onsdag, februari 28, 2007

kött är gött.

Här ser vi självaste TS Elliot sitta och fundera. Han tänker på kött.

Åt kött till lurre. Kött på spett. Mört och gött.

Prata med pappa. Fråga om jag skulle komma hem i helgen. Han ba; Nä, jag måste vila mig nångång också. Du får komma en annan gång. Jag ba; Aha.
Han tycker la det är jobbigt att laga kött när jag kommer.

Ska hälsa på farmor Edit istället. Där lär det bli söndamidda med kött.

Är så trött på släkten.

Men inte på kött.

lunchtajm

Vill ha stek. Vill alltid ha stek. Morron, medda, kväll. När jag lunchar med lilla kollegan ser vi på varann och säger; Vad vill du ha? Stek. Vad vill jag ha? Stek. Alltid stek. Älskar bernaise och sportsbarstek.

Älskar inte stekarkulturen. Föraktar den. En man i kaftan sa att förakt är den största synden. Jag höll med. Föraktar alla på hela Stureplan. Inte arbetarförakt. Inte kommunistens förakt för materialismen. Mer bara rent och skärt avund.
Skoja.

Men stek, det gillar jag.

Non, je ne regrette rien

Fy vilka kassa program det är i teve klockan 05.00. Seventh heaven. Ellen Degeneres talkshow. Ska mejla kanalerna och klaga på utbudet för sömnlösa.

Ett tåg måste ha kört över mig när jag sov eller nåt, är helt mörbultad.

Oh, såg Roy Andersson i morse igen. Det gjorde min dag.

Ikväll ska jag gå på restaurant med okända människor. Kommer det bli trevligt? Jag vät inte. Är ju ingen unknownpeoplelover direkt. Ingen hater heller. Nåt däremellan.

Älskar bokrean men står inte ut med hur nutida författare säljer sin själ för att kränga sina böcker. Önskar att snygga författare inte var mer kommersiellt gångbara än de halta och lytta. Önskar att Dan Brown enbart såldes i kiosker och inte som nu, då hans alster får stå sida vid sida med fin litteratur och på så vis besudla den. önskar att Kajsa Ingemarsson inte var 2006 års mest sålda författare. Önskar att mediatjejerna ska sluta skriva sugiga böcker och betitla sig själva författare. Åh, i en perfekt värld.

Önskar att jag inte lät så bitter. Det är tågets fel.

tisdag, februari 27, 2007

En ängel i en buss

Åkte buss och satt bredvid en beskäftig liten pojke. Han presenterade sig som Angelo Johansson, 2 år, snart tre. Jag presenterade mig med för- och efternamn samt ålder, 32 år, snart trettitre.

Vi talade om tuggumin. Vilka som är godast och så. Om varför de flesta tuggumin är vita. Angelo trodde att polisens tuggumin kanske var blå och äckliga. Det har du nog rätt i, sa jag.
Jag höll i en tidning, han visade sin tidning som var ett annonsblad. Den här tidningen är inte så bra tycker inte jag, sa han. Det kan jag förstå, sa jag.

Angelo hade en ängels ansikte. Stora violblå ögon omgärdade av långa svarta ögonfransar, samt en hallonröd pussmun. När jag skulle gå av fick jag en puss, helt oväntat. Jag undrade om mamman tyckte det var opassande, men jag tror inte hon såg.

Hejdå, Angelo Johansson, sa jag.
Hejdå Erina Jaran, sa han.

Jag trodde mitt hjärta var kallt. Men nu vet jag att det inte är så.

On a night like this

Denna veckan är jag lite orolig för en pensionär som just fått en pacemaker. Kurt heter han. Hans fru är bortrest, jag är orolig att han inte äter ordentligt. Han säger att han gör det, men är det sant?

Såg Kramer mot Kramer häromdan. Bästa skilsmässofilmen ever. Kan man skilja sig snyggt så gör Meryl & Dustin det. Meryl Streep har en underbar hy i den filmen. Dustin Hoffman skitsnygga kläder och hans hår påminner om franska mäns.

Annars då? Jovars, kolla Gbg horseshow mest hela helgen. Min niece Alison satt i publiken. Hon bar röd kofta så att den skulle synas i teve. Tyvärr var det flera med röd kofta i Skandinaium den dagen. Kameramännen zoomade in Jessica Alemenäs mest hela tiden. Hon har lämnat sin babyfaceman och blitt ihop med en norsk ryttare. Hoppla.

Förlåt dear blodgelovers, för torftig läsning. Jag är en torftig tjej. En torftig tjej med nya 70-jeans to die for. Inte många förstår deras storhet.

lördag, februari 24, 2007

Jag går i tusen tankar

Tänker på grönland. På mänskorna där. Min vän Marit har en son som ser ut att vara från grönland. Skitfin.

