bye now

Hade tänkt skriva nåt juicy, på gränsen till privat. Nu blir det inte så. Vi ska på kickoff med kyrkopersonalen. Alltså, det är typ retreat och personaldag men jag säger till alla att det är kickoff eftersom det är ett så spännande ord. Laddat. Finns det i ordlistan tros? Allafall så jag har undisar med kyrkor på idag. Så passande. Och på gränsen till privat. Lilla E är sur för att jag glömt mitt PSP, jag har förklarat för honom att det blir ingen lekstuga om han tror det.

Hör av mig om det blir några skandaler.

Over and out.

Dear Mr Brody, I think I love you

A, eller hur.

Det är nåt störigt över hur modeller alltid klär ner sig, går i gamla jeans och tischa för att liksom markera att de är superior. " Kolla, jag behöver inte mode, min skönhet är tidlös, överlägsen iallafall. Jag ba är så här sjukt snygg from the moment I wake up, men jag har bra hudvårdsprodukter, det har jag. " När modeller ger skönhetsråd i tidningar säger de alltid; " Sömn är A och O, jag dricker mycket vatten, minst tre liter om dan (hej inkontinens)." Sen på matfrågan säger de ALLTID; " Jag älskar skräpmat och pasta! Jag äter som en häst (hö?) och jag älskar smågodis! Häromdan åt jag exempelvis en stor choklakaka! Fniss."
A. Eller hur. Du kanske inte visste det, men modeller utgör Marabous viktigaste och kanske mest intressanta målgrupp just nu.

Guess what, jag dricker vatten för jag gillar typ inget annat, jag sover mer än alla människor jag känner, jag äter godis varenda dag, jag är inte främmande för skräpmat och jag är skötsam. Konstigt, men det var ett tag sen nån bokare hörde av sig. But why, jag gjorde ju precis som de sa. Har läst de här råden sen jag var elva, de funkar ej, känner mig lurad.

Varför kan ingen bara säga som det är; " Ja, jag är konstant hungrig, jag får betalt för att gå på fester med rika italienska gubbar, jag festar sjukt mycket, och ja just det, jag är bara femton och det suger."

Vinterpromenad.

Bor mentalt i ett beach house i Malibu, inget fancy, bara en vanlig hytte eller дача (ryska ordet för fritidshus, quite impressive, jag vet). Har hund att slänga pinnar till på stranden och några amerikanska fetton till kompisar som jag köper pizza åt. Mår så bra här, är aldrig lessen, besviken eller hungrig, alltid proppmätt. Springer aldrig på beachen om mornarna, hatar springa, promenerar i lagom takt med fettona. Hunden springer framför. Badar, badar morron medda kväll och har bbq med surfers och ibland med Ozzy Osbourne som bor i närheten. Spelar guitar framför brasan var kväll, jag och Ozzy i stilla duetter i solnedgången. Åh det enkla livet, de lätta idealen, den största dagen. Den mätta dagen.

Soon After Christmas

I've called you now a thousand times

I think I know nowYou're not home

I've said your name a thousand times

To be prepared if you'd be there

I wanted so to have you

And I wanted you to know

I wanted to write songs

about how we're walking in the snow

You've got me slightly disappointed

Just a bit and just enough

To keep me up another night

Waiting for another day

The city's taking a day off

The streets are empty

No one's out tonight

My life is in another's hands

I wanted so to have you

And I wanted you to know

I wanted to write songs

about how we're walking in the snow

But there's no snow this winter

There's no words for what I feel for you

It's not enough though it's too much

Why must it always be like that?

The TV screen is lighting up my room

The film has ended

Every inch of my skin is crying for your hands

And I wanted so to have you

And I wanted you to know

I wanted to write songs

about how we're walking in the snow

You've got me slightly disappointed

Just a bit and just enough

To keep me up another night

Waiting for another day

I need som fine wine and you, you need to be nicer

Städade till storband och evergreens idag, Ratpack live i Las Vegas. Glamour mon cherie! Dans och städning visade sig vara en oslagbar kombo btw. Promenerade till Djurgårn och Blå porten, var där igår också, börjar bli stammis fast personalen inte låtsas om det. De har en slogan som de själva inte vet om, jag kommit på den. Den går sisåhär; Det som sägs på Blå porten, stannar på Blå porten. Extra viktigt efter det som sas igår. En speciell varning till Alma, Cary & Lovi! Är så rökta om någon läcker.

