hjärtlös.

Idag har jag suttit med två av mina bästa livserfarna damer och en jättesträng fabbro och talat lite om livet. Jag lärde mig följande: 1) Man måste skriva ett tydligt testamente om man har särkullsbarn. Annars blir det bråk. 2) Man ska helst inte gifta sig med nån som har barn. Går det inte att undvika ska man försöka få en egen unge också. Annars blir det bråk. 3) Kärlek vid första ögonkastet är ingen myt utan existerade faktiskt på 70-talet.
Nu känner jag mig uppiggad, upprymd nästan. Tänk att så mycket i livet handlar om ren och skär juridik, ska läsa jöken till hösten så jag klarar mig.

Vad jag har gjort sen sist dvs igår, jo vart på bio på filmen vi sett fram emot jättelänge och jag skulle gått som en färgglad gayman som heter stanford men det gick inte och sen var vi på en innergård med kräftskivsbelysning i gamla stan. Några var glada och några andra hade små nålar på sina stolar, gråtnålar kanske eller någon annan sorts, extra vassa. Och sen talte jag med en drucken ryss som sa han hette robban, vilket ju är ett av de vanligaste namnen i norra ryssland som alla vet. Hemma stod gitarren i ett hörn och grät, sedan länge orörd, oälskad. Jag tog honom i min famn försökte lära mig den fina sången om martha, eller märta snarare och jag tänkte på mormor när jag sjöng. Tyst, tyst sjöng jag, viskande eller whiskade snarare (när man sjunger svagt med whiskyröst) för ingen vill väl vakna mitt i natten av att en svagsint kvinna sjunger tom waits i rummet breve.

Hej, jag är jättetrött idag, orkar knappt hålla upp huvet mitt och det beror på att jag är hundratrettifyra år. Sen jag blev det orkar jag inte vara ute och ränna om ljusa nätter utan måste vara bums i säng klockan åtta varje kväll, är jag inte det somnar jag överallt dagtid, faller långsamt isär. Det tar jättelångtid att plocka ihop mig själv sen. Oftast önskar jag att någon annan gick och la mig så att jag slapp fatta beslutet själv. Är så dålig på beslutsfattande. Är så dålig överhuvetaget. Inte ens lägga mig klarar jag. Och sen, dan efter blir det ju såhär. Vad har jag lärt mig på ett århundrande, typ ingenting.

Igår innan jag somnade tänkte jag på Karin Stensdotter. Att hon skrev att jag var hyperömtålig. Hur förvånad jag blev över det. Jag har föreställningen att dom kan tappa mig i marken hur många gånger som helst utan att det ens märks efteråt. Men inuti djupt omskakad, förändrad för alltid.

Ursäkta dysterheten. Det händer så mycket sorgliga saker runtikring. Länge kommer jag minnas det som sommaren det hände sorgliga saker.

ps. nu talte jag med en som heter mattias och han sa att jag nog bara är trött och möjligen lite hungrig och att det kommer gå över när jag har sovit och är mätt.

eat my heart out.

Det är jättekallt nu, som nordanvind mitt i summarn, lite då och då faller regn. Jag önskar det var höst och att jag fick gråta, jag skulle kunna gråta i ett år, varje gång jag pratar om det vill jag gråta i ett år. Så jag pratar inte om det. Men igår. När vi satt i trädgårn med filtar om oss och det var mörkt runt omkring blev jag lite fundersam, tappade fästet för en stund. Och pratade om det.

Det är som en en mindre symfoniorkester följer mig var jag än går och spelar fratres for eight cellos, arvo viker inte från min sida trots att jag bett honom gå. Så snart jag har råd köper jag honom en enkel biljett tillbaka till berlin.

idyll.

Du vet, det var en sådan midsommar vi tog båten till gotland och blev hämtade av våra vänner som bodde i ett puttefnaskhus innanför muren i visby med sina två kattungar och en liten trädgård med kulörta lyktor i äppelträden. Det var en sådan midsommar då solen sken över havet när vi klädde en midsommarstång och dansade runt den till vår vän som spelade dragspel i gotlandsdräkt. Du vet, det var en sådan midsommardag då vi reste till vännernas fädernesgårdar intill havet och satt med deras föräldrar under en stor lönn och drack gotlandsdricka och lärde oss allt om biodling. På annandag midsommar åkte vi på utflykt till fårö där vi låg på en filt på en evig strand och sov bort hela dagen. En sådan midsommar var det.

När vi kom tillbaka till staden kände vi oss lite sorgsna men vi tänkte att det går nog över.

götgatan.

Det händer mycket bra nu, en del dåligt för all del, men mest bra där jag bor. Jag har många gästspel av vänner och bekanta, mest vänner för all del men även en del löst folk. Älskar löst folk. Vill själv bli.