Tänker även på Aha. 80-talsgruppen. Jag var mest kär i Magne. Mårten gjorde inget för mig, har aldrig gått för snygga. Gillar mer vackerheten i det defekta.
Magne. Han påminner om en härlig man jag känner som bor på en ö i ett hav. Hans hustru är en vacker Husmoder. Han har två skärgårdsbarn som heter Junis & Malva. Det är mycket idylliskt, det hela.

Såg Half nelson. Den var exakt lika bra som jag föreställt mig. Huvudkaraktären så fin i sin brutenhet. Efteråt talade jag med Alma om droger. Om vilken som skulle passa oss bäst och så. Det var på Babs.

Skriver från pappas cepemodem. Vi ska äta räker och kolla melodifestival. So long.

torsdag, februari 22, 2007

Åh Rio, åh Jesus

De säger att det är långt till Rio, men jag vill inte tro dem. Rio är mer något man har i hjärtat, en inställning, en förnimmelse av dofter och av dans. Av eviga ständer, av solnedgångar och hav. Det är inte långt dit, man behöver bara blunda lite.

snö.


En sådan förtrollad kväll det var. Middag, blommer & chokla och fina samtal i Birkastan. Var i närheten av glad när jag gick hem i vinternatten. Jag stod på en gata i kvarteret Sibirien och tittade upp i luften. Snön föll som små kristaller från himlen. Långsamt, tvekande. Ni skulle stannat däruppe, i himmelen, sa jag högt.

Och sen.

Gjorde nåt dumt. Inte dumt i bemärkelsen att jag skulle varit nykter alkoholist och tagit en återställare precis, men ändå, dumt. Tillräckligt dumt för att jag skulle dunka huvudet i hallväggen tre gånger när jag kom hem. Inte hårt, men tillräckligt hårt för att jag skulle ångra mig. Jag faller, faller, faller. Som en snö.

onsdag, februari 21, 2007

So help me God



Det finns ett område där min djupa religiositet inte hjälper mig ett skit. Mitt lovelife. I övrigt tycker jag det hjälper nästan jämt. Som en bro över mörka vatten och blabla.

Ifall man har ett lovelife eller inte styrs nämligen enbart av mänskliga faktorer. De gudomliga har annat att göra.

Allafall.

Jag brukar ändå hålla Gud uppdaterad om mitt. Säga; "Jag VET att detta inte är ditt område, men nu är det ju såhär att..."
Och så berättar jag allt, bara sådär. Så att han ska veta vad som händer liksom. Ibland frågar jag om det är nåt han kan göra, men det är mest för att vara artig.

Jag tror att han ler i sin himmel då.

hello borderline


Hej. Vill inget speciellt, tänkte bara säga att klockan är över arton så du måste nog gå hem nu.

vid den här tiden är jag väldigt hungrig


Har haft utvecklosamtal med nya bossen. Alltså, inte utvecklingsstörda samtal, utan utvecklande.
Hon är så bra, nya bossen. Som en ros är hon. Ska fråga om vi inte kan bli vänner.

Ibland säger jag till Neighbor att han är utvecklo. Det säger jag även till Landlord. Och till Matt. Moget. Men bara när de verkligen behöver höra det. Män behöver höra sådant ibland.

Ikväll ska jag på medda. Dresscode mysbyxa. Jag respekterar verkligen människor som förstår att uppskatta de mjuka plaggen som bas i garderoben. 2007 köper jag endast mjuka bomullsmaterial samt plagg i jerseytyg. Vad exakt är jerseytyg? Måste fråga bossen. Eller hon som lagar meddan.

erina de lux

Ibland går jag jättelånga omvägar när jag ska hem. Det är trevligt. Jag brukar då passera hotell Diplomat. Precis då blir jag jättetrött, bena viker sig som spagetti, jag måste sätta mig, lägga mig, lägga in mig på hotell. Det vore ju så gött. Ta in på ett rum, lägga sig i en skön säng med fluffigt täcke och många kuddar. Köpa med sig sketmycket godis, tårtor samt utländska magasin. Sätta sig på ballen med en cuban och kolla ut över Nybroviken. Bada lite badkar. Ta på sig fluffig morgonrock och tofflor med Diplomats emblem. Ringa in en vän eller två. Fatta trevligt. Och meningslöst.
All lyx saknar mening. Så är det bara.

tisdag, februari 20, 2007

en kram till ida

Tänker på en liten olycksfågel idag. Tänker överhuvudtaget mycket på fåglar. På sorgfåglar. Och på udda fåglar. På Early birds. Ensamma fåglar. Det finns så många arter. Många har inte förstått att de ska flytta denna vintern. De sitter i träden och sjunger sina sorgsna sånger och försöker låtsas att det snart är vår.
Det är det inte.

