det kan ju inte jag hjälpa. Dom i Lasses klass kallar mig för Modedockan. Jo serru, vi dansade alla danser och sen var det sista dansen och då var det danstävling. Då sa en i Lasses klass: - Men Lasse, ska du inte dansa med Sara som du är ihop med? Lasse sa: - Nej, det ska jag inte. Då sa han i Lasses klass:- Ja men, hon du dansar med är ju ihop med Johan W.Då sa Lasse: - Nej, det är hon inte alls!!!!!!!!! Det kunde inte han veta egentligen men det är jag ju inte heller. ALDRIG I LIVET!!!!!!! Sen dansade vi och det var en snabb låt och inte en tryckare så jag gjorde min dans lite extra snabb och jag märkte att Lasse försökte göra lite samma steg som jag. Anna och hennes mamma Birgitta var domare i danstävlingen och de knackade på axeln om man åkte ur tävlingen. Fast
inte på mig och Lasse för vi vann!!!!!!!!!!!! Hoppas inte dom andra tycker jag är stesig nu. För det är jag inte. Vi fick godispåsar som pris av Annas mamma Birgitta. Hon har alltid jätteblå mascara som Medelhavet eller blåklint. Då sa Lasse: - Du kan få min. Jag sa: - Jag har ju en egen. Då sa Lasse: - Jag tycker att du dansar fint. Då sa jag: - TACK!!!!!!!!!!!!Det är för att min syrra lärt mig. Då sa Lasse: - Jag är inte alls ihop med Sara. Då sa jag: - Vet jag väl. För du är ihop med mig. Då sa Lasse: - JA DET ÄR JAG!!!!!!!!!!!!!! Jag är så glad!!! I LOVE LASSE and animals 4-ver!!!!!!Jag skriver om kärlek här men jag vet ju ingenting om kärlek.......
ELLER GÖR JAG DET?????????????????????????? "


Tjugo år senare har jag ungefär samma frågeställning fast med färre frågetecken.

Psykologi A

Hur kan jag vara glad idag när:

1) huvudvärken ligger som smegma omkring tinningarna?

2) jag har asont i en visdomstand så att det är svullet ända ner i halsen så att jag måste uppsöka tandakuten och det kommer kosta en miljon?

3) jag har klippt mig fult?

4) jag har grav sömnbrist på grund av att jag,Carin och landlord sitter och kollar på 6 & cityboxen hela nätterna?

5) vi höll på att bli utkastade från riche igår för vakten trodde Carin var 16 men sen fick vi stanna för han typ trodde jag var hennes mamma?

Det mänskliga psyket är en gåta.

Helhjärtad

Jag står i ett antikvariat på drottninggatan och bläddrar lite förstrött i nån gammal bok. Utanför går författaren Stig Larsson förbi med en ung kvinna. Stig har frack med svart rock över. Kvinnan har en ljus femtiotalsklänning i guldbrokad, kort pälsjacka och en liten bukett med rosa blommor i handen. Hennes arm om hans. Jag går ut på gatan för att kunna se dem bättre. De flanerar gatan fram, det är bitande kallt som alla dagar denna vintern, de går sida vid sida utan att tala med varandra, till synes helt oberörda av kylan. Jag står och ser efter dem en lång stund. Jag undrar. Är detta dagen då Stig Larsson gifte sig?

Varning för ras

Drömde en så fin dröm. Ute var det helt varmt och torrt, snön var borta och gatorna var fulla av vårgrus och av sol. Titta Carin, det är vår! sa jag. Det var hela drömmen. Fin. Så fylld av hopp.