Rocky och jag talade om huvudsats och bisats, om syftningsfel och dylikt häromdan. Fick skuldkänslor. Får även skulkänslor när folk talar om hår samt om pensionssparande.

Dagens rubrik betyder ingenting. Bra låttitel bara.

Pump up the jam

Hallå, det är freda!

Måste dansa lambada!

Nationalhjälten

Stoppa pressarna, Krister Fuglesang kommer till Centralen! Blåsorkester! Röda mattan! Representanter från regeringen! Är det inte underbart så säg? Två framgångsrika arkitekter jag känner ska dit, obs ej Koivisto & Rune, dock har de kontor i samma kvarter.
Jag har fått berättat för mig att någon i familjen Wahlgren ska dit och sjunga den gamla slagdängan Jag är en austronat. Kan det bli större en så?

Ja. Det kan det.

Christer har träffat kungen! Och fått en nyckel till Stockholms hjärta! Och till mitt! Hörde honom på Rapport igår och tyckte han var välformulerad, ärlig, härlig, spejsig.

Nu ringer det. Arkitekten direktsänder från Centralen: storbildsskärmar, kaos, vakter, rökmaskiner, Lars Leijonborg, Krister helt rörd, tagen på sängen, groupies längst fram.

Husmoderlig charm

Snöänglar, jobb och confusion. Där har du min helg.
Avocado, lingon och chokla. Där har du mitt kylskåp.

Överträffade mig själv i äcklighet igår då jag åt avocado och burmakrill på en bädd av fullkornspasta. Skrev fel, burmakrill, makrill i bur, ätit det nångång? Burk-makrill menar jag.

En gång blev Matt bjuden på makrill och makaroner hemma hos en tjej. Typ ihopblandat, till en skitäcklig röd sörja. Han är typ fransk mästerkock men tyckte ändå tjejen kom undan med rätten på grund av charm.

Husmodern utfärdar: Varning! Makrillsdisk luktar väldigt äckligt, låt aldrig stå, även om du har charm. Om du är fräsch, låt aldrig disk stå. Om du är ofräsch, välj noga vilken typ av disk du låter stå, glas kan exempelvis stå i åravis helt diskret utan att besvära någon.

Exakt hur svårt är det att komma in på DI?

Gillar inte alls Hello Saferide-Annikas Säkert. Så nära hejmonika, för å vad svårt det är att skriva bra, lättsamma texter på svenska. Vemodiga går bra, men allt däremellan ba nä.

Och å vad svårt det är för författare att skriva komiska dialoger i romaner. Låt oss tänka efter, när senast skrattade vi såhär HAHA när vi läste? Just det, skitlängesen. Det är även svårt att beskriva sorgliga situationer på ett nyanserat, trovärdigt vis. Typ svårare än lovescenes.

Har en scen i huvet, den är till en film, inga dialoger men jättefin rent visuellt. Kan inte beskriva den här för då kommer la Roy rippa den rakt.

Kattkvinnan

Gud en så rolig slash konstig människa jag satt breve i morse. Det var i kollektivtrafiken, hon talade i telefon om olika, som jag trodde, människor. Hon ba; "Ja, och han har ju haft cancer men har återhämtat sig jättefint, när jag träffa honom senast var han pigg och gla. Ja alltså, han har ju en släng av homosexualitet, så är det helt klart även om han inte låtsas om det. Han håller ju hela tiden på och gnider sig mot Nisse, Nisse tycker det är skitjobbigt. " Och sen; " Har du hört nåt om Sussan? Ja, sist hon var hemma satt vi och fika och hon var så pratsam och sen gick jag in på toaletten och då gick hon efter för hon ville väl fortsätta prata. Så sa jag till henne (med bebisröst) ; Men ska du sitta här när jag sitter på toa, jag kan inte kela nu, nä det kan jag faktiskt lilla älskling." Här någonstans i samtalet började jag fatta misstankar, snart framgick det att hon talade om katter. Alltså hela samtalet handlade bara om katter, vad de kände, vad de var på för humör, om hur homosexkatten skulle hitta en partner med samma läggning o sv. Han får la ge sig ut på Cruiser som alla andra, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Vem pratade hon med? Hur är det möjligt att det finns ytterligare en lika galen slash passionerad människa till som lever i catworld? Ett tag tänkte jag kanske att hon talade med en katt, typ att nån mercyful person höll luren intill kattens öra i andra änden. När hon skulle lägga på sa Catwoman; "Okej, vi hörs då! Nöff, nöff."
Nöff? But why, rätta mig om jag har fel, men sist jag kolla sa katter mjau.