Lyssnar på Au revoir Simone. När denna sången är slut ska jag gå hem. Idag frågade jag Maggan på mitt jobb om vad man har för arbetstider på det här stället, när får man gå hem egentligen? Klockan sex, sa hon. Oh! Om två minuter.

Nu kom det en farbror och sa att jag måste hjälpa honom att kopiera. Det fick mig att vilja lipa. För min arbetstid är ju endast till 18.00. Det vet nog inte han.

Au revoir

Det var längesen jag var normal

Jag är en lousy godmother. Det var dop för min guddotter Astrid i helgen. Jag tänkte på det då. Först låste jag mig ute när jag var i tvättstugan och höll på att missa hela skiten, sen åkte jag hem med dyra doppresenten i väskan och glömde ge henne den. Jag hade köpt den för mina sista pengar.

Jag är dålig på att träffa henne. Gå promenader med henne i gröna vagnen, skoja med henne så att hon skrattar. Hon är så liten och fin. Jag så stor och brutal.

Var även konstigt klädd på dopet. Och satte mig ner på fel ställe när det var meningen att jag skulle stå. Prästen sa till mig på skarpen. Astrids papa & mama sjöng en sång. Det var fint. Nåja. Jag hade allafall fina skor. By the end of the day är skorna det enda som räknas. Det tror jag Astrid kommer förstå när hon blir stor.

Kärlekens yoghurt


Tulipaner från amsterdam

Ah. Tissda. Tristda. Dagen då det är glesast med kunder i butikerna. Och minst antal patienter på akuten. Faktiskt. Lekte pirat med Lillungen igår, hon rövade bort allas plånböcker och gömde dem i en stor skattkista. Varje gång hon talade till mig sa hon; "Kompis, kom här" typ så som de talar till varann i tecknade filmer. Iallafall så öppnade jag plånbon och trodde jag vart pank, men det var helt fel, ty hon hade fyllt den med pengar från nån annans plånbok. Perfect. Vilken liten välgörare.

På lunchen talade vi om det finaste jobb en mänska kan ha. Nämligen att vara blomsterbud. Har tänkt lite på det här med sexy jobs också. Ett sexy job inkluderar ofta uniform, makt och pengar. Men det kan också vara ett hantverkaryrke. Man vet att man har ett sexy job om man sitter på en middag och ens bordsherre vill veta allt servering under turbulens. För då är man flygvärdinna. Bordsherrar vill oftast mest tala om sig själva. De älskar sig själva. Förutom om man har ett sexy job. Då får de stora uppspärrade ögon och kan ställa frågor alldeles själva.

Jag undrar väldigt mycket om jag ska gå och lyssna på Anita Goldman ikväll. Författaren. Journalisten. Människan Anita. Älskar henni. Men jag vet inte hur mycket. Vet just ingenting these days.

Har aldrig saknat någonting så mycket som jag saknar våren nu. Ljuset. Ah.


fredag, februari 16, 2007

il slusso

Det hela var mycket märkligt. Jag stod vid Slussen tjugo minuter för tidig till mitt möte och tittade på alla människor som sprang genom spärrarna. Jag undrade vart de var på väg, vad de ville med sin sina liv. En ung man med ett sameliknande utseende, typ same anpassad till staden i civilkläder men ändå stolt, kom fram och gav mig en Yoggi. Det stod kärlek på den. "Jag vet att det är en dag för sent, men här får du" sa han. Jag ba tack och drack upp hela med en gång eftersom jag var utsvulten. Emotionally. Sen såg jag i ögonvrån hur han delade ut Yoggis ur en låda till andra damer. Jag valde att bortse från det.

Gick med Alma på Fjällgatan, staden så fin och armarna så kalla. Vi konstaterade att vi är exakt lika långa. Det är den perfekta längden, sa Alma. Man är inte för lång för korta och inte för kort när man går med långa, förklarade hon. Jag tycker gott vi kunde varit fyra cm längre, sa jag.

Var så ful igår. Ful som i skrämmer små barn och tvingar män i landsflykt. Ändå fick jag dricka kärlekens yogurt. Det var fint.

La mig kvart över nio eftersom jag tappat tidsuppfattningen den dagen. Gick flera timmar för tidigt från jobbet utan att märka det. Sov som en baby till nio idag. Ändå känns det inte bättre.

torsdag, februari 15, 2007

Coffe, tea or me

Oh, vad trevligt det är på konditori Sturekatten. Älskar det. Älskar även den snorkiga personalen. De är förtjusande. (Och svårt överbemannade, om man kollar in i köket/bageriet är det typ 25 snorkiga personer till utöver de fem som serverar gästerna i salongerna.) Om man som jag, frågar lite försynt om man får sitta en trappa upp, där det ju är som trevligast, så får man aldrig det förutom om man känner någon som redan sitter där. Det gör man inte.