När istiden är över ska jag lägga mig på en filt i humlegården, jag ska köpa cykel, jag ska vissla när jag cyklar, jag ska ha blankt och utborstat hår, jag ska alltid ha klänning, jag ska aldrig vara hemma, jag ska vara ute om nätterna, i gryningen ska jag sakta gå hem genom stan, jag ska nynna på åh det är skönt när mitt stockholm är grönt,jag ska åka allt på gröna lund, jag ska skjuta alla kanadagäss, jag ska ha vita converse, jag ska gå till skansen på lördagar, jag ska äta glass på dramatentrappan, jag ska gå på picknick med unga litterära män, jag ska köpa dagsfärska tulipaner på hötorget varje dag, jag ska le mot alla påfrestande försäljare på torget, jag ska sluta skriva långa ulf lundellmeningar utan punkt, jag ska vara lycklig då

o.b.hagligt

"Det är konstigt, men jag har blivit så intresserad av att köpa o.b på sistone. Det är inte ens den tiden på månaden och ändå kan jag inte få nog av de små rosa och blå askarna. Undrar varför."

Alltså, hade jag inte vetat att det var små elever från Berghs som gjort o.b.reklamen hade jag velat ge upphovsmakaren fett med däng. Jag pallar inte mer flåshutig gubbreklam, jag fick nog redan nån gång i vintras när man möttes av ett skitstort finger i T-banan. Till alla er som inte gillar sport stod det illustrerat av ett jättelångfinger som gjorde f**kofftecknet. Jag mejlade expressen och frågade om det var mig de menade, att jag skulle f**koff bara för att jag var tjej och inte gillade sport. Marknadschefen svarade att så var det naturligtvis inte. Nästa dag var den nedtagen, jag kände mig helt mäktig.

We love boobs

No Lindex, we don´t.
För det är oftast kvinnor som köper bh eller? Hur tänkte ni då? Tänkte ni att när kvinnor får andra kvinnors boobs upptryckta i ansiktet på Metro med en snärtig copy skriven tvärsöver, då kommer de säkert vilja ha en ny bh! Åh jag kan verkligen se det här flåsiga grabbgänget på reklambyrån som lindex anlitar sitta och brainstorma och säga gubbiga skämt från 1946. Jag tänker inte återge dialogen här även om jag har den helt klar för mig in my head. Vem orkar bry sig tänker du, det här är ju dessutom old news. Well, tillräckligt många för att lindex skulle dra tillbaka reklamen. Fast då hade ju redan boobsen fått all önskvärd publicitet i alla tänkbara och otänkbara medier så grabbgänget kan flåsa vidare och skratta hela vägen till riche. Reklambranschen är underbar på det sättet.

The zone

Läser i expressen att man kommer upprätta zoner som spärrar av Stockholm om man hittar smittbärande fåglar i staden. Alla som passerar in och ut ska bli avspolade. Va, hur då? Ska det stå en snubbe i vit rymddräkt vid alla t-baneuppgångar och spola på alla med högtrycksspruta? Eller trädgårdsslang?

Det verkar mycket smidigare att Göran Persson går ner till den fågelrika kanalen vid Sagerska palatset och sprider ut lite poison så att alla fåglar där dör och inte kan smitta någon. Säkert och bra och vi slipper de obehagliga spolningarna. Gör det idag Göran. Visa att du är den landsfader du så gärna vill framstå som. Kill´em all, show no mercy Goran. And while you´re at it, take a walk at Djurgarden and poison all Canadagooses as well, including all people wearing Canada goose jackets.

Det känns som att hela fågelinfluensan är konstruerad för att öka kvällspressens upplagor. Smittan är här! Lås in era katter! Stockholm avspärrat!
Galna kosjukan härjar tydligen också på nån farm i Sveríge nu, vad trött jag blir på djuren. De får skärpa sig.

Kungen har Tamiflu hemma läste jag, Hovet gjorde ett uttande; " Kungen är mycket intresserad av vad som händer." Phu. Men då så. Nu känner jag mig verkligen lugnad.
Tack för att du finns, kungen.

Varför tvekar våren?

Snöyra vareviga dag, hundra minsugrader, ensamma birds som flugit hem från sina semestrar lite för tidigt och nu sjunger de lite förstrött i ett träd i väntan på att insjukna i flunsan innan våren. Deppigt.

