vad jag gjorde.

Efter jobbet tog jag en korv vid stadshuset, alltså vid sidan av stadshuset som är en av mina favoritplatser. Där började min vandring. Jag gick skitlångsamt genom alla stadsdsdelar, vasastan, kungsholmen, över västerbron. Där började det skymma. Jag gick genom parker, satt på bänkar, jag var inte rädd trots att jag satt ensam i högriskområde för gangbangs. Jag träffade tre kickersbrudar och stirrade dem stint i ögonen, de kunde kickat mig, plockat mig, dödat mig. Gör det då, tänkte jag. Det är lika bra.

Jag ringde folk jag kände. Jag vinkade till dem från gatan, gav en blomma till Sexy ass i Hornstull. Jag fick även komma upp på te i en annan del av söder. Sedan fortsatte min vandring.

Jag gick till min finaste plats på Brännkyrkagatan, i gamla stan stötte jag på Benny Andersson i en gränd. Han visslade och jag sjöng. Han hade en fet bil på torget. Efter det satt jag på en bänk på skeppsbron, det var midnatt då.

Det var vad jag gjorde.

jag undrar vad som händer i vår stad ikväll.

Ibland när jag är lessen och just ska somna. Då brukar jag tänka på vad som händer samtidigt i staden. I dom andras liv. Jag tänker på par som just ska somna med ryggarna mot varann. Den ena säger; "Jag vill skiljas." Jag tänker på hur den andre känner sig då. Så tänker jag på föräldrar med dålig ekonomi som ligger vakna med värk i magen över hur de ska kunna betala sina ungars skolresa. Jag tänker på små tanter med värk i kroppen. På den unkna doften i deras hem. Doften av gamla möbler och ensamhet.

Sen känns det lite bättre. Att fler är ledsna i staden.

De här sakerna väljer jag bort att tänka på: Barn-och hustrumisshandel, incest, prostitution, pedofili samt död. Ondska sover inte.

naturromantik.

I sommar. Då skulle jag vilja paddla kanot. Jag skulle vilja vandra i fjällen med en vän. Jag skulle vilja ro ut i en eka, inte fiska direkt, är för blödig, utan mer bara sitta i båten i flera timmar och vänta på något. Skymningen kanske. I sommar vill jag göra sådana saker.

ditt fall.

Var på spelning. Artisten är inte min favorit. Det var många rakade män där. Typ från Vasastan. Det bekräftade mina fördomar om Tomas Andersson Wij. Det var han som var artisten.

Men det var en fin konsert.

Fast jag har så himla svårt för den pretentiöse mannen. Den evigt missförstådde. Den ständigt olycklige. Den egenkäre. Tomas Andersson Wij är den mannen. Ulf Lundell är den mannen. Jag kan vara den mannen.

Efteråt gick vi och uppvaktade en man under en balkong på Mariaberget. Den mannen har dansat med Prince. Idag lyssnar jag på Prince version av Joni Mitchells A case of you. Gud vad jag älskar falsettsång! Älskar Juvelen. Älskar alla i hela världen. Dig också.

Puss!

jordgubbar.

Känns som att det luktar instängt på mitt lilla kontor nu. Kan ej avgöra det av förkylningsmässiga skäl. På andras rum brukar det lukta instängt har jag känt. Ej så mycket i mitt rum som i deras rum. Ibland luktar det gamla skor där också. Känns även som att jag har dålig andedräkt idag. Inte heller detta vet jag då jag är total avsaknad av smak, lukt, känsla och förnuft. Det är ob. Hagligt.

En gång när jag var liten. Jag skulle gå på mitt livs första dejt. Jag var orolig för att ha äcklig andedräkt. Så jag åt en liter jordgubbar innan. Jag ville smaka jordgubb om det skulle bli kyssar. Det skulle det.

sicko.

Okej. Jag är tydligen sjuk jämt, hela tiden. Förra helgen feber, i veckan frisk. Denna helgen feber - nu tisdag och frisk. Jag anar ett mönster i denna ondsinta feber. Den kommer endast om helgen, i veckorna låter den mig vara i fred. Hade mycket hellre vart sjuk idag. Tisdag är en

fullständigt meningslös veckodag. Man kan lika gärna ha feber då. Tisdagsfeber.
Och hallå, vilka grownups har febertoppar, det är ju bara för bebisar. När jag har feber på helgerna ignorerar jag det. I veckorna omfamnar jag den.