Jag fick en fölsedagsbiljett till robyn på mose b igår. Solen sken. Det var många man kände där. Det var skoj. Och robyn var fin, jättefin. Sen fick jag den göttiga infon att kleerup är ihop med elsa hosk, sånt tycker jag är kul. Det var inte min exhusband som sa det även om han var där. Jag var väldigt fnizzig den dan.

Efteråt gick jag hem med joe & källa. Det blev inte många barn gjorda på götgatan den natten, eller vad vet jag förresten.

blott en dag ett ögonblick i sänder.

Det var en fin dag. Egentligen. Jag var glad. Egentligen.
Vi var med Astrid i parken och när det började regna sprang vi med pizzor och barnvagn hem till mig där vi hade grabbkväll.

Och sen. Så gick vi till den restaurang i gamla stan som serverar dumplings. Där var Alme och alla vännerna och hon hade fått välja ställe för det var hennes sista kväll i stan. Vi gick vidare till Leijontornet. Där var inga lejon alls.

Det var natt när Källa och jag gick mot Slussen till ackompanjemang av stråkar och med en perfekt gryende himmel som ridå. Det var en fin natt men det fanns inget bitterljuvt med den. Våra tankar var hos en vän som vakade vid en sjukbädd. Vi hade alla svårt att komma till ro den natten.

andas in, andas ut.

Smög just ur rummet där min farmor ligger och sover. Jag skulle hämta en väska jag fick på min fölsedag. Jag ville titta på den. Väskan.
Istället blev jag ståendes vid farmors säng. Hon låg ihoprullad i ena änden, som ett barn. Ansiktet öppet, sårbart. Det var någonting värnlöst över henne. Hon sov tungt.

Farmors syster Elsa är död. Det är sju dagar sedan hon dog. Farmor grät helt hjärtskärande i telefonen. Jag sa inte hon var ju gammal. Om det varit min syster hade inte jag heller velat sova ensam. Jag hoppas hon får sova hela natten.

glory days.

Du vet. Det är midnatt, det är skitvarmt trots röd bikini och jag sitter och undrar när sideways ska börja i teve, sa dom inte tolv, jag tyckte dom sa tolv. Nä ett var det, meh vad är det för skitttid att visa kvalitetsfilm på - ett till tre, vem är vaken då liksom -jo jag obviously. Fast bra då hinner jag läsa liten stund innan den börjar och kanske messa nån meningslös och lyssna på nya visselskivan samt skriva nåt melodramatiskt, björnranelidaktigt här. Jag vandrar genom staden som inte är min men som så förtvivlat gärna vill vara det, och kanske för en kväll, för just ikväll att jag är din Stockholm och att du får behålla mig till gryningen Skoja.

Så praktiskt med röd bikini inunder var dag, det blir inga undisar att tvätta alls -röd bikini tvättar sig själv i skagerak, i mälaren, i adriatiskt hav, i rocksjö, i vättern, i axamosjö, i välkända barndomsskogsgölar utan namn ja o sweetvirginmary som röd bikini badat senaste tin. Och dom andra badlaggen. Jag har fler alltså. Av respekt för kolibakterier. Minns en gång när jag & molly badade nakna i skogsgöl och blev bestulna på våra kläder av moppekillar. Molly gick och skällde på deras föräldrar. Naken. Då fick vi tillbaks kläderna. Sen trilla jag av mollys moppe på vägen hem, hon märkte inget så jag fick lifta hem med bonde i traktor iklädd trosa, tee och handduksturban. Livet på landet. Ah.

det gör ont för varje hjärtslag.

Alla ljumma försommarnätter jag gått hem med euforin under ena armen och vemodet under andra, hur många nu? Jag har tappat räkningen. Dom bygger höga räcken runt Västerbron, jag såg det häromkvällen. Så att vi inte ska kunna hoppa. Så att ingen mer. Efter honom.

Och jag träffar kompisar och kompisars kompisar och hej känner inte jag igen dig, gick vi i samma särskola? Nä tror inte det du. För dig är jag en komplett främling, låt så förbli. Och kompis kompis vill ha nummer, bli vän, men nej tack jag tror inte på fler nya manliga vänner, kompis.

En natt får jag skjuts på cykel av två matroser. Vi stannar och sätter oss på en bänk intill Djurgårdskanalen. Jag sjunger Flickan i Havanna. Lite senare kör vi in i en stolpe. Efter det bestämmer vi oss för att promenera.

För Viktor.

this is the end of our acquaintance

Det går inte att koncentrera sig när det är högtryck, inte tänka, inte sova, inte gråta. Det är jättebra. Jag tvingar mig själv att vara vaken hela nätterna. Det är så himla fint att det aldrig blir mörkt. Jag vill spara det. Ljuset. Och jag lyssnar på soul, värsta sorten sweet baby jesus, det har inte hänt sen jag var femton och hormonstinn. Häromdan, när jag simmade i viken vid höll jag på svimma för det var så vackert. På morgonen badade jag med hon som gav mig livet och vi skrattade så vi höll på att sjunka. Det blev bara bubblor på vattenytan kvar.

