nu är det sommar i tusen år

Update: Jag lever på ön, jag träffar vänner och deras skitfina ungar, jag träffa mags och åt middag på hamnkrogen, jag åker båt, jag rastar kaniner, jag kollar av mobilen var tredje dag och ringer inte tillbaka. Mina vänner bor i ståndsmässiga skärgådshus, som värsta godsägarna är de. Nu senast var jag i Mags nya villa på ön närmast min. Snart ska hon gifta sig i Vinga fyr. Hennes blivande make är en stilig sailor. Kuratorn, som inte är nån kurator längre utan jobbar med adoptionsutredningar och familjerätt, bor i ett ljuvligt litet 20-talshus med sin familj. Jag vet inte vad jag ska kalla henne nu. Exkuratorn?

Jo, det är lyckligt här, nästan för lyckligt, verklighetsfrånvänt. Sommaren gör något med mig, med alla. Önskar jag kunde stanna för gott. Men det går inte.

if.

Jo, jag hade ju en liten middag. Den var för damer och för Landlord. Hur kaningrytan blev?
Jodå tack, bara bra. Det blir inte mycket kött av kaniner.

Jag är ensam i huset, det knäpper överallt, är rädd. Kommer låsa om mig inatt. Men tänk så börjar det brinna och jag märker inget, grannen har larmat men brandmännen kommer inte in i the master bedroom för jag har låst så de kan inte bära mig ut på sina starka, men ändå seniga armar. Sen kan de inte göra mun mot mun metoden på mig med sina fylliga läppar för jag ligger ju som sagt kvar i the master bedroom, de kan inte heller ta mig med till stationen och låta mig dricka te och prova brandåkarstången. De kan inte heller bli betagna av mig och gifta sig med mig för att sedemera dö ifrån mig i ett nytt nineeleven. Det kan inte bli så att jag råkar inleda förhållanden med andra gifta brandmän som kommer till mitt hus för att hjälpa den stackars änkan, att jag blir en homewrecker som splittar hela brandlagets familjer genom att gifta mig med en efter en allteftersom de dör i nya braninfernon. Jag kommer heller inte casha ut en förmögenhet på deras livförsäkringar och leva gött på det i västindien. Nä, så kan det aldrig bli.

Jag tror jag lämnar min dörr på glänt inatt.

som kaniner.

Den kaninmorsa jag utfodrar denna vecka bet mig idag. Shit, lär ju får rabies eller nån annan kaninsjukdom nu. Typ långa öron. Är så sur på henne. Hade det varit nån av ungdomskaninerna, som bor i en annan bur, hade jag förlåtit dem deras ungdomliga iver. Men morsan! Morsan delar bur med sin kille Tony Ivarsson. Han är en svart bjässe och, som namnet förtäljer, en gammal kåkfarare. Man muckar inte med Tony Ivarsson liksom. En vägg skiljer Tony och morsan åt. Det är för att de inte ska kunna ligga. Kaniner gillar att ligga. Tony Ivarsson & morskaninen hann få två barnkullar innan de var könsmogna ens. Barna är ungdomar nu, de har flyttat till egen lägenhet en bit ifrån föräldrahemmet. Jag hoppas inte de ligger runt för mycket. Ska tala med Tony Ivarsson om det.

laudes.

Morgonbadat. Det vore en grav överdrift att säga att det var gött. Men, men, det var gött. Det låg små sjöstjärnor på badstegen. Efter badet satt jag på badbryggan och skvätte med fötterna i havet och talte med Gud. Det enda som hördes var måsarnas morgonrossliga klagosång. Ett slags svar det också.

Jag mindes plötsligt när jag och min vän Kuratorn satt på en brygga i torrdräkter inte så långt ifrån denna där jag satt nu, och kollade på några killar när de surfade. En halv dag satt vi där. Åh, detta att vara tjej på nittitalet, vara passiv och se på när killar sportade. Låtsas imponerad. Inuti var man så uttråkad att man låg i mental koma.

vesper.