Obsobs är inte hypokondriker, verklich inte, har endast kasst immunförsvar. Neighbor är en hypokondiker av rang, det får räcka att en i familjen är det.
Allafall. Dessa febertoppar är för mig så mycket värre än orättvisorna i amerikats sjukvårdssystem. Vill att Michael Moore ska göra film om mitt liv. Vill att den ska öppna filmfestivalen i Cannes nästa år.

PS. Jag har lock för örat också.

doft av sommar.

Vi satt på en bänk utanför Nationalmuseum, jag och två åldringar. Vi tittade på flanörer och gäster som lämnade Grand hotel.

Bakom bänken stod syrénbuskar. Nu är tiden mellan hägg och syrén, tänkte jag. Men häggen blommar ju också nu? Varför säger man tiden mellan då?

När jag var liten fyllde jag alltid år vid tiden för skolavslutningen. Tiden mellan hägg och syrén. Det gör jag fortfarande naturligtvis. Jag tyckte det var den perfekta dagen att ha sin födelsedag på. Sara, den mest populära tjejen i klassen, fyllde år på samma dag. Vi brukade ge varandra blommor den dagen. I tio år gjorde vid det. Det var trevligt. Hon bor i skåne och är gift med en dansbandsmusiker nu.

Jag och åldringarna gick hemåt i den ljumma kvällen. Det är trevligt att ha två åldringar hemma hos sig. Alla borde ha det nån gång emellanåt.

my huckleberry friend.

Vi sjunger gamla slagdängor idag, jag och pensionärerna på jobbet. Nyss sjöng jag och Anna duett till fantastiska Tycker inte om dig, håller inte av dig, men jag känner väldig sympati. Så sann text. Så känner man ju för skitmånga. Typ alla. Åh Lill Lindfors, är hon inte den ljuvaste? Jag tycker det.

Sen lyssna vi på Moon river från min dator, den med Audrey Hepburn från filmen Breakfast at Tiffanys. Jag älskart. Både filmen och låten. Är helt säkert på att filmens huvudkaraktär Holly Golightly är förlagan till Carrie Bradshaw. Se den och döm själv.

Längtar tills jag kan sitta på ballen och spela guitar igen, så som Audrey gör i filmen. Min ballkong är rätt sunkig. Har inte tänkt på det förrän nu. Har glömt köpa blommor till lådorna och krukorna. Ska görat denna låånga helg.

Några timmar senare: Nu har jag varit på akuten med Anna. Det var spännande. Jag talte med en handsome hantverkare som slagit sig i benet, samt såg två st goodlooking, medelålders läkare med rich french hair. Skulle vilja bli sjuksköterska och endast arbeta i linneförrådet på St Görans sjukhus.

kolla

skam.

Vad jag gjorde igår? Jo, bland annat skrev jag ett sms till en sjuk kompis som jag själv tyckte var så fint att jag blev helt tagen och rörd. Typ fick klump i halsen, ville lipa. Inte så mycket för att hon var sjuk, mer för att jag var en så omtänksam och fin person som kunde skriva så fina sms.
Haha, patetiskt, jag vet. Balanserar på gränsen till perverst.

Det är inte första gången jag blir rörd av mig själv. Ibland blir jag rörd för att jag kommer ihåg att ringa farmor exempelvis. Jag blir även rörd när jag spelar känsliga ackord på guitaren. Älskar känsliga ackordföljder. Vill fånga dem, minnas dem, få ned dem på pränt. Men de försvinner i samma stund de klingar ut.

Det finns, som bekant, ett berättarbehov hos människan. Även sina mörkaste rum vill hon blottlägga. Känns mycket bättre nu när jag sagt det till nån. Jag är bara människa.

öken.

Det råder torka nu, svår torka på alla plan. Kan bero på att jag är sjuk hela tin, så fort det är nåt roligt blir jag sjuk. Jag är skitsur och less på det. Måste bygga upp ett resolut immunförsvar, måste kämpa emot bättre, ej ge mig hän åt sickness.

Fysiskt sitter jag på min röv på kontorsstol i förort, men mind and soul är långt borta. Så har det alltid vart. Det är ett problem.

Jag kommer igen när ökenvandringen är över, kan ta ett år, kanhända hittar jag en kamel imorrn som gör att jag tar mig igenom fortare.

blod.

Hallå. Det råder akut brist på blod i städerna, operationer måste ställas in, vi måste ge blood!
Skynda, skynda blodbussar ställs ut lite här och var i sthlm, alla utan hiv samt hepatit c måste sugas ut!