Såg The Queen efter teapartyt och tyckte även den var förtjusande. Oh, och sällskapet sen då, hon är så söt lilla Anna. Hon har den finaste hyn, fin textur, fin färg och inga rynkor trots att hon är de sjuttio fyllda. Vad är din hemlighet Anna? sa jag. DNA, sa hon.

Hade ingen susning om att jag var anglofil, royalist, och queenlover samt att jag tyckte Dianas död var den största händelsen i modern tid. Nu när jag sett filmen vet jag det, så det var ju bra.



onsdag, februari 14, 2007

love.

Får man skryta?

I såfall vill jag göra det. Om mitt jobb. Om mänskorna där.
Med dem förhåller det sig sisåhär: När man är låg ger de kramar och klappar på kinder. Jag har behövt det lite nu. När man är hög får man inte skäll i kyrktornet. Istället får man skratt och flams. Ändå tror jag att det är en drogfri miljö. Är inte säker men jag anar att det kan vara så. Ingen har sagt nåt iallafall, det finns ingen skylt. Ibland anar vi att Maggan i trappan går på nåt. Men vi är inte säkra.

Till nåt helt annat. Drömde att jag var gift med Woody Allen. Vi hade problem eftersom vi bodde i särbos i olika ändar av Central park. Precis som han och Mia Farrow, jag var typ Mia. Woody köpte ett gemensamt hem till oss så att vi inte skulle glida isär. Själv bodde jag i ett underbart viktorianskt hus byggt ovanpå en takterass. Jag var väldigt förvånad att jag kunde bo så fint, eftersom jag inte har nån stash. Woody hade en vinbärsbuske på sin ballkong som han grävde upp och tog med till vårt nya hem. Jag tänkte att det är nog kärlek.

Sen vakna jag helt försoven men det var ändå så värt.

Den hära dagen

Jo. Jag har ju en dejt. Och den är ikväll. Först ska vi gå på kondis och sen ska vi på bio. Min valentine är en dam på 71 år. Hon är lovely.

x2000

Lyssnade till buissnessamtal på tåg häromdan. Två män och en tjej 30+. En av männen talade maktspråk. Det var intressangt. Maktspråket avslutar gärna meningar med utfyllnad i stil med " så att säga va". Det är mycket irriterande. Som att man måste förklara allt för mindre vetande. Den andre mannen talade sådär göteborgs-unsmart.Gubbarna bredde ut sig och tjöta och sen när de gick igenom briefen var det ändå tjejen som visste mest. Såklart.
De skulle marknadsföra Finnkampen.
Good luck with that.

måndag, februari 05, 2007

Paus.


söndag, februari 04, 2007

I say tomato

Idag är en sådan dag då jag skulle kunna rodna kraftigt. Hade det på känn redan i morse, något i kinderna sa mig det. Hittills har det inte hänt, men det skulle kunna inträffa efter klockan 19.00.
Urtråkig helg för övrigt. URtråkig. Förutom den grabbiga fredan, den var okej. Åt greasy food på sportsbar och kolla film. Ville se Half Nelson men såg Casino Royal eftersom det passade bättre med upplägget sportsbar/stek. Anmärkningsvärt att Bond var så dålig på hjärt och lungräddning tycker jag.

lördag, februari 03, 2007

Udda fåglar

Åh Salem. Så fin. Älskar underbarn. Lillgamla, omedvetna. Och glasögon! Alla underbarn måste ha glasögon, synfel ingår i intelligensens estetik. Älskar överhuvudtaget när barn har glasögon.

En liten tjej kom ombord i min t-banevagn under någon av de få kylslagna dagarna denna vinter. Jag skulle gissa att hon var åtta år. Hennes glasögon hade immat igen, de var tejpade i sidan med frystejp. Hon reste ensam. Hon hade turkos manchesterbyxor och en mössa som envisades med att glida ned över pannan när hon böjde sig framåt. Under armen höll hon ett violinfodral. Hela hennes uppenbarelse var hjärtskärande, hur hon försökte putsa bort imman från glasögonen och samtidigt hålla i fodralet. En bekymmersrynka mellan hennes ögon. Jag ville krama henne. Mitt hårdaste. Säga; Lilla älskling. Lilla udda fågel. Du är så fin. Allt kommer bli bra.
Barnvärlden är ofta grym för underbarn. Vuxenvärlden mer välkomnande, förstående. Vi borde fridlysa udda fåglar. Skydda dem så att ingen bryter deras vingar när de är små.

fredag, februari 02, 2007

gyllene morgon

Tandvärk.
Mår illa.
Återkommer när jag kan tänka klart.
Dvs never.