Tänkte att det kanske var ett sign att jag hamnade breve henne, typ; Så här kommer det bli när du bor ensam med dina 32 katter, bara så du vet.

Igår var det bra

Var på fest med Tarras igår. När hon gick ville jag också gå. Något höll mig kvar, vet inte vad. Puman kanske? Hon kom sent, precis när jag ville därifrån, men ingen kan motstå Puman. Hon
har fått sitt namn tack vare sitt sexy ass. Allafall. Är så dazed and confused. Och har tandvärk. Bra att den väntade med att komma tills lönen kom. Sympatiskt.

Igår sa jag till Cary att vi måste börja sminka oss hårdare. A, sa hon. Du och jag är grymt färglösa. A. Är vi, sa jag.

Har JC-stilen idag. JC anno -97. Fräscht. Nopprig kofta och långtischa med tryck. Den är egentlisch ett nattlinne. Skiter i looks, i pengar, i män och livet i största allmänhet.

Idag är ingen bra dag.

åh åh till Magaluf

Pälsmössesäsong, äntligen. Är det inte någonting sött över hur alla indiebarnen hissar Orups Indiedrottning? Jag tycker det. Rena rama frieriet från farbbro Orup till indiebarna. De har sagt ja!

Allafall. Säg inte detta till nån. Har alltid tyckt Orup är fin på nåt sätt, på gränsen till vacker. Typ knarkarsnygg, svårt medtagen. Säg inget, lova.

Har fortfarande inte kommit över att jag utbrast; " Shit, my man!" igår. Det bara kom, helt out of the blue. Senast jag hörde det uttrycket var det några småländska killar i goretexjackor som sa det. Det var 1996. Hatar småländska killar i goretex. Självgoda. Hatar även texmex.

rubiksättaren har gått för dagen

Å. Sweet joy i morse att vakna av att grannen spelar Emmylou och ha solljus i håret. Sjunga med lite; "darlin' I´ve come to tell you, though it almost breaks my heart, but before the mornin' darlin', we'll be many miles apart "
Sedan springa ut och rakt in i Roy Andersson som väntar i hörnet vid 7eleven. En pappersmugg med kaffi i hans hand. Mäktigt.

Ånaj vad Emmylou är lik Gry Forsell ser jag nu! *Ryser av obehag*.

Stil och finess

Det var längesen jag tänkte på Ankie Bagger.

Tjejen som visste för lite

Jorå såatte... En annan gick från jobbet utan nycklar, plånbo, huve. Kom på det mitt i natten och fick gå från Birkastan och hem. Det var jättelångt och jag förfrös mina fingrar och kanske något annat också, mitt hjärta? Säga vad man vill om mina Marc Jacobsripoffs, men sköna promendadskor är de inte. Så, väl på min gata kunde jag inte hitta mina hemnycklar. Ringde Neighbor som har extranyckel, ingen svara. Ställde mig utanför hans port och försökte kasta snöboll på hans fönster utan större framgång. Shitshit, vad göra? Gå och sätta mig på East tills de stänger och sedan åka nattbuss?

Ibland känns det som att jag har the lead i en Goldie Hawnfilm. Ett tag övervägde jag att gå till Sheraton där jag visste att min exsvärmor befann sig över natten. Oh, the humiliation of that.

Sedan löste sig allt på ett oväntat sätt.

cowboy, take me away

Idag har jag två alternativ som jag ser det. Båda är bra.

1 Att lägga mig ned på Skaraslätten och dö.
Varför valet faller på just Skaraslätten kan jag inte svara på, kanske vore det mer effektfullt att dö där än på det mer närliggande Gärdet, mer dramatiskt, ödesmättat.

2 Att åka till San Fran med solrosor i mitt hår.
Sedan dra vidare hela route 66 i scharlett och glasögon i en Station wagon med träpanel. På passagerarsätet skulle det sitta en hund, jag tänker mig en mörkbrun labrador. De lär vara goda lyssnare. På radion skulle soundtracket till mitt liv spelas upp. Hunden och jag skulle ha samma musiksmak. Om nätterna skulle vi ta in på sunkiga motell längs med vägen. Vi skulle äta flottig mat eftersom det är det enda som finns att tillgå på vägarna i det landet. Jag skulle bli sjukt kass i kistan, få åka ambulansflyg hem eftersom jag saknade health insurance, hunden skulle hamna i karantän och sedan flygas hem men slarvas bort i bagagehanteringen i Frankfurt. Jag skulle stå på Arlanda med en hemmagjord skylt och vänta i regnet på en hund som aldrig kom.