Jag satte på mig ofodrad trench och leggings som ett vårmanifest häromdagen. Det var mycket kallt men ändå så värt. Jag är helt fed up på vintern, nu får den faktiskt ge sig. Det är helt oacceptabelt att bli till ett litet barn på frostmofjället var gång man vill vara lite vårfin. Ge dig nu Bore!

Visst gör det ont när knoppar brister? Ja Karin, det gör jätteont. Mina sprack för länge sen och det gör fortfarande lite ont.

Oh Jackie O

När jag läste Joyce Carol Oates bok om Marilyn Monroe var det inte Marilyn jag tyckte mest synd om, det var Jackie Kennedy. Om John F Kennedy var det minsta lik romanfiguren i Blonde, måste Jackie haft ett riktigt hårt liv. Att deras äktenskap var risigt är väl knappast en gissning, det bekräftas ju både i dokumentärer och biografier.

Var Jackie kär i John? På tidiga bilder av dem tillsammans ser hon lycklig ut men sedan, bara några år senare, faller skuggor över hennes ansikte. I all sin svala elegans, vackra aftonklänningar och juvelprydda hals, hennes ansikte helt stelt, ett krampaktigt leende över hennes läppar.

Vad kände Jackie när Marilyn sjöng för JFK på hans födelsedag? Log hon för fotograferna då? När hon gick efter sin mans kista, med hela världens förfasade ögon på sig, tillsammans med sina två små barn, vad kände hon egentligen då?

Att leva den amerikanska drömmen, var det det hon gjorde? Eller levde hon sin mans dröm, och han i sin tur, sina föräldrars dröm? Vad är den amerikanska drömmen? Är den bara ett förstelnat leende och sorgsna ögon på rikets första dam?

It must have been love

Jag och Malin är på east och en lång kille rycker tag i henne och ba:
" I love you." Hon blir lite överrumplad, han fortsätter: " Do you love me?"
" Eh, alltså, jag tycker det är lite tidigt att sä.." säger hon och han ba:
" Let´s make love."

Ha ha, jag och Malin tyckte det var den bästa repliken någonsin. Inga omskrivningar, bara kärlek.

El maco junior tack

Man vet att någonting är väldigt fel när personalen på McDonald´s vet i förväg vad man vill beställa. Detta beror inte på att de har någon som helst synsk fömåga, utan grundar sig helt på besöksfrekvens.

Åker hem vid nio-tiotiden med små hål av hunger i magsäcken. Jag rusar in i en livsmedelsbutik för att hinna handla innan de stänger, sen kommer jag på att jag inte kan vänta med att äta tills jag kommer hem. Måste ha mat nu nu nu annars dör jag. Så det blir Mcdonalds. Varje kväll.

Sitter i fönstret, alltid i fönstret, äter en trött hamburgare med mjölk till bland andra dysfunktionella. Farbröder som luktar illa. Exakt när slutade de sköta sin hygien? Inser ju att det har med psykisk ohälsa att göra, men alla kan väl inte vara psykiskt sjuka eller? En del slutade nog bara tvätta sig en dag. That´s it liksom, de tappade gnistan och slängde tvålen.

När jag är på Mcdonalds så känner jag att jag också vill sluta tvätta mig. Slänga deon. Som en tyst protest emot hur ofräscht hela det amerikanska livsstilskonceptet är.

Mcd är ren och skär ondska. Ångest. Ändå kommer jag sitta där i deras fönster om några timmar, bland alla farbröderna, och stirra stint in i lägenheten mitt emot där den lilla tjejen just flyttat in samtidigt som jag äter nåt äckligt brunt med lök och ost. Hon börjar få det riktigt fint hemma nu, lilla tjejen.

Femtiotalsflört

När dörrarna till t-banetåget stängts och tåget börjat gå får jag ögontakt med en passagerare i vagnen. Jag står på perrongen. Just då får jag lite damm i ögat vilket medför små ofrivilliga ryckningar. Man kan även tolka det som helt frivilliga blinkningar. Det gör passageraren och blinkar tillbaka. Åh, vad lätt det måste varit på femtiotalet, tänker jag. Man bara blinkade lite och sedan var det klart.