I´m a godmother yes I am

Kolla, lilla fröken Astrid Wrelo har kommit! Är hon inte den sötaste någonsin? Ibland är det ju som att hjärtat vill svämma över. Som när jag sitter allena på Macdonalds och ringer runt lite förstrött. Så ringer jag Matti som vanligt och han svarar viskande, "hon sover".
Vem då, Rocky eller? säger jag. "Nä, den lilla. Min dotter."
Så hade han precis gått och blitt pappa, min käraste vän i världen, bara sådär.

Klump i halsen och sen tårar ner i pommesen.

Jag tycker nog att hon är den finaste ungen av alla. Och lik mig. Konstigt väl.

Ibland är livet bra fint iallafall.

Erina och döden

Lörda. Mitt liv är värdo. Har varit på kurs, kyrkokurs. Man fick mycket frukt och fika. På toaletten fanns deo, hygienartiklar och hårspray man fick ta av. Maggan hade glömt deo den dagen, men föredrog att lukta lite suspekt istället för att ta av kursens deo.

Mitt hjärta slår jättefort nu. Undrar varför.

Neighbour försökte lura med mig och träslöjdlärarn på bio. Känns lite krystat messa jag och dök inte upp. Orkar inte med såntdärnt. Istället prata jag i telefon med min mamma. Hon är psykoterapeut, fast lite mer streetwise i sin utövning än de professionella. Om hon dör vill jag också dö. Mycket döden idag, skrev just till långq 22-åringen, eller förlåt 23 och låt oss kalla honom Anders Erics; Vill somna in för gott, det var roligt att känna dig. Ajöken.

Känns inte som att han förstod allvaret i mina ord. OC-generationen är så shallow.

In the mood

HEJ

Jag är i ett sånt sentimenal mood att du skulle rygga tillbaka om du mötte mig. Jag lyssnar på den typ av musik du kan se här vid sidorna också har jag tänt ljus också. Kom det en främling hit nu, vilken som helst, skulle den främlingen få en lång och lite för hård kram. Nu fick jag ett mms, vänta ska bara kolla. Men åååh, så öppnade jag det helt darrande för jag trodde det var ett foto på mitt gudbarn som håller på att födas, så var det bara ett snuskigt kort från x-factor på hans kompis. Tråååkigt. Jag tror att Rocky är in labour precis just nu faktiskt. Det är så spännande att jag dör. Jag kommer bli en så bra godmother känner jag. Sentimental men bra. Min kompis Ashrin har typ sex gudbarn som hon tycker är asjobbiga. Hur många gudbarn man får är ett mått på popularitet. Jag kommer ju få ett nu, alltså är jag pyttepopulär, men det räcker för en del har ju inga alls. Det gudbarnet fick jag i princip fixa själv. Annars hade det väl inte blitt nåt. Och JAG, jag kommer verkligen tycka om mitt, inte skita i det så som Ashrin gör. Häromdan sov hon över hos mig. Vi såg på film och gjorde frisyrer på varann. Sen dansade vi till Paris Hilton. Eftersom Ashrin älskar hennes skiva gör jag det också. Vi dansade finast till do ya think I`m sexy, det var lätt. Hela slumberpartyt handlade om regression. Vi åt popcorn och prata killar också. Det var gött. Ashrin bruka vara indiequeen förr. Vi träffades i Uppsala. Det var en lyckans dag. Jag trixar lite med typsnitt och färg här ikväll. Känner sån arty frihet, har precis upptäckt att man kan göra såhär. Så töntigt. Jag är en tönt. Allfall. Jag ska nog få besök från den lille vännen. Den är inte välkommen. Det är den aldrig. Önskar man kunde avbeställa. Åh vad det ska bli gött med mentopausen, can´t wait. Ok, hejdå Bullens brevfilm. Jag skriver snart igen.

Aging slacker

Igår, vid lunchtid, till kollega;

- Jag måste nog gå hem nu.
- Vadå, mår du inge bra?
- Jo. Jag känner mig så oinspirerad bara.
- ?
- Hejdå.
- Eh..hejdå då.