PS. Det är inte min röv på bilden även om den är snarlik.

Obra vetande

Under en period av mitt liv var jag mycket intresserad av isbjörnar. Intresset kom sig av att jag som nioåring läste i Expressen om en två små pojkar som tagit sig i på ett zoo kvällstid. Den ena pojken kom på den goda idén att balansera på räcket till isbjörnarnas vallgrav. Plötsligt tappar han balansen, ramlar ned i vattnet och blir sliten i stycken av isbjörnarna inför åsynen av den förskräckta lilla kompisen. Denna lilla tidningsnotis lade grunden för en livslång (?) isbjörnsfruktan hos mig.
Långt senare, runt de tjugi, började jag leva efter devisen att faca mina fears. Alltså gick jag till Stadsbiblioteket och läste allt de hade om isbjörnar och tog en master i isbjörnskunskap. Den har jag mycket glädje utav.

Efter det blev jag intresserad av diamanter. Eller nej, det var tidigare, då jag var nitton. Intresset tilltog i och med bredbandets entré i hemmet. Googlade mig till all upptänklig kunskap om diamanter. Minns inte mycket av diamantkunskapen, men jag tror mig kunna urskilja en diamants äkthet. Att avgöra karat blir naturligtvis överkurs, tyvärr kom jag aldrig så långt innan intresset dog ut.
Intresset för ädelstenar kom sig av att jag lärde känna en svensk kvinna i ett främmande land. Hon hade förälskat sig i en våldsam man i det främmande landet. Han arbetade med diamanter. Hon började också arbeta med diamanter. De lärde mig hur man förädlar stenar. De lärde mig även en del om kärlek och besatthet.
De hade ett helt sjukt förhållande, de slogs och skrek i ena sekunden, i nästa var de all over varandra.

I två snart terminer har jag intresserat mig för konsthistoria. Jag har läst alla möjliga böcker. Nu har jag helt övergått till att läsa biografier om konstnärer. Det är ju det man är intresserad av - livshistorierna bakom motiven. Själva motiven och dess teknik förefaller mig tämligen ovidkommande. Skiter la i dom. Brukar springa genom konstmuseér, får alltid blodsockerfall vid andra tavlan och måste skynda mig ut och köpa cola. So much for the art.

Så. Vad lär vi oss av detta? Jo. All sakkunskap är bra, oavsett ämne, men man får inga killar på det.

Dagens ungdom

Va, ska OC läggas ned? Blev helt bestört när jag läste det i tidningen, jag vill inte tro att det är sant. Vadå, de kan väl inte bara lägga ned en hel generation heller? Kanske är OC-generationen den finaste vi haft på länge i det här landet.

Såg hela OCboxen på jullovet. Åh, the irony, the irony.

Men sant, jag gjorde det och jag gillart.

Jag och den vän som har tilltalsnamnet gumman, tycker att alla i hela OC-generationen är så himla söta. Vi kan inte minnas att folk var så söta när vi var i deras ålder. Så öppna, inkluderande och fina. De kan allt om mode, om kultur, om känslor. De har ett problem dock, och det rör just deras känsloliv. Det är väldigt...rörligt.

De ba; "Jag är skitkär" och man ba kul. Och sen när man ses nästa gång och frågar om det säger de "Vadmenaru?" och man ba " Men du sa ju att du var kär i honom" och de ba " Meh, det var ju förra veckan, miffo".

Skicka vidare

Så fick jag det då. Vinterkräket. Jag hemföll åt total sunkighet, galenskap.
Det var bitterljuvt. Som att gå genom skärselden och komma ut igen, hel och renad.

Skrev många kärleksfulla sms från sjuksängen. Fick endast ett tillbaks och det var från mamma. Hon skickade även en bild av sig själv när hon åt glass. Den hjälpe mig genom det värsta.

Jag tänkte mycket på tekniska konstruktioner. Även på byggnationer. Jag brukar plåga mig själv med att tänka på hur saker hänger samman. Det är väldigt jobbigt.

Först tog tandkrämen slut. Sen toarullar. Två basgrejer. Fick flera erbjudanden om handling från fina människor, men jag stod emot tills jag själv kunde stå på bena. Gick till 7eleven och skickade vidare min smitta till hon i kassan, som i sin tur skickade vidare till ca 17 personer, som i sin tur skickade vidare till 43 personer. Så fint.