Vart i varbergs kallbadhus, vad fint det var! Och besökt fästningen och getterön. Känner att jag vill bli en överårig surfare som bor i varberg. Det finns flera såna där, jag känner en. Verkar vara ett skitgött liv, jobba lite sen vara i havet resten. Min vän almo surfar varje dag på gottis med en surfmästare. Tänker mig att det är lite som i pointbreak.


Jag skriver dåligt när livet är gött. Får la hoppas på ett nervous breakdown i slutet av sommarn.

waterfalls.

Gomorron kära du. Är så glad att det är måndag. Man kan gå till öbiblioteket, man kan shoppa hela dan, man kan gå till forex og växla in de sextusen man av misstag råka ta ut under semesterresan. Jag känner starkt för köpenhamn. Vi ska åka. Och, jag ska klippe luggen idag. Åh, det är så jobbigt med semester. Måste läsa gp. Och sakna dn. Regnet gör mig inget. Jag är ändå brun.

lite dans och lite gråt.

" If I lay here, if I just lie here, would you lie with me and just forget the world."
Älskar den svennelåten! Vet ej vem som sjunger, är den med i nån film eller? Lyssnar alltför sällan på mix megapol för att veta sånt. Allafall. Det jag tycker är bäst med den sången är att den slår an tonen redan i första ackordet, man måste hångla upp nån pronto.

Saknar min gitarr nu.

Har besök men väljer att sitta här med hörlurar och lyssna svennemusic. Vi har passerat trevligstadiet för längesen ändå, jag och besöket. Göttaste med den här låten är att den är 4,45 min. Efter den kommer TLC som en varmrätt. Sen kommer Justice med discon Let there be light som en dessert. I mina spellistor finns endast dans och gråt. Inga nyanser däremellan.

fatal attraction.

Kaninnytt: Två av de tre kaniner jag nu utfodrar har gjort ett seriöst flyktförsök. Jag kallar dem ungdomarna. Deras morsa, som bor i en annan bur, satt bara helt likgiltig och såg på. Alltså,
jag fick spika igen buren efter ungdomarnas attentatsförsök. Är så sur morsan, hade hon varit lite tydligare i sin gränssättning hade det aldrig hänt.

Mina vänner bor på angränsande öar. Jag kommer anordna en liten fest för dem, för att fira att de får träffa mig. Jag är väldigt nervös för vad jag ska laga för mat till festen. Funderar på kanin, men vi får se.

here comes the rain again.

Vaknat tidigt i ren och skär storm. Om du undrar över de nya utrymmen jag börjat med i varje inlägg kan jag bara säga att det ska vara så. Mötte en man i kalsonger på väg in i huset när jag matat kaninerna. Det var uppfriskande.

att tya.

Blir uppriktigt ledsen när jag läser på ett diskussionsfoum om hur ohyggligt ful alla tycker Raskens Ida är. Jag är lik ju. Min mamma säger att jag inte är det, " hon har ett helt annat hakparti, hon är riktigt ful, du är inte lik henne" säger mamma om Raskens Ida.

en dag.

Lyssnar på dancehall på högsta volym i min systers övergivna hus. Hon är bortrest. Mina uppgifter består i att mata kaniner och vattna blommor. Min syster har magnifikt stora mårbackapelargoner. De vet det inte än, men snart kommer de dö. Kaninerna med.

Idag är en evighetslång dag. Har vandrat runt på klipporna i stormen i min svågers seglarjacka och farmors röda stövlar. Ringde Alma och sjöng Som stormen river öppet hav. Det tyckte hon om.

Alma säger att hon är hos sina föräldrar på Gotland hela sommaren. Men jag vet ju att hon är på rehab egentligen. Mig lurar hon inte.

hej från vk.

Sitter ensammen i min syrras skärgårdhus. Det är tråkigt. Vill att nån ska komma.
Försökte bada. Inte heller det var roligt. Fryser in i hjärta och själ.

Har på mig en blommig liten baddrock. Den är gjord för ett barn. Ett barn med långa armar. Den kostade trettio kronor och är väldigt fin.

Jag ska resa till staden och fylla min tomhet med shoppingpåsar. Sen ska jag komma hem och vara lycklig.

maid of honour.