Tänk så fint det vore om man lämnade skitmycket blod som pumpades in i en annan mänska in need på ett operationsbord och sen träffades man och han ba' tack, du räddade mitt liv och man ba' jag vet, varsegod, och sen blev man ihop och man kunde aldrig skiljas åt eftersom ens blod pulserade i ådrorna på den andre. Det kan hända dig.

Men seriöst, gör't.

Sweet child of mine

Talar mycket danska nu, övar varje dag med en halvdansk. Han säger en fras och sen säger jag efter. Snart kommer språket sitta, jag svär. Jag märker att han tycker jag är talangfull fast han inte vågar säga det.

Har fått återfall i uppehållet, jag ber om ursäkt för min inkonsekvens. Har jag inget bättre för mig än att skriva här frågar jag mig nu, svaret är jo. Öva danska, äta lurre, kamma luggen exempelvis.

Jag, och många med mig, är upprörda över det stora antal spyor man konfonteras med i den här stan var dag. Det är så äckligt, dör långsamt.

O, lyssnar på Sweet child of mine med Mylo, så bra. Ungdomens toner i ny tappning. O, och jag såg St Elmos fire häromnatten, den var precis så fin som jag mindes den.

Bekännelse: Ibland när jag får en invit via sms eller så, visar jag det för fader Alberto. Ibland får jag hans godkännande, ibland fnissar vi. Det är taskigt. Fattar inte att han som kyrkoherde kan svika sitt ämbete så fatalt. Sköja. Det är gött att han gört. Han hjälper mig skilja agnarna från vetet såattsäja. Det blir en dålig skörd i år.

Att lida.

Folk äter lunch på så konstiga tider på det här bygget där jag jobbar. Hallå, jag är en arbetare, jag cyklar, jag är hungrig! Ingen tar notis om det. De bryr sig endast om sina får, sina oblat och sina ikoner.Men jag fryser också! Jag har frösit hela dan igår och hela dan idag. Är det verkligen meningen att man ska sitta som Quasimodo i ett torn och huttra av köld och hunger? Har svårt att se meningen i lidandet just nu.

Turtleneck for life

About last night; Igår hade vi den intressanta och relevanta diskussionen om vad man skulle äta om man bara fick äta en rätt resten av livet. Alma tog köttfärssås. Köttfärssås till frukost, lunch, middag. Så gött tycker hon det är. Jag tog nypotatis, avocado, rädisor och fänkål. Fräscht. Sen skulle man välja en outfit som man var tvungen att bära resten av livet. Som man hade valet varit lätt, mörk kostym of course. Hög kvalité, klassisk, skräddarsydd (obs ej i thailand) med vit skjorta och vitt linne under. Undertill en flygig form av kalsong som även kunde fungera som shorts/badbyxa om sommaren. Nertill handmade 1000-dollars läderskor. Skitlätt. Som kvinna är det svårare. Blåsa? Sina skönaste jeans? Skinnkjol? Nä. Det måste funka när man är åttio också. Man får inte frysa i det. Inte vara för varm på sommaren. Det måste funka vid alla tillfällen HELA livet. Okej, jag tar poloklänning i något tunt kashmirliknande material. Love polo. Det är classy och varmt. Män hatar polo. Jag älskart.

Klänningen ska vara svart, lätt klockad och av neutral längd. Det ska vara knappar längsmed hela bakstycket så att jag kan fälla ned den övre delen, stoppa in och behålla nedre delen som kjol. I midjan ett skinnskärp utan spännen, ett man knyter. Under kör jag en mörkt midnattsblå underklänning i nåt slitstarkt material, typ balon. Den kan användas till sommarklänning samt som top i kombo med klänningens underdel. Funkar vid alla tillfällen, i alla åldrar livet ut. Skor vet jag inte. Det är skitsvårt, de måste vara slitstarka sommar, vinter, höst och vår. Och fotriktiga, de måste vara de mest fotriktiga skorna ever made. Samtidigt vill man ju inte gå i vandrarkängor resten av livet. Man måste även bestämma sig för en frisyr man ska stanna i resten av livet. Också svårt. Jag återkommer. Tacksam för tips. Om man får byta underkläder vet jag inte, jag hoppas det.

I´m putting all my eggs in one basket

Hej du.

Skickar en liten fé till dig. Tänkte att du kanske behöver ett trollslag i ditt liv. Gudarna ska veta att jag gör det. Behöver hela sagan, endast magi kan hjälpa mig nu. Skulle vilja ha sju dvärgar till vänner och så. Är så trött på de jag har. Skoja. Lovar. Kom igen, jag menart inte.