Pensionärerna.

Genom karaktären av mitt kyrkoarbete lär jag känna många pensionärer. Ibland känns det som att de är mina enda, sanna vänner. De säger många snälla saker, ofta kramar de oss. Lilla E, Cary och jag talar ofta om dem på fritiden. Vad de gör och vad de säger, var de har ont och hur de mår nu. Häromdan var jag hembjuden till en dam. Cary trodde det var för att vi båda är ungmöer. Hon hade en neongul hall, ett gräsgrönt kök och väggarna belamrade med tygtavlor hon gjort själv samt olika saker hon skapat av keramik. Bland annat hade hon gjort en mussla under en period i sitt liv då hon bara ville vara tyst och aldrig prata. Hon hade även gjort en jättestor tand med en massa gubbar på som stod i fönstret. Den gjorde hon när hon hade amalgamförgiftning. Sedan visade hon mig alla sina kläder, exempelvis vad hon hade haft på sig när hon var på konungamiddag på slottet. Du kan få låna den nångång, sa hon.

Hon var så fin där hon satt i sin gula soffa. Jag blev typ rörd över att hon dukat så fint. Jag tänkte; det är jag. Hon är jag om fyrtio år. Trettio kanske. (Hon är fyrtio år äldre men det kan man inte tro) Jag kommer också ha ett galet hem, göra fantasikonst, ha tusen klänningar och kunna göra piroger. Hello future. I embrace you.

Trash.

Råka just duscha med kläderna på, orkar inte förklara men det var allafall helt oskönt. Är ointresserad av kläder, smink approach det här året, vårdar endast mitt inre. Gött. Det är billigt också. Har endast femtilapp.

Hade tänkt skriva om Kristina Axén Olin, om hur kvinnor döms hårdare än män, om hur journalisterna alltid skyddade Lars Werner men sen hängde ut Gudrun och bla bla men det blir inget med det.

Hallå, vad har man för brist om naglarna vittrar sönder? Jag äter ju frukt för tusan. Obs säg ej kalcium, hatar mjölk, du kan glömma att jag tänker dricka det. Och, jag har skurit mig längsmed hela långfingret när jag serverade vid en begravning, det gör ont än idag, kan ej böja, känner mig halv. Men ändå full av endorfiner.

Skulle skrevet om Kristina inser jag, kommer aldrig kunna förlåta mig själv.

Frukten till framgång

Tror att frukt är källan till så mycket. God hälsa, glatt humör, framgång. Har just börjat äta frukt och rekommenderar alla att göra det samma. Typ om man är sur, då kan man göra sig en liten fruktkorg. Synd att frukt är så äckligt bara. Förutom den förbjudna frukten, den är god.

vän av ordning

Idag saknar jag mina vänner i Göteborg. De är så rejäla. Riktiga vuxna. Aldrig panka. På nyår planerar de menyn för midsommar. Älskar det. Det påminner om min mamma. Strukturerade, välorganiserade, väl sammansatta människor. Det är någonting underbart över det.

Mina grannar är likadana. Verkar ha ett perfekt liv. Och är snygga. Trevliga, artiga. Deras unge skriker rätt mycket, jag brukar hånle åt det i mitt röriga inre när jag sitter i min röriga lägenhet i mitt röriga liv. Nån måtta får det vara på lyckan. Jag får allafall sova om nätterna. Pilutta dom.

Idel solsken

Något står inte rätt till idag. Är jätteglad och jättepigg. Så ovant, brukar aldrig vara pigg när jag inte har sugarrush.

Det var en glorious morning, först vakna jag och då hade hela inredningen hemma ändrats, det var jag själv som gjort det men det insåg jag inte förrän jag varit vaken en stund. Sen undrade spärrvakten om jag skulle betala tio för biljetten som egentligen kostar tjuga förutom för minderåriga. På perrongen stod en dansös och övade steg. Det var vackert, typ som Svansjön in the morning. När jag såg på henne anklagade jag mig själv och kanske lite Gud också, varför just jag was born to be a butcher.

Bored to death.

Gick på Kungstgatan genom stormen. Jag lyssnade till väldigt ointressanta saker. Nickade, sa ja, jo. Låtsades engagerad. Inombords sov jag. Eller nej, jag låg i mental koma.

Vi passerade en byggnadsställning och jag tänkte att blåser den ned nu, krossas mitt huve nu, då kommer ingen veta att jag dog uttråkad.