Hade en strictly buisnesslunch idag med min gamle vän och brudgum Matt. Eller, jag trodde det skulle talas strictly buisness men det visade sig bli mest pleasure. Han talte mest om cykeldelar. Det är hans intresse. Stackarn. Trodde vi skulle tala om mig och mitt uppdrag vid hans bröllop. Rocky, frugan hans, frågade igår om jag ville ha ett hedersuppdrag på bryllopet. Vara med henne på bröllopsdan, hos frisören, hålla lillungen och så. Aha, du menar maid of honour alltså? Hon ba' eee...a, kan man väl säga. What an honour! sa jag. JAG VILL!

Matt önskar sig en italiensk bakväxel i weddingift. Han har full förståelse om inte Rocky kommer bli lika gla som han för den. Helt allvarligt sa han det. Sen berätta han med stor insitet och passion om italienska racercyklar från 70-och 80-talet, om deras växelsystem, om hur han ägnar all fritid åt att kolla cykelsiter på nätet och cykelväxlar på ebay, samt åt att meka med sina egna racercyklar. Det är inte cykling som intresserar honom, förklarade han. Det är estetiken.
Man måste älska den tönten.

(obsobs Fråga om jag fick ta med en plus one till bröllopsfesten, fick jante. Två andra fick, Andy & Lenny, och de har bara känt sin tjej/kille i typ en dag. När jag sa det sa Matt, meh, vem skulle du ta med då? Lite vem som helst, sa jag då. Jag fick ändå inte. Säkert för att jag är maid of honour tänker jag nu. Måste vara honourable, ren, obefläckad. Ja, så måste det vara.)

4 of july.

Det var en viktig dag. Jag valde att spendera den med ett spöke.

- Vi firar med rysk mat! sa Spöket.

- Nä, vill jag inte, sa jag.

För jag ville gå till ett hemligt ställe på en bakgata i närheten. De har lampor på borden där. Lampor på borden är väldigt classy tycker jag. I alla filmer från 40-talet har de lampor på borden plus dansgolv i mitten samt storband & kapellmästare.

Det blev som jag ville.

Tyvärr serverade de endast saggemat på den riston. Jag visste det i förväg men sa inget. Istället njöt jag av den fina miljön och lamporna på borden samt av spökets snygga mun. Spöket var mycket missnöjt. När vi gick ut blev det glatt igen och sa;

- Det är så mysigt i gamla stan.

- Fast så himla pittoreskt är det inte, sa jag. Inte mer än vilken sydtysk/fransk gammal stad som helst. Detta är ju bara typ ett kvarter av en sån stad.

Utan att ha planerat det kom vi till det lilla torget på Kindstugugatan.
Vi satt på varsin bänk.
- Åh, visst är det fint här! sa jag.

- Inte finare än vilket sydtyskt/franskt torg som helst, muttrade Spöket.

Sen gick vi till utedebban igen. En ensam man med gitarr sjöng en fin brucelåt på knagglig engelska. Den skar genom märg och ben.
Vi blev tysta då.

hakuna matata

Idag känner jag mig oändligt positiv, alltså beyond realism, typ onormalt. Jag har ingen anledning att vara positiv utöver sommar samt golgata.

Min föreställningsvärld är så väldigt liten såhär precis före semestern, antagligen är det därför jag jag kan vara såhär possi. Mina tankar kretsar endast kring kyrktorn, hemmet samt huvudgatan i den förort jag arbetar i. Längre än så förmår jag icke tänka. Det bekräftar min teori: Dumma människor har det så mycket göttare än smarta mänsker.

Sprättar räkningar nu, nån ska ju göra det också.