Precis som att jag var tvungen att ha inspiration för att gå till jobbet. Precis som att jag är konstnär och allt är tvunget att vara lustfyllt när jag skapar. (Jag gick jag aldrig hem förstås. Ville bara känna hur det kändes att säga så.)

90-talet är definitvt tillbaka. Jag är en slacker igen. Neighbour sa till mig på skarpen häromdan. Att jag är SÅ SLÖ. Du har rätt! sa jag, för det är så gött med den typen av ärlighet som sätter fokus på ens kärnproblematik att jag glömde hur dålig jag är på kritik. På alla frågor Neighbour ställer till mig brukar jag svara nä jag orkar inte. Det finns nästan ingen jag är så honest och tråkig emot som jag är mot Neighbour. Det är för vi känner varann bra. Jag kan vara trevlig också. Som när jag går förbi hans fönster och ringer och vinkar. Eller som igår. Då fick han pannkakor.

Neighbour vill hooka upp mig med en träslöjdlärare från Umeå. Men jag vet inte jag. För jag gillar syslöjd better. Jag hade tvåa i syslöjd. Jag är ingen riktig tjej. Fröknarna hette Terttu och Ursula. De hade rymt till sverige under andra världskriget. Åtminstone föreställde jag mig det så. Terttu luktade alltid Läkerol och något annat, odefinierbart. Rök? Båda klädde sig alltid i kjol. Hemsydda? De kunde bli väldigt arga. Terttu och Ursula tyckte om när tyska/ryska disciplinen rådde i salen. Jag saknar syfröknarna känner jag nu. Jag saknar även det lite gulaktiga ljuset i sysljödsalen. Det var det enda rummet med mysigt ljus på hela skolan, i alla rum var det ljusrörsljus. Jag saknar barndom.

Och vet du, jag skulle verkligen behöva lite tysk-rysk disciplin i mitt liv.

Ljuva nittital

Under flera år har man kunnat läsa att 90-talet är på väg tillbaka. Nu ser man det varje dag. På designern Ann-Sofie Backs visning hade modellerna spikefrisyr. Även cykelbyxan gör revival. Oh mi lord. Bevara oss från cykelbyxan. Jag har fortfarande inte smält det där ungdomsminnet från när vi var på cykelsemester i Danmark och en kille i sällskapet envisades med att bära cykelbyxa dygnet runt. Årtalet var 1993. The package was terrifying.

Andres Lokko bär page nu. Big surprise. Mittbena, håret bakom öronen. Han har rakat av sig praktskägget och är helt slätrakad. Folk bryr sig väl inte om honom längre, men att han dammar av pagen styrker ändå min tes. Det skulle till och med kunna vara så att Andres ironiserar över 90-talsrevivalen genom att bära page nu när vi är mitt i den. För han är så beyond den. Till och med Slitzbrudarna tar av sina platinafärgade exstentions till förmån för damiga pagefrisyrer fast helt utan ironi.
Page is the new porn.

Välkomna tillbaka
Grunge, Andres Lokko, Slackers, Alperna, IT-miljonärer,Feminism, Ironi, Hiphop, Kokain, Pandaflickor, Musikjournalister, Less is more, Wash´n go, Bröderna Gallagher, Lightprodukter,Hannas, Fanzines, Rave, Girlpower, Gino (välkommen tillbaks både desserten och utestället), Tabu (klubben) & Tabo (mannen), Per Hagman,Four non blondes, Anorexia nervosa, Beverly 902 10, Luvtröja, ,Calvin Klein, Sneakers, Grymlings (obs ironi), T-shirts med tryck,Ian Wachtmeister (redan återuppstånden genom sd), ZTV, smörgåstoaster, New age, Ardis hihi, Teveshop, Hårvax samt brazilian wax, Gym (arobics samt bodybuilding), Talande DJ´s, Uttryck som ” det är guld”, Friidrott, Generationsromaner, Hipsters, Darling, Lågkonjunktur, Södermalm, Prinsessan Stephanie, Ishockey, Cookoning, Nöjesguiden, VÄLKOMNA TEBAKS HELA DEN IRONISKA GENERATIONEN OCH ALLA SOM JOBBAR MED MEDIA OCH REKLAM. Kommer inte på någe mer. (Känner dock att jag verkligen inte är redo för det här.)