För jag ljuger så bra.

Att vara snygg är en sån belastning

idag lyssnar jag på Carla Bruni och det är ganska bra men inte jätte. Själva kombinationen modell/franska visor fungerar mindre bra för mig, gillar underdogs bättre än bara snygga. Enda ordet jag uppfattar i texten är salle de classe, varför sjunger hon om klassrum? Min franska är inte vad den borde vara och Carla är way mycket snyggare än hon borde för sitt eget bästa.

Framtidsvision för Socialdemokraterna

Jag har inte så många att berätta mina drömmar för om morgnarna. Bara för dig.

Here goes; Inatt var jag på sossarnas partikongress. Det var valupptakt och ledningen hade kickoff för sig själva, strax utanför Harpsund. Vi paddlade kanot, jag fick paddla med Mona Sahlin. Hon satt fram och jag bak. Jag ba; Mona, håll paddeln still så får jag styra här bakifrån. Mona envisades med att det var hon som skulle styra. Vi hade världens kommunikationsproblem. Till sist sa jag; Mona, vi måste samarbeta för att få den här kanoten att gå framåt. Du måste lära dig att ta direktiv. Hon bara fnös och kanoten stod stilla. I drömmen tänkte jag då att hon kommer inte bli någon bra partiledare. Sen paddlade Tomas Östros och Pär Nuder förbi oss.

Drömtydning

Kanoten är Sverige. Mona vill leda det men vet inte hur. Erina vet hur. (Note to self: Att tala om sig själv i tredje person är en smula förmätet.) Tomas Östros och Pär Nuder får leda det istället eftersom de är män, politiker och kalla människor i avsaknad av empati. Jag tror inte Pär Nuder känner nånting någongång.

När det är så

My friend assures me "It's all or nothing"
I am not worried- I am not overly concerned
My friend implores me " For one time only,
make an exception "

I am not worried

Wrap her up in a package of lies
Send her off to a coconut island
I am not worried - I am not overly concerned
with the status of my emotions
"oh", she says, "you're changing."
But we're always changing
It does not bother me to say this isn't love
Because if you don't want to talk about it then it isn't love
and I guess I'm going to have to live with that
but, I'm sure there's something in a shade of gray
or something in between
and I can always change my name if that's what you mean

My friend assures me "it's all or nothing"
But I am not really worried
I am not overly concerned
You try to tell your self the things you try to tell yourself tomake
yourself forget
to make yourself forget
I am not worried
"If it's love" she said, "then we're gonna have to think about the
consequences"
She can't stop shaking and I can't stop touching her and..
This time when kindness falls like rain
It washes her away and Anna begins to change her mind
"These seconds when I'm shaking leave me shuddering
for days" she says.
And I'm not ready for this sort of thing

But I'm not gonna break
And I'm not going to worry about it anymore
I'm not gonna bend. And I'm not gonna break and
I'm not gonna worry about it anymore
It seems like I should say "as long as this is love..."
But it's not all that easy so maybe I should
snap her up in a butterfly net-
pin her down on a photograph album
I am not worried
I've done this sort of thing before

But then I start to think about the consequences
Because I don't get no sleep in a quiet room and...
This time when kindness falls like rain
It washes me away and Anna begins change my mind
And every time she sneezes I believe it's love
and oh Lord, I'm not ready for this sort of thing

She's talking in her sleep, it's keeping me awake
and Anna begins to toss and turn
And every word is nonsense but I understand and oh Lord

I'm not ready for this sort of thing
Her kindness bangs a gong
It's moving me along and Anna begins to fade away
It's chasing me away
She dissappears, and oh Lord I'm not ready for this sort of thing

Jäätetråkigt med sångtexter jag väät, men jag har just lärt mig den på guitaren och ibland är det ju så och "everytime she sneezes I belive it´s love" är så himla fint ju.

Men. Det är en sugig låt. Fast fin text. Och lätt på gitarr. Tjarå.

tillägg

Hej. Skulle vilja lägga till en sorts killhumor jag hatar till listan.

Jackasshumorn.

Hatar den.

dagens

Fick en mystisk radiokanal, fransk country, har lyssnat på den hela dan, jättekonstig. Trodde jag gillade country, något i det där " lost my dog, my wife, my house" tilltalar mig, det talar till den sentimentale 40-talisten i mig. (Allt ont som händer mig är hans fel btw) Men det var värsta, sämsta smörjan alltså, dog långsamt själsligt idag. Klarar inte när det blir bluesaktigt, I hate bluesmusic.