Ska jag skriva lite om igår också, visst vill du veta hur det var att gå ensam till utedebaser i amishkläder, och visst vill du veta ifall jag kolla på djur på en fotoutställning på raoul wallenbergs torg mitt i natta? Inte det? Nähä.
Allafall. Raoul Wallenbergs torg, det är så himla fint där. Det ligger vid nybrokajen. Ett enda stort öppet fält med kullersten som man kan cykla eller gå på. Det finns bänkar att sitte på samt monument till Raoul Wallenbergs ära. Det är min bästa plats. För att jag tänker på Raoul. Jag tror han är alive and kicking. Är så himla positiv yo. Ralle skulle la vart 112 eller nåt i den stilen, orkar ej googla, klart guben e född på tidigt nittonhundratal.

ps. två jag vet, vi kan kalla dom esa & lisa, gick ensamma till utedebaser och träfftes och taltes vid och han fria och hon sa ja och dom giftes och så fick dom en unge också. den var söt.

förhoppningsvis.

Well, the night does funny things inside a man
these old tomcat feelings you don't understand
Well I turn around and look at you,you light a cigarette
I wish I had the guts to bum one, but we've never met
And I hope that I don't fall in love with you.

I can see that you are lonesome just like me
and it being late, you'd like some some company
Well I've had two, I look at you,and you look back at me
The guy you're with has up and split,the chair next to you's free
And I hope that you don't fall in love with me.

Now it's closing time, the music's fading out
Last call for drinks, I'll have another stout.
Turn around to look at you,you're nowhere to be found
I search the place for your lost face,guess I'll have another round
And I think that I just fell in love with you.

Okej, låttexter är oändligt tråkiga i detta format jag vet, men denna är ju bara så fin och jag försöker lära mig den på guitaren och bli lika bra som den lessna gubben som skrev den. Låg i soffan och övade hela gårkvällen tills jag somna med guitaren i min famn.

the librarian.

Det bor en bibliotekarie i mig. Den har bott där rätt länge nu.
Sedan min barndoms sagostunder på hemortens bibliotek skulle jag tro. En bibliotekarie med korpsvart hår och en andedräkt som doftade cigaretter och munspray läste med stor inlevelse för ortens barn två gånger i veckan. Vi satt i en ring. Jag satt alltid bredvid bibliotekarien så att jag skulle kunna titta i boken samtidigt. Jag minns inte hennes ansikte, jag minns hennes andedräkt och hennes rullande r.

Så kom jag att älska bibliotek. Denna fristad i världen, detta oändliga universum av ord och parallella fantasivärldar serverade på ett silverfat av staten. Tystnaden, doften av något, av offentlig lokal och - något annat, gammalt papper?

Bibliotekarien i mig tycker om att besöka bibliotek i nya städer. Jag tycker om stadsbibliotek i andra länder. Att sitta där en stund, bläddra förstrött i en bok med engelsk text och samtidigt iaktta de andra besökarnas ryggar. Studenterna, gubbarna som läser tidningar, andra locals.
Försöka se vad de läser. Fantisera om deras livsberättelser. Tänka på alla tusentals böcker som står olästa, oälskade i bokhyllorna år efter år. Stryka dem ömt över ryggarna.

gömme.

Jag går på min sibyllegata. Har min tunna klänning. Och nya, blanka skor. Jag ska på fest. Vems vet jag knappt. Den är på andra sidan stan. Jag är obekväm i min tunna klänning. Och nya, blanka skor.

Hon som går är inte jag.

Hon är ett ansikte med för mycket läppstift. Hon är någon i en illa sittande klänning. Ett spöke i skor så blanka att man spegla sig i dem. Jag vill smeta ut läppstiftet i hennes ansikte, vill färga henne röd.

Alla ansikten hon gömmer sig bakom, fasader hon bär. Som rustningar bär hon dem, önskandes att de ska rämna. Och när de gjort det, att jag finns kvar då, gåendes på min sibyllegata med stolt gång.

but I´ve only just found you

Häromveckan var det nån som yra om att flytta, flytta långt bort, bort från allt det roliga, bort från mig.
Då sa jag den fina filmrepliken:


- Men jag har ju just hittat dej!


Sen sa jag att det var en filmreplik. Det förtog inte finheten i orden. Sen såg vi filmen den var med i. Jag hade cyklat i regn mitt i natten för att hyra den.
Det var så värt.

den känsliga bäraren av ljusrött.