Tillägg & true story som sammanfattar hela 90-talsandan:
Henrik Schyffert och Andres Lokko är på besök i Linköping. De blir nekade inträde till Stadshotellet på grund av att Andres Lokko bär sneakers.
” De är faktiskt limited edition från Tokyo, säger Lokko. Finns bara två par i hela världen.”
Vakten: ”Lessen grabben. Det där kanske funkar i Stockholm men det funkar inte här.”
Andres Lokko: ” Du. Jag är Stockholm.”

I väntan på juletid

Men åh vad jag är jättesur på vädret idag. Sol. 25 grader. Annat var det igår. Gråkallt! Mörkt vid klockan sex! Jag frös, och inte bara på överkrollen utan även i brallorna. Loved it. Det var värsta julstämningen vid torget också. Jag bara väntade på att kyrkan skulle börja plinga julsånger men det gjorde den inte. Hemma kollade jag lite förstrött i lådan med juldekorationer och lyssnade på Bing för att komma i stämning.

När ska den här evighetsommarn ta slut egentlisch, jag är så fed up. Gröna stövlar med ludd i idag, skitvarmt för tossingarna. Jag gör mitt bästa för att påskynda julen, det borde du också göra. Och jag har tänt ett juleljus brevid datorn, den minner mig om den tid som snart komma skall. Må det bli en tid av fred i vår värld, en tid då vi alla värnar om varann. När jag skriver detta märker jag att luciaverserna är väldigt lika de klyschor som beautyqueens brukar säga på tävlingar. Kanske ett helt naturligt samband när man tänker efter. Säkert är det ju så att den som fick vara lucia var skolans snyggaste tjej och sen "skickade hennes farmor in bilder till Året Runt" och hon ställde upp i fröken Sverige för att hon tyckte " det var en kul grej". Sen, när hon öppnade munnen på Miss Worldtävlingen, kom det liksom bara en massa omgjorda luciaverser. I den här exempelvis, behöver hon bara byta ut advent:

Tänk så ödsligt och kallt det kan bli överallt
där små solstrålar inte får lysa.
Man blir sittande still, liksom stelnar man till
för varandra, och huttrande frysa.

Men så kommer en dag, helt unik i sitt slag,
med ett ljus som från hjärtat är tänt.
Som ger värme och frid till en kallsinnad tid
och nytt hopp till en värld i advent

Förslagsvis kan hon byta advent mot " en värld som för krig mot terrorn" På engelska det slagfärdiga " war against terror". Då tror jag hon vinner, ty på detta sätt har hon fångat både julens och skönhetsmissarnas fredsbudskap och samtidigt visat att hon är up to date genom att nämna terrorn. Donald Trump, som ju säkert är domare, kommer direkt ge henne tiaran, spiran och nyckeln till sitt hotellrum. Och att få den min vän, är all världens luciors och skönhetsmissars juledröm.

Love and the city

Det bästa med staden är att man kan vakna i den en brittsommarlördag, äta frukost på Tösses (konungens amigo?) och sen lägga sig i Humlan i Miss Ellieklänningen och läsa bok. Sedan ser man en utställning med någon. Man tycker utställningen är lite ful men det säger man inte. Man går hem och undrar vilken klänning man ska ha på bröllopet klockan fem. Man tänker grönt. Eftersom man är allergisk har man inte parfymer hemma, istället går man till varuhuset vid torget och tar på sig lite parfym samt läppstift från Dior. Lukta äpple i grön klänning, nysa lite.

Cyklar sedan mot bröllopet i Hagaparken på Daisy, farmors gamla cykel. Tänker att man kanske inte hittar, tar taxi och kommer på att man nog ser utklädd ut istället för uppklädd. Får man ha grönt på bröllop, minns att de sa på prinsessan Dianas bröllop att grönt är bannlyst för det är skökans färg. Eller var det på Andrews & Fergies? Anyways, ingen hade grönt i hela St Pauls Cathedral. Så sitter man där då i grönt, röda naglar och leopardväska. Kör mig till Malmskillnadsgatan istället tack. Men det gör inte taxichaffissen, istället kör han sjuka omvägar, man förklarar vägen, han fattar inte, tre minuter i fem nu. Man blir lite glad när man fattar att man kan stan bättre än chaffisen, ännu gladare blir man när man kommer i tid against all odds.