Min sämsta musik:
1 Blues
2 Mats Ronander (symbol för alla gubbar som spelar "rock")
3 Funk
4 Musikal
5 sen pallar jag inte hjärndöd r&b eller sexy ass-hiphop och inte emocore heller för den delen

Hatar även runkhumor, fast det har ju inget med musik att göra. Här är min sämsta humor lista:

1 Runkhumor ( allt flåsigt sexistiskt som bara killar skrattar åt)

2 Ordvits /Buskis

3 Sarkasm av typen elak på riktigt sagt av bitter människa

4 Ironi ( av typen 'jag hatar mig själv' och så gör man det)

säg det på en söndag, snälla

Don't write a letter when you want to leave
Don't call me at 3 a.m. from a friend's apartment
I'd like to choose how I hear the news
Take me to a park that's covered with trees
Tell me on a Sunday please
Let me down easy no big song and dance no long faces, no long looks
No deep conversation I know the way we should spend that day
Take me to a zoo that's got chimpanzees
Tell me on a Sunday please
Don't want to know who's to blame it wont help knowing
Don't want to fight day and night Bad enough you're going
Don't leave in silence with no word at all
Don't get drunk and slam the door
That's no way to end this
I know how I want you to say goodbye
Find a circus ring with a flying trapeze
Tell me on a Sunday please
Don't run off in the pouring rain
Don't call me as they call your plane
Take the hurt out of all the pain
Take me to a park that's covered with trees
Tell me on a Sunday please

Alltså, älskar den här texten, har aldrig hört sången, vill inte för jag anar, eller nä, jag befarar att det är en horrible musikallåt, hittade den i pärm hos en miss music som sjunger
mycket musikal slash modern jazz. Hatar sån skit.

en ängel i stadshustornet

Drömde. Jag stod i en jättelång kö utanför arbetsförmedlingen, sådär som de gör i alla filmer som utspelar sig i Manchester. Plötsligt kom några svarta varelser farande i luften, typ vildvittror med svarta mantlar. De tog mig med, jag försökte gömma mig, slå mig fri, men de tog mig med. Snabba som projektiler for vi genom luftrummet över staden. Vi saktade ned över fridhemsplan. En t-baneförare var på väg till jobbet, han var från Afrika. " Vi skickar död på honom, sjukdom åt hans barn!" väste de svarta. "Släpp mig fri, jag vill inte," ville jag skrika, men inga ord kom. De svarta fortsatte flyga över staden, fortsatte skicka död på människorna. Jag var rädd men kunde inget göra.

Plötsligt, över Stadshuset, släppte de mig. Jag föll handlöst emot marken, kunde inte flyga längre, kunde inte ta emot. Mitt huvud slog hårt emot stenplattorna på Stadhusets innergård. Jag låg helt orörlig på marken och undrade om jag var död. Länge låg jag så. Det snöade stilla.

Så reste jag mig och flög sakta, sakta, upp emot tornet och ställde mig på en liten avsats högt upp. Jag såg på staden. Så flyttade jag mig lite åt sidan och såg ned på mina fötter. Jag var barfota. När jag tittade på marken där jag just stått fanns det inga avtryck i snön. Och jag förstod. Jag hade blivit en liten ängel.

filmtajm

Såg Paris, Je t´aime med bästa tjejorna, Lovi och Cary. Loved it. LOVED. IT. Den var fabulous, det var den verkligen. Den stannade kvar i en på ett behagligt, bärbart sätt, inte på ett outhärdigt som andra filmer. Efteråt gick vi hem och tog på oss Carys mighty pälsmössa. Den är gjord av en familj silverrävar.

Såg en annan film i hemmet, en patetisk. Den slog an en sträng i mig som jag trodde gått av. Hade den inte.

efter 23.00

Det var en trevlig fest, det måste man säga. Fina människor i fina miljöer.

Och ändå. Regntunga skyar i mitt bröst på bussen hem.

Men jag hade väl bara låg serotoninhalt eller nåt.

Nästa dag var den normal, jag var normal. Glad och så.

Hur kommer det sig att man skiftar känsloläge beoende av tid på dygnet? Mina skuggor faller endast vid hunger samt efter klockan 23. Ska lägga mig klockan 22. Och alltid vara mätt.

byta småkort

vem är han?

vet ej, förutom att han är dejlig.

han kunde haft på sig en finare kavaj, though.