Kolla fina småkort. Skulle man ju vilja ha ett. Och att han fick ett av mig. Som han kunde ha i plånboken. Eller under sängen kanske. Jag tycker om den ljusröda färgen på hår. Som William H Macys. Samt Sissy Spacek. Och Mia Farrows.

Ljusrött hår. Det är så himla fint att ha. Som att guld och honung dansar på ens huvud. Mina systerdöttrar Pudo & Tudor har helt förunderliga hår. Guld och honung och sol. Mycket sol.

Och jag, jag tänker på människor med ljusrött hår. Att de har känslig hy. Att man måste sitta i skuggan med dem. Jag tänker att deras känsliga hy reflekterar deras själar, att de måste skyddas från skuggor och för mycket sol.

simma.

Jag tog en simtur i viken. Det var på kvällen. Jag slängde av mig baddräkten. För som alla vet är det göttast så. Min gamla svärfar kom ut och satte sig på terassen. Jag kunde inte gå upp. Men jag ville. För jag hade redan vart i en timma. Men så gick han in. Skulle precis gå upp. Så kom han ut. Med gitarren. Och satte sig och sjöng så det stod härliga till. Länge. Jag ba' o så härligt det är i vattnet ikväll. Efter en timme gick han in i huset och jag kunde gå opp. Som ett litet russin var jag, skakandes av köld hela kvällen.

Man ville ju inte vara naken inför sin svärfar. Vara den svenska synden.
Efteråt fick jag veta att han vaktat mig. Om jag skulle få kramp eller så. Så rart, han var rar. Det var längesen nu, den simturen.

storstekare.

Det är någonting underbart över västkusten, nånting med klipporna, nåt med havet, feskarna, feskekörka. Jag badade i ett femtongradigt Skagerak. Som ett stort barn badade jag, ett sådant som inte känner kyla, bara känner roligheten med vatten. Att vara köttig, bada i timmar. Älskart.

Och Marsstrand sen då! Matchrace, stekare, Ebba von Sydow. Älskar hur modet inte når sociteten, hur deras klädkoder står oförändrade i sekel. Det är the number one överklassmarkör, I´m telling you. Helt underbart.

la mode.

Det är sommar, det är sol och alla i hela Stockholm har keds och ray ban wayfarers. Chloe Sevigny, som ju startade hela raybantrenden har gått vidare för längesen och bär nu helt runda solglajer, H&M har fattat och säljert för några ynka coins. Gud, som jag älskar H&M ibland.

Just nu tycker jag det är trevligt med herrkläder. På mig själv alltså. Herrkavaj, herrbyxa, herrskjorta. Inte tillsammans of course, jag är inte Annie Hall for god sake. I vår har jag burit en herrkavaj som även går under namnet pundarkavajen. Många tycker den är ful. Proggmorsan kallas jag av en företrädare för the OC när jag har den. Men den är fin.

Jag tycker även det är trevligt med så kallade Amishkläder. Alltså pryda klänningar med spets och hög hals. Idag har jag en sådan. Den signalerar undertryckt sexualitet. Typ gömd, glömd. Fin till minijeansjacka.
Den allra, allra fenaste outfiten i min garderob just nu är vit amishklänning, pundarkavaj med neijlika i kavajslaget, vita herrskor samt rund halmhatt- tänk barbershop. Hitta den i mitt barndomshem i helgen, den är bannemej största fyndet jag gjort på årådar.

Orange förstår jag inte. Färgen. Jag tycker orange kläder ser ut som reklampelare för Ving resor. Särskilt i kombo med vitt. Gult är jag trött på. Har gått vidare.

Hope har öppnat en fin affär i vår stad såg jag häromdan. Den gjorde mig glad. När american apparel öppnar i den här stan ska jag hoppa jämnfota. Har bla en stilig body därifrån. Body är ett roligt plagg på många sätt. Det spännande att knäppa upp knapparna i grenen när man ska gå på toa på en mack till exempelt. Gjorde jag igår. Kändes som nåt sorts artonhundratal. Sakna bidén.

PS. Vill att alla ska sluta med leggings pronto. Såvida de inte är i metallic, då får man ha dem på sig forever. Hissar allt futuristiskt.