Idag:Lyssnar på Nina Simone, remixen, det är naturligtvis skithärligt. Lyssar även på Mapei idag, hon är råhärlig, älskar oldschool hiphophurray.

Nuförtin, generellt: Mycket extravaganza, har ej tid för varda, nu är en tid för hägg och syrén, för stadsgryningar när man vandrar hem med skorna i handen.


Politik: Är besviken över resultatet i franska valet, hade vart så mycket trevligare med Ségolène, verkligen. Vill ej flytta dit längre, vill flytta till Finland och Tarja.


Kritik: Min neighbor och vän har satt ned foten igen, visat vart skåpet ska stå. Älskar att bli spankad mentalt av honom, det är nån s/mgrej. Han bara: "Vet du vad du är, jo en hantverkare". Jag ba whut, han fortsatte: "Jomen du kör västa hanverkarstilen, plockar aldrig upp när man ringer, svarar en gång av tio, ringer aldrig tillbaks. Jag hatar sånt!" Jag ba; "Du har rätt. Kill me slow". Han;" "Vet du, jag kommer sluta ringa till dig, du är så himla arrogant." Jag, nu med Göranperssonaktigt smil; "Kommer du inte. Du kommer fortsätta ringa mig i hopp om att jag ska svara, för du vet hur härlig jag är i telefon. Du kan inte låta bli, det är okej, du kan inte rå för det". Han ba hmpf och såg rött, men å, han kommer so ringa mig ikväll.

Solårvår: Å, det går inte så bra. Orkar inte. Spelar mest med säkra kort men losar alltid i slutet. Är ingen gambler, är endast en enkel åskadare vid rouletten. Hade velat vara croupiern, vart den som dealade och hade kontrollen. En gång blev jag själv solåvårad. Inte på pengar, ej heller på emotions. Kände mig ändå berövad på något. Typ stolthet, dignity.

Väderåvind: Igår föll ett våldsamt vårregn, det var underbart. Doften av våt asfalt och nyutslagen syrén dödade mitt veka hjärta bara sådär, alla vårar rymmer den.

Miljö: Har slutat bada badkar, huge sacrifice, tänker på miljön. Jag är inte en hycklare som Al Gore som har pool i trägårn. Och, slutat med t-bana, taxi & buss, använder bara bena nu. Men sällan huvet.

Årets bröllop: OMGWTF! Min kontaktfamilj Rocky & Matt ska gänga sig, jag har inte fått inbjudan! Andra har fått den! Inte jag! Det är mitt fel att de gifter sig! Jag ångrar mig så nu att jag sammanförde dem. De förtjänar inte varann.

B-day.

Jag skickar ett vykort från Globen, Sthlm, Sweden.
Beyoncé was wunderbra, värsta glamoramat. Mycket hud och köttig, nasty dans. Fick hårchock, sexchock och bas-solo-chock. Kände mig ung, levande, färglös. Är det relevant hur jag kände mig i förhållande till Beyoncé? Ja tänk, jag tycker det. Kvällen till ära hade jag Beyoncéfrisyr och glittriga clips, jag tycker det är viktigt att klä sig i samma anda som artisten. På Dolly bar jag rosa, exempelvis. Måste börja ha stort, tacky Shakirahår. Måste dansa mer magdans, ha lods of silverklänningar. Måste bli 100% kvinna, bli overload av passion & sexual healing, måste ha ful kille (som Jay-Z). Wish me luck!

Fortsätter semestern. Och du, bara för att jag skickar ett vykort betyder inte att vi är ihop igen.

uppehåll.

Jag kanske ringer, kanske sänder jag ett vykort.
Men du och jag, vi måste vara ifrån varann ett litet tag.

antaganden.

Antar att det var en bra helg. Antar att det var fester och jag antar det var kul. Minns inte, mitt närminne är som guldfiskens. Minns att jag tog taxi dit men inte hem. Antar det var orutinerat. Minns även att jag vaknade av bongotrumma, teens hade reclaimat vårt torg. Antar det var bra. Råka klippa mig själv, det var barnsligt gjort.

Ikväll debaser. Kompisar spelar, ska försöka smuggla in 15-årig niece och bästis via gästlistan. Det blir intressangt. Sen Beyoncé med barna imorrn. Sen en popstjärnas fölsedagsfest på fredag. Glömde fråga vilken. Säkert nån obskyr söderperson.
Jag antar att det blir roligt. Oh, och jag ska till Copenhagen, kontinentens moder. Antar att jag kommer snacka en hel del danska, det enda språk jag behärskar till fullo.

Hejdå, jag skickar ett vykort.