Youth is wasted on the young

Jaha, så Justin har dumpat Cameron. Synd. Dagens mest intressanta nyhet. Och Kate Moss gifte sig häromdan. Också intressant.

Jag har börjat ringa folk på konstiga tider. I måndags ringde tillbaka till en person jag inte känner klockan halvtvå på natten. Alltså, jag visste inte att klockan var så mycket. Trodde den var max tjugo i tio. Hon lät väldigt trött.Jag bara tjöta på. Hon måste tro att jag är mentally retarded. Är jag ju. Igår ringde jag en kompis i Gbg klockan tolv. Hon brukar lägga sig tio. Också konstigt gjort, upptäckte inte tiden förrän vi lagt på. Måste byta dygnsrytm. Måste. Städade inatt. Ljudlöst, som en tjuv om natten. Jag är expert på att smyga indian, mina föräldrar visste aldrig när jag kom hem som teen.

Funderar på teman. Bildtema författare denna veckan kanske? A, vore trevligt. Eller fashion? Också trevligt väl. Om jag hade lite mer tid kunde jag skriva fina citat, recitera dikter, skriva om konstkritikens marginalisering. Eller nä. Ingen hjärna. Önskar jag var en trasig konstnärssjäl, pank, dumpad av Justin, miserabel, intressant. Kanske bör köra tema svartvitt igen ändå, alla blir snygga, hyn helt slät. Är en sån sucker för fin hy. Har blitt det nu sen jag blev gammal. Vill gnugga alla tonåringars kinder, förstöra dem.

bränd asfalt

Vill bara säga att det är vårtermin nu.
Sen är det sommar.
Då kan man gå i staden.
Och titta på alla luftballonger.

Snart.

Easy like a sunday morning

Mitt människovärde har höjts avsevärt sedan jag fick ett PSP av min pappa. Folk har börjat tycka om mig, vill låna med mig hem och så. Det får dom inte. Hade det varit förra året hade det gått bra, då var jag lätt.

Överraskade mig själv med att laga mat. God mat. Satt med nåt halvfabrikat på ryamattan på golvet, såg på maten och sa; Det här är inte värdigt en kvinna.
Så lagade jag italienska grösaksbiffar som jag la på en bädd av ärtskott samt rädisor. Gott! Faktiskt.

Älskar Patrick Bruel mer än någonsin, om möjligt. Såg honom i franska Idol och höll på att börja lipa. Älskar gubbighet detta året, stora näsor, rich hair. Kommer gifta mig med en engelsk, självbelåten godsägare by the end of the year. Peace out.

Non parlo italiano molto bene

Är lite svag för Lolitalooken just nu. Britt Ekland var ju skitsöt som lolita, synd bara att hon inte ville åldras med lite mer dignity.

Jag tänker mycket på Italien just nu. På Amalfikusten. Förut, när jag brukade prata med någon från skåne, så tänkte jag mycket på österlen. Nu tänker jag inte så mycket på det längre.

En gång var jag i en liten avsomnad semesterby i Italien. På hotellet där vi bodde hade tiden stannat. Där var det var fortfarande 1952. Interiören, personalen, allt. Servitörerna var alla i 60-årsåldern och serverade den mest utsökta mat. De hade arbetat på samma ställe sedan hotellets glansdagar.

På dagarna, då de andra spelade golf, vandrade jag runt i byn i scarves och solglasögon. Den lille romantikern i mig låtsades att det var 50-tal och att jag var på bröllopsresa. Jag hade packat så bra. Olika klänningar varje dag. Jag satt på caféer och läste böcker. Ibland satt jag i hotellets igenvuxna trädgård och fantiserade om hotellets storhetstid. Jag tror att det var ett lyxhotell då, rummen var stora som sviter, och poolen var gjord av stora stenplattor, typ som den i Dynasty. Nu var botten täckt av mossa. Det var bitterljuvt.

Ett välsignat år

Nytt år, nytt liv. Såg mig i spegeln på jul och sa; Den här grisen måste dö. Va sa du? sa pappa. Inget du, sa jag.

Jag var i ett hus vid en sjö i en skog med bästa vännerna, godaste maten och finaste musiken. Det var nyår. Väldigt avslappnad stämning skulle man kunna säga. Jag hade mjukisdräkt (obs ny, stickad, typ kashmir) var osminkad och hade slarvigt hår. Very softish. Jag gick ut på verandan och kolla på fyreverkerier som tyskarna sköt upp, höjde glaset och sa happy 2007 då, min gamla bock. Skogen var tyst.