Så är man då där, på ett skitfint bröllop, med ett skitfint brudpar, bruden som en 50-talsdröm och Carin är präst. Allt på hela bröllopet är smakfullt, fint, gott och roligt. Man skrattar så mycket att man får ont i ryggen. Till sist går man hem genom parken i brittnatten tillsammans med en välklädd herre med rosa strumpor och en dam i tyllkjol och pärlor. Man är lite rädd men glad ändå.

När småborgerligheten smyger sig på

Först tog jag på mig en vit Lacostepiké och gick till jobbet. Visste ej att jag ägde en sådan. Så ful och early 90ties. Och sen, hemma hos kompis, googlade jag konstnärer. Konst är mitt nya intresse nämligen. Min lack of knowledge är stor, jag vet inget om konstnärerna bakom målningarna, det är jobbigt. Jag skulle vilja läsa konsthistoria på universitetet, sluta jobba och bara läsa konsthistoria. Så gött. Alla skulle dö om jag gjorde det. Så 19-årsaktigt. Exempelvis så läste ju prinsessan Madelään konsthistoria ett tag om jag inte missminner mig. Konst=borgerligt intresse.

Sen har jag börjat äta ostkaka också. Jag köpte en liten rackare som räckte måndag kväll, tisdag frukost, tisdag lunch. Sen tröttnade jag. Men varför detta plötsliga begär efter ostkaka? Jo, i borgerliga hem förr i tiden åts det säkerligen mucho ostkaka. Inga statare och tattare fick ostkaka, knappt bönderna heller, bara borgarna hade obegränsad tillgång till the cheesy cake. Och konungen of course. Han åt inget annat back in the days. Till och med i våra dagar kan man känna the smell of ostkaka längsmed hela Drottningholmsvägen.

ps. detta är inget politiskt statement, pure irony, sverige kommer inte bli sig likt och bla bla

Pleased to make you acquaintance

Det bor en officer och en gentleman i min building.


Han håller upp dörrar!


Han bär hatt!


Yeah.

I´m yours to keep if you want to

Hur vet man att det är höst?

A. Man ser fyra filmer på bio inom loppet av en vecka.
Efter bryllopet
Älskar rika danska. Drömde en på gränsen till erotisk dröm om Rolf Lassgård några dar innan filmen så när det blev sorgligt visste jag inte ifall jag grät av rörelse eller om jag grät för att Rolf är lite äcklig.
The squid and the whale
Bästa skilsmässofilmen sen Kramer mot Kramer.
New York waiting
Oavsiktlig komedi. Hela salongen fnissade sig igenom allt det piniga.
Thank you for smoking
Ångrar att jag gått på att rökning är farligt. Är det junte.

B. Man kollar på Joey på kanal 5 och blir helt tårögd. Jag GRÄT till Joey. Vill bara förtydliga det. För jag älskar när tjejen har varit kär i killen forever och sen till slut fattar killen och kommer på att han också har feelings när han tänker efter men DÅ, då är det tyvärr försent för då har tjejen redan skaffat sig en tröstkille som hon är rätt nöjd med. Precis som IRL.

C. Man anförtror sig åt 22-åringar. Den ene sa så här typ efter min 15 minuter långa monolog; " Eh, du har inte funderat på psykofarmaka?"
Jag ba jo. Den andre, långe, efter att jag beklagat mig över hur associal och astråkig jag är nowadays :" Klart du känner så. Det är för att du är gammal. Kroppen är liksom inställd på att vara hemma på kvällarna när man är i din ålder. It´s nature." Jag ba true. So true. So young och so insiktsfull.

Problembarn

Hade tänkt börja skriva nu men det går inte.


För jag har problem.


Och jag kan inte tänka förrän det är borta.


Nu ska jag ringa problem.


Och hoppas att det svarar.