Det är jättemånga dagar av sommaren kvar. Jag vet inte vad jag ska fylla dom med. Barcelona kanske.

A ja. Ikväll ska jag dansa på taket. Det blir bra.

doktorn och debutanten.

Detta läste jag på semestern:
martina lowden
mia farrow (för andra gången kan du tänka dig)
karolina gynning
johanna thydell(häregud så bra, fattar inte att ungdomsböcker är lågstatus, det finns ju så välskrivna fina)
holy book från father alberto
doctor and the debutant (typ harlekin som jag hitta på hotellet, riktig tresure)
dylan thomas
selma lagerlöf
christine falkenland
christine falkenland
och sen läste jag lite christine falkenland också.

Jag minns när det var sent i 90-tal och jag brukade se Christine Falkenland svepa in på Sturehof. Platinablonderat hår i dreadlocks som räckte henne till ryggslutet, blek hy, knallröda läppar och en svart mantelliknande kappa. Hon var ofta i sällskap med en man, dom sa han var poet men jag vet inte. Han var lång och svartklädd, alltid svartklädd. De var ett uppseendeväckande par Christine och poeten. O God bra titel på novell - Christine och poeten. Sedan gifte sig Christine med en annan, flyttade till en ö och fick en unge. Vad som hände med poeten vet ingen. Kanske var han ingen utan Christine.

Jag läste inte:
Lars Norén (men varför heter den inte En neurotikers dagbok, hade vart så himla mycket bättre)
Per Hagman (hur känns det Per att ha blitt den nye Karl-Johan Vallgren, inte särskilt bra va, nä trodde inte det.)

En av många, många bra meningar i Doctor and the debutant: "Oh lord, what was wrong with her, thinking sexy thoughts about a man she´d just met?" Ja, precis - vad är det för fel på mig?

promenad i parken.

Han ser sol. Han slumrar och känner värme mot sina runda kinder. Starka ljud passerar dem på väg mot parken. Det är bilar Ruben, säger hon. Dom låter så. Han känner en ljummen vindpust, hör den röra vid lövverken. Det är träd, säger hon. Jag ska visa dig världen. I parken finns en hund. Några barn leker med den. Han märker dem inte där han vilar vid hennes bröst. Andas med hennes hjärtslag. Allt är nytt. Utom hennes hjärtslag. Dom känner han.

den allvarsamma leken - part deux, new version.

Mitt bästa 6 & the c avsnitt ever. Of course. Snart har filmen premiär, jag ska gå med tjejorna. Of course. Och den Lille lorden. Jag vet exakt vad jag ska ha på mig. Lille lorden ska klä sig till Stanford Blatch. Jag kommer förmodligen gå som Aidan. Jag får se.

nocturne.

Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Vi satt i hammocken och såg ut över kvällen och havet, jag och farmor. Det var idag. Livet är underbart, sa farmor. Jo, sa jag. Fast tyst, knappt hörbart. Jag sjöng en vaggvisa. Farmor nynnade melodin helt svagt, hon mindes inte orden. Men hon visste det var Taube.

Jag badade hela den dagen. Även när skymningen lagt sig och havet färgats midnattsblått badade jag. Jag var lite lycklig då.

den allvarsamma leken.

Det var synd att Sydney dog. Sydney Pollak du vet. Skaparen av livets bästa film. Se ovan. Det finns fler Pollak. Kaj Pollak exempelvis. Skaparen av filmsugighet beyond belief. Och Mimi Pollak, hon var fin. Tråkigt att hon gick ur tiden. För Sverige ur tiden. Mimi var vän med Greta Garbo. Kanske var hon Gretas enda vän.

Please kolla klippet, det är inte som andra klipp, jag svär det är så värt. Den filmen visar exakt hur svår den här leken är, hur man tror man förstår reglerna men hur de sedan ändras. Det finns en annan scen, när båda vet att det är över men det är inte uttalat ännu. Katie ber Hubbel att stanna tills barnet är fött och säger sedan att hon önskar att allt det här var över, att de var gamla och hade tagit sig igenom allt. Att de kunde tänka tillbaka på tiden då allt var okomplicerat. Det var aldrig okomplicerat, säger Hubbel. Och kvar finns ingenting av någonting.

framtidsutsikter.

Tänk om man blir en sån som blir hembjuden till folk för att de tycker synd om en.
Som en man mina föräldrar bjöd hem efter kyrkan om söndagarna.
Han var alkoholist.
Det var inte förrän han satt där, i ett perfekt städat hem med välmenande människor som det kom.
Det magonda.

Jag är inte alkoholist.
Än. Peppar, peppar.
Men jag kanske kan bli?